StagePool - Senaste Nytt från StagePool!

StagePool - Senaste Nytt från StagePool! http://sv.stagepool.com/ Senaste nyheterna från underhållningsbranschen och StagePool! Thu, 17 May 2012 19:07:27 +0200 http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/rss http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6565/han_fick_huvudroll_pa_west_end http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6565/han_fick_huvudroll_pa_west_end Han fick huvudroll på West End Musikalartisten Andreas Gyllander gör succé i London Wed, 16 May 2012 00:00:00 +0200 2012-05-17T10:34:31+02:00 Andreas Gyllander är mitt uppe i repetitionerna inför premiären av musikalen Mamma Mia på West End den 11 juni. För StagePool berättar han mer om hur han knep rollen som Sky och om karriären. Berätta om hur du fick jobbet i London! – Jag gjorde audition för musikalen Dear World, som hade samma casting director som <a href="http://www.mamma-mia.com/mammamia_london.asp" target="_blank">Mamma Mia! </a>De gillade mig och tyckte att jag skulle passa bra som Sky och skickade mig därför direkt till slutaudition där jag fick jobba med material från musikalen. Castingen till Mamma Mia hade då varit igång i cirka en och en halv månad. Dag två fick jag jobba med scenerna igen med två nya potentiella Sophie och senare under dagen fick jag veta att jag fått jobbet. Varför tror du att just du fick rollen? – Jag var väl förberedd och på rätt plats vid rätt tillfälle. Det är svårt att veta exakt vad rollsättare och regissörer letar efter. Ofta handlar det om vad de får för spontan känsla av personen i rummet och sen måste man givetvis kunna hantera materialet och ta regi. Ibland kan det vara ett specifikt utseende de letar efter. Andreas flyttade till London för två år sedan för att gå en ettårig påbyggnadsutbildning i musikal på Royal Academy of Music. Sedan dess har han stannat kvar och jobbat i London med omnejd. Att arbeta i artistbranschen i England skiljer sig dock en hel del från Sverige. En stor skillnad är att man i princip måste ha en agent för att överhuvudtaget få komma på auditions. – Agenten skickar dig på lämpliga auditions. I första skedet träffar man ofta enbart en casting director som gallrar hårt och endast skickar vidare de mest lämpade till slutskedet då även regissör, musikaliskt ansvarig, koreograf och så vidare sitter med. Processen pågår ofta i cirka en till två månader och för att få jobbet har man antagligen varit på omkring tre till sju callbacks. Fast när man väl sedan har jobbet så tycker jag inte att det är mycket alls som skiljer sig från Sverige. Att Andreas skulle välja en musikalisk framtid var inte helt självklart från början. Musikintresset väcktes ganska sent och började med att han föll pladask för Nirvanas Unplugged in New York. ”Jag lärde mig några ackord på gitarren och sjöng så gott jag kunde”, säger Andreas. Att han valde bana lite senare är inte något han tror varit negativt, snarare positivt. – Ibland kan det säkert vara svårt att lyckas om man inte fötts in i det, men för mig så tror jag att det snarare var tvärtom. Jag fann intresset själv och har aldrig blivit påtvingad musiken eller teatern, vilket gjort att jag hela tiden har varit nyfiken och velat lära mig mer. <img style="float: left;" title="Andreas Gyllander" src="/images/article/Andreasemil.jpg" alt="Andreas Gyllander" width="400" height="413" />Efter ett tag började Andreas ta sånglektioner och ”halkade på ett bananskal”, som han själv uttrycker det, in i en produktion av A Chorus Line på Gamla Teatern i Örebro. I samband med detta bytte han gymnasieinriktning från natur och teknik till musikestet. Dessutom gick han musikallinjen på Örebro kulturskola. – Jag liksom ganska många andra från min hemstad som sedan fortsatt inom musikal gick musikallinjen på Örebro kulturskola. Där väcktes intresset. Sedan fortsatte jag upp till Umeå där jag gick på Musikalakademien i två år. De har ett samarbete med Royal Academy of Music och redan under utbildningen var vi i London och hade workshops. Efter det gick jag en ettårig danslinje på Balettakademien i Umeå, samtidigt som jag jobbade som korist på Norrlandsoperan. Efter utbildningen fick Andreas jobb i musikalen La Cage aux Folles i Finland. ”Det var mitt första riktiga musikaljobb och jag fick det under mitt sista år på skolan. Jag minns väldigt väl när jag fick mejlet med jobberbjudandet och blev otroligt glad”, säger Andreas. Under åren har det även hunnit bli shower för Sunwing och ett flertal teaterproduktioner på Lerbäcks Teater. En höjdpunkt där var uppsättningen av Ronja Rövardotter. – Att få odla helskägg, sjunga, spela krumhorn, mandolin och low-whistle i Ronja Rövardotter var grymt stort. Jag älskar filmen, boken och Björn Isfälts fantastiska musik. För Andreas är variationen i yrket det som driver honom. Genom åren har han agerat kompositör, skådespelare, musiker, dansare och sångare. ”Ibland har jag känt att jag inte är riktigt bra på något, utan bara ganska okej på lite av varje”, säger Andreas. Men han menar också att det kanske är just mångsyssleriet som gjort att han hållit sig flytande med arbete och dessutom aldrig haft en tråkig dag på jobbet. – Jag lever min dröm och har egentligen gjort det ända sedan mitt första jobb på Lerbäcks Teater. Att få jobba med det jag tycker är allra roligast är underbart! Men jag får egentligen ut lika mycket av att sjunga i duschen, som av att sjunga för en publik, även om jag någonstans på vägen har upptäckt att det faktiskt är trevligt med applåder lite då och då också. Och kollegor! För att hålla koll på vad som händer i branschen använder Andreas sig av tips från kollegor, internet och numera sin agent. Före jobbet i Mamma Mia kunde det bli omkring en audition i veckan för Andreas. Bästa tipsen är att vara väl förberedd, undvika, om möjligt, att lära sig en helt ny låt inför en audition och använda material som man känner sig trygg i och tycker om. Dessutom är det viktigt att se till att man vet vad man söker till, menar Andreas. Och trots att cirka 400 föreställningar av Mamma Mia väntar framöver tänker Andreas inte ligga på latsidan vad gäller att slipa audition formen. – Planen är att hålla igång med sång- och danslektioner så att jag inför nästa vår kommer vara i toppform när nya auditions stundar. Om det blir Sverige eller London återstår att se... Till sist, vad kan du ge för råd till våra StagePoolare, något personligt knep för att lyckas i underhållningsbranschen idag? – Jag har nog redan smugit in några småtips här och var. Ibland tycker jag att det pratas lite för mycket om att det är en tuff bransch. Det är en kul bransch, om du gillar det du håller på med. Gör du inte det, så är det nog tufft. Var dig själv och kom ihåg dina vänner. Efter premiären är det viktigare att krama familjen än viktigt branschfolk, eftersom du antagligen jobbat halvt ihjäl dig under repetitionerna och inte träffat dem på länge. Jobben kommer och går, men inte vännerna... Sådär ja, nu fick jag avsluta lite pretto, men jag tror det är långt ifrån oviktigt och faktiskt helt sant.     <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank">Av Lina Forsberg Bjärnlind</a> <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank"><img title="Mejla" src="/images/article/MejlaSP.jpg" alt="Mejla" width="521" height="90" /></a> http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6563/nyfikenheten_ar_hennes_drivkraft http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6563/nyfikenheten_ar_hennes_drivkraft Nyfikenheten är hennes drivkraft StagePoolaren Marina Nyström växlar mellan regi och skådespeleri Mon, 14 May 2012 00:00:00 +0200 2012-05-15T10:07:02+02:00 Skådespelerskan Marina Nyström är just nu i förberedelsefasen inför huvudrollen i den långfilm som ska spelas in i Stockholm under sommaren. Därefter väntar en roll i pjäsen Lyckliga slut på Uppsala Stadsteater. Men ”det har inte varit en räkmacka”, menar Marina. För StagePool berättar hon mer om karriären. Så länge Marina kan minnas har hon fascinerats av människor, situationer och sagor. – Redan som liten fräknig tjej observerade jag människor, beundrades, härmades och lurades. Teatern var och är en lek som jag tycker är väldigt rolig. Med åren har nyfikenheten bara slagit starkare rot i mig, och det har lett mig raka vägen till att porträttera människor och berättelser. Resan mot en framtid som skådespelare började på Teater/scenkonst-programmet på Wendela Hebbegymnasiet i Södertälje. Efter det fortsatte Marina till Skara Skolscen och slutligen ”efter tolfte gången gillt med antagningsprov” blev det tre år på Teaterhögskolan i Göteborg. Under utbildningstiden hann Marina medverka i flera projekt, bland annat i filmen Happy End, något hon minns som ett stort ögonblick i karriären. – Jag satt en grå eftermiddag i datorsalen på scenskolan, och fick ett Facebookmeddelande av Björn Runge som bad mig spela en liten liten roll mot Ann Petrén i hans film. I den sekunden slogs allt av, allt stannade och jag tappade andan. Det lilla momentet pirrar fortfarande gott i magen, säger Marina. Efter examen förra året har Marina synts både på filmduken och på teaterscenen. Första jobbet efter skolan blev på Backa Teater i Göteborg. – Jag hade precis slutat scenskolan sommaren 2011; man hade vinkat adjö och flugit ut med stämpeln ” arbetslös skådespelerska” i pannan. Det var en existentiell ångest, men någon vecka efter examen ringer Mattias Andersson och erbjuder mig ett kontrakt på Backa Teater. Den förmiddagen förblir oförglömlig och de urgrund-glädjevrålen sitter kvar i väggarna än. <img style="float: left;" title="Marina Nyström." src="/images/article/Amorina.jpg" alt="Marina Nyström." width="320" height="432" />För Marina handlar drivkraften till yrket om både nyfikenhet och kärleken till att ”fånga upp” och ge. Hon menar att hon får chansen att fånga upp glimtar från det vardagliga eller från fantasin, undersöka rollkaraktärerna, hitta samspelet, göra konstnärliga val och sedan få bjuda publiken på arbetet. – Det är ett arbete som oftast berör folk och når en kommunikation som är svår att etablera ute på gatan i rusningstrafik. Jag har aldrig drivits av att få applåder eller njuta i en förhöjd position där folk tittar upp på mig. Det får mig att kliva ner från scenen. Men så fort jag får tillåtelse att gestalta och berätta en historia, vara i samklang med en publik, lever jag mer än någonsin. Det är inte bara skådespeleriet som Marina har fastnat för, lika viktigt är rollen som regissör. Som skådespelare är hennes fantasi, lekfullhet och mod de viktigaste egenskaperna medan det för regissörsrollen är hennes intuition och förmåga att kunna lyfta upp skådespelare och få dem spränga ramar som är nyckelegenskaperna. Inspirationen hittar hon hos gestaltningskonstnärer, skådespelare som vågar, tror, och jobbar för att nå något annat en det vackra, sköra och trygga. – Jag älskar förvandlingar och modiga val i gestaltningar och uttryck, säger Marina. Att hitta balansgången mellan yrkesliv och privatliv är något Marina jobbar på. – Idag är det största och viktigaste för mig att finna balans i att värdesätta rätt. Varje dag i mitt yrke försöker jag påminna mig om att teatern och filmskapandet, inte får värdesättas för mycket och ta all min tid som levande varelse. Jag avskyr och känner mig obekväm i pauser, vila, och återhämtningar - men de är livsviktiga. Yrket som skådespelare har inte alltid varit en dans på rosor, ”jag har arbetat hårt med att bland annat bygga ett stabilt fundament, både personligt och bland kontaktnätverk”, menar Marina. Hon tycker att hon befinner sig i en tuff bransch men påpekar också att det inte är omöjligt att ta sig fram, det gäller bara att rensa bland sina drömmar och verkligen fokusera för att se hur vägen mot målet ser ut. En annan viktig sak enligt Marina är att hela tiden ha öron och ögon öppna i alla sammanhang, för att hålla koll på vad som händer i branschen. Varje vecka söker Marina aktivt efter provfilmningar och hon försöker undvika att begränsa sig. Det är inte bara arbeten som skådespelare eller regissör som gäller utan Marina breddar sig gärna och försöker hamna i sammanhang som ger nya erfarenheter och framtida kontakter. En ny erfarenhet var att delta i <a href="http://sv.stagepool.com/coachning" target="_blank">StagePools jobbcoachning</a>. – Kursen var mycket bra och lärde oss att verbalisera och konkretisera olika mål. Här planterades även insikten om att man måste ha ett stabilt fundament att stå på om man ska ut och göra något av livets drömmar. I framtiden hoppas Marina kunna livnära sig på konsten och även få växla skådespeleriet med regissörsrollen, både inom film och teater. ”En dröm som regissör skulle vara att regissera Julkalendern i SVT framöver”, säger Marina. Men först är det sommarens långfilmsinspelning som gäller och sedan väntar flera spännande projekt. – I sommar blir det långfilm, och innan kontraktet börjar på Uppsala Stadsteater till vintern så kommer jag försöka ta vara på mitt WIFT-pris (Women in Film & Television) som jag vann under Frame Filmfestival i Göteborg 2010. Regipriset innehöll bland annat en check på teknikstöd hos Dagsljus AB. Jag har ett kortfilmsprojekt i jäsning och är öppen för att börja knåda degen inom sinom tid. Till sist, vad kan du ge för råd till andra StagePoolare för att lyckas i underhållningsbranschen idag? – Ta hand om dig själv. Ett stabilt fundament att stå på som människa är A och O. Dröm, våga drömma och sikta dit. Du missar varje gång du inte skjuter. Jag brukar tänka på mottot: hellre ångra det man gjorde, än det man inte gjorde. Och där kan jag finna krut och mod att våga kasta mig ut. Var nyfiken, byt Facebook med kollegor, samla ihop några vänner - skapa tillsammans ur glädje och berättarlust. Och inför provfilmningar, pränta in texten i ryggraden! Lek och öva med en vän, så att du är beredd på att få höra ett motläs. Ett varmt lycka till, vi ses därute!     <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank">Av Lina Forsberg Bjärnlind </a><a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank"><img title="Mejla" src="/images/article/MejlaSP.jpg" alt="Mejla" width="521" height="90" /></a> http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6555/att_fa_vara_nagon_annan_ar_fantastiskt http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6555/att_fa_vara_nagon_annan_ar_fantastiskt ”Att få vara någon annan är fantastiskt!” StagePoolaren Emelie Strömberg om yrket som skådespelare Wed, 09 May 2012 00:00:00 +0200 2012-05-10T09:34:02+02:00 Skådespelerskan Emelie Strömberg är just nu aktuell i pjäsen 5boys.com på Backa Teater i Göteborg. För StagePool berättar hon mer om sin spännande karriär. I pjäsen <a href="http://www.stadsteatern.goteborg.se/backateater/pa-scen/-20112012-/5-boys/" target="_blank">5boys.com</a>, regisserad av Anja Susa, får publiken möta fem killar i elvaårsåldern. Pjäsen behandlar frågan om våld i olika former, allt från dataspel till skolgårdsslagsmål och krig. Pjäsen är skriven för fem kvinnliga skådespelare och Emelie är en av dem. – När jag läste pjäsen för första gången och träffade regissören, kände jag så starkt att jag ville vara en del av den, vissa gånger vet man bara att man måste vara med. Jag kände igen pojkarna i pjäsen, och mig själv i pojkarna. Mattias Andersson som är konstnärlig ledare för teatern, har ett grymt öga för rollsättning och det ser man på hela ensemblen, den är fantastisk. Redan som liten tjej började Emelie både skriva, regissera och spela i sina egna julpjäser, som hon framförde tillsammans med sina syskon. ”Detta höll i sig tills jag var omkring 15 år”, säger Emelie. Viljan och behovet att av att skapa saker har funnits där hela tiden för Emelie. Hon målade mycket, skrev och spelade massor av fotboll, ”vilket nästan är som teater”, menar Emelie. Så att börja spela teater i ABF:s teatergrupper blev ett naturligt nästa steg. Senare valde hon också att gå teaterlinjen på gymnasiet. – Det var först då som jag insåg att man kunde arbeta med teater. Jag har ingen naturlig koppling till teatern från familj eller vänner så jag visste inte ens att det fanns teaterhögskolor. Jag frågade SYO-konsulenten vad som var bäst, att gå folkhögskola eller på teaterhögskolan, och hon sa det senare, vilket gjorde att jag sökte till Teaterhögskolan Luleå och kom in. Efter utexamineringen för tre år sedan har Emelie bland annat hunnit med att spela i Stormen på Malmö Stadsteater, Sinne på Folkteatern i Göteborg, titelrollen i pjäsen Yvonne, Systrarna, Processen och den nu aktuella 5boys.com på Backa Teater. Hon har även hunnit spela in filmerna, Ping-pongkingen och Irene Huss - Tystnadens cirkel för att nämna några. Det som driver henne är fascinationen över att få vara någon annan och dela det med publiken. – Det som driver mig är att få använda mig av hela mig själv, alla sidor, även de sidor som inte är accepterade att visa i vardagen, och sedan stoppa dem i en karaktär. Att få vara någon annan är fantastiskt! Att sedan få dela det med min publik och få dem att uppleva någonting närvarande i samma rum, speciellt när det gäller teater, är otroligt. Det finaste som finns är när det kommer fram en tonåring efter en föreställning och säger "fan jag gillar inte teater, men det här var bra", då har man startat något hos en annan person. Eller när vuxna som ungdomar kommer fram och pratar efter föreställningen och är uppriktigt berörda av vår pjäs. Jag vill att min publik ska få känna. <img style="float: left;" title="Emelie Strömberg." src="/images/article/Emelie5.jpg" alt="Emelie Strömberg." width="400" height="316" />För att samla inspiration till sitt yrke älskar Emelie att tjuvlyssna på människor på stan. ”Jag kan sluta prata mitt i ett samtal bara för att jag hör något intressant från bordet bredvid”, säger Emelie. Egentligen är det människor överlag, och hur vi beter oss, som intresserar henne, ”om man bara tar sig tid att lyssna och titta på folk på stan eller bussen så hittar man guldkorn överallt”, menar Emelie. Och inspiration behövs, stundtals är det inte helt lätt att arbeta som skådespelare. – Just nu har jag det lätt om man ska säga så, men när jag var arbetslös var det ett helvete. Jag tycker det är tufft, det är alltid en avvägning vad man ska göra sedan, det går inte att släppa att man alltid måste ha en tanke om framtiden. Samtidigt vill jag inte låta det äta upp mig och göra att jag, på grund av stressen, blir en egoistisk och bitter skådespelare som inte kan njuta av det jobb jag har för stunden. Det är lätt för mig att säga just nu. Visst vill man alltid gå på alla provfilmningar som andra får gå på, det kan bli mycket frustration. Det beror ju helt på din egen inställning, men i grunden är konkurrensen hård. Emelie försöker hålla koll på vad som händer i branschen genom medlemskapet i StagePool, dessutom pratar hon med kollegor och går in på olika produktionsbolags sidor på internet för att se vad som är på gång. Efter rollen som UG-ledaren i Ping-pongkingen, vilket var en stor höjdpunkt i karriären, är Emelie sugen på att spela in fler filmer, men trots det blir det inte så mycket tid över för provfilmningar. – Jag går alldeles för sällan på provfilmningar vilket är otroligt synd eftersom jag känner och vet att film passar mig. Och jag vill gärna jobba med det. Det kan ha att göra med min telefonskräck, jag ligger inte på och letar provfilmningar tillräckligt mycket. I höst medverkar Emelie i Mattias Anderssons föreställning Utopia på Backa Teater. ”Pjäsen bygger både på intervjuer och på boken Utopia. Jag tror det kan bli hur bra som helst”, säger Emelie. Utopia är den första föreställningen i Backa Teaterns stora satsning inför nästa spelår, med samlingsnamnet: Backa on drugs. Där flera nyskapande pjäser kommer spelas. I framtiden finns det många drömroller Emelie vill ta sig an, men det är inte den enda framtidsdrömmen. – Jag är otroligt tacksam och stolt över de roller jag gjort så här långt och ser fram emot kommande utmaningar. Jag har alltid drömt mycket och jag tror det är en orsak till att jag har tagit mig dit jag är idag. Eftersom jag fantiserar varje dag så har jag stora karriärsdrömmar. Det är befriande att våga drömma och för mig är det personligt, men jag vill kunna leva på mitt yrke hela livet och dessutom göra utmanande och utvecklande roller. Men jag har karriärsdrömmar som sträcker sig ännu längre än så. Till sist, vad kan du ge för råd till andra StagePoolare för att lyckas i skådespelarbranschen idag? – Låt inte ditt ego bli större än dina roller. Och dela med dig, om du hör om någon som söker skådespelare eller en casting berätta det för dina kolleger. Vi måste hjälpa varandra! Våga drömma. Jag drömmer hela tiden och fantiserar, jag tror att du genom detta kommer göra små steg och val i den riktning du drömmer om. Och en sak till: det ÄR INTE farligt att ringa, jag lider av telefonskräck men inser varje gång jag trotsar den att människor inte är farliga på telefon heller. Oftast.   <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank">Av Lina Forsberg Bjärnlind</a> <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank"><img title="Mejla" src="/images/article/MejlaSP.jpg" alt="Mejla" width="521" height="90" /></a> http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6554/yrket_i_sig_ar_en_del_av_min_person http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6554/yrket_i_sig_ar_en_del_av_min_person ”Yrket i sig är en del av min person” StagePoolaren Erik Norén om livet som skådespelare Mon, 07 May 2012 00:00:00 +0200 2012-05-08T09:12:02+02:00 Skådespelaren Erik Norén är just nu aktuell i multiföreställningen Bakom det yttre som turnerar runt om i landet. För StagePool berättar han mer om föreställningen och om sin karriär. I multiföreställningen <a href="http://www.bakomdetyttre.n.nu/" target="_blank">Bakom det yttre,</a> som bygger på en verklig historia om en elvaårig flickas väg tillbaka efter en svår bilolycka, blandas fysisk teater, dans, texter, musik och bild. Erik har skrivit en del av texterna och medverkar också som skådespelare på scen. ”Föreställningen börjar sekunderna efter olyckan, och därefter får man följa hennes väg från uppvaknandet till sina möten med sjukvården, skolan, vänner, övriga samhället och framför allt mötet med sitt nya jag”, förklarar Erik. Han har tidigare arbetat med flickans båda föräldrar, som är scenograf respektive maskör. Detta skapade en trygghet i produktionen. – Jag kände till hennes historia sedan tidigare och hade träffat henne flera gånger. Jag tror att det var en trygghet för henne att vi i produktionen kände henne, eftersom hela uppbyggnaden av föreställningen byggde på långa diskussioner kring svåra minnen, både från olyckan och om ett senare utanförskap. Att Erik skulle välja en framtid som skådespelare var, enligt honom själv, en ren slump. Från början var det idrott och fotboll som gällde. Men efter ett brutet ben blev drömmarna om fotbollsgymnasiet lagda på is, istället föreslog syokonsulenten på skolan att Erik skulle söka till dramalinjen. – Jag tror jag kvoterades in i en klass med 20 tjejer och fyra killar. Det var först under andra året, när jag läste Skuggan av Mart av Stig Dagerman, som jag verkligen fick upp ögonen för teatern. Den pjäsen lever med än idag och jag läser den med jämna mellanrum. Men jag har ännu inte fått chansen att spela den. Efter gymnasiet sökte Erik sig vidare till Musikteaterskolan i Bjärnum och kom in. Sedan fortsatte han utbilda sig på Performing Arts Schools treåriga yrkesutbildning i Göteborg. Under skoltiden spelade han sommarteater på loven, och efter skolan fick han en huvudroll i musikalen Hair. ”Det där första professionella jobbet efter skolan, det var en härlig känsla eftersom man har så mycket press på sig själv under det sista året i skolan. Och inte minst under den sista terminen”, säger Erik. Efter Hair följde en hel del varierande jobb, allt från teater, musikal, krogshow och kortfilm till diktläsning. Dessutom har han också hunnit både skriva och sätt upp eget material. – Ett stort ögonblick var när jag fick min första egenskrivna pjäs uppsatt. Den spelades på olika kulturhus och folkhögskolor. Det är spännande att få bygga en hel föreställning, allt ifrån första bokstaven på ett papper till den sist sagda repliken på scenen. <img style="float: left;" title="Erik Norén." src="/images/article/erikmusikal.jpg" alt="Erik Norén." width="401" height="575" />Utmaningen i att få liv i en karaktär som bara finns på ett papper och göra den till en människa av kött och blod, är en av de saker som Erik anser vara det bästa med yrket. En annan är alla människor man får möta, alltifrån folk i produktionen till mötet med publiken. ”Oavsett om jag har en tung dag, om repetitionsperioden har varit tuff eller om jag bara har en dålig dag på jobbet så blir jag alltid glad av den energi jag får från publiken”, säger Erik. Något annat som Erik vill framhålla är hans kärlek till text. ”Jag älskar skrivbordsprocessen, att läsa och analysera”, menar han. Själva drivkraften är svårare att förklara. – Jag har svårt att sätta fingret på vad som egentligen är min drivkraft. Kanske är det så att yrket i sig är en del av min person. Det kanske låter en aning poetiskt och fånigt, men så är det nog.  Som inspirationskälla nämner Erik sin vän och mentor, regissören och skådespelaren Arne Eriksson. Han gick ut elevskolan vid Göteborgs stadsteater 1954 och är fortfarande verksam vid 82 års ålder. ”Han är en väldigt god vän som jag alltid kunnat vända mig till med svåra beslut eller när jag kört fast”, säger Erik. När det kommer till personliga insikter under karriärens gång handlar det för Eriks del om sökandet efter den gudomliga inspirationen. – Jag har kommit till insikt med att inspiration inte är en pålitlig arbetskamrat. Jag kan inte lägga upp mina dagar och anpassa mitt arbete efter den. Att sitta och glo in i väggen och vänta på att inspirationen ska falla ner från himlen och träffa mig i nacken är bara tidsförödande och tar död på kreativiteten. Jag måste arbeta efter disciplin och på det sättet gå inspirationen till mötes. Genom medlemskapet i StagePool har Erik hittat och sökt många jobb genom åren. ”Det är ett bra sätt att få reda på vad som händer”, menar Erik. Han tar också hjälp av vänner och kolleger i branschen. Numera blir det dock inte så många auditions för Eriks del, till skillnad från de första åren, ”då sprang jag på varenda audition som fanns”. Istället söker han sig bara till de föreställningar som han själv tycker verkar intressanta och där han kan se sig själv göra ett bra jobb. Däremot blir det desto mer andra uppgifter, av det administrativa slaget. – Som frilansare kan du inte bara fokusera på din huvuduppgift utan du måste också vara en god administratör. Det är nog en av mina största brister. Jag tror inte att administration faller sig speciellt naturligt för folk som arbetar inom konsten, det är för inrutat och snävt, medan arbetet för konstnärer och kulturarbetare snarare går ut på att tänja på gränserna och arbeta i periferin av det logiska och självklara. I framtiden hoppas Erik få fortsätta att kombinera skrivandet med att stå på scen. Dessutom hoppas han någon gång få spela rollen som Gabriel i Skuggan av Mart, ”den har alltid funnits i bakhuvudet”. Erik hoppas också på en lite mer konsistent arbetssituation, då det tidvis varit luckor mellan jobben, ”de där luckorna får gärna tightas till”, säger Erik. Men för stunden är det fullt upp med Bakom det yttre och flera andra projekt. – Just nu skriver jag texter till en konstinstallation på Konstens dag och natt, och börjar snart repetera ett musikprogram som bygger på Tom Lehrers sånger. Annars är jag tillgänglig, så det är fritt fram för producenter och regissörer att höra av sig! Till sist, vad kan du ge för råd till andra StagePoolare för att lyckas i underhållningsbranschen idag? – Man får inte vara rädd för att ta saken i egna händer. Kontakta teaterchefer, producenter och regissörer. Berätta att man finns och vad man har att erbjuda. När det går trögt och det är brist på arbete så får man skapa sina egna förutsättningar! <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank"> </a> <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank">Av Lina Forsberg Bjärnlind</a> <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank"><img title="Mejla" src="/images/article/MejlaSP.jpg" alt="Mejla" width="521" height="90" /></a> http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6551/hon_spelar_skrackteater_pa_sparvagsmuseet http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6551/hon_spelar_skrackteater_pa_sparvagsmuseet Hon spelar skräckteater på Spårvägsmuseet StagePoolaren Zandra Hällström aktuell i Silverpilen 21:32 Wed, 02 May 2012 00:00:00 +0200 2012-05-03T09:20:19+02:00 Skådespelerskan Zandra Hällström är just nu aktuell i skräckpjäsen Silverpilen 21:32 på Spårvägsmuseet i Stockholm. En pjäs hon skapat tillsammans med en kollega. För StagePool berättar hon mer om sin karriär. Pjäsen <a href="http://sparvagsmuseet.sl.se/2012/05/01/silverpilen-2132-skrack-pa-museet/" target="_blank">Silverpilen 21:32 </a>är baserad på myten om Stockholms eget spöktåg, Silverpilen. Den handlar om tre resenärer som går ombord på fel tåg. Zandra har själv skapat pjäsen tillsammans med kollegan Helena Karlsson. – Jag och Helena startade med en tanke om ett tåg och så blev det så här stort, det är en fantastisk känsla. Både samarbetet med Spårvägsmuseet och vår helt fantastiska ensemble, har varit helt oslagbart. Zandra är uppvuxen i Sundsvall och redan som liten väcktes intresset för teatern genom leken. ”Det hela började väl med lek som barn, som sedan utvecklades till den mer komplicerade lek det är idag”, säger Zandra. På gymnasiet valde hon att studera teater och kände att hon ville veta mer om hur själva yrket fungerar. Hon kontaktade sin idol och blivande mentor, Lennart Jähkel, och frågade om hon fick lov att vara med honom några dagar på han jobb. Det fick hon, ”det var en av de bästa dagarna jag haft i mitt liv” säger Zandra. Dessutom fick hon tips på vart hon kunde fortsätta utbilda sig. – Lennart tipsade mig om Stockholms elementära teaterskola, jag sökte och kom in. Så jag packade pappas bil med alla mina tillhörigheter och flyttade ner sommaren 2006. Efter utbildningen har Zandra spelat i bland annat: Min Spegelbild i dina ögon på teater Scenario, I stort sett ingenting på teater Tribunalen och Bitchie & Brat på Kulturstudion. Mest har hon varit på teaterscenen, men lite film och tv har det också blivit. – Ett stort ögonblick för mig var när jag fick arbeta med gänget bakom Hem till Midgård och julkalendern Tjuvarnas Jul. Herregud vad roligt jag hade och vilka underbara människor att få arbeta med. Jag lever på det än idag. För Zandra är skådespeleri en sorts magi, ”du kan bli vem som helst, när som helst, var som helst och hur som helst”, säger hon. Man får helt enkelt chansen att leva i en magisk värld, en värld som Zandra stormtrivs i. – Jag har ställt mig frågan om vad som driver mig, och det enda svar jag kan ge är att jag måste ha teatern i mitt liv. Det är den mest magiska platsen för mig. Varför vet jag inte, men så är det och har alltid varit. <img style="float: left;" title="Zandra Hällstrom" src="/images/article/zandrapjas.jpg" alt="Zandra Hällström" width="505" height="354" />Zandra hämtar inspiration till yrket av sin pappa, sina vänner och av klassisk musik. Men hon har också blivit inspirerad av en speciell film. – När jag såg filmen Billy Elliot insåg jag att precis allt är möjligt i det här livet. Vill jag göra något så ser jag till att det blir av. Filmen övertygade mig om det. Se den! För att hålla koll på vad som händer i branschen tar Zandra hjälp av det kontaktnät hon hunnit bygga upp och även av StagePool. Men det är inte ofta hon går på auditions eller provfilmningar, istället skapar hon sina egna jobb. Detta kräver en hel del arbete men Zandra menar att trots att yrket är tufft, väger det positiva upp. – Det är väldigt tufft att arbeta som skådespelare. Jag tror att man behöver passion och skinn på näsan för att klara av det. Det ligger extremt mycket hårt arbete bakom en produktion och ibland har man bara lust att trycka på paus och krypa under täcket. Men när slutresultatet nås nästan exploderar hjärtat av lycka och så växer man några centimeter. Största drömmen för Zandra inför framtiden är att kunna försörja sig helt och hållet som skådespelare och att få arbeta med det hon älskar till sista andetaget. Dessutom drömmer hon om att få spela Medea i "Matrix-style". Men först har hon en massa spännande projekt som väntar. – Vi har många projekt på gång, men det som ligger närmast just nu är att göra en skräckfilm av Silverpilen 21:32, samt en komedi för teaterscenen som jag sitter och skriver på i detta nu. Till sist, vad kan du ge för råd till andra StagePoolare för att lyckas i skådespelarbranschen idag? – Visa framfötterna, tänk positivt och jobba hårt. Inse också värdet i att ge. Bjud på ett skratt, en komplimang eller en några sekunders för lång kram. Det ger enormt mycket mer att ge än att få. <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank">Av Lina Forsberg Bjärnlind</a> <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank"><img title="Mejla" src="/images/article/MejlaSP.jpg" alt="Mejla" width="521" height="90" /></a> http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6548/karleken_till_musiken_dansen_och_scenen_ar_obeskrivlig http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6548/karleken_till_musiken_dansen_och_scenen_ar_obeskrivlig "Kärleken till musiken, dansen och scenen är obeskrivlig!" StagePoolaren Cilla Silvia om yrket som musikalartist Wed, 25 Apr 2012 00:00:00 +0200 2012-04-26T09:34:49+02:00 Musikalartisten Cilla Silvia är just nu aktuell i föreställningen De tre musketörerna på Stockholms Stadsteater. Tidigare har hon medverkat i bland annat We Will Rock You och Hair. För StagePool berättar hon mer om utbildningen i London och livet på scen. Just nu ser du Cilla på Stockholms Stadsteater i Alexander Mørk-Eidems uppsättning av <a href="http://www.stadsteatern.stockholm.se/index.asp?pjaser/musketorerna.asp&main" target="_blank">De Tre Musketörerna</a>. Föreställningen är baserad på originalmanuset av Alexander Dumas men bjuder också på en hel del överraskningar. Bland annat är den fylld av 80-tals rock och musik av både Michael Jackson och Lady Gaga. ”En rockig saga med fantastiska kläder och galna idéer”, säger Cilla. Varför tror du att just du fick jobbet? – Jag har jobbat med regissören tidigare och jag hoppas att han tänkte att Cilla kan vara en tillgång i denna musikteatersaga! Den är lite galen precis som jag själv. Dessutom passade väl min profil då jag snubblat in på rockmusikaler ett tag. Cilla började med gymnastik redan som liten tjej. Egentligen ville hon helst dansa, men då det inte fanns någon dansskola i närheten fick det bli gymnastik med en liten abrovinsch, ” jag fick ha på mig balettkläder på gymnastiken och blev super nöjd!”, säger Cilla. Genom uppväxten i kyrkan började hon också sjunga i olika körer och trots att ingen i familjen var särskilt musikalisk bestämde hon sig tidigt för att satsa på sången och dansen. – När jag var 19 år såg jag Mamma Mia på Broadway. Efter föreställningen skickade jag ett vykort hem där det stod: nu vet jag varför jag vill stå på scen! Just då var jag nog väldigt naiv och kunde inte se några hinder alls. Idag är jag mer realistisk och inser vilken lycka det är att få gå till jobbet och göra det jag älskar mest av allt. Att få beröra människor oavsett om det är till tårar eller skratt. Jag drivs av min egen envishet och familj och vänner som alltid stöttar mig. Kärleken till musiken, dansen och scenen är obeskrivlig! När det var dags att söka till gymnasiet valde Cilla det estetiska programmet med musikinriktning. Direkt efter det började hon på Performing Arts School i Göteborg, en treårig linje för blivande artister. När utbildningen var färdig hade Cilla turen att få ett stipendium på <a href="http://www.laine-theatre-arts.co.uk/" target="_blank">Laine Theatre Arts College</a> i London. Istället för att göra som de flesta andra, det vill säga läsa tre år på skolan för att få sitt Diploma, valde Cilla att avverka allt på bara ett år. – Det var ett tufft år, att välja att bara läsa ett år resulterade i projekt med alla tre årskurser och tio-timmars dagar i skolan. Jag hade hemlängtan och åkte ofta till mina kompisar i Göteborg det första året men bestämde mig tillslut för att ta in all kunskap och kreativitet som erbjöds, då jag insåg att den var ovärderlig. <img style="float: left;" title="Cilla i Djungelboken" src="/images/article/cilladjungel.jpg" alt="Cilla i Djungelboken" width="271" height="364" />Cilla blev kvar i London i sju år, och det är än idag den stad som hon kallar sitt hem. Cilla har jobbat både i London, med bland annat nyskrivna musikalen Bravado, och turnerat runt om i England med olika föreställningar. Största skillnaden mot att arbeta i Sverige är att man tar för sig mer där, menar Cilla. Dessutom jobbar man oftast med mycket yngre människor än här hemma då man i England utbildar sig inom sin genre redan vid 16-års ålder. Efter åren i England var det dags för Cilla att återvända till den svenska teaterscenen. Första jobbet blev musikalen We Will Rock You på Cirkus i Stockholm. – Ett stort ögonblick för mig var den dagen då min engelska agent ringde och sa: ”it’s good news!” Jag hade blivit understudy till Scaramouche och Ozzy! Roller som jag drömt om så länge. Att få vara kaxig med en glimt humor och att få sjunga Queens låtar var helt underbart! Efter We Will Rock You fortsatte Cilla till Stockholms Stadsteater och medverkade i Djungelboken, Hair och den just nu aktuella föreställningen: De tre musketörerna. Det bästa med yrket enligt Cilla, är möjligheten att få göra olika karaktärer, jobba med fantastiska människor och att man får utveckla sig själv konstant. ”Självklart blir man bedömd men det är något som kommer med i paketet”, menar hon. Något annat som också kommer med i paketet är att man ständigt måste hålla sig i form. – Jag tränar omkring fem gånger i veckan för att hålla mig i form till jobbet och undvika skador. Jag sjunger lika mycket då jag älskar att sitta framför pianot och ta in nya låtar till mitt notbibliotek. Tekniken är viktig då man annars lätt ryker på skador som kan bli långlivade. Att jobba inom underhållningsbranschen är inte alltid en dans på rosor. Yrket kräver också en hel del uppoffringar. – Det är en tuff bransch men så är det i många andra branscher också. Dock tror jag att hela vågen med att syssla med musik har blivit lite glamouriserat de senaste åren. Vad man kanske inte tänker på är att det krävs en del uppoffringar. Du är till exempel aldrig ledig på helgerna eller helgdagar då hela Sverige mumsar i sig julbord eller dricker champagne vid tolv slaget. Ibland kan det vara tufft att få ihop sitt privatliv då man hela tiden måste vara flexibel och aldrig vet om man helt plötsligt står utan jobb. Dock anser jag att lyckan som infinner sig när man står på scen, är större än alla negativa sidor av yrket. I framtiden skulle Cilla gärna jobba mer inom film och tv. ”Det är fantastiskt att få publikens spontanitet med en gång när man kör live, men att få utvecklas och jobba mer med mitt tal skulle vara stort!”, menar Cilla. Dessutom drömmer hon om roller som Aida i musikalen Aida och Elphaba i musikalen Wicked. ”Båda två är starka karaktärer med otroliga låtar som skulle vara häftigt att ta in”, säger Cilla. Men först och främst väntar fler föreställningar med De tre musketörerna och det finns även andra projekt på gång, dock lite hemliga för tillfället. – Tyvärr kan jag inte berätta mer om det just nu eftersom jag är mitt i förhandlingar, men det kommer bli en otroligt spännande vår och jag hoppas att alla StagePoolare kommer och tittar på mig! Vad kan du ge för råd till andra StagePoolare för att lyckas i artistbranschen idag? – En personlig insikt har varit att man faktiskt får säga att man är bra på något utan att för den sakens skull skryta eller vara självgod. Det är också bra att ta in all kritik man får, oavsett om den är positiv eller negativ och försöka att jobba med det för att nå nya mål. Utveckla dig själv genom träning, workshops, seminarium eller föreställningar. Övning ger färdighet!!     <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com">Av Lina Forsberg Bjärnlind</a> <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank"><img title="Mejla" src="/images/article/MejlaSP.jpg" alt="Mejla" width="521" height="90" /></a> http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6538/det_ar_sa_otroligt_omvaxlande http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6538/det_ar_sa_otroligt_omvaxlande "Det är så otroligt omväxlande" StagePoolaren Richard Ulfsäter om yrket som skådespelare Mon, 23 Apr 2012 00:00:00 +0200 2012-04-24T09:42:00+02:00 Skådespelaren Richard Ulfsäter är just nu bioaktuell med hela två filmer, Nobels Testamente baserad på Liza Marklunds böcker och i Peter Dalles film, En fiende att dö för. För StagePool berättar han om hur han knep jobben och om sin karriär. Berätta om hur du fick jobben och varför du tror att just du fick dem. – Jag blev kontaktad av en rollbesättare och den vanliga processen med provfilmning följde. Marklund-serien skulle bli sex filmer och de sökte någon som av praktiska skäl inte var knuten till alltför många andra projekt. Dessutom passade jag ihop med Malin Crépin, som spelar min sambo/fru, i ålder, utseende och så vidarare. Inför En fiende att dö för, kontaktades jag också av en rollbesättare. Jag fick läsa ett manus och tänkte därefter att det här drömprojektet kommer jag ju aldrig att få: En huvudroll i en internationell samproduktion, epokfilm i regi av Peter Dalle, på engelska och inspelning i Tyskland, Sverige och Svalbard!?! Alldeles för bra för att vara sant! Tiden gick och till slut provfilmades jag och inom kort kom beskedet att rollen var min! Svårt att själv säga varför just jag fick rollen. Jag är uppvuxen i England och talar flytande brittiska, vilket kan ha bidragit, att språket inte utgjorde något som helst hinder i spelet. Richard har så länge han kan minnas varit intresserad av människor och dess beteende. Något han använder i sitt yrke som skådespelare. ”Hade jag inte valt att bli skådespelare är det troligt att jag hade blivit psykolog. Det är nog det som driver mig, att jag ständigt är nyfiken på hur vi beter oss och varför vi är som vi är och gör som vi gör”, säger Richard. Men intresset för skådespeleri väcktes ganska sent. Efter gymnasiet läste han språk under några år i både Tyskland och Frankrike. Och tillfälligheter skulle komma att leda in honom på skådespelarbanan. – I Frankrike som hamnade jag på en krog där de hade teatersport. Jag tvingade mig själv att medverka för att pressa mig själv till att prata mer franska, då insåg jag att jag tyckte det var fantastiskt roligt och fascinerande. Det var nog då, jag på riktigt började tänka på om det skulle kunna gå att ha som yrke. <img style="float: left;" title="Richard Ulfsäter" src="/images/article/svalbard.jpg" alt="Richard Ulfsäter" width="358" height="515" />Väl hemma i Sverige igen började Richard studera på Teaterverkstan, en ettårig halvtidskurs på Folkuniversitetet i Stockholm. Därefter sökte han in på Scenstudion, också i Stockholm, och gick där i två år. – Scenstudions utbildning hade fokus på Meisnerteknik som jag än idag har stor glädje av, mycket tack vare pedagogen Matthew Allen. Jag försökte under några år att ta mig in på Teaterhögskolan, men lyckades inte och kände till slut att jag var för gammal för tre, fyra års fortsatta studier. Jag har nu arbetat av och till i 13 år, en tid som präglats av både fram- och motgångar. Efter utbildningen väntade jobb i fria teatergrupper, turnéer med barn och ungdomsföreställningar, röstjobb, företags- och informations filmer, reklamfilmer och roller i tv och filmproduktioner. På senare år är det just film och tv-roller dominerat och första huvudrollen var som Steffen i SVT:s serie Playa del Sol, ett stort ögonblick i karriären. Variationen mellan de olika rollerna och formaten är det som som Richard framhåller som bästa yrket. – Det är så otroligt omväxlande. Att alltid få arbeta med olika projekt, olika texter, i olika konstellationer och att få möta nya människor och hamna på platser som jag kanske aldrig annars skulle hamna på. Det är det roligaste med yrket. Att arbeta som skådespelare är tufft och det hårda arbetsklimatet har gjort att skådespelare behöver vara mer mångsidiga idag, menar Richard. ”Man måste bredda arbetsfältet och vara mer uppfinningsrik för att finna och skapa nya projekt”, säger han. Ett sätt att hålla koll på vad som händer branschen, är att använda sig av StagePool men Richard tar också hjälp av vänner och bekanta. Han har också en agent och försöker själv snappa upp notiser i tidningar och på nätet som ibland ger ledtrådar om vad som är på gång. Men överlag handlar det mycket om slump och tur, menar Richard. – Att arbeta som skådespelare idag är oerhört tufft och nyckfullt. Ena sekunden har man en massa jobb och nästa inga alls. Självförtroendet och självkänslan far upp och ned. Slump och tur kommer och går. I framtiden drömmer Richard om att få arbeta mer utomlands. Han vill gärna bosätta sig i England igen, där han växte upp och han vill också spela mer teater än vad han gjort hittills. Men främst vill han försöka få roller där han kan överraska både sig själv och publiken, ” jag vill gärna göra roller som jag från början inte ansetts passa till”, säger Richard. Men först är det flera olika projekt på gång. – Just nu pågår inspelningen av Fjällbackamorden. Fem tv-filmer och en biofilm som görs baserade på Camilla Läckbergs karaktärer. Sedan är både filmen Små Citroner Gula i regi av Teresa Fabik och TV4 serien Inkognito färdiginspelade men har inte visats ännu. Till sist, vad kan du ge för råd till andra StagePoolare för att lyckas i skådespelarbranchen idag? – Det finns inga särskilda knep, vad jag vet. Tro på din förmåga att lyckas. Envishet är ett bra tips. Dessutom har jag märkt med åren att man ska lita mer på magkänsla och intuition, än att låta tankar och intellekt styra alltför mycket. Jag fick även ett bra tips av en rollbesättare på ett seminarium på Berlins filmfestival. Det är ju ingen överraskning men, hon sade "Syns du inte, så finns du inte!". Du måste försöka göra dig så synlig som möjligt: Ha en uppdaterad hemsida med uppdaterade foton och showreel. Se till att du finns på alla castingsajter samt hos rollbesättare. Lägga upp klipp på Youtube och Facebook och så vidare. Och sist men inte minst, var ödmjuk. <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank">Av Lina Forsberg Bjärnlind</a> <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank"><img title="Mejla" src="/images/article/MejlaSP.jpg" alt="Mejla" width="521" height="90" /></a> http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6531/han_showar_pa_color_line http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6531/han_showar_pa_color_line Han showar på Color Line StagePoolaren Mikael Johansson uppträder till havs Wed, 18 Apr 2012 00:00:00 +0200 2012-04-19T09:50:57+02:00 Musikalartisten Mikael Johansson är just nu aktuell som sångsolist på Color Fantasy, ett kryssningsfartyg som går mellan Oslo och Kiel. För StagePool berättar han mer om livet ombord och om hans spännande karriär. Efter en audition i juni förra året fick Mikael jobbet på Color Fantasy. Varje kväll, under två veckor, uppträder han i showerna Don’t stop believi’n och The show must go on, regisserade av Anthoula Papadakis. 2Entertain, som ligger bakom showerna, har anställt två ensembler vilket gör att man bara jobbar två veckor i taget och sedan tar den alternerande ensemblen över. På så sätt är man ledig två veckor i stöten och har tid för klasser och andra projekt, något som Mikael uppskattar. Efter bara ett halvår ombord blev Mikael tillfrågad om han ville fortsätta jobba ytterligare ett år med en ny show. Och det ville han. – Inför den nya showen hade de problem med att hitta manliga sångare som kunde passa. Det är en hel del rätt knepiga låtar att sjunga i showen och många av dem går väldigt högt. Eftersom vi gör två shower per kväll under två veckor blir det sammanlagt rätt många höga toner som ska sjungas och det är lätt att man blir sliten. Speciellt eftersom det är luftkonditionering överallt, jag hörde faktiskt ett rykte om att luftfuktigheten hos oss är torrare än i Sahara. Det är också väldigt mycket dans i de här showerna och alla i ensemblen steppar. Så jag kan förstå att det var svårt att hitta någon som både klarar att sjunga sångerna, samtidigt som de klarar av dansdelen.   Mikael har sysslat med musik hela livet. Han började med att spela trumpet och trummor och sjöng även i kör. Efter ett tag tog trumspelandet över och Mikael bestämde sig för att satsa på en karriär som trummis. Efter musikgymnasiet i Leksand blev det ett år på Kävesta folkhögskola utanför Örebro. Men när en kompis började på Performing Arts School i Göteborg, blev Mikael övertalad att också söka, trots att han precis blivit antagen som trummis på LA Music Academy i Los Angeles. – Jag började gilla tanken på att stå längst fram på en scen och sjunga istället för att sitta längst bak bakom ett trumset. Jag beslutade mig för att tacka nej till LA Music Academy och satsade allt på att komma in på Performing Arts School. Vid det här laget hade jag inte tagit en enda dansklass i hela mitt liv, jag hade bara tagit en handfull sånglektioner under gymnasiet och någon skådespelarerfarenhet ska vi inte prata om. Under den här tiden bodde Mikael i Stockholm och med hjälp av telefonkatalogen började han ringa runt till alla de dansskolor han kunde hitta. Som tur var hade Kulturama platser kvar på sina kurser i nybörjarbalett och nybörjarjazz. Och efter totalt två och en halv timmes dansklasser åkte Mikael till Göteborg för att göra audition till Performing Arts School. – De tre dagarna som audition varade var hittills de värsta i mitt liv. Att som hårig och ovig trummis sätta på sig stringsuspensoar, tights, linne, svarta mockasiner och frivilligt ställa sig i en bastuvarm danssal, tillsammans med 40 stycken snärtiga, vältränade och välrakade sökande, är inget jag rekommenderar. Jag fattade ingenting. Balettläraren pratade franska och räknade till åtta istället för fyra. Att sedan ställa sig och improvisera fyra åttor i slutet av jazzkoreografin, när man inte kan några andra danssteg än de man gjorde när man var full på krogen förra helgen, ger inte direkt en känsla av upprättelse. Men av någon anledning kom jag in och under de tre åren jag gick på skolan lärde jag mig att älska varma danssalar, svettiga tights, stringsuspensoarer som gav skavsår i rumpan, förvirrande teaterlektioner och frustrerande sånglektioner. <img style="float: right;" title="Mikael Johansson" src="/images/article/mikaelscen.jpg" alt="Mikael Johansson" width="500" height="333" />Under utbildningens sista termin fick Mikael reda på att han fått jobb i musikalen Guys and Dolls på Göteborgsoperan till hösten. Ett ganska så maffigt första jobb. – Det var jul och jag var hemma hos min mamma. Jag minns att vi var ute och gick en promenad och jag var deprimerad över att jag inte hade något jobb. Morsan tyckte att jag skulle utbilda mig till läkare istället för att säkra min framtid. Men så fort vi kom innanför dörren så ringde min telefon. Det var från Göteborgsoperan och de meddelade mig att jag hade fått jobb i Guys and Dolls. Helt plötsligt vände mitt humör från misär och ingen framtidstro till att jag var oövervinnerlig och skulle erövra världen.   Efter tiden på Göteborgsoperan jobbade Mikael en säsong på Astrid Lindgrens värld, sedan blev det show på det tyska kryssningsfartyget AIDA Aura och direkt efter det började han jobba för 2Entertain på Colorline. Och det är just variationen i yrket som är bland det bästa med det, menar Mikael. – Eftersom kontrakten sällan är längre än ett år utan snarare oftast bara några månader, hinner man sällan tröttna på ett projekt innan det är dags för ett nytt. Man möter och får jobba med alla möjliga sorters galna människor och det är väldigt inspirerande. Jag tycker om att prata med människor som brinner för det de gör, det smittar av sig och gör att jag själv blir mer entusiastisk över det jag håller på med. Att jobba inom artistbranschen kräver en hel del, både professionellt och privat, menar Mikael. ”Man måste vara inställd på det från början annars bör man jobba med något annat”, säger han. För Mikaels del har det gått väldigt bra, han har haft jobb konstant sedan utbildningen och menar att branschen är bredare än vad han trodde först. – Jag hade en bild av att man måste vara kort och vältränad, kunna akrobatik och ha en vacker röst med musikalvibrato för att kunna försörja sig som musikalartist. Jag var en lång, gänglig, naiv kille som kunde spela trumpet och trummor. Jag trodde inte att jag skulle få jobb inom musikalbranschen. Men rätt som det var så satt Hans Berndtsson hemma och letade efter en lång kille som skulle spela en ung och naiv frälsningssoldat som spelade trumpet. Tack vare det så fick jag jobb i Guys and Dolls, och efter det så har det rullat på. Men för att hålla sig kvar i branschen gäller det att hålla sig i form. Mikael tränar på gym nästan varje dag de veckorna han jobbar ombord, när han är hemma går han på dansklasser och yoga. Han tar också sånglektioner och gör en kvarts sångövningar under de dagar han har föreställning.  Dessutom mediterar han en timma per dag. – Jag tror att man alltid ska försöka att vara överkvalificerad för det jobb man har. Hur kan man annars tro att man ska få ett jobb när kontraktet tar slut? Jag förstår inte folk som anpassar sin form efter vad de jobbar med för stunden och sedan får panik när de inte får nästa kontrakt för att en ung och nyutexaminerad yngling ”snodde” jobbet av dem. ”Ja men jag har ju jobbat där förut och är mer erfaren!” Javisst men kan du inte längre göra en dubbelpiruett på audition för att du har suttit hemma framför Grey’s Anatomy och ätit chips, då får du faktiskt skylla dig själv.   Förutom jobbet på Color Line väntar en inspelning där Mikael skall sjunga in en nyskriven musikal som hans två kompisar gjort. Han planerar också att genomföra en egen konsert i sommar och dessutom skall han och ett par vänner både skriva och spela in egen musik tillsammans. Det finns med andra ord många drömmar och mål inför framtiden. – Mitt mål är att bli en av världens mest erkända artister. Jag vet att det anses väldigt osvenskt att tänka så och genom jantelagens ögon så låter det kaxigt. Men jag tror att man ska sikta högt och jag önskar stora saker och fantastiska karriärer till alla människor.   Till sist, vad kan du ge för råd till andra StagePoolare för att lyckas i artistbranschen idag? – Knepet är att behålla glöden och glädjen även de perioder som man jobbar med något som man inte ser som ett karriärsspång. Att ”nöja sig med det man har” är världens sämsta sätt att tänka. Om du är Lisebergskanin och hellre vill jobba på Oscarsteatern så ska du ju såklart försöka göra det, oavsett vad som kommer i din väg. Missnöjdhet är ett kreativt tillstånd som får oss att vilja utvecklas. Och det här med att det ska vara så stor konkurrens om så få jobb, det köper jag inte riktigt. Det finns alltid jobb om man vill jobba. Är det något du tycker om att göra så är du antagligen ganska bra på det också.   <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank">Av Lina Forsberg Bjärnlind</a> <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank"><img title="Mejla" src="/images/article/MejlaSP.jpg" alt="Mejla" width="521" height="90" /></a> http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6528/frida_dansar_i_dirty_dancing http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6528/frida_dansar_i_dirty_dancing Frida dansar i Dirty Dancing StagePoolare aktuell på Chinateatern Mon, 16 Apr 2012 00:00:00 +0200 2012-04-17T10:03:01+02:00 För dansaren Frida Lehman var det tidigt självklart att ägna sitt liv åt dansen. Efter utbildningen på Balettakademien i Stockholm vidareutbildade hon sig i New York, och just nu dansar hon i succémusikalen Dirty Dancing. För StagePool berättar hon mer om sin karriär. Efter att ha sett en annons på StagePool, skickade Frida in sitt cv och blev kallad till audition. Auditionprocessen pågick i två veckor och bestod av flera olika delmoment. ”Det var faktiskt en ovanligt rolig audition”, säger Frida. Efter sista auditiondagen fick hon vänta en vecka innan hon fick beskedet om att hon fått jobbet i dansensemblen samt som cover för Lisa. ”Att bli erbjuden att medverka i Dirty Dancing var ett av de största ögonblicken i min karriär. Jag blev uppringd när jag satt på tunnelbanan och blev så uppspelt att jag gick av på fel station”, säger Frida. Hon tror att hon fick jobbet eftersom hon hade vad de sökte. – Jag passade in på vad de sökte dansmässigt och fysiskt. De letade också efter en viss typ av utstrålning och danspassion, som jag har. Frida började dansa redan som barn och sedan dess har det varit självklart för henne att dansen är något som hon vill hålla på med. Men det definitiva beslutet tog hon när hon som 12-åring sa: ”Jag ska sluta i basketlaget, jag ska satsa på dansen”, vilket hon också gjort sedan dess. Efter den treåriga dansarutbildningen på Balettakademien i Stockholm fick Frida Sandrews stiftelses stipendium för unga lovande konstnärer 2009. Det delas ut som uppmuntran till vidareutbildning och blev Fridas första steg mot New York och ett år på International student visa programme på Dance New Amsterdam. – Jag gick en ettårig vidareutbildning där jag fick mycket personlig coaching och kunde välja upplägg efter mina behov och mål. Där samlas folk från hela världen, med olika dansbakgrunder och det är väldigt inspirerande. Det var otroligt givande och jag utvecklades väldigt snabbt. För mig var det perfekt att komma dit med en stabil grund från Balettakademien som jag bara kunde bygga vidare på. <img style="float: left;" title="Frida Lehman i Dirty Dancing" src="/images/article/fridadd.jpg" alt="Frida Lehman i Dirty Dancing" width="350" height="619" />Enligt Frida gjorde vidareutbildningen i New York att det blev lättare att få jobb i Sverige. ”Till viss del hjälpte det mig för att jag var en starkare dansare men mycket för att jag mentalt var redo och trodde på mig själv hela vägen”, säger Frida. Bland annat har hon hunnit jobba i Göteborgsoperans ungdomskompani NuDans, som turnerade med föreställningen Prolog. Hon har också dansat i tv-program som Idol, Idrottsgalan och Babel och dansat med Re:move Dance Company. Det som driver henne är viljan att utvecklas. – Att jobba hårt och känna att det ger resultat, det får mig att hela tiden vilja fortsätta utvecklas. Jag älskar att stå på scen, men jag älskar också alla svettiga timmar som ligger bakom. Och visst ligger det många träningstimmar bakom Fridas karriär. Dagligen tar hon klasser på Balettakademien och Danscentrum samtidigt som hon tränar pilates, yoga, bikramyoga och går på gym. Dessutom försöker hon hinna med att ta workshops eller klasser för inspirerande lärare och koreografer när hon är ledig och sånglektioner skall hon ta till sommaren. Allt slit är nödvändigt för att hålla sig kvar i en tuff bransch men samtidigt är det också lite av charmen med yrket, menar Frida. – Jag har nog gått den långa vägen med blod, svett och tårar, men är det inte det man gillar? Det finns många vägar att gå, kontakter och så vidare. Konkurrensen är stenhård så det är väldigt tufft att vara dansare idag, men när man väl lyckas få ett jobb tror jag att man har det bra mycket bättre här i Sverige än på många andra ställen. För att hålla koll på vad som händer i branschen försöker Frida titta efter annonser på anslagstavlorna på Balettakademien, Danscentrum och liknande ställen. Hon pratar också med vänner och kollegor och använder sig av StagePool. Dessutom har hon gått på StagePools jobbcoachning. – Jag är medlem i Stagepool vilket är ett väldigt smidigt sätt att hitta auditions, via min mail får jag nyhetsbrev med aktuella jobb att söka. Att medverka i StagePools jobbcoachning gav mig bra verktyg för mitt jobbsökande. Kanske framförallt verktyg för att kunna hantera ett nej och klara av att hålla sig mentalt stark. Om Frida får drömma om framtiden så vill hon gärna medverka i musikalen Cats och jobba i ett modernt danskompani. Men just nu är det Dirty Dancing för hela slanten som gäller och Frida kommer fortsätta dansa på Chinateatern till hösten. – Till att börja med blir det en andra säsong med Dirty Dancing till hösten och annars hoppas jag bara på att få fortsätta göra utmanade, roliga och inspirerande jobb i den här branschen! Till sist, vad är det som är så roligt med att vara dansare? – Det är allt ifrån att tvinga sig upp tidigt för att träna, knarka liniment, känna in dagsformen, lära sig nya saker, bli bättre, jobba med roliga människor, stretcha, ladda, känna scenadrenalinet, till att avsluta arbetsdagen med att ta emot applåder, skrik och jubel från en härlig publik! Man måste ju älska det. <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank">Av Lina Forsberg Bjärnlind </a><a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank"><img title="Mejla" src="/images/article/MejlaSP.jpg" alt="Mejla" width="521" height="90" /></a> http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6526/det_var_givet_att_halla_pa_med_musik http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6526/det_var_givet_att_halla_pa_med_musik ”Det var givet att hålla på med musik” StagePoolaren Anki Albertsson om sitt yrkesval Wed, 11 Apr 2012 00:00:00 +0200 2012-04-12T09:41:55+02:00 Musikalartisten Anki Albertsson är ingen novis när det kommer till att stå på scen, snarare tvärtom. Genom åren har hon hunnit med en hel del, allt från olika tv-produktioner till att vara primadonna på Lido i Paris. För StagePool berättar hon mer om sin imponerande karriär. Anki började sjunga redan som sexåring i småländska Rydaholm, där hon är uppvuxen. ”Det var givet att hålla på med musik”, säger Anki. Hon valde att utbilda sig till musikalartist på Musikteaterskolan i Bjärnum och på Balettakademiens musikallinje i Göteborg. Efter utbildningen följde jobb i flera olika musikaler. Bland annat Fame, A chorus line, Nine, Chicago, Mamma Mia och Spamalot. Dessutom har hon synts i en hel del olika tv-produktioner, det har med andra ord hunnit bli lite av varje genom åren. – Jag har gjort musikaler, teater, dubbning, tv, konserter och shower, bland annat var jag primadonna på Lido i Paris under två år. Men största ögonblicket i karriären var när jag som 24-åring fick huvudrollen i en dramaserie på SVT. Det var väldigt spännande. Musikaler som Chicago och Spamalot har också varit oerhört roliga att göra. Det som driver Anki är nya utmaningar, ”gärna olika sorters sceniska äventyr” säger hon. Och för att finna inspiration tittar hon gärna på andra duktiga konstnärer. Hon inspireras också av böcker filmer, konst och av sin trädgård. En av Ankis starkaste egenskaper är att hon gör allt, vad det än är, fullt ut. En egenskap som kommer väl till pass i yrket som musikalartist, i en bransch som blivit än mer tuffare med åren. <img style="float: left;" title="Anki Albertsson" src="/images/article/Anki3.jpg" alt="Anki Albertsson" width="250" height="373" />– Jag tycker att det finns många unga, duktiga och breda artister idag men det är klart färre arbetstillfällen än när jag började. Mitt råd är att alltid arbeta hårt. Det lönar sig. För att hålla kroppen igång ägnar hon sig åt simning och yoga och när det kommer till att hålla rösten igång så sjunger hon hemma vid pianot. Ibland får hon också coachning av sin man. Genom StagePool håller hon koll på vad som händer i branschen och menar att StagePool betytt mycket för henne i detta avseende. ”Jag har ibland ganska dålig koll på vad som händer så StagePool är toppen”, säger Anki. Men antalet auditions hon går på numera blir inte många. – Jag går alldeles för sällan på audition. Hade gärna gjort det oftare så att man håller sig i auditionform. I framtiden drömmer hon om att få spela många bra roller, och gärna mer talteater. Men först är det Moliéres Tartuffe, med premiär 11 juli i Hågelbyparken som gäller och sedan väntar olika konserter, en mindre teaterproduktion och en krogshow. Ett minst sagt varierat yrkesliv, och det är också det som Anki tycker är det bästa med yrket, variationen. – Livet går fort så man får passa på att njuta. Och konstigt nog blir jobben både roligare och mer annorlunda ju äldre jag blir! <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank">Av Lina Forsberg Bjärnlind</a> <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank"><img title="Mejla" src="/images/article/MejlaSP.jpg" alt="Mejla" width="521" height="90" /></a> http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6518/hon_spelar_chess_till_hosten http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6518/hon_spelar_chess_till_hosten Hon spelar Chess till hösten Möt musikalartisten Nina Pressing Mon, 09 Apr 2012 00:00:00 +0200 2012-04-10T11:01:01+02:00 StagePoolaren Nina Pressing har spelat i flera olika musikaler, både i Sverige och utomlands. I höst är hon aktuell på Göteborgsoperan i rollen som Svetlana i musikalen Chess. För StagePool berättar hon mer om livet som musikalartist. Just nu är Nina mammaledig med sin nio månader gamla dotter. Men för bara några månader sedan stod hon på scen som hårfrisörskan Paulette i Legally Blonde på Nöjesteatern i Malmö. En roll hon kom att tycka väldigt mycket om. – Jag var gravid under audition till Legally Blonde och kickarna i danssektionen blev något vinklade. Vi läste scener och jag föll handlöst för denna karaktär, Paulette. Som tur var tyckte teamet att man gjorde något bra eftersom jag fick jobbet. Jag hade oerhört roligt när jag spelade henne och vilken go ensemble man fick jobba tillsammans med. Nina var en riktig teaterapa som liten och började uppträda redan som fyraåring. ”Det var liksom det jag tyckte var kul, det var mitt kall”, säger Nina. Hon fick sin utbildning på Barbara Grays balettskola på Malmö Stadsteater och turnerade världen runt med den sjungande dansgymnastikgruppen Malmöflickorna. Efter att dansat i alla olika former och stilar blev det mer och mer sång och teater för Nina. ”Dansstudion No1 tog fram solisten i mig när jag som 15-åring sjöng i deras shower, bland annat på Victoriateatern”, säger Nina. När hon var 17 började hon uppträda professionellt och tre år senare, när hon var 20 år, fick hon huvudrollen som Pearl i Starlight Express i Tyskland. – Att sjunga på tyska och åka rullskridskor åtta föreställningar i veckan i nästan fyra år ger ryggrad. Och det var 1800 personer i publiken varje förställning. Det var stort. <img style="float: left;" title="Nina Pressing" src="/images/article/Ninalegal.jpg" alt="Nina Pressing" width="250" height="429" />Nina har hunnit medverka i ett imponerande antal musikaler. Allt från ensemble i My fair lady till huvudrollen i Rent. En annan huvudroll som Nina värderar högt är rollen som Eva Peron i Evita. ”Jag spelade Evita på tyska, på Staatstheater Darmstadt i Frankfurt med den nu avlidne Vernon Mound som regissör, det kändes stort”, säger Nina. Ett annat stort ögonblick i karriären var första tillfället hon fick sjunga solo. – Det var min första solosång, Kiss today goodbye, jag satt där ensam på scen i strålkastarna och kände DET. Den känslan var det avgörande steget för mig att gå från dansare till sångare. För Nina är det bästa med yrket att hon får en chans att uttrycka sig. Glädjen och kärleken till musiken, teatern, dansen och konsten är hennes drivkraft. Men hon får också kraft från naturen, familjen, vänner och självklart hennes barn. ”En stor insikt i livet är att låta hjärtat styra, oavsett vad och att njuta på vägen”, säger Nina. Nina försöker hinna med att stretcha, löpträna och styrketräna regelbundet. Dessutom undervisar hon i dans och sjunger varje dag för att hålla i gång. Som musikalartist gäller det att hela tiden försöka utveckla sig, menar Nina. Men att det skulle vara särskilt tufft i artistbranschen är något Nina inte håller med om, ”jag tror att det är tufft i alla branscher idag”, säger hon och berättar att hon bara gör och inte försöker se svårigheterna. Via sitt medlemskap i StagePool håller hon koll på vad som händer i branschen. – Jag tittar ofta in för att hålla mig underrättad om vad som är på gång, jag tycker StagePool är bra. I framtiden drömmer Nina om att få regissera men först och främst ska hon vara mammaledig med dottern, medverka i konserter, dubba och jobba med sin egen musik. Och till sommaren startar repetitionerna för Chess. – Jag spelar på Göteborgsoperan till slutet av mars 2013. Kom och kolla! Till sist, vad kan du ge för råd till andra StagePoolare för att lyckas i artistbranschen idag? – Jobba! Och jobba hårt! Självförtroende är bra, men det är övning som ger färdighet. Öva, öva och åter öva. Det som kommer för lätt i livet kanske inte var värt det från början. Ha kul och jämför bara med dig själv. Var kreativ, klaga inte och var kamratlig mot dina kollegor i alla avdelningar. Och var inte rädd för att arbeta hårt.   <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank">Av Lina Forsberg Bjärnlind</a> <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank"><img title="Mejla" src="/images/article/MejlaSP.jpg" alt="Mejla" width="521" height="90" /></a> http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6517/hon_fick_praktikplats_i_stormusikal http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6517/hon_fick_praktikplats_i_stormusikal Hon fick praktikplats i stormusikal StagePoolaren Marica Karlsson aktuell i Jesus Christ Superstar Wed, 04 Apr 2012 00:00:00 +0200 2012-04-05T06:51:09+02:00 Musikalartisten Marica Karlsson repar förfullt inför premiären av Jesus Christ Superstar på Göta Lejon i Stockholm. Rollen i ensemblen är en praktikplats som hon fick via musikalkursen hon läser på Mälardalens högskola. För StagePool berättar hon mer om sin karriär. Efter en audition på skolan, där Marica och hennes klasskamrater fick chans att visa upp sig för Åsa Holmgren, producent på Göta Lejon, fick Marica sin praktikplats i Jesus Christ Superstar. Totalt är det 19 praktikanter som medverkar i förställningen, varav 12 kommer från Mälardalens högskola. "Det var frivilligt att vara med, det ingår inte i utbildningen men däremot var det ju tack vare utbildningen som vi fick chansen att visa upp oss för Åsa", säger Marica. Praktikanterna är uppdelade i tre lag där varje lag kommer göra nio föreställningar var under våren. Och premiären är nära, på påskdagen är det dags, något Marica ser fram emot. – Det är en otrolig upplevelse att få vara med i Jesus Christ Superstar och jag är väldigt glad över att jag fick chansen att vara med. Jag ser det som ett sätt att få in en fot i branschen. Det känns som en fantastisk möjlighet som kanske kan leda vidare, säger Marica. Redan som liten tjej visste Marica att hon ville bli musikalartist. Hon sjöng i kör och började så småningom också spela tvärflöjt, något som då fick mer fokus. Efter gymnasiet tänkte hon vidareutbilda sig på en folkhögskola inriktad på tvärflöjt men musikaldrömmarna började åter infinna sig och valet föll på en musikalutbildning i Markaryd. Ett val hon inte ångrat. – Det första och största ögonblicket för mig karriärmässigt, var nog egentligen när jag kom in på musikalutbildningen i Markaryd. Det betydde mycket för mig, eftersom det var då jag tog beslutet att satsa på musikteater. Efter musikalutbildningen i Markaryd blev det musikalutbildning i Stockholm. Närmare bestämt på Kulturama. Där gick Marica i två år och intresset för musikteater bara växte och växte. – Under första året var musikteater ganska nytt för mig, men mitt intresse växte med stormsteg under mina två år på Kulturama. Vi var 11 personer som fick gå vidare till tvåan. Under andra året kände jag mig mer trygg och bekväm. Jag kände till skolan och lärarna vilket gjorde att jag vågade ta för mig mer. Efter två år på Kulturama gick Marica tre kurser i musikteater på Kungliga Musikhögskolan och nu är det Mälardalens högskola och kursen Artisten på musikalscenen som gäller. Det som driver henne är passionen för musiken. ”Jag kan inte leva utan musik, det är en så stor del av mig”, säger Marica. Samtidigt erkänner hon att hon, liksom alla, har dåliga dagar emellanåt, men så länge gnistan och passionen finns där så orkar hon kämpa vidare. Att stå på scen är trots allt det bästa hon vet.  – Det bästa med yrket är att man får göra det man älskar. Att höra efter en föreställning att man har berört någon genom det man har gjort, det är en fantastisk känsla! <img style="float: left;" title="Marica Karlsson" src="/images/article/maricashow.jpg" alt="Marica Karlsson" width="365" height="328" />Något som inspirerar Marica är människor hon möter när hon är ute på audition. ”Människor som har något visst, som jag saknar. Då blir jag driven att försöka bli ännu bättre”, säger Marica. Och just mötet med människor och de kontakter man samlar på sig är otroligt viktiga ingredienser i yrket som musikalartist, menar Marica. – Jag har insett att det är oerhört viktigt att möta rätt människor i branschen. Man kan gå utbildningar, men det är väldigt ofta genom just kontakter i branschen, som man får chansen att vara med i olika produktioner. Jag upplever att det blir svårare och svårare att få komma på auditions. Konkurrensen blir större och det är många om jobben. En annan sak jag har insett är att det är viktigt att hitta en balans i hur man framställer sig själv. Man får aldrig förlora sin ödmjukhet, samtidigt som man måste veta sitt värde och våga ta för sig. Genom medlemskapet i StagePool försöker Marica hålla koll på vad som händer i branschen. – Den senaste tiden har StagePool varit till nytta för mig, jag har fått komma på flera auditions jag sökt till. Det är skönt att det finns en sida som samlar en massa jobb, så man slipper sitta och söka på flera olika sidor. Inför föreställningsperioder är Marica noga med sömn, mat, träning och vila, dessutom är det viktigt för henne att försöka stressa ner. Hon brukar också ta sånglektioner regelbundet för att hålla igång rösten. – Jag försöker ha sånglektion två gånger i månaden, men nu har jag haft ett uppehåll en liten period. Jag har övat hemma själv under den här tiden. Jag har tagit sånglektioner i många år och har äntligen insett att det är inte är mängden övning som räknas, utan hur man övar. Numera har jag lättare att hitta vad det är jag gör fel och kan då öva på ett mer effektivt sätt. Jag ska snart börja med lektioner igen, det är viktigt för att jag ska fortsätta utvecklas. En stor dröm för Marica är att få spela musikal i West End i London, och gärna i rollen som Lady of the Lake i Spamalot. Marica menar att musikalbranschen i London är mer utbredd och känns som en möjligheternas plats. Men först är det alltså Jesus Christ Superstar som gäller och parallellt med detta jobbar hon för fullt med slutproduktionen på skolan. – Vi sätter upp musikalen äR som spelas den 17 och 18 maj på Dieselverkstaden i Nacka. Sedan får vi se vad som händer. Till sist, vad kan du ge för råd till andra StagePoolare för att lyckas i artistbranschen idag? – Att våga söka jobb som man inte riktigt tror att man kan få. Man vet ALDRIG. Och att alltid bevara sin ödmjukhet när man går på auditions. Man vet aldrig vem som ser en. Sedan är det förstås viktigt att gå på många auditions!     <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank">Av Lina Forsberg Bjärnlind</a> <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank"><img title="Mejla" src="/images/article/MejlaSP.jpg" alt="Mejla" width="521" height="90" /></a> http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6516/han_showar_pa_gran_canaria http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6516/han_showar_pa_gran_canaria Han showar på Gran Canaria StagePoolaren Emil Söder aktuell på Garbo’s Dinnershow Mon, 02 Apr 2012 00:00:00 +0200 2012-04-03T10:52:22+02:00 Från början var musikalartisten Emil Söder inställd på en framtid som läkare, tills passionen för artisteriet tog överhand. Just nu showar han på Garbo’s Dinershow på Gran Canaria och för StagePool berättar han mer om sin karriär. I showen Garbolicious på Garbo’s Dinnershow, Gran Canaria, blandas musik från 50-, 60- och 70-talet. Dessutom blandas arbetsuppgifterna, Emil arbetar både som artist på scen och som servitör i restaurangen. Efter en audition i Helsingborg, blev jobbet hans. – Jag tror att jag fick jobbet eftersom jag passade för det de skulle göra och så var jag väl tillräckligt bra. Jag har fått en ganska komisk roll med mycket improvisation, så jag hoppas väl också att de kanske såg det i mig. Och jag är väldigt tacksam för att jag får göra det, det är alltid kul med olika dimensioner i shower. Det är inte första gången Emil jobbar utomlands. Tidigare har han också jobbat två år i Norge på båten Color Magic. Det bästa med att jobba i Norge var tveklöst lönen och att de har en fantastiskt bra personalpolitik i Norge, menar Emil. "De är väldigt måna om att man ska ha det bra på jobbet, i alla fall på 2Entertain", säger Emil. Det bästa med Gran Canaria är solen och värmen, enda nackdelen att man tvingas vara så långt borta från familj, vänner och det liv man har hemma, menar Emil. Dessutom är det svårt att gå på auditions hemma i Sverige, och söker man inga jobb är det svårt att få några. När Emil bara var sex år gammal började han dansa folkdans och höll på med det ända tills han slutade gymnasiet. Efter att ha tagit studenten från det naturvetenskapliga programmet hade han siktet inställt på att gå läkarlinjen. Men först kände han att han ville göra något roligt innan han började plugga på allvar. Emil sökte till Musikteaterskolan i Bjärnum och kom in. ”Sedan var jag fast”, säger Emil. Efter tiden i Bjärnum det blev det tre år på Performing Arts School i Göteborg och efter examen gjorde han två år och sammanlagt 701 shower på Color Magic. Något som han beskriver som ett stort ögonblick i karriären. – Det första jobbet är väldigt speciellt. Jag fick huvudrollen i en Color Magic show, där jag var inne på scen hela tiden och fick äran att sjunga Purple Rain av Prince i ett helt år. Det är enligt mig världens bästa låt och det kommer bli svårt för mig att toppa den upplevelsen. <img style="float: left;" title="Emil Söder" src="/images/article/Emilgarbos.jpg" alt="Emil Söder" width="261" height="585" />Förutom jobbet på Color Magic har Emil också jobbat som sjungande servitör på Trubaduren i Göteborg och även koreograferat shower för dem. Dessutom har det hunnit bli en del gig runt om i Sverige. Det som driver honom är nya utmaningar och han älskar att både pressa sig själv och bli pressad av andra. Emil tycker också om variation, i jobbet på Garbo’s sjunger han mycket och hoppas därför få fokusera mer på dansen i nästa jobb. Som inspirationskälla nämner han situationen när han på en dansklass ser någon göra något coolt ”då tänker jag att jag också vill och ska klara det”. Emil blir också inspirerad av sina kollegor. – Jag försöker plocka kvalitéer hos de kollegor jag tycker gör ett bra jobb, och leva upp till det själv. Att klara av att köra med samma energi varje kväll även om det är halvtomt i publiken och ingen klappar tycker jag är en stor bedrift, och det försöker jag alltid att sträva efter. Jag ska inte prestera sämre bara för att publiken inte ger mig något tillbaka. Lätt i teorin men svårt i praktiken. Någon som alltid gör detta är Petter Aagard och han är en stor förebild på det planet. För att hålla igång går Emil på så många proffsklasser som han har möjlighet till. Han älskar det och tycker att det är världens bästa träningsform. Dessutom är det bra ut ett networking perspektiv, ”man träffar många andra i branschen och knyter kontakter på så vis”, menar Emil. Förutom proffsklasser tränar han också både yoga och Bodybalance samt tränar med sin PT. Sången håller han igång på egen hand och jobben letar han på StagePool. – Det är på StagePool man får reda på det mesta. Någon gång har det väl hänt att man sökt jobb som inte funnits på StagePool, men det mesta finns ju där. Att arbeta som musikalartist är tufft, ”man får hela tiden ge mycket av sig själv” säger Emil.  Dessutom får man vänja sig vid att ständigt bedömas av andra och att aldrig veta om man kommer ha jobb till hösten eller inte. Det krävs både energi och vilja för att hålla sig i form för arbetet menar Emil, men han tycker att fördelarna överväger. – Yrket är så varierande. Jag älskar att dansa och jag älskar att sjunga. Att dessutom kunna få göra båda sakerna samtidigt är ju fantastiskt, man slipper välja. Jag tycker också om att inte riktigt veta vad man ska göra nästa år eller vem man ska jobba med eller ens om man får jobba. Samtidigt som det är jobbigt att inte kunna planera så är det ju också fantastiskt spännande. Det finns många saker Emil vill göra i framtiden. Högst på önskelistan står en roll på en svensk musikalscen, gärna som Leading player i musikalen Pippin, ”den rollen har allt, humor, sorg, dans, sång och personlighet” säger Emil. Dessutom skulle han vilja spela sommarteater, åka på turnéer, vara med i en ren dansföreställning, jobba bakom en känd artist och kanske släppa en skiva, ”the sky is the limit och jag vill allt”, säger Emil med ett skratt. Men först och främst väntar en sångföreställning i Göteborg tillsammans med Grannteatern när han kommer tillbaka till Sverige. – Vi är två sångare och två skådepelare, det känns väldigt spännande och nytt. Sedan i höst vet jag inte vad som händer, jag har ju inte kunnat söka något eftersom jag varit i Spanien hela vintern, men jag tar det som det kommer, och hoppas att något dyker upp. Till sist, vad kan du ge för råd till andra StagePoolare för att lyckas i artistbranschen idag? – Att alltid vara sig själv. Med ödmjukhet kommer man långt. Och släpp på spänningarna lite, bättre att chansa lite, göra bort sig och skratta åt det på en audition än att vara rädd för att göra fel. Jag har gjort sångprov där jag satsat och spruckit som ett skinn på någon ton, och sedan ändå fått jobbet. Jag tror att castare uppskattar när man kastar sig ut och bjuder på sig själv! <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank">Av Lina Forsberg Bjärnlind</a> <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank"><img title="Mejla" src="/images/MejlaSP.jpg" alt="Mejla" width="521" height="90" /></a> http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6513/han_dansar_pa_royal_opera_house_i_london http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6513/han_dansar_pa_royal_opera_house_i_london Han dansar på Royal Opera House i London Möt StagePoolaren Henrik Jessen som berättar mer om sin karriär Wed, 28 Mar 2012 00:00:00 +0200 2012-03-29T11:33:22+02:00 Dansaren och musikalartisten Henrik Jessen är just nu aktuell på Royal Opera House i London och till hösten kommer han tillbaka till Sverige för att medverka i La Cage Aux Folles. Men det är långt ifrån allt som Henrik har på gång, vad sägs om både musikprojekt och inredningsbutik, allt på samma gång. Henrik flyttade till London 2009, ”lite på måfå” som han själv uttrycker det. Han ville ha en miljöomväxling och nya utmaningar efter att ha varit rätt så bortskämd med arbete i Norden. Enda planen var att ta så mycket klasser som möjligt och framför allt, att vara impulsiv. – Och jag hade en sådan röta! En dag på klass så var regissören och koreografen till en stor produktion av operan La Traviata och letade efter en ny kille till deras ensemble på grund av ett avhopp och efter klassen erbjöd de mig jobbet. Och sedan dess har jag haft flera kontrakt med regissören David McVicar och hans man, koreografen Andrew George, och det är också så jag kommit in på Royal Opera House. Varför tror du att de valde just dig? – Jag tror jag har en stor fördel i att jag gjort så pass mycket musikal och jazz som tillåter mig vara lite friare i mitt rörelsemönster, även på balettklassen där jag fick jobbet. Jag tror att de inte ville ha någon som var för fyrkantig och perfekt rent tekniskt utan någon som kunde ge lite show också. I höst är det dock Sverige och Stockholm som gäller då Henrik kommer medverka i La Cage Aux Folles på Oscarsteatern. Efter en audition i Stockholm i början av december förra året blev jobbet hans. – Vi fick dansa och sjunga och sedan komma igen en vecka senare på en callback med ytterligare dans och sångprov. Jag var toknervös i väntan på svar då jag så sjukt gärna ville göra La Cage och speciellt få arbeta med Roine Söderlundh som jag tycker är en grym koreograf. Det finns inte heller så många musikaler där man verkligen får dansa rumpan av sig men La Cage är en av dem. Och det var riktigt hög nivå på killarna som var på callbacken så jag vågade inte hoppas på för mycket. Men det kan ha varit den där extra höga kicken när vi gjorde can-can diagonaler som gav mig jobbet… Som liten kille älskade Henrik sång och dans och tog upp intresset igen under gymnasieåren. Han sökte in till danslinjen på Balettakademien i Göteborg, till hans vänners stora förvåning, och blev antagen. Sedan dess har det bara rullat på. Första jobbet efter utbildningen var som sångare och dansare på ett kryssningsskepp i Karibien där han stannade i närapå ett år. – Första jobbet var självklart väldigt stort. Jag som betalade för att få göra det här, helt plötsligt skulle någon betala mig för det. Kändes helt overkligt! <img style="float: left;" title="Henrik Jessen" src="/images/article/henrikreklam.jpg" alt="Henrik Jessen" width="320" height="524" />Därefter blev det West Side Story i Stockholm, Beauty and the Beast, Chicago, The Wild Party och The King and I i Köpenhamn. Sedan följde operan La Traviata med en turné i Storbritannien, operan Orlando i Paris och efter det, dragshow med The Globe Girls i London. I somras gjorde han sin första sommarrevy på Laholmen i Strömstad och han spelade också i Legally Blonde i Malmö förra året. Nu har han precis avslutat en turné i Storbritannien för att påbörja ett Royal Opera House-projekt. – Att få göra Chicago på Det Ny Teater var fantastiskt och att få arbeta med originalteamet från USA. Lära sig Bob Fosse av människor som faktiskt hade känt honom och arbetat vid hans sida. Det var också fantastiskt att få dansa på Operan i Paris, och att få jobbet i La Cage Aux Folles. Det finns så många stora ögonblick och fler är på väg, det är det bästa! Henrik älskar att stå på scen och att kunna beröra människor. Han beskriver sin kärlek till dansen som en drog, han kan inte sluta. – Jag såg en föreställning med Bounce för några år sedan där de jämförde dans med droger och det är precis så det är för mig. Har man passionen så kan man inte sluta. Jag älskar att dansa och kommer nog göra det i graven också. En stor del av passionen för dansen handlar om nyfikenhet. – Jag älskar jag att arbeta med fysiken. Både i sång, dans och teater. Jag är otroligt fascinerad över vad som skapar en intressant form av kroppen eller ett vackert ljud eller ett uttryck. Hur allt kan härledas till hur vi använder våra muskler, eller inte använder dem. Hur en historia kan missledas med fel fysik och hur magi kan skapas med rätt. Yrket som dansare och musikalartist innebär att man måste hålla sig i form. Henrik tar en jazzklass och två till tre balettklasser i veckan och spenderar mycket tid på gymmet. – Jag tar en del yoga- och pilatesklasser på gymmet utöver konditionsträning. Styrketräning tycker jag är skittrist så det blir det sällan tillräckligt av. Sedan sjunger jag en hel del hemma och tränar in nya låtar och auditionmaterial. Tar lektioner med Derek Barnes i London så mycket jag kan och driver ett musikprojekt med min vän, Daniel Mauricio Johansson, som tar upp rätt mycket av den dagliga tränings-tiden. För att hålla koll på vad som händer i branschen är vänner och kontakter nummer ett för Henrik. Men han använder sig också av StagePool. – Stagepool är en superbra sida. Facebook kan också vara praktiskt. Det finns en uppsjö med sidor som kan komma till hjälp, med dagliga uppdateringar, så har jag fått några kommersiella jobb i London. Hur upplever du att det är att arbeta som dansare idag? – Jag upplever att det är tufft för det finns väldigt många duktiga artister, både i världen och i Sverige. Men jag tycker att tempot är lite slött i Sverige. Vill ha lite mer jävlaranamma och ös. Det skadar inte att bevisa sin passion lite mer. Kasta sig ut och bara köra! I framtiden hoppas Henrik på att få fortsätta göra precis det han gör idag plus någon huvudroll, mer koreografi och en egen uppsättning. Som framtida drömroll nämner han Adam i Pricilla Queen of the Desert. Men först är det alltså Royal Opera House i London som gäller och sedan La Cage aux Folles i Stockholm. Parallellt med detta har han också sitt musikprojekt tillsammans med Daniel Mauricio Johansson, men det är långt ifrån allt. – Jag är i full gång med något helt annat, nämligen att öppna upp en inredningsbutik på Bergsunds strand. The Souk Machine heter den och vi har premiär lördagen den fjärde augusti. Jag har som sagt alltid varit väldigt estetiskt fascinerad med en stor kärlek för det materiella, och nu får jag resa runt i världen och förälska mig i otroligt vackra föremål och produkter, köpa upp dem och sedan visa upp dem och sälja dem i The Souk Machine, tillsammans med min partner in crime, Roa Salman. Missa inte! <h2>Fyra snabba frågor </h2> Vad kan du ge för råd till andra Stagepoolare, något personligt knep? – Först och främst. Utbildning. Om ni känner att ni inte har det som krävs, skaffa det. När ni har det, våga visa er personlighet. Våga slappna av och bara köra! Visa hur gärna ni vill det här. Gör sångreels och dancereels att skicka ut till folk. Ring dem ni vill arbeta med. Be om hjälp. Folk vill hjälpa! Nämn någon/något som inspirerar dig? – Alltså de gamla godingarna Fred Astaire, Gene Kelly, Bob Fosse, Liza Minelli samt Barba Streisand är ju stående på den frågan. Men jag inspireras mycket av att bara surfa runt på Youtube. Det är så lyxigt att det finns så oändligt mycket bra sångare, dansare, artister och koreografer att ta del av så lättillgängligt. Berätta om två stora insikter i ditt liv? – Den första är väl när jag såg filmen Matrix. Och jag blev övertygad om att "allt är möjligt"-principen även går att applicera på mitt eget liv. Sen är väl den andra att alltid göra det som man mår bra av. Att inte utsätta sig för situationer som man inte gillar. Att alltid gå i den riktning där färgerna är starkare, vinden är friskare och killarna är hetare. :) Du har också blivit coachad av StagePool, hur hjälpte det dig? – Jag hade precis blivit av med Chicago som skulle sättas upp i Stockholm våren 2011 och var rätt nere över detta. Så på mitt första möte var jag nog rätt förvirrad och kände bara, jävla branch, jag ska göra något annat. Men sedan fick min coach, Anne-Christine Blixt (som var helt fantastiskt inspirerande), mig helt tillbaka på spåret igen. Jag insåg att ingenting sker av att bara sitta på sin röv. Jag blev otroligt hungrig på att få ut material, ringa runt och visa upp mig. Och det resulterade faktiskt i hela fem kontraktserbjudanden. Yummie!   <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank">Av Lina Forsberg Bjärnlind <img title="Mejla" src="/images/article/MejlaSP.jpg" alt="Mejla" width="521" height="90" /></a> http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6504/som_musikalartist_bor_man_gilla_variation http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6504/som_musikalartist_bor_man_gilla_variation ”Som musikalartist bör man gilla variation” Nina Hammarklev om yrket som musikalartist Mon, 26 Mar 2012 00:00:00 +0200 2012-03-27T10:30:29+02:00 StagePoolaren Nina Hammarklev (tidigare Lundseie) spelade huvudrollen som dottern Sofie i Mamma Mia! för några år sedan och har precis spelat färdigt i West Side Story på Göteborgsoperan. För StagePool berättar hon mer om sin karriär. Efter att ha gått teaterlinjen på gymnasiet vidareutbildade Nina sig på Musikteaterskolan i Bjärnum, en skola hon upptäckte av en slump. – Såg en folder om Musikteaterskolan och tyckte det lät kul. Artisteriet har alltid funnits där som för de flesta antar jag. Men jag började nog ganska sent med både sång och dans, under gymnasiet var det skådespeleriet som stod i fokus. När utbildningen i Bjärnum var klar följde tre år på Balettakademiens musikallinje i Göteborg och sedan dess har det bara rullat på. Första musikaljobbet var som dottern Sofie i Mamma Mia! i både Stockholm och Göteborg. Något som Nina beskriver som det största ögonblicket i karriären. – Det största ögonblicket i min karriär är, och kommer nog alltid att vara, min första premiär. Öppningsscenen i Mamma Mia! på Cirkus i Stockholm. Ensam på scenen när ridån går upp - kommer nog aldrig glömma den känslan. Sedan blev det Karlstad och rollen som Julia i The Wedding Singer, rollen som Eponine och cover för Cosette i Les Misérables på Oslo Nye Teater, Ingrid i Peer Gynt och nu senast, West Side Story på Göteborgsoperan. – Jag gjorde audition i flera omgångar och hade turen att tillslut få en plats i ensemblen, som en av Sharks tjejerna. Jag var också cover för rollen som Maria och jag tror att jag fick jobbet främst för att jag passade som Maria och för att jag passade in i den ensemble de hade valt. <img style="float: left;" title="Nina Lundseie" src="/images/article/NinaPeerGynt.jpg" alt="Nina Lundseie" width="372" height="338" />Som musikalartist gäller det att bemästra tre olika konstformer, sång, dans och teater, något som är en av anledningarna till att Nina älskar sitt yrke. Dessutom tycker hon om det faktum att musikal som spelform är väldigt brett, man kan göra samma musikal på många olika sätt. – Man vet aldrig i förväg hur det kommer bli. Man får träffa och lära känna nya människor hela tiden och att komma till nya teatrar i nya städer har också sin charm. Som musikalartist bör man gilla variation. För att hämta inspiration försöker Nina åka runt och titta på olika musikaler, något som hon menar ger väldigt mycket. Men hon inspireras också av sina kollegor, som i många fall också är hennes nära vänner, och försöker se, höra och lära av deras sätt att jobba. Men själva drivkraften till yrket har förändrats genom åren. – Man utvecklas ständigt både som artist och människa och erfarenheterna påverkar en hela tiden. Just nu tror jag att det är suget efter utmaningar som driver mig, i kombination med att jag älskar mitt jobb. Ninas medlemskap i StagePool är ett sätt för henne att hålla sig uppdaterad med vad som händer i branschen. Nina kikar in på sidan med jämna mellanrum och söker också en hel del jobb. Trots att det är hård konkurrens om jobben tycker Nina att det fungerar fint att arbeta som artist idag. – Jag tycker vi har det bra och jag stortrivs i den här branschen. Det är dock hård konkurrens om de jobb som finns och många kan ju gå långa perioder utan längre kontrakt. Jag har haft turen att få jobba mycket, så jag ska inte klaga. I framtiden hoppas Nina på nya spännande utmaningar och gärna en och annan film. – Jag hoppas på att kunna få fortsätta jobba i många år till och att jag får nya, roliga utmaningar hela tiden. Är också väldigt nyfiken på att lära mig mer om att agera framför kameran och skulle gärna filma i framtiden. Vad gäller drömroller menar Nina att hon redan fått gestalta flera av dem, men rollen som Julia är mer än välkommen. – Jag har haft glädjen att få göra roller som jag nu i efterhand ser som drömroller, men Julia i Romeo och Julia i någon form hade varit härligt att få göra. Nu närmast ska jag göra lite egna produktioner innan det är dags för ett nytt musikaläventyr, rollen som Eliza i My Fair Lady på Folketeatret i Oslo, våren 2013. Vad kan du ge för råd till andra StagePoolare för att lyckas i artistbranschen idag? – Jag tycker att man alltid ska gå på sin magkänsla och göra det man brinner för. Tro på sig själv men vara ödmjuk inför andra.   <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank">Av Lina Forsberg Bjärnlind</a> <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank"><img title="Mejla" src="/images/article/MejlaSP.jpg" alt="Mejla" width="521" height="90" /></a> http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6505/han_drivs_av_viljan_att_berora http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6505/han_drivs_av_viljan_att_berora Han drivs av viljan att beröra Skådespelaren Roger Storm berättar mer om sitt yrke Wed, 21 Mar 2012 00:00:00 +0100 2012-03-22T07:19:39+01:00 Roger Storm har arbetat som skådespelare under många år och har flera olika föreställningar på sitt cv. Förra året medverkade han i den amerikanska storfilmen The Girl With The Dragon Tattoo och just nu är han aktuell med den egenproducerade monologen, Markusevangeliet, på turné runt om i Sverige. StagePoolaren Roger Storm fastnade för teatern redan när han uppträdde inför sina skolkamrater när veckan avslutades med roliga timmen. ”Där upptäckte jag mitt teaterintresse, jag fick uppmärksamhet och sedan var det kört”. Roger valde att utbilda sig på Teaterhögskolan i Stockholm och utexaminerades 1981. Efter några år valde han att vidareutbilda sig i New York på The Actors Studio för Geraldine Barone. Det som drivit honom under karriären är viljan att beröra en publik. – Att få beröra en publik är det som driver mig, men också såklart den uppmärksamhet man får, men mest det förstnämnda. Det finns så många saker som är roliga med att vara skådespelare. Som att ingå i ensemble, utmaningen att stå inför en publik och att få berätta historier som förhoppningsvis berör. Allvar eller humor spelar ingen roll. Bara det berör. Under åren har Roger hunnit med en hel del, både på scen, i Sverige och utomlands, och på film och tv. Just nu är han aktuell med Markusevangeliet, en egenproducerad monolog som gjort stor succé och spelat på många olika scener samt på SVT. – Jag är ensam på scen och berättar Markus historia, alla 16 kapitel exakt som det står i Bibeln. Det är ett projekt som jag tog med mig från Norge när jag jobbade där 1994 till 1995. Jag hade sedan premiär på Uppsala Stadsteater 1997 och det blev en stor framgång. Trettio utsålda hus och sedan turné över hela Sverige. Och nu spelar jag den igen. <img style="float: left;" title="Roger Storm" src="/images/article/Roger2.jpg" alt="Roger Storm" width="282" height="389" />Som inspirationskällor nämner Roger skådespelare som Ernst-Hugo Järegård, Allan Edwall, Meryl Streep och Al Pacino. Men han blir som mest inspirerad när han utmanas att lämna sin trygghetszon och när han får chans att utvecklas. Yrket som skådespelare har också fört med sig en hel del insikter. – Man inte är odödlig, och bara jag kan vara jag. Jag har bara mig själv att utgå ifrån, och det är en trygghet. Att inte behöva jämföra sig med andra. Det blir en del provfilmningar för Roger, men auditions har han bara gått på två gånger under karriären. Enligt honom har det blivit svårare att arbeta i branschen idag än för några år sedan. – Det har alltid varit tufft att arbeta som skådespelare men idag är det nog ännu svårare med tanke på att så gott som ingen får fasta anställningar längre. Man är mer sårbar och rädd för att säga vad man tycker på grund av att man är rädd att hamna i konflikt med arbetsgivarna. Förra året spelade Roger i David Finchers storfilm The Girl With the Dragon Tattoo, något som han anser vara en av höjdpunkterna i karriären. I framtiden hoppas han på att få spela in mer film. Men först väntar nu turnén med Markusevangeliet som spelar fram till november och sedan är det dags för både ett projekt på Norrbottensteatern och en fars. Till sist, har du något råd till andra StagePoolare för att lyckas i branschen? – Mitt råd till andra Stagepoolare är att de ska tro på sig själva och inte ge upp vid  ett nej. Får man inga jobb får man försöka skapa egna projekt. Antingen själv eller tillsammans med andra. Det är också viktigt att försöka gå utanför sin trygghetszon när man arbetar. Det är lättare sagt än gjort men man bör ändå sträva efter att göra det. Sedan bör man också skaffa en hemsida.   <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank">Av Lina Forsberg Bjärnlind</a> <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank"><img title="Mejla" src="/images/article/MejlaSP.jpg" alt="Mejla" width="521" height="90" /></a> http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6503/dansen_ar_ett_sa_naturligt_uttryck_for_mig http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6503/dansen_ar_ett_sa_naturligt_uttryck_for_mig "Dansen är ett så naturligt uttryck för mig" Dansaren Lisa Agby berättar om kärleken till dansen och om sin karriär Mon, 19 Mar 2012 00:00:00 +0100 2012-03-20T09:16:33+01:00 För StagePoolaren Lisa Agby har dansen varit en stor passion, ända sedan barnsben. Just nu är hon aktuell i musikalen Singin' in the rain på Det Ny teater i Köpenhamn. – Jag var på audition och kände att jag hade rätt stil och look för musikalen och både sång- och dansprov gick bra, säger Lisa Agby. Redan som liten tjej dansade Lisa omkring hemma i Göteborg vilket gjorde att hennes mamma lät henne börja med barndans. När hon var tio år sökte hon in till Stora Teaterns Balettelevskola i Göteborg och kom in. – Mitt fokus låg på baletten fram tills jag var 20 år. Idag är jag väldigt glad för alla de år av slit och för den grunden jag har att stå på nu. När grundskolan på Balettskolan i Göteborg var avklarad fortsatte Lisa med gymnasiestudier på Kungliga Svenska Balettskolan i Stockholm. Sedan valde hon att vidareutbilda sig på Fundación de Arte Flamenco Cristina Heeren och på Rotterdams Dansakademi. När utbildningen var färdig var Lisa 20 år och ställdes inför en stor fråga: om hon verkligen brann för dansen tillräckligt mycket för att vilja fortsätta dansa professionellt och orka ta sig fram och konkurrera om jobben. – I hela mitt liv hade mina danslärare sagt åt mig vad jag skulle göra och sikta mot. Jag insåg att jag faktiskt dansade för att jag älskade det och inte för min mammas eller för mina danslärares skull. En annan insikt är att man ska lyssna på och ta till sig av andras råd men i slutändan alltid lyssna på sin magkänsla. Lisa har hunnit göra en hel del sedan sin examen. Bland annat har hon dansat i olika danskompanier som Oslo danse ensemble, Subjazz, Lee Brummer dance company och Extended dance theatre. Hon har också medverkat i ett flertal olika musikaler och shower som bland annat Guys and Dolls, The Producers, Chicago, Robert Gustafssons 25-årsjubileumsshow, Wallmans Salonger och MTV:s European music awards. Dessutom har hon också hunnit undervisa en del. – Jag varierar mig gärna och medverkar i dansföreställningar alternerat med musikaler och shower. Dansen är ett så naturligt uttryck för mig, så ett liv utan den är faktiskt svårt att föreställa sig. Men jag försöker att inte ta dansen för givet och identifiera mig för mycket med det jag gör. Lite distans kan vara sunt. En stor drivkraft för mig är att jag måste utmana mig själv, gå vidare och utvecklas. Jag försöker undgå att rädsla ska hindra mig. Det för med sig en hel del prestationsångest men när man väl utmanat sig själv så blir man lite hög. <img title="Lisa Agby" src="/images/article/lisaagbbb.jpg" alt="Lisa Agby" width="585" height="252" /> Ett stort ögonblick i karriären var när Lisa medverkade i föreställningen The last bounce tillsammans med dansgruppen Bounce i Globen. Lisa beskriver det hela som ”en galet stor euforisk dansfest som nästan inte går att beskriva”. Det går inte att missa att Lisa älskar sitt yrke. – Jag får hålla på med det jag älskar. Man får ständig bekräftelse av att stå på scen, det är faktiskt en riktig egotripp. Det är också väldigt personligt utvecklande. För att hålla igång tar Lisa både proffsklasser i dans och konditionstränar. – Jag vill utveckla min teknik hela tiden och inte bara uppehålla den. Eftersom jag håller på med flera dansstilar får jag fokusera på olika i perioder, beroende på vart mitt nästa mål ligger. Jag gör alltid sånguppvärmning innan föreställning och så försöker jag hitta en bra sånglärare i den stad jag jobbar. När det kommer till att hålla koll på vad som händer och sker i branschen tar Lisa hjälp av både vänner, kollegor och StagePool. – Jag pratar med vänner och kollegor. De flesta auditions hör man talas om men på StagePool får jag reda på mer information om dem. Annars är det alltid någon audition man skulle ha missat. Att arbeta inom scenbranschen kan också var tufft många gånger. Enligt Lisa finns det idag fler på marknaden än för några år sedan vilket skapar hårdare konkurrens om jobben. Detta har också gjort att nivån på artisterna har höjts. Numera ställs ofta krav på att vara mer mångsidig och bred i sitt artisteri än för några år sedan, menar Lisa. Dessutom är det ännu viktigare idag att ha rätt kontakter och att verkligen kunna övertyga på audition. – En tråkig tendens är att många yngre verkar tro att man kan ta genvägar och att hårt jobb inte längre är det viktigaste. Jag tror mycket kan skyllas på den bild media sänder ut genom olika idolprogram. Där får man intrycket av att man kan upptäckas och bli stjärna över en natt utan att ha jobbat sig till en karriär. Om man ska nämna en positiv sak med tanke på hur branschen har förändrats så tycker jag att det känns som att det är mer accepterat att röra sig mellan olika genrer och dansstilar. Förr sågs det inte så creddigt medan det idag snarare är tvärtom. I framtiden finns det mycket som Lisa vill göra. Dels vill hon fortsätta jobba som hon gör idag, med medverkan i olika dansföreställningar, musikaler och shower. Och dels vill hon gärna testa att arbeta mer med teater och film. En annan dröm är att få jobba med Cirque du Soleil eller någon liknande föreställning och att få jobba med ett danskompani under en längre period. Men först är det några månader kvar av Singin’ in the rain. – Jag fortsätter med Singin' in the rain till och med maj. Sedan kommer jag åka till New York eller Los Angeles och dansa under någon månad, någon gång under året. Annars ser sommaren och hösten rätt öppna ut, som det ser ut nu. Till sist, vad kan du ge för råd till andra StagePoolare för att lyckas i artistbranschen idag? Fortsätt alltid att utvecklas, bara för att du har avslutat din utbildning så betyder inte det att du är färdig. Sätt dig inte över någon utan visa respekt mot dina kollegor, folk kommer vilja jobba med dig då. Hör av dig till dina kontakter och berätta vad du gör då och då, de kanske just håller på och letar efter någon och så är du rätt person vid rätt tillfälle. Hitta också en mentor och gör en showreel.   <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank">Av Lina Forsberg Bjärnlind</a> <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank"><img title="Mejla" src="/images/article/MejlaSP.jpg" alt="Mejla" width="521" height="90" /></a> http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6496/han_spelar_musikteater_om_ingvar_kamprad http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6496/han_spelar_musikteater_om_ingvar_kamprad Han spelar musikteater om Ingvar Kamprad Sångaren och musikalartisten Daniel Engman är just nu aktuell på Malmö Stadsteater Wed, 14 Mar 2012 00:00:00 +0100 2012-03-15T08:43:34+01:00 StagePoolaren Daniel Engman spelar i Malmö Stadsteaters musikteaterföreställning Ingvar! – En musikalisk möbelsaga. Föreställningen skildrar historien om Ikeas grundare och har tilldelats Thaliapriset. För StagePool berättar han mer om sin spännande karriär och om hur han knep jobbet. – Jag blev uppringd av teaterchefen som via rekommendation fått höra talas om mig och att jag skulle passa bra för just det här jobbet. Vi bestämde ett möte, jag fick en provsjunga för regissören och sedan fick jag jobbet på stående fot, säger Daniel Engman. Förutom sin medverkan i Ingvar! har Daniel spelat i Les Misérables på Malmö Opera fram tills för någon månad sedan. Daniel var understudy för rollen som Javert, en drömroll sedan länge. – Jag fick möjligheten att vid några tillfällen spela en av mina drömroller, Polismästaren Javert. En roll som jag hoppas få ta mig an fler gånger i framtiden. Det var ett stort ögonblick för mig. Daniel är uppvuxen i Älvsbyn i Norrland och började tidigt drömma om en framtid som artist, trots att han aldrig trodde det var möjligt att ha artisteriet som sitt yrke. – Drömmen om att bli artist väcktes tidigt men jag trodde aldrig att jag kunde jobba som det. Jag är uppvuxen långt från musikal och teaterscener, men hade genom min kyrkliga uppväxt tillgång till en scen där jag kunde sjunga och utvecklas. Min sång lät nog säkert inte alltid så bra men uppskattades mycket och jag kände hur jag fick en möjlighet att växa. Efter högstadiet kände Daniel att han ville jobba med människor på något sätt och sökte till frisörlinjen. Men platserna var få och han kom inte in. Istället valde han vårdlinjen och blev undersköterska. – På sikt tänkte jag utbilda mig till sjuksköterska och om det fanns möjlighet att läsa upp betygen så fanns det tankar på att i slutändan läsa till läkare. Men ödet ville annorlunda. Under mitten av 90-talet flyttade Daniel till Stockholm för att arbeta med funktionshindrade på ett gruppboende i Sundbyberg. På fritiden började Daniel i en dramagrupp och ledaren för gruppen såg hans talang och försökte övertala honom att söka till en nystartad yrkesförberedande musikalutbildning på Balettakademien. – Sången var mitt starkaste kort men jag hade ju aldrig dansat, sådant gör inte pojkar i Norrland. Så jag trodde väl aldrig att jag skulle ha vad som krävdes för att komma in där. Men min ledare gick själv på Balettakademien och lovade att hjälpa mig. Jag minns hur jag åkte hem till henne och övade på att göra pliéer i deras vardagsrum. Så med stöd och hjälp från henne i form av grundläggande danslektioner så kom jag iväg på audition som ledde till att jag kom in på utbildningen, tror dock inte att det berodde på mina nyfunna danskunskaper. <img title="Ingvar" src="/images/article/ingvar.jpg" alt="Ingvar" width="660" height="446" /> Efter ett halvår på utbildningen i Stockholm kändes det naturligt för Daniel att söka sig vidare till yrkesutbildningen i Göteborg. Han var då 24 år gammal. – Efter min audition i Göteborg blev jag uppkallad till rektorns rum där han ville ha ett personligt samtal med mig eftersom jag var på gränsen till att vara för gammal för att gå på skolan. Han frågade om jag var beredd att satsa till 100 procent och jag svarade att jag lovade att göra allt vad jag kunde. ”Då vill vi satsa på dig” blev rektorns svar till mig. Efter tre år på Balettakademien i Göteborg fick Daniel sitt första musikaljobb som swing i Les Misérables på Göteborgsoperan. – Jag hade inte hunnit gå klart skolan men fick dispens att jobba på kvällarna på ett villkor, att jag klarade av att sköta skolan på dagarna. Det var slitsamt, men det gick bra. Sedan har det bara rullat på vilket jag är väldigt glad och tacksam över. Efter 12 år som sångare och musikalartist har Daniel hunnit med att medverka i en rad olika uppsättningar. Allt från Rent, Garbo, The Producers, Skönheten och Odjuret och My fair lady till konserter med bland annat Radiosymfonikerna och Stockholms blåsarsymfoniker. Förra året spelade han också en av huvudrollerna i rockmusikalen We will rock you, baserad på låtar från rockbandet Queen. En upplevelse han beskriver som en stor händelse i karriären. – På premiären i Stockholm hade vi celebert besök av originalmedlemmarna från Queen, gitarristen Brian May och trummisen Roger Taylor. Brian var med oss på scenen och spelade hela gitarrsolot i finalnumret Bohemian Rhapsody och precis innan vi ska gå ut på scenen så minns jag att jag tänkte: ”får jag verkligen vara med om detta”, och fick nästan nypa mig själv i armen. Det bästa med yrket är den ständiga variationen, menar Daniel. Att man får möjlighet att jobba med nya pjäser, nya roller och olika musikgenrer. Men det kan också vara tufft emellanåt. – Förra året var det rockmusikal för hela slanten och i Ingvar! som jag medverkar i just nu är det ett helt annat uttryck, den variationen är det bästa med yrket. Men att arbeta som artist är bitvis både tufft och jobbigt och man utsätter sig för att bli bedömd hela tiden. Men samtidigt är det otroligt kul, varierande och kreativt, det överväger. För att få inspiration försöker Daniel hinna se så många föreställningar som möjligt. – Får jag möjlighet så åker jag mer än gärna ut i landet och ser kollegors föreställningar eller till West End och Broadway och för att hämta inspiration. Det kan vara allt från rena talpjäser till musikteater och dansföreställningar. Enligt Daniel har nivån på dagens artister höjts. Något som han tror kan bero på nya utbildningar och olika talangtävlingar i tv-format. – Om man ser till musikalgenren som sådan så är den fortfarande väldigt ung i Sverige, och vi har inte haft mer än ca 25 till 30 år med skolor som utbildat musikalartister. Så med tanke på det och alla nya skolor som utexaminerar årskullar med tjugotalet elever varje år så blir ju konkurrensen större, och det krävs mer av artisterna för att få jobben. Sedan tror jag att utbudet med talangtävlingar i tv har blivit så stort de senaste åren vilket medfört att medvetenheten hos barn har ökat. Detta leder i sin tur till att barn och ungdomar börjar sång- och dans träna i mycket tidigare åldrar än förut. Ett sätt att hålla koll på vilka föreställningar som sätts upp är att vara medlem på StagePool. Dessutom tar Daniel oftast hjälp av kollegor inom branschen. – Oftast får man via ryktesvägen höra från kollegor att nu är den och den föreställningen på gång och det ska hållas audition. Branschen är ju inte så stor. På StagePool får jag en mer detaljerad bild av vad de söker med all kontaktinformation till arbetsgivaren, vilket är väldigt bra. I framtiden hoppas Daniel på att få fortsätta jobba som han gör idag och att utvecklas. Han är också nyfiken på att jobba med mer talteater, film och även på att göra egna musikprojekt. Dessutom drömmer han om rollen som Fantomen i Fantomen på Operan samt lite större roller överlag. – Jag vill gärna spela större roller, men jag skyndar hellre långsamt än att bli en dagslända. Just nu har jag två musikalroller på gång under kommande året men kontrakt är ännu inte skrivna, så jag får ligga lite lågt med det, än så länge. Till sist, vad kan du ge för råd till andra Stagepoolare, något personligt knep för att lyckas i artistbranschen idag? – Var dig själv. Utveckla dina talanger. Armbåga dig inte fram men skapa ett stort kontaktnät. <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank">Av Lina Forsberg Bjärnlind</a> <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank"><img title="Mejla" src="/images/article/MejlaSP.jpg" alt="Mejla" width="521" height="90" /></a> http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6492/allt_fran_chess_till_jiddisch http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6492/allt_fran_chess_till_jiddisch Allt från Chess till jiddisch Sångerskan och musikalartisten Louisa Lyne har många strängar på sin lyra Mon, 12 Mar 2012 00:00:00 +0100 2012-03-13T09:39:48+01:00 StagePoolaren Louisa Lyne har en spännande karriär som jiddisch-sångerska. Parallellt med detta är hon dessutom aktuell i musikalen Chess på Aarhus Teater i Danmark. – Jag fick jobbet i Chess efter en audition i Köpenhamn bestående av sångprov. Vid callback var det både sång, dans och en köraudition. Jag tror jag fick jobbet genom en kombination av entusiasm, prestation och erfarenhet, säger Louisa Lyne. För Louisa har artisteriet alltid varit en självklarhet. Då båda föräldrarna är musiker har detta varit en stor inspirationskälla och det har också spelat en stor roll för yrkesvalet. – Jag kan inte komma ihåg att jag någonsin kunde tänka mig att göra något annat. Mamma och pappa har naturligtvis också inspirerat mig. Dessutom har jag turen att ha fått växa upp i en otroligt kulturrik stad, vackra Härnösand, där jag utvecklades och inspirerades. Passion tillsammans med en gnutta galenskap är nog det som drivit och driver mig. Självklart hjälper även all uppmuntran från mina nära och kära till. Louisa utbildade sig till musikalartist på Mountview Academy of Theatre Arts i London och på Balettakademin i Göteborg. Under studietiden i Göteborg kom hon i kontakt med möjligheten att sjunga på jiddisch för första gången. – Under min utbildning fick jag chansen att prova på genren när ett band behövde en sångerska. Jag kunde inget om det i början, men det var kärlek vid första ögonkastet. Det som började utav en slump är något som jag idag är otroligt tacksam för. Med hjälp av en stor entusiasm, några sommarkurser och ett stort intresse började karriären rulla på för Louisa. – Jag fick snabbt fler och fler förfrågningar som jiddisch-sångerska. Min verksamhet växer ständigt och tillsammans med mitt fantastiska band Yiddishe Kapelye, har jag haft turen att få uppträda landet runt. Konsertkvällar, tv-och radioframträdanden, festivaler och privata tillställningar. I början av året gick även en av mina största drömmar i uppfyllelse då jag spelade in mitt första album. <img title="Louisa Lyne" src="/images/article/louisamedband.jpg" alt="Louisa Lyne" width="617" height="411" /> För Louisa innebär yrket som artist också att hon växer som människa. – Man lär sig nya saker om sig själv hela tiden. Det är ett fysiskt, hårt jobb och en livslång skola. Men inget slår atmosfären i en teater. Som ett tips till andra StagePoolare menar Louisa att det är viktigt att hålla koll på andra bitar än bara själva artisteriet. – Var lika bra på det administrativa, till exempel marknadsföring och reklam, som det artistiska. Antalet auditions som Louisa går på är inte så stort. ”Jag söker bara det jag verkligen vill göra”, menar hon. Dessutom tycker hon att arbetsläget som artist är ganska lätt just nu, även om det varierar. Men för att ändå hålla kolla på branschen använder hon sig av StagePool. – Jag har varit medlem i många, många år och StagePool är verkligen ett bra forum. Jag brukar också söka en del stipendier för att möjliggöra längre kurser och workshops. I sommar väntar sommarteater för Louisa, efter det blir det mer Chess och i höst är det dags för en release turné i samband med nya skivan. – Sedan har jag absolut ingen aning om vad som händer. Men jag drömmer om att kunna få spela min egen musik i ännu större utsträckning och om att få fortsätta göra inspirerande föreställningar.   <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank">Av Lina Forsberg Bjärnlind</a> <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank"><img title="Mejla" src="/images/article/MejlaSP.jpg" alt="Mejla" width="521" height="90" /></a> http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6487/man_maste_vara_bast_pa_det_man_gor http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6487/man_maste_vara_bast_pa_det_man_gor "Man måste vara bäst på det man gör" StagePoolaren Elias Ringquist, också känd som Shy, berättar om livet som artist Wed, 07 Mar 2012 00:00:00 +0100 2012-03-08T09:16:11+01:00 Många minns säkert Elias från tv-serien IDOL där han medverkade 2008. Ännu lite längre tillbaka spelade han i filmerna om Jönssonligan och är nu aktuell med sitt första soloalbum. För StagePool berättar han mer om vägen dit. Albumet 4 Clubs & Hearts släpptes under 2011. ”Det är ett försök att utmana de stora R&B artisterna i USA på svensk mark” säger Elias. Allt arbete bakom skivan är helt och hållet hans eget, han använde sin egen label, gick in med eget kapital och skötte distribution. – Den moderna artisten gör alltifrån musik till det administrativa: marknadsföring, Facebook, bloggar, inbjudningar, grafisk profil och så vidare. Att vara artist idag är så mycket mer än bara musiken. Redan som liten kille var Elias intresserad av både dans och sång och hade egna konserter hemma, ett tidigt bevis på en drivande egenskap. – Jag härmade olika artister, gjorde små konserter och var tidigt inne på både dans och sång. När det är något inom en som säger att det här är du bra på, det här ska du göra, då får man försöka lyssna på det. Elias började sin karriär genom att medverka som skådespelare i en rad stora svenska filmer. Bland annat Den goda viljan och Jönssonligan. Men efter ett tag lockade musiken. Elias började som trummis och utvecklades snabbt till både pianist och sångare. Första demon spelades in år 2000 och efter första tv-premiären 2003, som veckans debutant i Go' kväll på SVT rullade karriären på.  – Jag har gjort alltifrån teater, tv, liveradio till program som IDOL, Bobster, Nyhetsmorgon och så vidare. Men mitt första soloalbum är det största som hänt i min karriär hittills, jag gjorde det precis som jag ville ha det och nådde mitt eget mål, vilket var en stor seger. Som inspiration försöker Elias resa mycket, helst till storstäder, och eftersom han studerat i USA är det musiken från andra sidan atlanten som inspirerar mest. – Jag har bott där borta och gillar sättet de gör musik på. Jag drivs av känslor, upplevelser och en inre vision. Jag vill göra saker som ingen annan gör här. Sedan inspireras jag också av alltifrån filmmusik till fantastiska låtar i alla genrer. Egentligen allt som berör mig på något sätt. <img style="float: left;" src="/images/article/shy2.jpg" alt="" width="470" height="353" />Att få vara kreativ, möta publiken, spela live och själva produktionsprocessen i sig menar Elias är det bästa med yrket. Men branschen är tuff och det gäller att arbeta hårt. – Det spelar väldigt liten roll vad du gjort tidigare, det är vad du gör och timingen som är det som förändrar saker, och hårt och dedikerat arbete. Det är extremt tufft idag, och jag tror att den bräddade konkurrensen har kommit ur att så många vill vara artister. Samtidigt finns det inte plats för alla och alla har inte vad som krävs vilket gjort att nivån har sjunkit, eller höjts, beroende på hur man ser det. Den 20 maj spelar Elias på Pet Sounds Bar och han har också börjat jobba på ny musik som förhoppningsvis kommer ut senare i år. Drömmen är att få ett internationellt erkännande. – Jag drömmer om att få komma utanför Sverige och testa min musik i ett annat klimat. Men konkurrensen är hård därute så det är hårt arbete som gäller. Man måste vara bäst på det man gör. <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank"> </a> <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank">Av Lina Forsbeg Bjärnlind </a> <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank"><img title="Mejla" src="/images/article/MejlaSP.jpg" alt="Mejla" width="521" height="90" /></a> http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6485/hon_bjuder_pa_showtime_i_salen http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6485/hon_bjuder_pa_showtime_i_salen Hon bjuder på Showtime i Sälen StagePoolaren Linnea Kibe berättar om charmen med säsongsarbete och om livet som artist Mon, 05 Mar 2012 00:00:00 +0100 2012-03-06T09:03:44+01:00 Skådespelerskan och artisten Linnea Kibe showar tre kvällar i veckan på Showtime, Lindvallens Wärdshus, i Sälen. I år firar Showtime 15 år vilket innebär lite extra i årets show. – Förhoppningen är att gästerna ska känna att de firar tillsammans med oss. Det är mer glitter, mer koreografi, häftigare kläder och framförallt mer ös i årets show. Lite extra av allt. Linnea har jobbat med både Showtimes producent, Eileen Holvorsen Lind, och de andra tjejerna i castet i tidigare sammanhang, men det var genom en audition i Göteborg som Linnea fick jobbet. Något som inte var helt självklart från början. – På audition fick vi sjunga två låtar till medhavda bakgrunder och gjorde också en enklare danskoreografi. Men jag visste att de egentligen behövde en sopran och jag är alt. Tack vara min showreel hörde producenten att jag har ett brett register så genom lite ändringar i stämmorna ordnade det sig tillslut. Jag vet också att producenten är väldigt mån om att det ska funka lika bra socialt som på scen och då jag hade jobbat ihop med de andra tjejerna i castet tidigare, och de pratade gott om mig, var det säkert en fördel. Ytterligare en sak som bidrog till att jag fick jobbet är att jag skickade ett mail till producenten några veckor efter audition. Jag berättade hur gärna jag ville ha jobbet och skrev att jag var rädd att det inte kommit fram på audition. Det är speciellt att åka iväg och säsongsjobba och det är viktigt att alla som gör det är motiverade. Därför tror jag att det där mailet bidrog en hel del. Jag har också fått veta att jag fick bra referenser från min tidigare arbetsgivare. Det är inte första gången som Linnea testar på säsongsarbete. Tidigare har hon arbetat för Sunwing på olika destinationer och enligt henne finns det både för- och nackdelar med arbetsformen. – När man säsongsarbetar så lär man känna de man jobbar med utan och innan eftersom man jobbar, bor och lever ihop. Detta är såklart på gott och ont men träffar man någon som det klickar med så är det helt ovärderligt. Jag har träffat vänner för livet som jag inte kan tänka mig att vara utan idag. Det är också härligt att riktigt få gå upp i jobbet. Allt kretsar kring jobbet och älskar man sitt jobb så är ju det underbart. Men om man inte kommer överens, castet emellan, så är det ju inte så kul. Sedan är det också det där men längtan. Gud vad jag har längtat. Jag har längtat efter pojkvän, kompisar och familjen så att jag nästan gått sönder ibland. Det är det absolut sämsta med säsongsjobb, att behöva vara ifrån nära och kära. I alla fall har det varit så för mig. Som ett tips till andra som är sugna på att ge sig ut på säsongsarbete menar Linnea att det är viktigt att tänka på hur man agerar på såväl scen som privat. – Det är större risk, eller chans beroende på hur man ser det, att efter ett säsongsjobb få referenser på likaväl hur du är som person som hur du är som artist. Tänk alltså på hur du beter dig även utanför jobbet. Man är aldrig helt ledig. Tänk också på att första jobbet du har som artist kommer kanske inte vara det du drömt om. Men bästa sättet att få jobb är att ha jobb. Och ju mer du gör desto bättre kommer du att bli så sök även de jobb som bara känns okej. Det är just de jobben som kan leda dig vidare. Här i Sverige tror jag också att vi ska våga ta lite mer plats. Våga skriva och fråga efter en audition om det är något du undrar över eller bara för att berätta att du hoppas att du får jobbet. När det nu kryllar av artister så får man inte vara rädd för att sticka ut lite. <img title="Showtime" src="/images/article/showtime.jpg" alt="Showtime" width="641" height="427" /> Genom medlemskapet i StagePool försöker Linnea hålla sig uppdaterad och hon använder sig också av Facebook som ett sätt att nätverka. – StagePool betyder jätte mycket för mig. Jag tittar in på StagePool ganska ofta för att scanna av läget. Det är också bra att vara kompis med showkollegor på Facebook. Där får jag mycket information. Jag söker ständigt nya jobb. Att det var just artisteriet som Linnea skulle satsa på bestämde hon sig för när hon var 11 år och sjöng på en skolavslutning. Ett år senare började hon i en teatergrupp och sedan följde estetiska programmet på gymnasiet, en musikutbildning på Kalix folkhögskola och två år på Kulturamas teaterlinje. Efter utbildningen blev det jobb både i Sverige och utomlands. – Jag har varit med i två shower med Showtime och när jag jobbade för Sunwing var jag med i fem familjeshower och tre barnföreställningar. Innan det så spelade jag huvudrollen i en nyskriven ungdomsmusikal, Svart som synden. Den sattes upp av Estrad Norr och vi turnerade på skolor i Mellansverige. Jag har också medverkat i fem musikteaterföreställningar på Kvartersteatern i Sundsvall och spelat i Nya Njurundarevyn. Ett av de största ögonblicken i karriären var när Linnea, tillsammans med sina bästa tjejkompisar, spelade i ett countryband. Något som Bert Karlsson fick nys om. – Vi var 17 år och en kompis till oss iväg vår demo till Bert Karlsson. Han hörde av sig till oss, ville ha bilder och sa att Mariann Records var intresserade av oss. Det är nog fortfarande den häftigaste känslan jag haft i min karriär. Jag minns att jag kände att nu händer det. Vi gick runt i några dagar i något slags rus och alla på skolan visste att vi hade blivit uppringda av Bert Karlsson. Tyvärr så blev det inte så mycket av det där. Han frågade istället mig om jag ville vara med i Fame Factory men jag tackade nej. Några år senare hörde han av sig igen och frågade om vi ville vara med i Talang 2007 vilket vi tackade ja till. Det var riktigt roligt men tyvärr ledde inte det heller till något skivkontrakt som vi gick och drömde om. För Linnea handlar yrket som artist om att beröra och göra andra människor glada. Men drivkraften att fortsätta kämpa för en plats på scen beror också på kärleken till yrket. – Som artist måste man fråga sig själv om man gör det man gör för att man älskar det eller för att bli älskad. Jag har frågat mig själv det många gånger. Och än så länge har mitt svar blivit att jag älskar det. Men jag vet att det handlar om bekräftelse också. Jag kom på att jag var bra på det här när jag var 12 år och jag är rädd för att känna mig identitetslös om jag skulle sluta. Men jag vet också att det inte finns ett gapande hål i mig som jag försöker fylla med bekräftelse genom att stå på scen. Jag tycker att det är kul och jag vill att mitt jobb ska engagera mig. När jag var yngre så såg jag det som ett misslyckande i fall jag skulle göra något annat än att jobba som artist. Nu ser jag ingenting som ett misslyckande men jag vet att jag skulle känna mig olycklig och otillfredsställd om jag inte var engagerad i mitt jobb. Den tuffa konkurrensen inom branschen har fått Linnea att fundera på att starta eget någon dag i framtiden. – Jag funderar mer och mer på hur jag ska kunna skapa mina egna jobb. Kan jag starta en showrestaurang? Kanske ska jag sätta upp en musikal? Som artist handlar det mycket om att bli uppbjuden. Att få producenter och regissörer att vilja jobba med en. Och det är ju som bekant inte det lättaste när det finns få jobb och samtidigt kryllar av duktiga artister. Det är också ofta ganska dåliga arbetsförhållanden eftersom det alltid går att hitta någon annan som vill ha jobbet om man skulle börja ställa för höga krav. Showtime spelas fram till slutet av april och sedan väntar eventuellt en turné med showen. Vad gäller framtiden för övrigt hoppas Linnea på fler jobb på musikalscenen. – Jag drömmer om en stor roll i en stor musikal, med en regissör som prioriterar skådespeleri och verkligen jobbar med sina skådespelare. Jag drömmer också om att få åka på turné med ett grymt band och om att få vara Sommarpratare någon gång. Jag vill jobba i sammanhang där jag får utvecklas och får beröra men det viktigaste för mig är att jag har ett jobb som engagerar mig. Det behöver inte nödvändigtvis vara att jobba som artist. Och jag tror att nästan allt går om man verkligen vill och jobbar hårt för det. <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank">Av Lina Forsberg Bjärnlind <img title="Mejla" src="/images/article/MejlaSP.jpg" alt="Mejla" width="521" height="90" /></a> http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6482/han_vann_pris_som_basta_skadespelare http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6482/han_vann_pris_som_basta_skadespelare Han vann pris som bästa skådespelare StagePoolaren Pontus Olgrim bästa huvudrollsinnehavare på filmfestivalen The Indie Fest Wed, 29 Feb 2012 00:00:00 +0100 2012-03-01T08:30:51+01:00 Skådespelaren Pontus Olgrim inledde sin yrkesbana med lärarstudier men fann istället skådespeleriet under sin tid i Australien. Just nu är han bland annat aktuell som pristagare på The Indie Fest och som producent. Det var för insatserna i kortfilmen Narcissus som Pontus vann pris som bästa huvudrollsinnehavare på den kaliforniska filmfestivalen The Indie Fest. Tidigare har han spelat en av filmens roller i en pjäs på Elverket. – Jag spelade titelrollen, Narcissus, i en kortpjäs på Elverket. Då var vi två skådespelare. När vi sedan var klara bestämde jag och författaren oss för att göra en kortfilm av pjäsen. Då passade det bra att jag spelade båda rollerna, Narcissus och Broder, vilka egentligen bara är två sidor av samma person. Förutom det fina priset har Pontus många projekt på gång. Bland annat ytterligare ett kortfilmsprojekt med Röde Orm Film, undervisning i skådespeleri på Calle Flygare Teaterskola samt skådespeleri med egna gruppen Nöjesproducenterna. Dessutom är han aktuell som producent. – Jag producerar just nu en TV-pilot med bland annat Joakim Nätterqvist och Cecilia Frode. Jag fick jobbet genom att jag är bekant med författaren till manuset. Men förutom detta så söker jag film- och TV jobb. Efter uppväxten i Jämsjö utanför Karlskrona valde Pontus först att utbilda sig till lärare. När sedan en kompis skulle flytta till Australien efter det att lärarutbildningen var klar var Pontus inte sen att hänga på. – Jag flyttade egentligen till Australien för att studera annat men så föll det sig så att jag blev sugen på att prova på skådespeleriet. Efter att ha staterat i en reklamfilm visste jag helt plötsligt vad jag ville göra med mitt liv, så jag bytte studiebana och började studera skådespeleri istället. Jag har alltid haft viljan, men inte modet och inte heller tillfället. Men i Australien kom båda till mig. <img style="float: right;" title="Pontus" src="/images/article/pontus2.jpg" alt="Pontus" width="297" height="178" />Först och främst är det hos coachen Claire Crowther, som också undervisat stjärnor som Cate Blanchett, som Pontus studerat. Men han har också studerat ett antal olika tekniker som meisnerteknik och strasbergteknik. Genom åren har Pontus också hunnit med att medverka i en hel del olika föreställningar. – Jag har gjort ganska mycket, både i mindre sammanhang och i större. Bland annat gjorde jag sex roller i pjäsen Violine på institutionsteatern i Canberra. Jag spelade också i Thorsten Flincks uppsättning Natt med gäster på Södra Teatern. I december förra året anordnade Pontus tillsammans med några kompisar ett showcase, för att branschen skulle få möta dem. En produkt av Pontus känsla för entreprenörskap. – Att vara skådespelare är hårt jobb och att inte ha gått den svenska scenskolan utesluter en från många kontakter. Men jag ser mig själv som en entreprenör och skapar mycket jobb själv. Förhoppningsvis kommer också bitar som kultursponsring och liknande att underlättas snart. Dessutom brukar jag och några bekanta sitta tillsammans och nätverka, söka jobb och så vidare. I framtiden väntar många spännande projekt för Pontus. Bland annat flera egna kortfilmsproduktioner, fler pjäser för Nöjesproducenterna och arrangerandet av castingsworkshops. Men det är långt ifrån allt. – Jag försöker också anordna någon form av nätverksmöjligheter för oss skådespelare som inte är utbildade i Sverige med olika castingagenter och regissörer. Vi får se hur det går! <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank"> </a> <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank">Av Lina Forsberg Bjärnlind</a> <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank"><img title="Mejla" src="/images/article/MejlaSP.jpg" alt="Mejla" width="521" height="90" /></a> http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6474/fran_new_york_till_katinkas_kalas http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6474/fran_new_york_till_katinkas_kalas Från New York till Katinkas Kalas StagePoolaren Yohanna Idha berättar om sin karriär som skådespelerska Tue, 28 Feb 2012 00:00:00 +0100 2012-02-28T08:42:23+01:00 StagePoolaren Yohanna Idha blev utnämnd som bästa skådespelerska för sina insatser i filmen Katinkas Kalas vid Stockholms Filmfestival förra året. Nu är hon aktuell i monologen En dum blondin samtidigt som nya filmer spelas in. För StagePool berättar hon om sin karriär och om livet som skådespelerska. Förtjusningen över att iaktta människor, förstå deras val och se deras inre berättelser var anledningen till att Yohanna valde att satsa på skådespeleriet. – När jag insåg att det kallades för skådespeleri förstod jag att jag ville arbeta som skådespelerska. Yohanna valde att utbilda sig i New York på American Academy of Dramatic Arts, en skola som hon drömt om att utbilda sig på. – Att bli accepterad till American Academy of Dramatic Arts var ett stort ögonblick för mig. Det var min drömskola, min drömstad och det var lika skrämmande som fantastiskt att inse att jag, själv, hade skapat den här möjligheten. I tillägg till utbildningen har Yohanna studerat flera olika kurser i teater, bland annat i England, Tyskland och Norge. Hon har också hunnit medverka i en hel del olika uppsättningar. – Jag har satt upp monologen Hur vi gör allting bättre som handlar om miljön, spelat i Fröken Julie på Rosenlundsteatern och spelat i ett tiotal uppsättningar i New York. Men framförallt är det film som gäller. Yohanna har spelat in ett gäng olika independentfilmer och haft småroller i större produktioner som Beck, den brittiska versionen av Wallander, Äkta Människor, Gangster, Julkalendern och Kärringen Därnere. Men rollen som Linda i Katinkas Kalas ligger henne varmast om hjärtat. – Jag har kämpat så länge för en större filmroll. Det har stått mellan mig och någon annan så många gånger att jag tillslut trodde att det aldrig skulle bli min tur. Att jag sedan blev nominerad som Lóreal Paris Rising Star och vann pris som bästa skådespelerska för rolltolkningen vid Stockholms filmfestival var helt enkelt mer än vad jag vågat drömma om och det översteg mina vildaste fantasier. Filmen Katinkas kalas, regisserad av Levan Akin, handlar om Katinka som bjuder sina vänner, alla tillhörande kultureliten, på födelsedagskalas. När Katinkas objudne tvillingbror kommer till kalaset tillsammans med gårdagens krogragg, Linda, uppstår en krock mellan olika sociala regler. När Yohanna provspelade för rollen valde hon att tolka den på ett lite annorlunda sätt. – Jag fick några scener att läsa i förväg och tolkade Linda på ett helt annat sätt än vad de hade tänkt sig. Det visade sig vara helt rätt drag för många andra som provspelade hade gjort Linda till en karikatyr av en dum blondin istället för att finna människan bakom ytan. Några veckor senare ringde de från kostymavdelningen och frågade efter mina mått. Det var lite lustigt eftersom jag inte hört att jag fått rollen än.  Så jag sa till kostymören att hon nog ringt fel, men tio minuter senare ringde producenten Erika Stark och meddelade att jag fått rollen. <img title="katinkas kalas" src="/images/article/katinka.jpg" alt="katinkas kalas" width="424" height="277" /> Yohanna upplever inte att det blir allt tuffare att få jobb inom filmbranschen, snarare tvärtom. – Allt fler amerikanska produktioner spelas in i Europa, vilket gör att avstånden mellan Hollywood och den svenska branschen minskar. I tillägg till detta får svenska filmer allt mer uppmärksamhet utomlands vilket bidrar till att de drar in mer pengar och att internationella samarbeten blir fler. Hela den här processen tycker jag bidrar till att det skapas mer intressant film i Sverige och Skandinavien och jag tycker att det verkar som om möjligheterna att faktiskt kunna jobba blir fler och fler. Samtidigt är det, och har alltid varit, svårt att få in en fot och att faktiskt få roller. Medlemskapet i StagePool innebär en chans att hålla koll på vad som sker i branschen, menar Yohanna. – Stagepool har på många sätt varit avgörande i min karriär för att få ett hum om vad som händer och sker i branschen. Sedan har jag långsamt byggt upp ett kontaktnät där jag oftast får veta vad som händer genom rollsättare, andra skådespelare eller producenter runt omkring mig. Men viktigast av allt är att försöka vara sig själv och kämpa på. – Mitt tips till andra i samma situation är att vara sig själv. Gör vad du måste för att klara av att fortsätta vara dig själv i olika situationer och var den bästa versionen av dig själv i alla lägen. Du är den enda som kan ge dig vad du vill ha och du är den enda som står i vägen för din egen lycka. Det bästa med yrket som skådespelare är möjligheten att besöka en annan människas värld, menar Yohanna. – Man får chansen att helt åsidosätta sina egna värderingar, principer och får gå in i en annan människas kropp och värld för en begränsad tid. Jag känner alltid att jag lär mig någonting nytt av den individ jag besöker. Yohanna är uppvuxen på landet och älskar det lantliga livet, med allt vad det innebär. Samtidigt trivdes hon lika bra i New York. Två ytterligheter som hon som skådespelerska finner en enorm drivkraft i. – Det som driver mig är nog just de ytterligheterna inom oss. Den dualitet som får människor att agera oberäkneligt och de vrår som är svårförklarliga. Jag har en enorm vilja att förstå och att berätta. Just nu är Yohanna aktuell tillsammans med gruppen Teatermaskinen i monologen En Dum Blondin som handlar om en ung tjej och hennes utseendefixering och ätstörningar. I samband med sitt engagemang med Teatermaskinen flyttade Yohanna till Riddarhyttan, mittemellan Stockholm och Oslo. – Jag valde att tacka ja till att flytta till Riddarhyttan just för att kunna hålla igång mig själv som verktyg. Det är oerhört viktigt att få kontakt med sina känslor och att lära känna sin kropp så jag tränar mycket både fysiskt och psykiskt. Teatermaskinen kompletterar min något mentala approach till skådespeleriet med sina oerhört fysiska tekniker.   Förutom monologen medverkar hon under våren i Truth Motherfucker med Teatermaskinen och skall även sätta upp Hamletmaskinen i samarbete med den franska regissören Clyde Chabot. Dessutom väntar en hel del film framöver. – Senare i år kommer de svensk-amerikanska produktionerna Reya och Angry ut och jag kommer också spela in en långfilm under våren. Samtidigt läser jag flera spännande manus och har fått jättefina erbjudanden från olika håll men jag väntar fortfarande på den där dunderrollen som ska mäta sig med rollen som Linda i Katinkas Kalas. Drömmen är att fortsätta med skådespeleriet i många olika och utmanade former. – Jag drömmer om att få jobba med många varierande produktioner under hela mitt liv och att få spela stora och utmanande roller. Jag vill gråta av frustration över att försöka klara av en rollkaraktärs utmaningar och hoppas få skapa starka, stolta kvinnoporträtt i vackra, dramer, uppsättningar och sammanhang. Sedan drömmer jag om att få spela in på många exotiska platser och om att någon gång få spela mot Clint Eastwood.   <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank">Av Lina Forsberg Bjärnlind</a> <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank"><img title="Mejla" src="/images/article/MejlaSP.jpg" alt="Mejla" width="521" height="90" /></a> http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6471/jag_kanner_mig_levande_nar_jag_spelar_teater http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6471/jag_kanner_mig_levande_nar_jag_spelar_teater "Jag känner mig levande när jag spelar teater" StagePoolaren Marcus Johansson om sitt yrke som skådespelare Wed, 22 Feb 2012 00:00:00 +0100 2012-02-23T10:33:47+01:00 Skådespelaren Marcus Johansson har synts i flera olika pjäser och filmer, bland annat The Girl With The Dragon Tattoo. För StagePool berättar han om glädjen till teatern och om livet som skådespelare. När den Stieg Larssons succéroman Män som hatar kvinnor blev till amerikansk storfilm gick en roll till StagePoolaren Marcus Johansson. Han spelar familjen Wangers vaktmästare, Nilson, som ung. Efter att ha sett en annons på StagePool där GWDT Productions sökte skådespelare för mindre roller i The Girl With The Dragon Tattoo skickade han in sitt cv och blev kallad till provfilmning. – Jag skickade in mitt cv via StagePool till castingbolaget och fick komma på provfilmning där jag spelade upp en dialog på olika sätt. Efter det blev jag kallad tillbaka och fick träffa regissören David Fincher samt provfilma en gång till. Efter några dagar ringde castingbolaget upp och sa att jag hade fått rollen. Anledningen till att just Marcus fick rollen tror han beror på att han passade utseendemässigt, var samarbetsvillig, avslappnad och bra på att ta regi. Att arbeta med en amerikansk produktion innebar vissa skillnader gentemot att jobba med ett svenskt. – Arbetet var väldigt effektivt, högt tempo och med rak och tydlig dialog mellan medarbetarna, vilket jag trivdes väldigt bra med. Det var väldigt många människor inblandade och man märkte att filmen hade en stor budget jämfört med svensk standard. Intresset för skådespeleri började tidigt. När Marcus gick i mellanstadiet anställde hans skola en teaterpedagog, något som antagligen var tänkt att fånga upp eleverna i ett kreativt samarbete då klassen var ganska stökig. Tillsammans med teaterpedagogen fick klassen skriva egna pjäser och spela dem i skolans aula. – Jag tyckte att det var väldigt roligt och befriande. Och det var då intresset började. När det var dags att välja inriktning till gymnasiet valde Markus teater och efter studenten utbildade han sig vidare på Skara Skolscen. Sedan följde jobb med teatergrupperna Unga Tur och Tur Teatern, men även med flera andra frigrupper, bland annat Shakespeare på Gräsgården och Unga Romateatern. Snart är det dags för ytterligare en pjäs. – I mars börjar jag repetera pjäsen Clyde & Bonnie med Teater Fredag, som jag sökte via StagePool. Den kommer att spelas på Teater Tre i vår. Och till hösten kommer vi att åka på turné runt om i Sverige. <img title="Marcus Johansson" src="/images/article/marcusdracula.jpg" alt="Marcus Johansson" width="517" height="343" /> Marcus finner inspiration till sitt arbete genom händelser och människor som han möter i sitt dagliga liv. Han inspireras också av andra konstnärsformer såsom dans och konst men också av andra skådespelares arbete. – Jag inspireras ofta av äldre skådespelare, och då framför allt äldre kvinnliga skådespelare. De har ett lugn, en skärpa och en självklarhet på scen. Glädjen i arbetet, undersökandet, lekandet och samarbetet är några av de saker som driver Marcus i sitt yrke. – Att beröra publiken, berätta en historia tillsammans med andra och uttrycka tankar och känslor, det är det som driver mig. Jag känner mig levande när jag spelar teater. Att arbeta som skådespelare i dag är tufft, det är en osäker bransch med få fast tjänster, menar Marcus. – Kulturen är inte något som det satsas på i Sverige, kanske för att det är svårt att mäta lönsamhet. Men det är viktigt att våga satsa på det omätbara, känslor och tankar kan inte mätas i lönsamhet. Det enda som är säkert är att kultur och konst skapar förutsättningar för människor att tänka och känna på ett sätt som de annars inte skulle göra. Kultur och konst är grunden för ett levande samhälle, och det är väldigt synd att det inte prioriteras. Det gäller att hela tiden kämpa vidare, anstränga sig, försöka och påminna sig själv om varför man håller på, menar Marcus. Och hittills tycker han att det varit värt mödan. – Självklart har jag ibland tvivlat och tänkt hur livet skulle vara om jag hade ett tryggt välbetalt arbete, men hittills har jag alltid återkommit till att glädjen till teatern och konsten är större.   För att hålla sig ajour med vad som händer och sker i branschen försöker han hinna titta på en hel del teaterföreställningar och annan konst, han tar även hjälp av StagePool. – Jag känner inte att jag kanske håller mig så uppdaterad som jag borde, därför är StagePool bra för min del. Jag har fått flera jobb genom StagePool vilket jag är väldigt glad över. I framtiden hoppas Marcus på att fortsätta utvecklas inom skådespeleriet, och möjligheten att få delta i intressanta projekt som samtidigt innebär en någorlunda säker inkomst. Men största insikten i livet såhär långt handlar om andra saker. – Att inse glädjen och tryggheten över att ha en familj, att uppskatta att vara tillsammans med andra människor och förståelsen över att det finns en anledning till varför andra människor är som de är, det är mina största insikter i livet. <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank">Av Lina Forsberg Bjärnlind</a> <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank"><img title="Mejla" src="/images/MejlaSP.jpg" alt="Mejla" width="521" height="90" /></a> http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6472/det_har_aldrig_varit_nagon_utstakad_vag http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6472/det_har_aldrig_varit_nagon_utstakad_vag "Det har aldrig varit någon utstakad väg" StagePoolaren Tina Leijonberg berättar mer om sin långa karriär Mon, 20 Feb 2012 00:00:00 +0100 2012-02-21T10:55:48+01:00 Musikaler, pjäser, tv-serier och sångjobb. Tina Leijonberg har gjort det mesta inom artistbranschen men som liten drömde hon om helt andra saker, en framtid som gymnastiklärare. Idag är hon en av Sveriges bästa sångerskor med huvudroller i bland annat We Will Rock You på meritlistan. Karriären började tidigt, redan som tre-åring började Tina dansa i Lund, där hon är född och uppvuxen. Efter några år började hon med elitgymnastik och höll på med detta ända fram till slutet av tonåren. – Jag slutade med gymnastiken när jag var 17 år, då blev jag för stor och tung. Istället började jag dansa igen. Tillsammans med kompisen David lånade Tina en lokal i Lund, där kunde dansen pågå i timmar varje dag. – Efter ett tag sökte David till Balettakademien i Göteborg och kom in, och när han efter ett halvår kom tillbaka till Lund på besök sa han åt mig att söka in jag med. Han uppmanade mig att försöka ta mig från Lund och satsa på dansen på heltid. I samma veva gjorde min dåvarande kille slut och då tänkte jag, ja men jag söker väl då. Sagt och gjort, Tina sökte till skolan och kom in. Något som hon menar egentligen inte var planerat eftersom hon på den tiden drömde om att bli gymnastiklärare. – Jag har alltid velat bli gymnastiklärare men hade för dåliga betyg och kom inte in så då blev det här i stället. Det har aldrig varit någon utstakad väg. Mer en ren slump. Allt från tv till teater Efter tre år på Balettakademien i Göteborg vidareutbildade Tina sig på en musikskola i Los Angeles under ett år. Sedan följde jobb i många olika sammanhang. – Jag har jobbat på Stadsteatern och spelat ren teater, haft en massa egna band, sjungit med storband, spelat i många musikaler, dansat mycket, varit programledare på tv och medverkat i serien Tre kronor i tre år. Jag har jobbat så himla länge att jag nog har gjort allt. Från att göra huvudrollen i We Will Rock You till att sjunga på ett lastbilsflak på Stockholms Marathon. De största ögonblicken i karriären är många. Tina minns särskilt när hon fick rollen i Tre Kronor och när hon spelade i musikalen Fame på China Teatern i Stockholm. – Det var stort när jag fick rollen i Tre Kronor, fastän vi som var med inte visste eller kunde förstå att det sedan blev så stort som det blev. Och musikalen Fame var otroligt roligt att medverka i, författaren till musikalversionen José Fernandez var på premiären och efteråt satt han och pratade med mig och tyckte att jag var så bra. Han skrev också ett brev till alla som var med, han var fantastisk. Bara en månad senare dog han i aids. Andra höjdpunkter i karriären innefattar programledarjobbet på Söndagsöppet i SVT. – Jag hade aldrig gjort något sådant förut, jag provfilmade med en massa duktiga människor och så slutade det med att jag fick det. Jag var helt säker på det motsatta så detta var väldigt stort och helt nytt för mig. Under förra året spelade Tina rollen som Killer Queen i We Will Rock You på Cirkus i Stockholm. Hon såg annonsen på StagePool och skickade in sitt cv. Efter flera tuffa castingomgångar med många callbacks valde tillslut självaste medlemmarna i Queen ut Tina. Något som hon förstås blev väldigt glad över. – När jag sökte till We Will Rock You var jag så jäkla fokuserad på att få jobbet eftersom det hade varit min drömroll så länge. Det var jättestort för mig att få rollen. <img title="Tina" src="/images/tina.jpg" alt="Tina" width="577" height="397" />  Yrket som artist Rollsättningen i artistbranschen idag är inte alltid särskilt nyskapande, menar Tina. Här har många producenter redan en förutbestämd åsikt om många. – I Sverige återanvändes samma människor hela tiden, vilket jag kan tycka är väldigt tråkigt. När jag provspelade för rösten i Shrek 2 var det väldigt många som fick prova och allt skickades till USA. Jag fick jobbet liksom jag faktiskt fått alla jobb där det varit utländska producenter inblandade. Svenska producenter borde tänka lite mer outside the box. Livet som artist är inte alltid helt lätt, man måste klara av att ständigt bli bedömd och det gäller att inte knäckas när man inte får ett jobb man sökt. – I sådana stunder får man försöka tänka på de gånger som man faktiskt fått en roll. Sedan är det också viktigt att hålla isär privatliv och jobb. Det vi gör på scen är inte det verkliga livet, det finns så mycket viktigare saker. Bli aldrig ditt jobb för om det slutar ringa en dag har du inget kvar och glöm aldrig var du kommer ifrån. Det är bara tillfälligheternas spel och tur som avgör om det är du som är stjärna eller sitter i kassan på Konsum. Var ödmjuk. Något som varit värdefullt genom åren för Tina är olika mentorskap, något som det borde finnas mer utav. – När jag jobbade på Stadsteatern kom jag i kontakt med Viveca Seldahl, hon blev min mentor under den tiden och även Sven Wollter har hjälpt mig mycket. Överhuvudtaget kunde många av de lite äldre på Stadsteatern hjälpa till, ta sig tid att sitta ner och prata, titta på det man gjorde och ge lite mikroregi. Tina hade också förmånen att träffa Lill-Babs tidigt i karriären och fick många värdefulla tips som hon bär med sig än idag. – Lill-Babs är på många sätt Gud i den här branschen. Hon är precis som hon utger sig för att vara, snäll och schysst. Det finns ingen Gud, det finns Lill-Babs. Hon sa åt mig att man alltid måste vara ödmjuk och inte prata illa om någon fastän de kanske gör det om dig. Hon lärde mig också att ha fötterna på jorden och att alla i den här branschen behöver varandra för att saker ska fungera. Vare sig det handlar om personalen på teaterns fik eller scenarbetarna. Man är snäll mot alla. Det bästa med yrket är utan tvekan tiden på scen och känslan man får genom att sjunga, menar Tina. – Det finns inget roligare än att stå på scen. Som artist strävar man alltid mot de där minuterna, man jobbar 90 procent med andra saker och bara 10 procent på scen, men det är det man jobbar för. Sedan är det en fantastisk grej det här med att sjunga för man mår så bra av det. Jag är övertygad om att alla gör det. Se bara på Sverige och vår körtradition, vi är det körtätaste landet i världen. Framtidsdrömmar – Först och främst hoppas jag på att jag får vara frisk och att det går bra för min son. Men självklart hade det varit kul att filma lite mer och jobba med andra roliga saker, säger Tina. Genom StagePool försöker hon hålla sig uppdaterad och har genom åren fått en hel del jobb genom medlemskapet. – Jag söker och har sökt väldigt många jobb via StagePool och fått flera av dem, så det har helt klart hjälpt mig att vara medlem. Jag gillar att man ser de jobb som passar ens profil vilket spar en massa tid. Dessutom tycker jag det är kul att vd:n är en tjej, något som inte är helt vanligt i den här branschen. Det känns att det är på riktigt och Anna-Clara verkar var genuint intresserad. Just nu varvas jobb som sångerska och konferencier med uppträdanden tillsammans med gruppen Kings n Queens. – Gruppen består av mig, Henrik Orwander och Simon Tibblin. Vi spelade ihop i We Will Rock You och bestämde oss för att göra något tillsammans. Vi jobbar bra ihop och har väldigt roligt, dessutom är det fantastiskt att vara ensam tjej med två snygga killar. <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank">Av Lina Forsberg Bjärnlind</a>  <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank"><img title="Mejla" src="/images/MejlaSP.jpg" alt="Mejla" width="521" height="90" /></a> http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6467/susie_vill_sprida_gladje_genom_dansen http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6467/susie_vill_sprida_gladje_genom_dansen Susie vill sprida glädje genom dansen StagePoolaren Susie Sulocki Kempe har dansat allt från Svansjön till cancan Wed, 15 Feb 2012 00:00:00 +0100 2012-02-16T09:01:08+01:00 Dansaren Susie Sulocki Kempe är 69 år och fortfarande aktiv inom branschen. Hon har dansat på scener runt om i världen i alla tänkbara uppsättningar. För StagePool berättar hon mer om sin långa karriär. Efter att ha sett Margot Fonteyn som liten drömde Susie Sulocki Kempe om en framtid som ballerina med både tyllkjol, tåspets och allt som hör därtill. Susie är född och uppvuxen i England och studerade vid Royal Ballet School i London. Under studietidens ledigheter hann hon också medverka i olika uppsättningar, men det var inte alltid en dans på rosor. – Jag spelade rollen som en älvdrottning, The Fairy Queen, i en pantomim 1960. Det var under julledigheten från balettskolan. Vi spelade två föreställningar varje dag, sex dagar i veckan under en månads tid och jag dansade på tå! När utbildningen var över väntade två år i London Ballet Company, där hon bland annat medverkade i den klassiska baletten Svansjön. Susie minns tiden när hon gick på auditions i England som tuff med otroligt hård konkurrens. – På den tiden var det en oerhörd tuff konkurrens om jobben i England jämfört med hur det såg ut i Sverige. Det kunde vara flera hundra sökanden på audition medan det i Sverige var runt 35-40 stycken som kom. När Susie träffade sin blivande make Andre Sulocki, var hon ute på Europaturné med en fransk balett. – Jag träffade min före detta man, Andre Sulocki, som kommer från Polen, när jag var i det forna Jugoslavien. Andre är pianist och hade varit i Sverige en gång tidigare och tyckte mycket om landet. Därför bestämde vi oss för att flytta till Linköping under en månad på prov. När provmånaden började gå mot sitt slut gjorde Susie audition till West Side Story på Oscarsteatern och fick jobbet. Detta var 1965 och Lill Lindfors spelade rollen som Anita. Efter West Side Story gjorde Susie ett kortare uppehåll i samband med att sonen Charles föddes men sedan rullade karriären på igen. – Nästa uppsättning på Oscarsteatern var Glada Änkan med Berit Carlberg och Jarl Kulle som vi spelade i två säsonger. Efter det följde Ungkarlslyan och sedan Czardasfurstinnan med Jan Malmsjö. Men jag måste påpeka att man fick göra audition varje gång det var en ny uppsättning. <img title="Susie Sulocki Kempe" src="/images/susiescen.jpg" alt="Susie Sulocki Kempe" width="519" height="383" /> Efter de här åren var det dags för Oscarsteatern att renoveras och Susie fick jobb i Carl Zetterströms första revy på Scalateatern. Sedan var det dags för andra barnet, Kim. – Jag var i sjätte månaden men spelade ändå med i Spökhotellet eftersom jag spelade en tjock dotter till Jarl Kulle. När sedan Kim föddes hade jag turen att komma med i Can-Can på Intiman med Ulla Sallert. Efter det blev jag tillfrågad om jag ville vara med Casinorevyn och vi spelade sedan på Intiman i sju år. När Oscarsteatern öppnade igen efter renoveringen följde flera föreställningar för Susie. Bland annat Cirkusprinsessan, Animalen, Nine och Glada Änkan en gång till. – Jag sökte faktiskt också till La cage aux folles men kom inte med eftersom jag var för kort. Istället startade Susie tillsammans med tre vänner en cancan grupp vid namn Sweet Feet och fick lite olika jobb. Samtidigt undervisade hon både i engelska och dans och träffade också sin nuvarande man. – När jag var 46 år träffade jag Sven, slutade dansa och skolade om mig till sekreterare. Jag jobbade sedan som det på Balettakademin under en tid men började sedan undervisa i engelska igen eftersom jag föredrog det. Fyra år senare dansade Susie Charleston tillsammans med sina vänner på en audition inför Kultur i vården och fick jobbet. – Sångerskan och skådespelerskan Annelie Kinnunen ledde Stockholms Operettsällskap och såg oss på en utbudsdag 1993. Hon ville ha oss med på Hallwylska Museet och senare på Jarlateatern. Det blev hela 16 år av arbete, både dans och koreografi, innan Annelie gick bort av kol vilket var fruktansvärt. Hon gav jobb till många men fick aldrig statligt stöd. Susie har under sin långa karriär jobbat med många stora svenska artister såsom Lill Lindfors, Per Grundén och Lars Berghagen. Hon har också spelat på de allra flesta scenerna i Stockholm och medverkat i många olika tv-produktioner. – Det är först nu som jag förstår vilken tur jag hade då när jag kom till Sverige. Det bästa med yrket enligt Susie är atmosfären och möjligheten att glädja andra människor. – Jag älskar att stå på scen. Själva stämningen på en teater och det faktum att man blir som en enda stor familj, det är magiskt. Men att man får lov att ge glädje till människor, det har också en oerhört stor betydelse för mig. Trots att Susie är 69 år idag håller hon fortfarande igång, hon simmar varje morgon, gör en kortare balettstång fyra gånger i veckan och undervisar i balett och showdans en gång i veckan. Eleverna är mellan 50 och 90 år gamla, helt fantastiskt menar Susie. Susie är också aktiv på StagePool och spelar in en del reklamfilmer och liknande som hon fått via annonserna hon hittar där. Hon tar också regelbundet sånglektioner inför en spelning på Musikvalvet i Gamla Stan framåt våren. – Jag kommer alltid sakna att stå på scen men den femte maj är det dags igen när jag och min kompis Caroline uppträder på Musikvalvet. Alla är mycket välkomna att komma och titta! <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com">Av Lina Forsberg Bjärnlind</a> <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank"><img title="Mejla" src="/images/MejlaSP.jpg" alt="Mejla" width="521" height="90" /></a> http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6463/det_har_varit_svart_men_inte_omojligt http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6463/det_har_varit_svart_men_inte_omojligt "Det har varit svårt, men inte omöjligt!" StagePoolaren Sharon Dyall om sin karriär som sångerska, skådespelerska och musikalartist Mon, 13 Feb 2012 00:00:00 +0100 2012-02-14T09:21:50+01:00 Sharon Dyall har otaliga musikalroller, tv-roller och skivinspelningar bakom sig. Just nu är hon aktuell i Robert Gustafssons Jubileumsföreställning på Cirkus i Stockholm. När Robert Gustafsson behövde en primadonna till sin föreställning spelade Sharon tillsammans sin bror Karl Dyall, Rennie Mirro och Hanna Lindblad i Showbusiness på Oscarsteatern. En uppsättning som hyllade Hollywood och dess hjältar. När Robert såg Sharon i föreställningen hittade han det han sökte. – I Showbusiness fick jag bland annat göra ett fantastiskt roligt solonummer som Robert och hans medproducenter fick se. När de sedan sökte någon som var tillräckligt mångsidig för att kunna vara med i både sångnummer och sketcher kom de att tänka på mig. Detta visade sig vara en mycket lyckad rollsättning då föreställningen snart har spelat över 200 gånger <h3>Allt från tv till musikal </h3> Som artist är Sharon otroligt mångsidig, något som hon gärna vill bejaka då hon menar att det alltid finns något nytt att lära. Under sin långa karriär har hon synts som skådespelerska i  tv-serierna Varuhuset och Kommissarie Winter för att nämna några. Som sångerska har hon bland annat medverkat i Melodifestivalen och har ett stort antal skivinspelningar på sitt cv. Sharon har också spelat i många musikaler såsom Hair, Nine, Cabaret och West Side Story, där hon också blev Guldmaskbelönad för sin rollinsats som Anita. Sharon minns särskilt uppsättningen av A Chorus Line som ett stort ögonblick i karriären. – Jag glömmer aldrig hur jag varje kväll, översköljdes av den mäktiga känslan av att stå där på samma rad och scen som de bästa musikalartisterna just då. Bland annat min lillebror Karl som jag var sprängstolt över, Petra Nielsen och flera andra som jag fortfarande och med stor glädje möter och jobbar med än idag. <h3>Artisteriet inte ett självklart val</h3> Redan som liten, under uppväxten i England, började Sharon dansa, steppa och spela piano. Men att hon skulle välja en karriär som artist var inte ett helt självklart val då hon sett sin pappa Colin Dyalls kamp med att försöka bolla familjeliv tillsammans med artistliv. Det var liksom för mycket månad kvar vid slutet av lönen, säger Sharon. När familjen flyttade till Sverige var Sharon tonåring och gammal nog att följa med sin pappa som körsångerska på en av hans turnéer. Av ren nyfikenhet började hon i samma veva gå på auditions, vilket resulterade i jobb. Sharon kom med i bandet Little Mike and the Sweet Soul Music Band och hennes inställning till artisteriet förändrades. – Plötsligt stod jag på scenen med Little Mike, Nils Landgren, Clabbe, Anders Berglund, Anna-Lotta Larsson, ja hela musikereliten och jag var helt chockad över att de lät mig hållas. Åren med det bandet har förändrat allt. Jag fick livslång kamratskap med flera av bandmedlemmarna och en ofattbar lust till musiken! Någon formell utbildning inom scenområdet har hon inte hunnit med, istället har hon utbildats direkt på scenen, något som varit nog så givande. – Jag är autodidakt, men när jag sedan fick musikalroller började jag gå på proffsklasserna på Balettakademien och lärde mig så mycket jag kunde, tog sånglektioner och såg alla föreställningar jag bara hann med. <img title="Sharon Dyall" src="/images/sharondy.jpg" alt="Sharon Dyall" width="660" height="452" /> <h3>Tuff men härlig branch</h3> Det bästa med yrket som artist är att man får lov att vara kreativ samt att man får vara sig själv, menar Sharon. – Jag känner att jag får vara i en miljö som tillåter mig att vara mig själv. Jag har ett stort behov att få flamsa och ha galet roligt ibland utan att jag för den sakens skull anses ointelligent eller oseriös. Det är tillräckligt tufft och hårt arbete ändå. En av de negativa aspekterna med branschen enligt Sharon är att den påverkas av dagens mediesamhälle och dess krav på ständig förnyelse. Hon menar att man har ett kortare bäst före datum nuförtiden när medierna avverkar folk på löpande band, något som kan bero på uppkomsten av de många olika dokusåporna samt att kraven på artisters PR värde som många gånger tycks vara av större betydelse än själva talangen. – Det är så mycket fokus på privatliv och dokusåpor idag. Det är också fler som konkurrerar om artistjobben som kanske inte riktigt har kunskaperna men som har högt PR värde. Det finns otroliga resurser idag i form av dagens unga artister men så länge man går mest efter PR värde så får inte publiken se det. Men ibland händer det dock, jag blir överlycklig när någon som Hanna Lindblad lyckas ta sig fram. Jag förstår att teatrarna behöver sälja biljetter men många av våra bästa artister verkar mycket utomlands och håller världsklass, ändå förblir de okända här hemma. För Sharon är det viktigt att hela tiden försöka ha ett positivt synsätt, trots att det inte alltid är helt lätt att försöka hålla sig kvar i branschen. – Det är lite av ett lotteri men man kan inte sitta hemma och vara bitter för det. Lyft blicken, jobba på, hitta en ny vinkel. Jag tror att jag mått bäst och rönt större framgångar själv när jag släppt det krampaktiga taget och haft en bredare syn på världen och ens möjligheter. Det har varit svårt, men inte omöjligt! Och jag är ganska envis. <h3>Sugen på skådespeleriet igen</h3> Efter inspelningen med tv-serien Kommissarie Winter fick Sharon blodad tand och är nu sugen på att satsa mer på skådespeleriet framöver. – Efter att ha gjort Kommissarie Winter har jag fått lust att spela mer teater igen. Det var en otrolig kick och jag hoppas på fler seriösa film- eller tv roller. För att hålla koll på vilka jobb som erbjuds har hon valt att ta hjälp av StagePool. – Jag har jobbat i över tio år med att dubba, casta, regissera och översätta filmer för Disney och Dreamworks och känt att jag mer och mer tappat kontakten med vad som sätts upp på scenerna runtom. Genom mitt medlemskap i StagePool vill jag hålla mig ajour med vad som händer i branschen och hoppas kunna hitta några bra roller som jag kan söka eller anmäla intresse för. Föreställningen tillsammans med Robert Gustafsson spelas fram till slutet av april, då har inte mindre än 222 föreställningar spelats. Efter det väntar ett par BigBand spelningar samt en konsert med Urban Angels på Fasching i Stockholm. Men att stå på scen betyder långt ifrån allt för Sharon. – En av mina största insikter i livet är att inse hur viktig familjen är och att jag duger rätt bra som jag är.   <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank">Av Lina Forsberg Bjärnlind</a> <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank"><img title="Mejla" src="/images/MejlaSP.jpg" alt="Mejla" width="521" height="90" /></a> http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6461/hon_vill_forandra_genom_teatern http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6461/hon_vill_forandra_genom_teatern Hon vill förändra genom teatern StagePoolaren Matilda Tjerneld berättar om livet som skådespelerska Thu, 09 Feb 2012 00:00:00 +0100 2012-02-09T20:39:22+01:00 Skådespelerskan Matilda Tjerneld har fullt upp, samtidigt som hon medverkar i Fröken Julie på Stadsteatern i Stockholm repeterar hon för fullt inför premiären av föreställningen Doris - Mitt i planeten med Teater Circonova. Så länge Matilda kan minnas har teatern funnits i hennes liv. Hon är uppvuxen i en teaterfamilj och redan som liten tjej hade hon siktet inställt på en skådespelarkarriär. – Jag älskar känslan av att kunna påverka, att komma hem från jobbet och känna att ja, jag kanske har gjort lite skillnad idag eller att jag iallafall försökt. Förra året spelade jag en klassrumsföreställning om våldtäkt, då var den känslan väldigt påtaglig. Sedan tycker jag att det är kul att få utforska olika känslor, att få dra upp dem till ytan och leva ut dem som en annan person, utan konsekvenser som man annars alltid väger in i privatlivet. En sorts praktik i olika karaktärers liv. Jag tycker teatern är ett förträffligt forum för att förmedla hopp, igenkänning, kraft till förändring och en stor källa till skratt. Matilda valde att utbilda sig på Performing Arts School och Skara Skolscen. Efter utbildningen följde jobb som showartist på 2Entertain och som skådespelare med bland annat gruppen Ung utan pung, Teater Västmanland, Länsteatern i Örebro och Unga Roma. Det handlar om att fokusera på i vilka sammanhang man vill synas i och vad pjäsen i fråga har att berätta, säger Matilda. Den 13 februari har Doris – Mitt i planeten premiär, föreställningen ges i samarbete med Landstinget och syftet är att stärka barn och ungdomars hälsa genom interaktivitet och pedagogik. – Vi jobbar ur ett normkritiskt perspektiv och kommer ge oss ut på en turné där vi besöker länets lågstadie- och förskoleklasser. Att arbeta som skådespelerska idag är tufft. Fasta anställningar är allt ovanligare och ovissheten om när nästa jobb kommer är något som ofrånkomligt tillhör yrket. – Det är tufft med den kulturpolitik som råder, jobben är färre och a-kassereglerna för halvtidsarbete är förkastliga. Eftersom det i dagens läge är en extremt liten procent av alla yrkesverksamma som är fastanställda så är vi många som lever under press och psykisk stress, har jag jobb om två månader, var ska jag bo, kommer jag att klara mig ekonomiskt? Men en positiv aspekt är att det görs mycket spännande teater nuförtiden, teater som vågar pröva sig fram och tänja på gränserna för hur teater kan spelas, menar Matilda. – Jag upplever också att det finns en fantastisk känsla av gemenskap i yrkeskåren. Matilda har varit StagePoolare i många år och har även deltagit i StagePools jobbcoahning, något som hon fann mycket givande. – StagePool har varit ovärderligt för mig. Jag har fått säkert hälften av mina jobb genom Stagepool och även en coaching som jag verkligen behövde i det stadiet av mitt liv. Genom att dagligen kolla av Stagepools, AF Kulturs och Artistkatalogens annonser, håller Matilda sig ajour med vad som händer och sker i branschen. Men hon tar också hjälp av sina vänner som är i samma bransch. – Jag och mina vänner är duktiga på att tipsa varandra om vad som är på gång. Sedan försöker jag även få tid till att gå och titta på olika föreställningar för inspiration. I framtiden drömmer Matilda om att slippa oron över vad som skall bli nästa jobb, att få ett bra flyt i frilansandet eller ett längre kontrakt på en teater. Hon menar också att det handlar om att vara envis, inte ge upp och försöka gå på så många auditions som möjligt. – Wayne Gretzky myntade ett bra uttryck ”man missar 100 procent av skotten man inte skjuter” och om man nu är tvungen att skaffa sig ett brödjobb under en period av arbetslöshet, måste man se till att det är flexibelt så att man inte missar auditions på grund av det jobb som man ändå inte vill göra karriär inom. <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank"> </a> <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank">Av Lina Forsberg Bjärnlind</a> <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com"><img title="Mejla" src="/images/MejlaSP.jpg" alt="Mejla" width="521" height="90" /></a> http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6441/jag_ser_mig_sjalv_som_en_berattare http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6441/jag_ser_mig_sjalv_som_en_berattare ”Jag ser mig själv som en berättare” StagePool har pratat med den ständigt aktuelle regissören, Georg Malvius Mon, 06 Feb 2012 00:00:00 +0100 2012-02-07T10:03:16+01:00 Regissören Georg Malvius har under åren regisserat ett imponerande antal uppsättningar. För StagePool berättar han mer om sin karriär, yrket som regissör och om framtiden. Listan över alla de uppsättningar som Georg Malvius regisserat genom åren är lång. Med över 60 teateruppsättningar, 15 operor och ett åttiotal musikaler runt om i världen kan man lugnt konstatera att Georg har haft fullt upp. Hans karriär innefattar även positionen som teaterchef på bland annat Åbo Svenska Teater, Länsteatern i Örebro, Östgötateatern och på Södra Teatern i Stockholm. Dessutom har han tilldelats 14 olika priser för sitt arbete, både nationella och internationella. Just nu spelas fyra av hans föreställningar runt om i Europa. I Estland spelas musikalerna Evita och Mary Poppins samt dramat Rain Man och i Åbo spelas Georgs kritikerrosade version av Les Misérables. Succén med Les Misérables innebar inte bara glädjen över fina recensioner utan berörde också Georg på ett djupare plan. – Jag har haft många framgångar men den här är annorlunda. Varje gång jag återser ensemblen och uppsättningen så känner jag en stark ömhet och stolthet. Ibland blir material, teater, medverkande och kreativa team kära i varandra. En konstnärlig kärlek som bara blir bättre och bättre. Det var en fantastisk period. <h3>Startat flera musikalutbildningar</h3> Parallellt med detta leder Georg den två-åriga utbildningen IMTE, International Musical Theatre Education, i Turku, Finland, för musikalartister med tidigare erfarenhet. – IMTE är en utbildning för musikalartister med erfarenhet inom yrket. Det är första gången man genomför en sådan här utbildning så det är ett mycket viktigt projekt. Utbildningnen innehåller också två produktioner varav den andra produktionen innebär en anställning vid Åbo Svenska Teater. Det är inte första gången som Georg startar en utbildning av detta slag, tidigare har han startat musikalutbildningar på både Artisten i Göteborg samt på Everding Akademien i München. Han har också verkat som huvudlärare och professor på båda två. Det som driver honom är kärleken till yrket och publiken. –Jag ser mig själv som en berättare. Jag vill berätta historier som jag brinner för, som skall gå till publikens hjärta men också få dem att tänka.  <img title="Les Misérables i Åbo." src="/images/article/Les-Mis-i-Abo.jpg" alt="Les Misérables i Åbo." width="596" height="434" /> <h3>Både för- och nackdelar med regissörsyrket</h3> Att Georg skulle välja en bana som regissör var inte helt klart från början. Först var det skådespelaryrket som lockade. – När jag var nio år gjorde min fröken en pjäs med oss i skolan. Jag fick ingen roll, utan var en soldat längst bak. Året därpå frågade jag fröken om jag fick göra julspelet, vilket jag fick. Jag både skrev, regisserade och spelade prinsen. Då visste jag att jag ville bli skådespelare och började sedan studera till det. Men när mina lärare upptäckte att jag var en regibegåvning, flyttade jag till regiklassen istället. Det bästa med yrket som regissör är möjligheten att skapa bilder som sedan blir till verklighet, förklarar Georg. – Däremot är det sämsta när de där bilderna inte blir som man vill, ibland blir de bättre och ibland sämre. Det är artisterna som ger liv åt materialet, inte regissören. Georg tycker också om möjligheten att röra sig mellan olika konstformer såsom opera, musikal och teater och han strävar alltid efter att göra saker på nya sätt. – Jag vill aldrig göra något på samma sätt som någon annan har gjort, jag tycker mycket illa om regissörer som kopierar andra kollegor. Att arbeta som regissör har blivit en stor del av Georgs liv och något som han inte kan leva utan. Men det är inte alltid en dans på rosor. – Att vara framgångsrik är inte likställt med att vara älskad. Man får många vänner, men också många fiender. Yrket kräver noggrann förberedelse, hög arbetsmoral, god organisationsförmåga, många resor och mödan med att göra sitt bästa även i svåra situationer. Att vara internationell regissör och hålla sig på toppen är ingen glamour. Det är bara hårt, mycket hårt, arbete. <h3>Karriärens största ögonblick</h3> De största ögonblicken under karriären var dels när Georg bjöds in som förste utländske regissör till Estland 1989, då de fortfarande var en sovjetrepublik. – Det var första gången som de fick sätta upp en förbjuden musikal, Spelman på taket. Under Estlands historia sände Stalin 10 000 ester till Sibirien. De drevs bort från sina hem, precis som judarna i musikalen. Detta var första gången som man öppet kunde hedra deras minne och premiären blev inte enbart en triumf för mig, utan en manifestation för den nya staten Estland som bildades 1991. Det andra ögonblicket var när Georg regisserade Europapremiären av musikalen Hairspray på Stadsteatern i Helsingfors. – På premiären bänkade sig kompositören Marc Shaiman, co-lyricisten Scott Wittman och huvudrollsinnehavaren från Broadway, Marissa Jaret Winokur. Marc Shaimans tal på premiärfesten gjorde mig mycket stolt: ”Bättre än Broadway... Ni lyckades göra det de inte lyckades med i New York”. Han skrev samma sak senare i ett tackbrev till teatern. I framtiden har Georg många olika projekt inplanerade. I slutet av april har musikalen Rent premiär i Finland, Les Misérables sätts upp i Luxemburg i augusti, Hair i Åbo under oktober och Grease sätts upp i Estland med premiär i maj nästa år. Till råga på detta har han också ett hemligt projekt på gång i Tyskland. Men om han får drömma ligger musikalen Sweeney Todd högt upp på önskelistan. – Jag vill göra min favoritmusikal Sweeney Todd av Sondheim ytterligare en gång. Gärna med Alexander Lycke som Sweeney.    <h3>Fem snabba frågor</h3> 1. Anser du att nivån har höjts på dagens artister? – Absolut. Utbildningarna Artisten i Göteborg, Balettakademien, i första hand i Umeå, och Kulturama i Stockholm har gjort ett mycket bra arbete för att höja artisternas kvalité. Utbildning är viktigt, men det är också viktigt att det finns bra lärare. 2. Vad kan du ge för råd till våra Stagepoolare för att lyckas i artistbranschen idag? – Studera, se till att du utvecklas hela tiden, ge inte upp!!! Och var dig själv. 3. Vad brukar du som regissör leta efter? – Jag vill gärna arbeta med artister som vågar kasta sig in i det okända. Jag tycker inte om divor men tycker väldigt mycket om personligheter. Då jag håller auditions tittar jag lika mycket på det jag ser och hör som på personligheten som framför det. 4. Hur viktigt är det som står på cv:t i form av tidigare jobb och utbildningar? – Viktigt!!! Jag gör uttagning till audition med det som grund. Om en person har bra utbildning och erfarenhet bjuder jag mer än gärna in den, men jag tycker om att överraskas. Sist och slutligen är det som händer på audition det som är avgörande. 5. Hur tror du branschen ser ut om tre till fem år? – Yrket går i vågor. Teatrarna gör vissa år mindre produktioner och andra år mer. Jag tror att det på kort sikt ser ut som idag. På lång sikt kommer fler och fler ut på marknaden och utbildning blir ännu viktigare.   <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank">Av Lina Forsberg Bjärnlind</a>  <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank"><img title="Maila" src="/images/article/MejlaSP.jpg" alt="Maila " width="521" height="90" /></a> http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6390/jag_sjunger_dansar_skrattar_och_serverar http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6390/jag_sjunger_dansar_skrattar_och_serverar ”Jag sjunger, dansar, skrattar och serverar!” StagePoolaren Liza Sandberg showar på Wallmans Salonger Wed, 01 Feb 2012 00:00:00 +0100 2012-02-02T09:07:08+01:00 På Teatergatan i Stockholm har det showats på Wallmans Salonger i över 20 år. I årets ensemble hittar vi Liza Sandberg som fullkomligt älskar sitt jobb.   Liza är uppvuxen i Dalsjöfors och redan som liten tjej var det självklart att hon skulle satsa på ett liv som artist. – Jag har alltid sysslat med artisteriet, ända sedan jag var liten. Min syster och jag har satt ihop egna shower så länge jag kan minnas, så det har alltid varit självklart. Efter studenten började Liza studera till teaterpedagog på Wendelsbergs Teater & Skolscen i Mölnlycke och efter två år på skolan väntade arbetslivet. – Resan till Wallmans har gått via Sunwing, egna showgrupper, revyer, Showtime i Sälen och en sommar på Piteå Havsbad.  Liza är inne på sitt fjärde år inom Wallmans och hon stormtrivs. – Jag sjunger, dansar, skrattar och serverar! Det bästa med mitt jobb är att min hobby är mitt jobb och att jag får möta så många fantastiska människor, varje kväll. Wallmans har årligen har många sökanden till deras auditions och 2008 var det Lizas tur att få jobbet. – Jag tror att jag fick jobbet för att jag alltid är glad och älskar att stå på scen. Jag ger alltid 100 procent och den dagen jag inte har riktigt kul när jag går in på scen, den dagen slutar jag. Men risken att Liza kommer sluta ha kul på scen tycks inte vara stor då hon älskar sitt jobb. – Det finns inte en dag som är den andra lik. Man ger så mycket, och i samma sekund som man ler så får man tusenfalt tillbaka. Det är världens bästa jobb, proppfullt med endorfiner!  <img title="Liza Sandberg" src="/images/article/Skarmavbild_2012-01-16_kl._10.16.45.png" alt="Liza Sandberg" width="643" height="428" /> För att hålla koll på vad som händer i branschen använder Liza sig av StagePool och menar på att det är ett bra forum där det mesta är samlat. Men även att prata med kollegor är bra tips då det är ett hårt klimat för artister idag. – Arbetsmarknaden är tuff och Sverige kryllar av fantastiska artister. Man får ta hjälp av varandra, vänner emellan, och prata, prata prata! För att inte tappa sugen tipsar Liza om att påminna sig själv om varför man gör det man gör. – Tänk på varför du jobbar, för att det gör dig glad och för att endorfinerna dansar lambada i kroppen! Stanna i den känslan på scenen, bättre än så blir man inte! Jag försöker alltid se det positiva och jag har en skön syn på livet.   En annan del av yrket som artist handlar om att hålla igång och träna regelbundet. – Jag försöker träna så mycket jag kan – yoga, bodycombat, bodybalance och dansklasser.  Liza har många järn i elden och i framtiden hoppas hon på att fortsätta utvecklas som artist, jobba med tv och även med journalistik. – Jag ska plugga journalistik parallellt med jobbet nu till våren. Det skall bli spännande! På frågan om hon har någon drömroll svarar hon: ”Om jag kunde bli Lill-Babs hade drömmen varit total, men det är ju lite svårt!” och avslutar med ett skratt.     Av <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com">Lina Forsberg Bjärnlind</a>  <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank"><img src="/images/article/MejlaSP.jpg" alt="" width="521" height="90" /></a>    http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6404/jag_tror_jag_kan_hitta_nagra_riktiga_guldkorn http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6404/jag_tror_jag_kan_hitta_nagra_riktiga_guldkorn ”Jag tror jag kan hitta några riktiga guldkorn!” På söndag är det premiär för Open Mike på Hamburger Börs i Stockholm. Mannen bakom idén är ingen mindre än Mr. Showbiz själv, Hans Marklund. För StagePool berättar han mer om konceptet samt om sin minst sagt imponerande karriär. Wed, 25 Jan 2012 00:00:00 +0100 2012-02-04T15:21:00+01:00 Koreografen och regissören Hans Marklund har nog haft ett finger med i det mesta som producerats i underhållningsbranschen de senaste decennierna. Sedan 1987 har han gjort i stort sett alla shower som satts upp på Hamburger Börs och nu är det dags för ett helt nytt koncept, Open Mike. Här får man chans att visa upp sig för branschen på ett avslappnat och opretentiöst sätt, uppbackad med liveorkester. Hans kommer att agera konferencier och han hoppas på ett stort deltagande. Har man dessutom lite tur blir man kanske upptäckt till något av de många projekt som Hans har inplanerade framöver.  – Vad som helst kan hända. Vi är inne på att göra om mycket på Börsen, kanske köra flera kvällar och inte bara satsa på en stor produktion. Det kan absolut bli så att jag hittar så mycket talang att jag bara måste göra något med den. Jag vet att det finns en massa talang därute och människor som inte får chansen att visa upp den. Jag tror att jag kan hitta några riktiga guldkorn! <h3>Open Mike konceptet föddes i New York</h3> Idén till Open Mike föddes efter en resa till New York där Hans kom i kontakt med detta koncept på jazzklubben Birdie som har Open Mike varje måndag. Artisterna som uppträdde varierade från storheter som Liza Minelli till gamla pensionerade Broadway damer som enligt Hans ”rev av värsta numret!”. – Det höll på i fyra timmar och folk fick oss att både skratta och gråta. Det blev så väldigt varierat eftersom man bara får göra en låt var, och dessutom fanns det en extra nerv då man inte fick repa med orkestern i förväg. På samma sätt hoppas nu Hans att Open Mike kvällarna på Hamburger Börs skall fortlöpa. Man får välja vilken låt man vill men man måste anmäla sig senast klockan 19:00 samma kväll och ha med sig noter eller backtracks. Man kan också föranmäla sig via mail och vill man ställa upp flera gånger för att visa olika sidor av sitt artisteri kan man redan nu boka upp sig inför kommande kvällar. På sikt hoppas Hans på att de som medverkar kommer lägga lite extra krut på sin scentid och jobba på sina nummer. Genre spelar ingen roll, det enda kravet är att man sjunger och det är bara en låt per person och kväll. – Det blir nästan som en förhöjd auditionsituation, men går något fel så tar vi det bara från början. Allt är goodwill, man vill att folk ska få chansen att vara så bra som möjligt. Och vem vet vem som sitter i publiken. Att lägga kvällen på en söndag är av den anledning att de flesta teatrar har ledigt då. Sammantaget blir det som en branschkväll men självklart är alla välkomna och det kostar inget att varken delta eller komma och titta. – Min förhoppning är att detta kommer rulla hela våren och att det blir en avspänd och härlig stämning. Det hela handlar om att bara gå upp och våga. Broadway har mycket duktigt folk men det har vi också. Jag tror att det kommer bli toppen! <h3>I grund och botten skolad genom teatern</h3> Hans egen resa inom underhållningsbranschen började i Umeå där han är född och uppvuxen. Första mötet med branschen var genom teatern när han som sju-åring såg Shakespeares Stormen. ”Det var som att komma in i en ny värld” säger Hans entusiastiskt. Redan som liten kille började han på teaterskola, gjorde revyer i skolan och egna shownummer. De flesta brukar se Hans som en sång och dansman men i grund och botten är han skolad genom teatern. När han var 16 år sökte han till Scenskolan i Stockholm där han blev antagen som reserv. Han sökte även till Balettakademien i samma stad och kom in. Första jobbet som koreografiassistent fick han redan under studietiden då hans lärare, Charles Moore, skadade sig i foten en sommar och behövde en assistent till showen Lill-Babs på Berns. Då var Hans 18 år och sedan dess har det bara rullat på. <img style="float: right;" title="R.E.A" src="/images/article/REA1.jpg" alt="R.E.A" width="305" height="684" /> Genom åren har det hunnit bli ett digert CV för Hans som gjort det allra mesta, allt från dansare i egna grupper till regi och koreografi på bland annat Allsång på Skansen, Melodifestivalen, olika musikaler, filmer, tv-produktioner och så klart alla shower på Hamburger Börs.  – Jag blev fastanställd på Börsen 1991 och är det fortfarande. Där har jag verkligen fått göra allt från koreografi, texter och regi till ljussättning. Jag sysslar med den lätta underhållningen som inte alltid är så lätt. <h3>Viljan att bli bättre är drivkraften</h3> Det som driver honom är viljan att hela tiden göra allting lite bättre. Hans minns särskilt när Marie Göranzon besökte ett genrep där hennes make Jan Malmsjö medverkade. Efter repet sa hon helt sonika till maken ”var bättre”.  – Det var inte menat som något negativt utan hon menade på att du är så bra, slarva inte bort det. Detta har jag burit med mig och jag kände att ja, jag kan också vara bättre. Jag ska inte luta mig tillbaka. Man är bara så stor som sin senaste succé så det gäller att hela tiden vara bättre och bättre Hans tackar alltid nej till uppdrag där det handlar om att göra en kopia av något som redan gjorts. Han menar på att det då bara handlar om bruksvara som fort glöms bort. Därför strävar han alltid efter att utvecklas och göra saker som sticker ut på något sätt. – Jag kan nog upplevas som ganska pushig enligt en del producenter. Men jag har en vision och en regissörs uppgift är att få med alla på tåget. Normala reaktionen är att vi alltid vill göra som vi alltid har gjort. Men för mitt egos skull måste jag ta i och göra något som är bättre. Vilket också skapar prestationsångest många gånger. Man tycker att man borde bli säkrare efter så här många år i branschen men jag har höga krav på mig själv. <h3>Inspiration genom nya intryck</h3> För att hämta inspiration blir det många teaterbesök och när det vankas semester är det inte soliga stränder som lockar utan städer och dess kulturella utbud. – Min pojkvän tycker att jag alltid ska göra något konstnärligt. Jag ritar, tittar på film och när jag åker på semester åker jag till städer och tittar på olika förställningar. Att se på saker, se vad andra gör, inspirerar mig. Även om föreställningen är skitdålig så finns det alltid något bra. Kanske var till exempel ljuset väldigt snyggt. Jag försöker hitta det positiva och det finns alltid något att lära sig om det så är att så här ska jag inte göra. Jag ser hur mycket som helst.  <h3>Rollen som regissör och koreograf</h3> I arbetet som regissör och koreograf försöker Hans skapa en positiv och avspänd stämning där alla vågar göra bort sig och känner sig trygga. Han menar på att man presterar som bäst när man är i en trygg och positiv miljö. En av hans starkaste egenskaper i sitt yrke är att han är lugn och snäll. – Jag skäller aldrig på folk som inte presterar, det funkar inte så. Det måste vara trevligt på jobbet.  Men att arbeta med scenkonstnärer är inte alltid lätt och kräver en hel del små knep. – Ibland är det som ett dagis där alla artister är fem år gamla och jag är fröken. Då får man ha sina knep. Jag förstod tidigt att man är hälften regissör och hälften psykolog. Och jag har fått lätt att få folk dit jag vill även privat.  En stor insikt i karriären var när han förstod skillnaden mellan att arbeta som koreograf och regissör. Som koreograf ber man dansarna att dansa exakt som man säger åt dem medan man som regissör är mer av en vägvisare. – Att förstå detta var en insikt. Att det är skådespelaren som gör jobbet och jag som leder och guidar. Att släppa koreografi tänket och låta det få ta tid. Naturligtvis handlar det också om att få alla att se samma vision som jag själv gör.  En annan insikt handlade om att se sina egna styrkor.  – Jag upptäckte att min styrka är att göra andra bra. Jag var inte tillräckligt bra själv och upplevde att jag fuskade både när jag dansade och sjöng. Jag kom undan med det men min riktiga styrka är att göra andra bra.  Hans beskriver sitt yrke som väldigt roligt och uppmanar fler till konstnärlig verksamhet då fördelarna är många. – När man som jag, gått i teaterskola från att jag var sju år, kan man göra vad som helst. Man är inte blyg det minsta. Om man frågar folk om deras största rädsla är det ofta att tala inför folk. Därför bör alla barn delta i någon form av konstnärlig verksamhet. De får så mycket igen av det, både socialt, kunna arbeta i grupp och våga göra saker inför andra. Därför är det oerhört viktigt att inte dra ner på kulturen, kommunala musikskolor och så vidare. <h3>Artistbranschen i framtiden</h3> Nivån på Sveriges artister blir bara högre och högre i takt med att utbildningarna blir bättre. Även möjligheten att åka och träna utomlands tror Hans kan vara en bidragande faktor.  – Normerna blir högre och högre, man måste kunna mer och mer. Ibland är det rena rama cirkuskonster som krävs. Men folk är väldigt duktiga och det finns fler arbetstillfällen än för 20 år sedan.  I takt med Idol och liknande programformat har man kunnat märka av Idoleffekten. Hans berättar om en öppen audition i Norge för några år sedan där de förväntade sig omkring 200-400 anmälningar som de brukade ha. – Den här gången kom det 4000 och de var tvungna att ta emot alla. De fick hålla på i flera veckor. De förstod först inte vad som hänt men sedan fattade de att det var Idoleffekten. Folk som tänker att man inte behöver kunna något utan att det bara är att gå dit och bli en stjärna. Men det hårda bemötande som blivit förknippat med program som Idol är något som Hans tar avstånd från. – Man säger aldrig saker som de gör i Idol. Det spelar ingen roll hur dålig man är, personen som står där har ju blottat sig för mig och jag skulle aldrig säga något sårande. Den personen kan komma tillbaka om fem år och vara svinbra likaväl som en person som är jättebra kan stagnera och bli dålig på fem år.  I framtiden tror Hans att branschen kommer utvecklas och bli ännu mer avancerad. Han hoppas också att fler stora artister skall våga satsa på något eget, specialskrivet för just dem samt att gapet mellan finkultur och fulkultur skall minska. – Vi gör alla precis samma sak, vi samlas i ett rum där vi skall låtsas vara någon annan och få publiken att tro på det. Ingenting är finare än något annat. Självklart finns det ju såklart de som gör det bättre och de som gör det sämre men i grund och botten är det samma sak och vi är i samma bransch.   Förutom Open Mike på söndag har Hans många olika projekt på gång. Dels har han en önskan om att få sätta upp någon av sina tre favoritmusikaler, Passion, Into the Woods och Gösta Berlings Saga men han har också ett drömprojekt baserat på en förställning som han såg när han bodde i Spanien. – Det har varit ett drömprojekt sedan dagen jag såg det, och då kunde jag inte ens språket. Vi har varit på väg att köpa rättigheterna flera gånger och jobbar på att det skall bli av. Det skulle revolutionera privatteatergenren!     <h3>Fem snabba frågor:</h3> 1. Har du några kreativa bollplank? Anders Lundin och jag blev som bröder under Allsång på Skansen 1999 och ibland tar jag in honom några dagar innan premiär som min backseat driver. Även skådespelerskan Anna Petterson inspirerar mig. Hon hjälper mig och jag hjälper henne. Sedan kan jag också fastna i nördiga samtal med flera olika vänner och kollegor.  2. Berätta om två av de största ögonblicken i din karriär? Det ena är när jag gjorde showen Lena Philipsson på Hamburger Börs 2001. Just den tidpunkten hade hon gift sig, fått barn och ingen trodde riktigt på henne. Men jag märkte att under schlagerpotpurriet i Melodifestivalen 2001 blev folk som tokiga under hennes insatser så jag tjatade och tjatade. Tillslut gav hon med sig och vi skrev och pysslade tillsammans. När det var dags för presskonferens kom inte en människa och vi hade sålt väldigt lite biljetter. Men under första scenen på premiären var det som om taket lyfte och spelperioden förlängdes från två månader till fem hela säsonger både i Stockholm, Göteborg och runt om i Sverige. Men just den kvällen, när vi förstod att det vi jobbat på och trott på skulle bli bra, det var ett stort ögonblick. Sedan en kväll kom Orup och tittade och resten är historia. Andra ögonblicket var när jag var med i gruppen Kicks och vi hade börjat skriva egna låtar. På singeln som vi släppte hade jag med en ballad. Det var mäktigt att jag hade en låt på en platta.   3. Vad brukar du som koreograf och regissör leta efter på en audition? Stil. Jag har alltid en bild, en vision över det jag vill ha. Dansare brukar alltid oroa sig för att de inte gjorde rätt steg men det tittar jag aldrig på. Jag tittar på hur de uppfattat stilen och hur de anammar uttrycket. Man vill se att de förstår vad dansen signalerar, ska det vara sexigt, coolt eller återhållsamt. Samma sak gäller när folk läser texter. Man är mer ute efter hur de tolkar saker och om man leder dem vill man att de ska plocka upp och ta in det. När det gäller sång ska man välja en låt man kan bemästra och något som passar för det man söker. Egna favoritlåtar är inte alltid bra och det är svårt att sjunga lika bra som till exempel Celine Dion.  4. Hur viktigt är vad som står på Cv:t i form av tidigare jobb och utbildningar? Till en viss del är det viktigt, men jag använder mest Cv som ett stöd. Folk kan komma in från gatan och vara skitbra. Däremot tycker jag inte att det är så bra att ta med varenda liten grej som man gjort, det är inte väsentligt med till exempel skolföreställningar. Jag är mer intresserad av att veta om de har erfarenhet eller ingen erfarenhet alls. Har man gått jättemånga utbildningar och inte haft något jobb kan det vara en varningssignal.  5. Vad kan du ge för råd till våra StagePoolare för att lyckas i artistbranschen idag? Ge aldrig upp utan fortsätt att söka. När du sedan lyckats få ett jobb måste du upprätthålla sången och dansen genom att hela tiden fortsätta ta klass. Bli aldrig nöjd och luta dig tillbaka utan var bättre, det går alltid att vara lite bättre.     Av <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank">Lina Forsberg Bjärnlind</a>  <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank"><img title="lina.forsberg@stagepool.com" src="/images/article/MejlaSP.jpg" alt="lina.forsberg@stagepool.com" width="521" height="90" /></a>   http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6393/ga_pa_alla_auditions_du_kan http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6393/ga_pa_alla_auditions_du_kan ”Gå på alla auditions du kan!” Musikalartisten Marcus Söderberg ger tips om branschen och berättar om sin karriär Wed, 18 Jan 2012 00:00:00 +0100 2012-01-19T11:59:42+01:00 Marcus Söderberg har setts i musikaler som Hairspray, High School Musical, Grease och Romeo & Julia. Snart börjar han repetera inför nästa föreställning, Jesus Christ Superstar på Göta Lejon i Stockholm och utöver det har han ständigt nya spännande saker på gång.  För bara en månad sedan spelade Marcus sista föreställningen av Romeo & Julia på Göta Lejon i Stockholm. Han medverkade i ensemblen, var sångkapten och understudy för både Romeo och Benvolio.  – Jag fick faktiskt hoppa in som Romeo en gång på grund av sjukdom och det var väldigt kul. Jag fick mersmak på att göra en huvudroll. Uppehållet från Göta Lejon blir bara kortvarigt, den 6 februari börjar repetitionerna inför Jesus Christ Superstar, något som Marcus ser fram emot. – Vi har premiär på påskdagen den 8 april. Det känns otroligt roligt att få medverka i den här uppsättningen. Jag såg den på Malmö Opera när den gick där för några år sedan och tyckte den var väldigt bra. Att nu få vara en del av denna rockopera känns riktigt kul och jag längtar efter att få börja repetera. Efter en sångaudition på Göta Lejon inför det kreativa teamet tog det inte lång tid innan Marcus fick beskedet om att jobbet var hans. – Jag blev kallad till audition och fick sjunga en sång för det kreativa teamet. De flesta i teamet har jag antingen arbetat med förr eller träffat vid flera andra auditions så de behövde inte se mer än så. Någon dag senare ringde de och berättade att jag hade fått jobbet som ensemble och sångkapten.  Marcus har inte bara synts i musikalsammahang, redan vid 15 års ålder deltog han som kör i Melodifestivalen och har sedan dess medverkat ytterligare ett flertal gånger. Utbildningen till artist började på Adolf Fredriks Musikskola och följdes sedan av studier på Stockholms Musikgymnasium. Parallellt med detta gick Marcus på Lasse Kühlers Dansskola där han lärde sig att dansa många olika dansstilar och han fick även mycket scenerfarenhet. – Det blev mycket uppträdanden via Lasse Kühlers Dansskola, allt från företagsgig och turnéer till stora TV- sändningar.  Direkt efter gymnasiet började Marcus på Balettakademiens dansarutbildning med musikalinriktning i Stockholm. Sedan följde jobb i många olika musikaler. Först ut var en ensembleroll i High School Musical på Nöjesteatern i Malmö. Efter en tid flyttade föreställningen till Göta Lejon i Stockholm och Marcus följde med. Därefter följde en ensembleroll i den kritikerrosade musikalen Hairspray på China Teatern i Stockholm, en Sverigeturné med musikalen Grease och nu senast föreställnigen Romeo & Julia på Göta Lejon. Men inte nog med detta, Marcus har ständigt nya saker på gång.  – Jag försöker fortfarande klämma in allt från företagsgig till TV-sändningar mellan musikaljobben, men det är inte helt lätt. Utöver mina anställningar som musikalartist, dansare och körsångare har jag dubbat film och även föreställt Ragnas Östberg som ung i dokumentären om honom på SVT.  <img title="Marcus i Hairspray." src="/images/article/Hairspraymarcus.jpg" alt="Marcus i Hairspray." width="594" height="421" /> Marcus arbetar även deltid på bland annat dansskolan BASE23 som grafisk formgivare, ytterligare ett sätt att få utlopp för sin kreativitet.  – Jag har alltid tyckt att det varit roligt att skapa saker och få utlopp för mina idéer. Jag är helt självlärd inom det grafiska men jag får hela tiden nya tankar och idéer från alla håll och kanter. Oftast arbetar jag med att göra affischer, annonser och föreställningsprogram men jag har nu också börjat pröva på att göra webbsidor. Att ha två yrken som artist är något som verkar bli allt mer vanligt. Enligt Marcus kan det bero på de glapp som uppstår mellan produktioner men det finns även en fysisk aspekt. – Jag tror att många kan ha svårt att försörja sig helt på artisteriet då det ofta blir glapp mellan produktionerna. Det är nog också många som tänker att kroppen inte håller under hela ens förväntade karriär och då är det bra att kunna ha ett annat yrke att luta sig tillbaka på Samtidigt upplever Marcus branschen som hoppfull i dagsläget.  – Just nu tycker jag att många av mina vänner har arbete. Jag tycker inte att det blivit mindre arbetstillfällen under åren utan snarare fler. Självklart finns det ju jobb som man hellre skulle vilja ha och jobb som man gärna skulle avstå från, men riktigt så lätt är det inte i den här branschen att man bara kan välja och vraka. För att hålla sig iform är det träning som gäller, både för kropp och röst. – Jag försöker träna på gym för att hålla mig i form men det går i perioder. Det var tyvärr väldigt länge sedan jag tog någon dansklass, vilket jag saknar, men jag tycker inte att de dansklasser jag skulle vilja gå på finns att tillgå. Sången håller jag uppe genom att sjunga väldigt mycket hemma. Marcus är inne på StagePool med jämna mellanrum för att hitta nya jobb, men han försöker även hålla bra kontakt med olika producenter.  – Jag har sökt flera jobb via StagePool och också fått flera av dem. Jag är ofta inne och kollar vad som finns att söka just nu, både för att jag är nyfiken och för att se om det skulle dyka upp något som passar mig. Jag försöker också hålla en så bra kontakt som möjligt med producenterna inom musikalbranschen för att kunna få direktinformation via dem. Som ett tips till andra StagePoolare i deras jobbsökande uppmanar Marcus till att gå på så många auditions som möjligt, både för att få erfarenhet samt att få visa upp sig för branschen. – Gå på alla auditions du kan, det är bra att öva på att gå på auditions och även att visa upp sig. Det är många som inte gillar att gå på auditions vilket jag kan förstå men det är bara att ta sig i kragen och gå dit och visa sin allra bästa sida. Sov ut dagen innan, ät en bra frukost och ta med dig något att äta, för oftast blir det långa väntetider. Det kan också vara bra att se juryn som en betalande publik som kommit dit för att se just dig. Att arbeta som artist är ett härligt yrke, chansen att få underhålla och glädja andra menar Marcus är det bästa som finns. – Att få underhålla en publik och se att de blir berörda är nog det bästa som finns. Jag arbetar ju inte bara som musikalartist därför att jag tycker det är kul att sjunga, dansa och spela teater utan också för att jag tycker det är roligt att göra folk glada. I framtiden hoppas Marcus på att få chansen att spela en större roll men först är det andra saker, stora sådana, som hägrar. På det personliga planet.  – Jag har aldrig haft någon stor roll så det tycker jag skulle vara kul, en biroll eller en huvudroll. Självklart får man ju arbeta sig uppåt för att nå denna dröm men jag tycker nog att jag gör det, sakta men säkert. Vad gäller framtiden så kommer det hända en stor sak för mig i sommar som inte är arbetsrelaterad. Jag ska nämligen gifta mig med min fästmö Sharon Johansson som också hon arbetar som musikalartist. Jag längtar otroligt mycket efter denna dag men har mycket planering och saker som ska fixas innan dess så jag är glad över att det är först i sommar som det är dags.   Mer info om Marcus Söderberg: <a href="http://www.marcussoderberg.com/" target="_blank">http://www.marcussoderberg.com/</a>   Mer info om Jesus Christ Superstar på Göta Lejon: <a href="http://www.gotalejon.se/pa_scen/jesus_christ_superstar" target="_blank">http://www.gotalejon.se/pa_scen/jesus_christ_superstar</a>     Av <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank">Lina Forsberg Bjärnlind</a>  <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com"><img title="Mejla!" src="/images/article/MejlaSP.jpg" alt="Mejla!" width="521" height="90" /></a>     http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6388/produktionsbolaget_prodz_castar_via_sociala_medier http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6388/produktionsbolaget_prodz_castar_via_sociala_medier Produktionsbolaget Prodz castar via sociala medier Producenten och vd:n Nino Beganovic berättar om nytänkande, yrket som producent och ger tips till sökanden Wed, 11 Jan 2012 00:00:00 +0100 2012-01-13T14:21:59+01:00 Idag lanserar produktionsbolaget Prodz ett helt nytt sätt att genomföra en castingprocess på, enbart med hjälp av sociala medier. Genom att annonsera lediga jobb med hjälp av ett videoklipp på YouTube får man som sökande mer utförlig information än via traditionella textannonser och intresset verkar stort, bara en timme efter publicering hade videon över 100 views. Prodz AB är ett företag som arbetat med media- och nöjesproduktioner sedan 2004. Mestadels vänder sig deras produktioner till företag men i vissa fall arbetar de även mot konsumentmarknaden.  – Från start till idag har vi gjort ungefär 500 olika produktioner, vilket är cirka fem till sex produktioner per månad. Just nu gör vi en egen satsning för att etablera utrymme för oss på just konsumentmarknaden och ser att vi under året kommer att ta stora kliv i utvecklingen, vilket naturligtvis känns mycket kul och spännande, säger producenten och vd:n Nino Beganovic. För att sticka ut och göra något nyskapande har Prodz idag lagt upp en annons via ett videoklipp på YouTube där de sökande får information om det utannonserade jobbet. För att söka spelar man in ett videoklipp på max en minut som man sedan lägger upp på den Facebooksida som det hänvisas till i annonsen på YouTube. Ett spännande och helt nytt koncept. – Alla gillar inte att läsa och många i just vår bransch är dessutom i branschen för att de tror på alternativa kommunikationssätt, och där vill vi möta dem. Genom att annonsera via videoklipp på Youtube, får vi bra statistik på hur många som har sett annonsen, och dessutom tror vi på den enkla spridningen av videoklipp, vilket naturligtvis ger oss fler intressenter som kan tänka sig att ansöka hos oss. Detta är viktigt, för vi vill, precis som alla andra, arbeta med endast de bästa, och dessa är lättare att identifiera om man har många att välja bland. Att använda sig av nya kanaler såsom sociala medier i samband med sitt jobbsökande anser Nino inte vara något revolutionerande. Han menar att man alltid sökt jobb via nya kanaler.  – Att söka jobb via nya kanaler har alltid varit A och O.  Men han framhåller även vikten av att kunna nätverka och skaffa nya kontakter vilket är något som underlättas via sociala medier, även om det inte alltid räcker. Självklart gäller det också att renodla sin talang. – Det är viktigt att nätverka och ha kontakter. Är du duktig får du se till att nå hela vägen fram. Men väl där framme, är ingen dum nog att ge jobbet till någon som är sämre än dig, bara för att det råkar vara en vän till en väns vän. Alla vill jobba med de bästa. Att använda sociala medier är bara ett led i detta nätverkande. Se till att skaffa många nya vänner på Facebook, dela roliga och intressanta klipp via Youtube och våga fråga folk om de känner till något nytt jobb till dig!  Nino Beganovic har arbetat som producent sedan 1999 och i takt med de förändringar som skett i musik och mediebranschen i samband med etableringen av Internet har även hans arbetsuppgifter som producent varierat. – Mina konkreta arbetsuppgifter idag är att planera produktioner, sammanställa budgetar, organisera medarbetare, förmedla information, fördela sysslor, och i slutändan, se till att en idé blir till en film eller ett musikstycke, en hemsida, en annonskampanj, eller ett stort event. Det är ett fantastiskt kul jobb! Det är alltid lika inspirerande att se hur en produktion växer fram. För att lyckas på en casting tror Nino på att försöka se helheten i de jobb man söker, oavsett om det handlar om filmroller, dansroller eller uppgifter bakom kulisserna. – När man söker ett jobb ska man försöka förmedla att genom att anställa mig kommer ni inte endast få den annonserade uppgiften löst tillfredsställande, utan ni kommer också att få hjälp med andra saker som kommer att dyka upp under produktionen. Ser man helheten i en produktion, ser man också andra uppgifter som finns där och kan visa att man är delaktig i produktionen som helhet.  Som producent menar Nino på att detta helhetstänk kan visa att personen är självgående och kan innebära en värdefull resurs i alla aspekter vilket självklart uppskattas. – Exempelvis kan det handla om att sprida produktionen/informationen vidare. En självgående och engagerad medarbetare kommer att driva detta i egen regi och vem vet hur många personer han eller hon har i sina nätverk...   Mer info om Prodz: <a href="http://prodz.net/">http://prodz.net/</a> Kolla in annonsen på <a href="http://www.youtube.com/watch?v=VgwrZ5bCSXE&list=PLA00B7AF159A0F685&index=1&feature=plpp_video">Youtube</a>!   Av <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com">Lina Forsberg Bjärnlind</a>   <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com"><img src="/images/article/MejlaSP.jpg" alt="" width="521" height="90" /></a>     http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6385/jag_alskar_att_sta_pa_scen http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6385/jag_alskar_att_sta_pa_scen ”Jag älskar att stå på scen!” StagePoolaren Märtha aktuell på Cabaret Lorensberg Wed, 11 Jan 2012 00:00:00 +0100 2012-01-12T13:32:04+01:00 När Cabaret Lorensberg i Göteborg firar 15 år med en stor jubileumsshow står musikalartisten Märtha Boiertz på scenen. För StagePool berättar hon mer om vägen dit och om drömmarna inför framtiden. Efter att ha sett en annons på StagePool där Cabaret Lorensberg sökte nya artister skickade Märtha in sitt CV. Då jobbade hon i Piteå och åkte hela vägen till Göteborg för att göra audition. – Jag åkte ner till Göteborg, gjorde sångaudition på kvällen och åkte tillbaka till Piteå nästa morgon.  Efter bara någon dag fick hon besked om att hon var aktuell för jobbet och efter att ha väntat ytterligare några dagar var jobbet hennes. – Jag hade väl någonting som de gillade och det är jag självklart väldigt glad för! Märtha har alltid tyckt om att sjunga och att stå framför publik, men då uppväxtorten Tranås i Småland hade ett ganska litet utbud av konstnärliga aktiviteter fick hon ta saken i egna händer. – Jag höll på med dans och hade egen grupp som raggade egna jobb på personalfester och olika jippon på stan.  Under en period jobbade hon även som fältartist för Försvarsmakten men tanken på att ägna sig åt artisteriet fullt ut var ännu inte aktuell. – Jag hade egentligen inga ambitioner på att syssla med detta på heltid utan ville bli sjuksköterska. Sedan blev det som det blev och jag håller på så länge jag får chansen och fortfarande har drivet i mig.   Efter gymnasiet jobbade Märtha med olika saker i några år men bestämde sig sedan för att studera på folkhögskola och fastnade för Musikteaterskolan i Bjärnum. Efter det valde hon att vidareutbilda sig på Performing Arts School i Göteborg. – Jag tyckte att det var helt fantastiskt kul på Musikteaterskolan och sökte vidare till Performing Arts School. Där gick jag sedan i tre år. Efter skolan följde sedan jobb i olika shower både i Sverige och utomlands för bland annat 2Entertain och Dröse & Norberg Entertainment.  <img style="float: right;" title="Märtha Boiertz" src="/images/article/Skarmavbild_2012-01-12_kl._11.25.15.png" alt="Märtha Boiertz" width="465" height="424" />Valet att satsa fullt ut på artistkarriären är inget som Märtha ångrat, hon älskar att hela tiden få jobba med nya människor, stå på scenen och att få fortsätta utvecklas. – Jag älskar att stå på scen! Man jobbar så mycket med sig själv hela tiden, man är ständigt i rörelse och fastnar inte i gamla mönster. Det är ett levande yrke som får en att må jättebra ena dagen och vissa dagar raka motsatsen. Men det är väl det som är charmen… Förutom att hålla sitt artisteri i gång med hjälp av regelbunden träning gäller det även att ständigt hålla sig uppdaterad på jobbfronten. – Det är tufft. Det finns så otroligt många duktiga artister som alla förtjänar att få jobba med det de vill. Men jobben vi konkurrerar om är inte så många och kraven är höga på oss som artister. Även när man väl har ett jobb så kan man sällan vila i sin situation. Man är ständigt på jakt efter ett nytt jobb... Som en del i detta använder sig Märtha av StagePool när hon letar efter nya jobb men hon menar också på att det är viktigt att tipsa varandra sinsemellan i branschen om nya jobbmöjligheter och projekt. Det är också väsentligt att våga lyssna på sig själv. – Lyssna på vad du själv vill och dras inte med i vad alla andra gör! Krogshowen på Cabaret Lorensberg spelas varje torsdag till lördag fram till maj och efter det väntar ett gäng med auditions samt egna spelningar under sommaren. Men i framtiden hoppas Märtha på att få ägna sig mer åt musikalteater. – Eftersom jag i stort sett bara ägnat mig åt krogshow så vill jag hemskt gärna prova musikal som var det jag mest inne på från början. En fantastisk berättarform!     Mer info om Cabaret Lorensberg: <a href="http://www.lorensberg.com/">http://www.lorensberg.com/ </a>   Av <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com">Lina Forsberg Bjärnlind</a>    <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com"><img title="Mejla SP" src="/images/article/MejlaSP.jpg" alt="Mejla SP" width="521" height="90" /></a>    http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6382/mitt_liv_ar_spannande_nu http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6382/mitt_liv_ar_spannande_nu ”Mitt liv är spännande nu!” StagePoolaren och bloggaren Marielle Tengström berättar mer om sin varierande karriär Sun, 08 Jan 2012 00:00:00 +0100 2012-01-09T22:47:48+01:00 20-åriga Marielle från Söderhamn har många järn i elden. Förutom att studera musikal på Kulturama i Stockholm hinner hon med både att tillverka smycken i det egna företaget och driva en framgångsrik blogg med över 1000 unika besökare per dag.  Efter att ha sett filmen Moulin Rouge fastnade Marielle för showandet och bestämde sig för att satsa på en framtid som artist. Efter studenten från det estetiska programmet med sånginriktning på Staffansgymnasiet i Söderhamn gick hon en artistutbildning på Ålsta Folkhögskola. Nu studerar hon musikal på Kulturama i Stockholm. – Efter artistutbildningen förra året så ville jag utvecklas mer och insåg också att jag måste bort från "skogen" för att komma någon vart. Jag hade hört mycket gott om Kulturama och åkte på audition för deras musikalutbildning i våras och på hösten så hade jag packat väskorna och var på väg till huvudstaden!  Flytten till Stockholm visade sig vara ett bra val och Marielle är mycket nöjd med sin utbildning på Kulturama. Under studietiden får eleverna sätta upp flera olika typer av föreställningar vilket ger nyttig erfarenhet inför det framtida yrkeslivet som musikalartist. – Lärarna är så erfarna på Kulturama, man lär sig massor av nya saker precis hela tiden och man får alltid utmana sig själv oavsett vilken nivå man ligger på. Skolan är också väldigt mån om sina elevers framtida karriär.   Men att studera till artist är inte alltid en dans på rosor och Marielle erkänner att det varit kämpigt emellanåt på många sätt. Att hon dessutom tar olika sångjobb vid sidan av skolan, bloggar och driver ett eget smyckesföretag visar på en otrolig vilja och en känsla för entreprenörskap.  – Jag startade mitt smyckesföretag för ett halvår sedan. Före det har jag bara väntat på en nisch stark nog för att våga satsa och kunna konkurrera med andra företag. Med ett sådant fullspäckat schema undrar jag hur hon bär sig åt för att få tiden att räcka till. – Man måste lära sig är att vara ekonomisk, men inte dum. Ibland lönar det sig inte att göra allt själv, eftersom tid är pengar trots allt. För mig är det viktigt att strukturera upp vad som ska göras. Om man har det på en lista framför sig och planerar så är halva jobbet redan gjort! Dagens klimat för scenkonstnärer är stenhårt och många kombinerar flera yrken vilket är något som Marielle uppmärksammat. – Trenden har gått från att välja ett livsyrke som man avancerar och jobbar sig uppåt i, till att vara en multitasker. Jag tror att det dels är för att det är svårare för artister och skådespelare att försörja sig på enbart musiken och skådespeleriet eftersom man inte köper skivor och filmer på samma sätt längre. Alla kändisar är med i vartenda tv-program de kan, de har en egen parfym, en bok och ett klädmärke! <img style="float: right;" title="Marielle Tengström" src="/images/article/Skarmavbild_2012-01-08_kl._16.33.28.png" alt="Marielle Tengström" width="422" height="501" />Ett bevis på Marielles förmåga att multitaska är bloggen <a href="http://thisismarielle.se/" target="_blank">This is Marielle</a> som hon startade i september 2008. Där skriver hon om sitt liv i stort men ger också tips och råd till personer med samma ambitioner som hon själv. – Många av mina läsare besöker min blogg just för att de har samma intressen som jag. Jag vill hjälpa dem så mycket jag kan och delar gärna med mig av mina knep för att komma framåt. Alltifrån hur man gör en låt, hur man startar företag, till vart jag hittar mina skådespelarjobb! Jag ber om några tips till andra StagePoolare som är intresserade av att själva börja blogga. – Försök inte vara någon annan än dig själv, det blir inte intressant. Skriv om det du brinner för och var äkta! Ha mycket bilder och uppdatera så ofta som möjligt.  Marielle har även skrivit om StagePool på sin <a href="http://thisismarielle.se/2011/december/utkast-dec-22-2011.html" target="_blank">blogg</a> vilket vi såklart tycker är väldigt roligt och hon menar på att det är en bra källa för att hålla koll på vad som händer i branschen. – StagePool betyder väldigt mycket. Där får jag översikt över allt som händer just nu. Utan kontakter så är det svårt att få göra något. Stagepool ger alla chansen att söka olika jobb, och efter varje jobb så har man förhoppningsvis ett nummer eller en mailadress till en regissör som kan ge nästa jobb! Det gäller såklart också att ha ett proffsigt och uppdaterat CV som man är nöjd med och man bör kolla efter nya annonser varje dag. Ibland dyker de upp med väldigt kort varsel. Efter utbildningen på Kulturama finns flera olika uppdrag som väntar och Marielle hoppas på mer tid för att göra det egna företaget större, ta fler sång och skådespelarjobb och helt enkelt ta sig framåt i branschen.  – Jag kan säga att jag har bland annat en låt, gästsång på en skiva, promotion av bloggen och stora uppträdanden på gång. Mitt liv är spännande nu! I framtiden drömmer Marielle att jobba som både artist, skådespelare och designer. – Jag vill så mycket! Men min allra största dröm är att bli en stor artist.       Besök Marielles blogg: <a href="http://thisismarielle.se/" target="_blank">http://thisismarielle.se/ </a> Besök Marielles smyckesbutik online: <a href="http://marielledesigns.se/" target="_blank">http://marielledesigns.se/</a>     Av Lina Forsberg Bjärnlind <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank">lina.forsberg@stagepool.com</a> http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6374/jag_vagade_satsa_pa_min_egen_grej http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6374/jag_vagade_satsa_pa_min_egen_grej ”Jag vågade satsa på min egen grej” StagePools jobbcoachning ledde till förverkligande av eget projekt Sun, 01 Jan 2012 00:00:00 +0100 2012-01-02T10:38:14+01:00 Nils Närman Svensson, frilansande musikalartist och sångare, är mitt uppe i repperioden inför premiären på Blåskäggs borg/Trouble in Tahiti på Kungliga Operan i Stockholm. Vid sidan av satsar han fullt ut på sitt eget projekt, Jara på småländska. Nils började sin musikaliska bana i Växjö i Småland och visste tidigt att han ville satsa på musiken. Efter musikgymnasiet i Växjö blev det ett år på Musikteaterskolan i Bjärnum som sedan följdes av tre år i Göteborg på Performing Arts School och för några år sedan studerade han även deltid under ett år på Operastudion i Stockholm. Något som visade sig komma väl till pass i det nuvarande jobbet på Kungliga Operan. – De sökte någon som kunde dansa, spela teater och sjunga opera. Därför var en viss operabakgrund inte helt fel. Det första professionella jobbet var på Garbos Dinnershow på Gran Canaria där scenen sammanträffande nog är ett gammalt operahus. – Garbos gjorde att jag fick mycket scentid och utvecklades som artist. Det var ett riktigt bra första jobb, fantastiskt att få komma in i branschen på det sättet och att spela och möta publik så mycket som man får möjlighet till att göra där. Efter Garbos fortsatte frilanslivet med bland annat rockmusikalen Life of Bellman i Stockholm, Cabaret på Svenska Teatern i Helsingfors, sommarteatern Polhems Huvudwerk i Sorunda och nu senast musikalen Oklahoma på Växjö Konserthus. – Jag gjorde rollen som Ali Hakim och det var jättekul. Jag är ju uppvuxen med den teatern och det var skönt att komma tillbaka med lite mer på fötterna och få göra en roll på hemmaplan. <img title="Nils Närman Svensson" src="/images/article/Skarmavbild_2012-01-02_kl._10.25.24.png" alt="Nils Närman Svensson" width="707" height="540" /> Kostymören till uppsättningen Oklahoma i Växjö, Mathias Clason, regisserar föreställningen på Operan och headhuntade Nils till dansensemblen. – Mathias Clason tyckte att jag passade till föreställningen. Min bakgrund och min karaktär var väl vad han sökte vilket känns väldigt roligt! I föreställningen med premiär den 4e februari 2012 får man uppleva två operor, Béla Bartóks Blåskäggs borg och Leonard Bernstains Trouble in Tahiti. Båda verken berör äktenskapet, det kanske största dramat genom tiderna och föreställningen beskrivs som både en psykologisk thriller och en färgstark satir. Just nu pågår repetitionerna för fullt och jag frågar Nils vad som är det bästa med yrket. – Jag gillar att få vara en del av en ensemble som tillsammans berättar en historia sammanfogad av sång, dans och teater som berör människor på olika sätt. Det tycker jag är väldigt häftigt! Under hösten 2011 medverkade Nils i StagePools jobbcoachning vilket uppmuntrade till att han vågade satsa och ta itu med sitt eget projekt Jara på småländska där han tillsammans med två musikervänner tolkar den chilenske poeten Victor Jara på svenska. – Jag har under hela mitt liv haft en stor passion för viskonst och svenska visor, vilket också var anledningen till att jag halkade in i musikbranschen från början. Eftersom Victor Jara är från Chile, liksom jag själv, tycker jag att det är en fin koppling både till mitt ursprung och till min passion för visor. Detta är lite av ett hjärteprojekt för mig. Tack vare StagePools jobbcoachning är nu projektet i full rullning och flera spelningar är planerade inför våren. – Jag fick mig en tankeställare och en kick i röven på att verkligen våga satsa vidare på det som jag brinner för och verkligen vill göra. Jag vågade satsa på min egen grej. Ska det hända något får man ta tag i det själv. Coachningen uppmuntrande mig till att våga förverkliga mitt drömprojekt. Som frilansare gäller det att hela tiden hålla sig ajour med vad som händer i branschen. Genom det dagliga snacket med kollegor och vänner som också frilansar håller Nils sig uppdaterad men han tar även hjälp av StagePool. – StagePool är en bra och viktig källa för att kunna söka jobb och få reda på vad som är på gång. Det gäller att verkligen våga satsa och fortsätta brinna för det man vill! Mer info om <a href="http://www.operan.se/sv/Var-repertoar/Spelaret-20112012/Blaskaggs-borg--Tahiti/" target="_blank">Blåskäggs borg/Trouble in Tahiti</a> Mer info om <a href="http://sv.stagepool.com/coaching" target="_blank">StagePools jobbcoachning</a> Mer info om <a href="http://www.perrosenius.se/ljud-bild/jara-pa-smalandska/" target="_blank">Jara på småländska</a> Av Lina Forsberg Bjärnlind <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank">lina.forsberg@stagepool.com</a> http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6362/stagepoolaren_philip_hughes_aktuell_i_dirty_dancing http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6362/stagepoolaren_philip_hughes_aktuell_i_dirty_dancing StagePoolaren Philip Hughes aktuell i Dirty Dancing Philip Hughes är mitt uppe i repetitionerna inför musikalen Dirty Dancing som har premiär på alla hjärtans dag, den 14 februari 2012, på China Teatern i Stockholm. För StagePool berättar han om hur han knep rollen! Mon, 19 Dec 2011 00:00:00 +0100 2011-12-20T11:06:54+01:00 Allt började i Jönköping där Philip under sin uppväxt medverkade i flera olika revyer och amatörpjäser. År 2002 fick han ett hedersomnämnande som årets talang i Jönköping. Efter det gick han två år på Wendelsbergs Teater och skolscen, knäckte under tiden extra i Galenskaparna och After Shaves föreställning Kasinofeber på Lorensbergsteatern och började sedan på Teaterhögskolan i Luleå. Efter examinationen 2009 har Philip synts i föreställningen Citizenship på Unga Dramaten, En sommardag på Dramaten och i dramaserien Anno 1790 på SVT. Han har också hunnit med att studera filmdramaturgi i London.   Vad gör du för roll i Dirty Dancing? – Robbie Gould, Johnnys antagonist kan man säga. Förställningens skurk. Hur fick du jobbet?  – Jag såg jobbet på StagePool och skickade in en ansökan. Sedan fick jag förbereda en valfri monolog, precis som inför scenskolan. Efter det att jag spelat upp den fick jag en callback. Då fick jag hemskickat några nya scener som jag fick visa upp. Sedan blev det ytterligare en callback, denna gång fick jag spela scenerna igen och då var Eleanor Bergstein (författaren av filmen och musikalen) där och tittade. Sedan repade vi foxtrot i någon timme inför juryn, rena rama Let´s dance! Efter den dagen blev det sedan en sista callback. Då spelade jag mot Emilia och Pascal som sedan fick rollerna som Baby och Johnny.  Det är ingen process man vill göra varje dag direkt men det är bara att vänja sig. Jag har ett helt liv kvar fullt av auditions.   Varför tror du att de valde just dig?       – Jag tror jag fick jobbet för att jag läste karaktärsbeskrivningen och lyckades visa dem de olika sidor som de sökte. Sedan klädde jag mig till rollen, hade grunder i dans samt hade roligt och kunde slappna av hyfsat mycket och ta in deras regi. Jag gjorde min grej, lyssnade på vad de ville ha och ändrade scenen efter det. Vad är det som är så roligt med att vara musikalartist? – Nu är jag anställd som skådespelare men vi är en blandad ensemble med både dansare, sångare och skådespelare. Det är sjukt kul att repa dans och sång, speciellt efter att ha sysslat med ren teater så länge. Varje morgon har vi kroppslig uppvärmning, sedan står vi ett gäng framför pianot och sjunger tillsammans. Hur härlig arbetsplats är inte det? Det blir en bra start på dagen! Jag älskar båda sakerna och skulle gärna förena den rena teatern mer med musik och sång. Sedan kallar vi den här uppsättningen snarare för en ”dansikal” istället för en musikal eftersom karaktärerna utvecklas genom dansen istället för sången.  <img title="Dirty Dancing" src="/images/article/Dirty_dancing.jpg" alt="Dirty Dancing" width="722" height="513" /> Har du någon favoritmusikal eller drömroll? – I musikalsammanhang vill jag göra den fattige sonen Mickey i Blodsbröder. En föreställning som jag tycker kombinerar bra teater med förstärkning av sång och dans för att berätta en fantastisk historia. Såg den i London och blev helt tagen. Jag har ett speciellt band till den. När jag blir äldre skulle jag hemskt gärna göra Kapten von Trapp i The Sound of Music. Det är också en musikal som når mig på alla plan. Karaktärerna, intrigen, musiken och dansen. Vad kan du ge för råd till andra StagePoolare, något personligt knep? – Jobba på. Se till att folk vet om vilka perioder du är tillgänglig. Var trevlig och öppen och unna andra människor gott. Din tur kommer! Hur mycket betyder StagePool för dig i ditt jobbsökande? – Det har betytt mycket. Jag började faktiskt redan på den tiden då det skickades ut jobbmöjligheter via post varje vecka. Jag var väl 17 år och bodde i Jönköping, ha ha fick inte ett enda svar… Jag har fått några stora jobb tack vare att jag sett dem på StagePool, men ibland har det varit långt mellan gångerna och det har varit många obesvarade förfrågningar på vägen.    Du har också en agent, berätta mer om det! – Ja det är kul! Jag är representerad av Markku Saarinen som är VD/CEO för Artist & Eventbolaget Saarinen och von der Lancken.  Jag är hans första skådespelare. Att ha en agent kan definitivt öppna dörrar men man får själv fortsätta att leta jobb och hjälpa till. Det är inte som i USA. Du måste hjälpa din agent lika mycket som din agent ska hjälpa dig. Det är ett samarbete.  Vad har du för framtida projekt på gång? – Jag har ett spännande mobil app projekt på gång, lite filmprojekt på YouTube samt var i Los Angeles i somras och fick intresse från en stor agentur som vill att jag flyttar dit… Fast just nu är det fokus på Dirty Dancing så får vi se vad det blir efter det. Det är ju redan över 30 000 biljetter sålda!        För mer info om Philip: <a href="/account/admin/%22">http://www.philiphughes.se/</a> För mer info om Dirty Dancing: <a href="/account/admin/%22">http://www.dirtydancingstockholm.se/</a>     Av Lina Forsberg Bjärnlind <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank">lina.forsberg@stagepool.com</a> http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6360/musikteater_ar_sa_fantastiskt http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6360/musikteater_ar_sa_fantastiskt ”Musikteater är så fantastiskt!” Johan Hwatz berättar mer om yrket som musikalartist Wed, 14 Dec 2011 00:00:00 +0100 2011-12-14T11:18:58+01:00 Just nu kan du se Johan på Malmö Opera som commedia dell’arte-figuren Pierrot i föreställningen Min älskade Pierrot. Tidigare har han medverkat i allt från Pippi Långstrump på Astrid Lindgrens Värld till shower på Wallmans Salonger och snart kastar han sig in i nya repetitioner inför musikalen The Sound of Music och rollen som Rolf på Kristianstads teater.   Berätta lite mer om hur du fick dessa jobb? – Inför Min älskade Pierrot var jag med på en workshop för att utforska materialet och när mitt kontrakt för Troll i kulisserna (också den på Malmö Opera reds. anm.) skulle förnyas så fick jag erbjudandet att göra en produktion till. Vad gäller The Sound of Music så åkte jag till Kristianstad på audition, sjöng litegrann och fick en callback veckan efter. Då var det dansprov och teaterprov. Det var väldigt skoj! Jag tror att jag lyckades hålla min nervositet i schack, och jag tror att de gillade vad de såg och hörde. The Sound of Music, den klassiska musikalen om barnflickan Maria, känner de flesta till. Men Min älskade Pierrot, kan du inte berätta lite mer om den? – Min älskade Pierrot är en kabaréföreställning som tar sig an åren 1944-1945 och tankar kring lämpligt och olämpligt. Musiken är av Arnold Schönberg, otroligt häftig musik. Orkestern är hur bra som helst och scenografin är fantastisk. Många vill nog gärna höra hur du bär dig åt för att få dessa roliga roller, har du några tips till andra StagePoolare? – Jag kollar på StagePool varje dag och pratar med vänner i branschen. Det gäller att tipsa varandra och hjälpas åt att ta reda på vilka jobb som finns att söka runt om i Sverige och att söka, söka, söka. Och när audition är över är det alltid trevligt att tänka att man har fått jobbet. Då kan man fira och vara glad tills motsatsen bevisas.  Hur mycket betyder StagePool för dig i ditt jobbsökande? – Det är jättebra att få en inblick i vad som händer och vad som är på gång. Coachningen via StagePool var också väldigt bra, den har hjälpt mig mycket i mitt sätt att tänka och förbereda mig inför intervjuer och auditions.  <img src="/images/JOHANFANT.jpg" alt="" width="469" height="497" /> Till sist undrar vi vad som är det bästa med att jobba som musikalartist och så vill vi gärna höra om du har någon favoritmusikal eller drömroll? – Det roligaste är att jag har fått göra så olika saker. Musikteater är så fantastiskt, att få berätta med dialog, sång och dans. Det är en utmaning och utmaningar gillar jag. När det kommer till favoritmusikaler så har jag många! Legally Blonde, Les Misérables, Spring Awakening, Last Five Years, Wicked… Listan kan göras lång. Och drömroll, jag skulle jättegärna vilja spela Jesus i "Jesus Christ Superstar".    Läs mer om Johan här:  <a href="http://www.johanhwatz.se">www.johanhwatz.se</a>   Min älskade Pierrot har premiär den 16 december på Malmö Opera och The Sound of Music på Kristianstads teater har premiär den 18 februari nästa år.   Av Lina Forsberg Bjärnlind <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank">lina.forsberg@stagepool.com</a>     http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6359/jag_vill_bli_en_av_de_basta_skadespelarna_i_varlden http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/6359/jag_vill_bli_en_av_de_basta_skadespelarna_i_varlden ”Jag vill bli en av de bästa skådespelarna i världen!” Lea Stojanov berättar för StagePool om sin spännande karriär Fri, 09 Dec 2011 00:00:00 +0100 2011-12-14T11:21:51+01:00 StagePool medlemmen Lea Stojanov har vid tio års ålder lyckats jobba ihop ett imponerande CV. Många känner säkert igen henne från filmen Snabba Cash och under hösten har hon filmat klart uppföljaren, Snabba Cash 2. Men det är långt ifrån allt som Lea hunnit göra. StagePool fick en pratstund med Lea och hennes mamma Biljana. Leas mamma Biljana märkte tidigt att Lea var väldigt begåvad och hade talang för skådespeleri. Hon var orädd, framåt och öppen på ett sätt som var ovanligt för ett barn i hennes ålder. En god vän tipsade Biljana om StagePool och efter att ha lagt upp lite bilder och information om Lea så började telefonen att ringa med olika erbjudanden. Leas första möte med kameran skedde när hon bara var fem år gammal.  – Det första Lea gjorde var en reklam för Svenska Mäklarhuset och regissören blev väldigt imponerad av henne. Han kunde inte tro att det var första gången hon spelade in en reklamfilm! I samma veva blev det en musikvideo med Veronica Maggio och efter det har det bara rullat på!  Efter succéfilmen Snabba Cash blev Lea känd för den stora massan och hennes rollfigur Lovisa fick ta större plats i filmatiseringen än vad den ursprungligen gjorde i boken.  – Regissören Daniel Espinosa tyckte att pappa och dotter    relationen väckte så många känslor så därför fick den mycket mer utrymme än planerat, säger Biljana. För några månader sedan var inspelningen av Snabba Cash 2 avslutad och premiären beräknas till augusti nästa år. Under inspelningen som skedde i Göteborg fick Biljana och maken turas om att följa med Lea. Men när det gäller kortare jobb i hemstaden Stockholm är det numera andra puckar som gäller. – Jag var alltid med förut men nuförtiden vill hon inte ha mig med. "Snälla mamma, låt mig vara, jag fixar det själv!" Detta illustrerar hur Lea är som person. I samtalet uppfattar jag henne som klok, eftertänksam och lite lillgammal på ett positivt sätt. Biljana berättar att de som jobbat med Lea tycker att hon är väldigt lätt att arbeta med. Hon har en enorm energi och vet precis vad hon skall göra. Lea själv säger att hon bara ”kör på” och att det roligaste med skådespeleriet är att få vara någon annan och att få träffa nya människor. <img src="/images/LEABABAK.jpg" alt="" width="534" height="405" /> Det blir en hel del castings och provfilmningar under ett år i Leas liv och hon arbetar både som modell, röstskådespelerska och som skådespelerska i filmer och i tv produktioner. Lea tycker inte att det är nervöst varken under inspelningar eller i casting situationer och till andra barn i hennes situation uppmanar hon till att träna och att inte vara rädd för att stå framför kameran. – Lea får ta igen allt skolarbete på kvällarna efter inspelningarna och på helgerna. Men hon är en av de bästa i klassen så hon fixar det, det är inga problem för henne, menar Biljana.  <h6>Trots att Lea är en flitigt anlitad skådespelerska i både radio, tv och på film så hinner hon med skolarbetet och tillhör en av de bästa eleverna i sin klass. Både rektorn på skolan och klassföreståndaren vet om Leas schema och Biljana försöker i möjligaste mån att lägga inspelningarna efter det att skolan är slut för dagen.</h6> – Jag får manus hem och sedan så tränar jag och gör mig redo. Jag brukar också improvisera lite, tycker att det är lättast att improvisera fram saker. Sedan tycker jag att man bara ska slappna av och ta det lugnt!  Enligt mamma Biljana har medlemskapet i StagePool betytt väldigt mycket för Leas karriär. – Det är StagePool som hjälper oss att gå vidare med nya spännande saker. Det var ju också så det gick till från starten, vi letade jobb själva på StagePool men det har även hjälpt oss senare.  Nuförtiden handlar det mycket om rekommendationer och de flesta jobb som erbjuds tackar Biljana och Lea ja till för erfarenhetens skull.  – Så fort det kommer några roliga jobb så ska man passa på att ta dem. Ta första steget liksom. Jag brukar hoppa på de flesta jobb jag får, säger Lea. Det roligaste jobbet hittills enligt Lea var rollen som Anna i Dockäventyren, en barnserie på SVT.  – Det roligaste jag gjort var nog Dockäventyren eftersom det var med barn i min egen ålder. Det var kul! Jag undrar då självklart hur det känns att se sig själv på tv och film som tio-åring. – Det är kul, lite pirrigt och spännande. Jag blir stolt! På fritiden tycker Lea om att vara med sina kompisar, som de flesta tjejer i hennes ålder men i framtiden vill hon fortsätta jobba som skådespelerska, helst inom film. – Jag vill bli en av de bästa skådespelarna i världen!     Aktuell med: Rösten till Anais i The Amazing World of Gumball på Cartoon Network. Kommande: Kriminalserien Odjuret med bl.a. Ola Rapace på SVT, långfilmsdokumentären Pojktanten regisserad av Ester Martin och långfilmen Snabba Cash 2 regisserad av Babak Najafi.      Av: Lina Forsberg Bjärnlind <a href="mailto:lina.forsberg@stagepool.com" target="_blank">lina.forsberg@stagepool.com</a> <div><a name="Upp"></a></div> http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/5754/hector_lopez_artist http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/5754/hector_lopez_artist Hector Lopez - artist Nu drar Cabaret Ridå igång Showcase i Göteborg. Vi pratar med initiativtagaren Hector Lopez om varför Showcase-konceptet behövs även i Sverige. Mon, 12 Sep 2011 00:00:00 +0200 2011-09-22T09:16:25+02:00 Vem är Hector Lopez?  - Jag är 28 år och utbildad musikalartist. Efter att ha arbetat i branchen i sex år så ville jag göra något eget och eftersom kultur och underhållning alltid har varit en del av mitt liv, så var det ganska naturligt för mig att starta företaget Showbiz Event. Jag ville ha möjligheten att kunna utveckla mitt eget artisteri och att även kunna hjälpa andra. Hur kom du in på att arbeta med Showcase? - När jag åkte till Los Angeles för första gången så fick jag uppleva deras Showcase och det var riktigt häftigt! Plötsligt kunde Janet Jackson gå förbi. Hela underhållningsbranchen var där och alla var intresserade. Varför behövs Showcase? - För att kunna utveckla kulturlivet så tror jag att fler måste få möjligheten att visa upp sig. Jag tycker att utvecklingen här hemma har snöat in sig lite. Teatrar använder sig av ungefär samma koreografer och regissörer som i sin tur använder sig av samma artister.   Vad är Cabaret Ridå?  - Det är en Showcase och en branschkväll för alla i underhållningsbranschen. Där entertainers får möjligheten att visa upp sig för producenter, regissörer, koreografer med flera. Var och när kommer ni att hålla hus? - Vi kommer att hålla hus på Jazzhuset den 14 oktober. Just nu letar vi efter entertainers som vill vara med under kvällen och vara en del av underhållningen. Som deltagare gör du ditt egna framförande och får coachning av Showbiz Event. Hur anmäler man sig? - Det bästa är att skicka en showreel till <a href="mailto:info@showbizevent.com" target="_blank">info@showbizevent.com</a> eller bifoga en Youtube-adress där du visar vad du kan. Det går även bra att skicka CV och bilder. Sedan går vi igenom materialet och kallar artisterna till audition. Har du något mer på gång? - Ja massor! Jag ska precis börja en ny tjänst som konstnärligledare på Artist och Musikalakademien utanför Karlstad. Jag har även en kulturspalt i The Guide Göteborg och på Showbiz Event så har vi börjat repa inför julen. Annars undervisar jag i jazz på Balettakademien här i Göteborg. För mer information se: http://www.cabaretrida.com    http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/5745/staffan_berg_musikalartist http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/5745/staffan_berg_musikalartist Staffan Berg - musikalartist När musikalen Spamalot sätts upp på Oscarsteatern i höst finns StagePoolaren Staffan Berg med på scen. Vi kollade läget med honom inför premiären den 15 september. Thu, 25 Aug 2011 00:00:00 +0200 2011-09-22T09:16:25+02:00 Kan du berätta lite kort om Spamalot? –Spamalot är en musikal byggd på filmen Monthy Python and the The Holy Grail. Galet, tvistat och roligt. Henrik Dorsin spelar huvudrollen Kung Arthur. Hur kom du med i ensemblen? – Jag sökte faktiskt till Dirty Dancing som ska gå i Stockholm våren 2012. Ett par dagar efter final callback ringde teamet från Spamalot och frågade om jag ville ha jobb hos dem istället. Jag blev ganska paff eftersom jag inte hade varit på audition för Spamalot, men Anders Albien regisserar ju båda föreställningarna och jag hade tidigare arbetat för koreografen Sian Playstedt. Vi har nu repeterat en vecka, och det är väldigt roliga nummer att göra! Sian har gjort ett fantastiskt bra jobb! Hur tror du det kommer kännas den 15 september när det är dags för premiär? – Premiärer är oftast riktigt kul tycker jag. Sen är det så klart skönt med mer ledig tid efter en premiär. Det är ju en av fördelarna med yrket, att bara jobba några kvällar i veckan. Vad är det bästa med att jobba med musikal? – Alla fantastiska kollegor! Jag har under mina tio år som musikalartist lärt känna så otroligt många underbara människor. På Oscars är det alltid bra stämning, och det är kul att gå till jobbet. Du producerar även egna föreställningar. Är det en karriär du vill satsa mer på? – Ja! Den gångna sommaren har jag gjort min fjärde produktion, Macbeth, som regisserades av Staffan Aspegren. Vår Macbeth, som faktiskt heter Maj-Beth, spelades i Yngsjö denna sommar och ska ut på turné med Riksteatern nästa år. Det ska bli spännande att se hur den tas emot ute i landet. Det är en tvistad, tragikomisk version av "The Scottish Play". Har du någon favoritmusikal eller roll du skulle vilja göra?  – Jag gillar musikal, men är nog mer intresserad av att sätta upp föreställningar än att spela i dem nu för tiden. Jag skulle så småningom vilja prova på att sätta upp musikal i mindre format i Stockholm. Det är något jag saknar. Det finns många fina små musikaler som borde spelas oftare. Tick Tick Boom av Jonathan Larson har jag översatt och skulle vilja sätta upp nån gång. Har du några tips till andra som vill satsa på musikalkarriär? – Jag tror att det är bra att hitta sin styrka, och se till att verkligen framhäva den när man söker jobb. Oavsett om det är en specifik talang, eller om det är att man har bredd. Och sen kan man inte tro att jobb bara trillar in. Flera jobb har jag fått genom att söka upp teatrar och regissörer på eget initiativ. Och bli vän med auditionprocessen. Man måste inte älska det, men man måste ju kunna prestera så att teamet faktiskt kan se vad man kan. Jag tycker oftast det är kul att gå på audition, och då är det även lättare att göra bra ifrån sig. Av Johan Östborg http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/5733/josefine_hogfelt_oijer_skadespelare http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/5733/josefine_hogfelt_oijer_skadespelare Josefine Högfelt-Öijer - skådespelare Just nu går Ella Lemhagens nya film Kronjuvelerna på bio. En av rollerna görs av StagePoolaren Josefine Högfelt-Öijer. Här berättar hon om inspelningen och hur hon fick rollen. Fri, 05 Aug 2011 00:00:00 +0200 2011-09-22T09:16:25+02:00 Kan du berätta lite om dig själv? - Jag är en tjej på 15 år, och ska börja nian till hösten på Adolf Fredriks Musikklasser. Jag älskar musik, dans och teater. Så länge jag kan minnas har jag sjungit och dansat. Teaterkurser började jag ta i första klass. Men jag gick bara på teater i ungefär två år. Jag får ofta höra att jag är väldigt ivrig så jag antar att jag inte ville vänta längre, jag ville börja spela teater på riktigt! Och det fick jag göra en sommar när jag spelade Ida i Uffe Larssons uppsättning av Emil i Lönneberga på Armémuseums gård. Vi var fyra tjejer som delade på rollen, men jag kände ändå att jag fick göra det jag tyckte var roligt. Vad gör du för roll i Kronjuvelerna? - I Kronjuvelerna spelar jag en yngre version av Belinda, en ytlig tjej som främst bryr sig om status. Hur fick du rollen? - De hade en öppen audition på min skola och alla mina kompisar skulle söka, så jag gick ner till caféet där audition hölls och tittade på. När alla var klara så frågade rollsättaren Maggie Widstrand om jag också ville testa, men jag sa att nej, det är bra tack! Men efter några utbytta meningar satte jag mig ned och gjorde en provfilmning. Någon vecka senare fick jag komma på andra audition och sen när den var klar tänkte jag inte mer på det. Men drygt en månad senare får jag ett samtal från Maggie och då erbjöd hon mig en mindre roll i Kronjuvelerna.  Hur var det på inspelningen? - På inspelningen var alla väldigt generösa, glada och skämtsamma, det kändes som ett ställe man ville vara på. Jag tycker att det var så häftigt att se att allt folk som jobbade där verkligen ville få det här till en riktigt bra film, och så blev det ju också! Vad är det som är så roligt med att vara skådespelare? - Det roliga med skådespeleri är att man får vara någon annan och överdriva saker, att verkligen gå in i en roll och ibland imitera personer. Vad har du för drömmar med skådespeleriet? - Jag satsar gärna på skådespeleriet och ser vart det tar mig, går det inte bra så har jag ju musiken att falla tillbaka till. Men min högsta dröm vore att få jobba med både musik och agerande, som i en musikal. Av Johan Östborg http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/5725/bjorn_holmer_skadespelare http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/5725/bjorn_holmer_skadespelare Björn Holmér - skådespelare Förutom sol och bad betyder sommar även massor av möjligheter att se teater. Teater Iris har valt att satsa på föreställningen Mister Ernest på en spännande spelplats i Stockholms södra förorter. Här berättar Björn Holmér lite om föreställningen. Mon, 18 Jul 2011 00:00:00 +0200 2011-09-22T09:16:25+02:00 - Vad är Mister Ernest för föreställning? Det är Oscar Wildes "The Importance of Being Earnest", som vi spelar på 1800-talsvillan Lyran i Mälarhöjden/Bredäng. En fantastisk pjäs där Oscar Wilde tar till alla den klassiska förväxlingskomedins tekniker, samtidigt som den är en spetsig kritik mot samtidens ytlighet, dubbelmoral och överklassens extravaganser. Den känns tyvärr rätt aktuellt fortfarande. - Vad gör du i föreställningen? Jag spelar rollen som Jack Worthing, den engelske gentlemannen som lever ett dubbelliv där han utger sig för att heta Ernest när han är i London och roar sig. Och som hamnar i trassligheter när han nu vill gifta sig med Gwendoline som bara kan tänka sig att älska någon som heter Ernest. Och sen blir det naturligtvis ännu trassligare när hans vän Algernon dyker upp på landet och också utger sig för att vara den där Ernest. Ja, och sen blir det ännu trassligare, men det får man se när man kommer och tittar. - Du är projektledare också, vad gör du då? Det betyder att jag gör allt det tråkiga, haha. Pappersarbete, ekonomi och att se till att scenografi, marknadsföring och annat hamnar på plats och i tid. Lite samordnande för allt runt omkring, kan man väl säga, men i praktiken överlappar naturligtvis arbetsuppgifterna en hel del till vår producent Anna, vår regissör Patrik och konstnärliga ledaren Frida. - Ni har hittat en spännande spelplats, kan du berätta lite om Konditori Lyran? Ja, den är helt galet häftig… Det är en gammal kulturmärkt villa från mitten av 1800-talet, full med tinnar och torn och utsikt över grönområden och Mälaren. Under slutet av 1800-talet var den samlingspunkt om somrarna för praktiskt taget hela Stockholms - om inte Nordens - kulturliv: Selma Lagerlöf, Henrik Ibsen, Jenny Lind och så vidare. De bodde där periodvis, och på kvällarna hölls soarér och diktuppläsningar. Så vi ser det som att vi återupplivar en tradition i Stockholms kulturliv efter sisådär 120 år. - Varför fastnade du för det här projektet? Det började med att vi upptäckte Lyran och insåg vilken otroligt häftig spelplats detta skulle kunna bli. Sen funderade vi över vilken pjäs som kunde vara intressant att göra där, och Oscar Wildes mästerverk passar helt perfekt på Lyran. Att få göra ett unikt sommarteaterprojekt som detta - på riktigt, med toppenskådisar, full kostym med mera - är såklart väldigt roligt. - Du har utbildat dig i New York, hur var det att utbilda sig där? Fantastiskt! Det är ju där det händer liksom. Att få möjlighet att gå i en stor teaterskola med ett smörgåsbord av kurser och pedagoger att välja mellan på dagarna och på ledig tid kunna botanisera i all möjlig teater från obskyr off-off-off-Broadway till de stora produktionerna var för mig otroligt utvecklande och inspirerande. Premiär för Mister Ernest är den 4 augusti.  <a href="http://www.teateriris.com/hems11_justnu.asp" target="_blank">Mer information hittar du här.</a> Av Johan Östborg http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/5686/stina_annehed_statist_och_stand_in http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/5686/stina_annehed_statist_och_stand_in Stina Annehed - statist och stand-in I Hollywoods version av Stieg Larssons Män som hatar kvinnor gör Rooney Mara rollen som Lisbeth Salander. Men när regissören ska kolla kameravinklar inför en tagning är det istället StagePoolaren Stina Annehed. Här berättar Stina vad hon gör som stand-in. Tue, 07 Jun 2011 00:00:00 +0200 2011-09-22T09:16:25+02:00 Vad gör du som stand in? – Som stand-in är jag med under filminspelningarna för att se vad "Salander" gör, vart hon går, vilket tempo och så vidare. Jag återspelar sen scenen så att kamerateam och ljus kan rigga upp för en ny vinkel, samtidigt får skådespelaren en chans att gå undan och pausa. Ibland är jag på plats innan "Salander" för att teamet ska kunna rigga ljus och kameror så att de är redo för filmning när skådespelaren kommer. Som stand-in är det viktigt att ha samma typ och färg på kläder för att likna rollen så mycket som möjligt. Hur är det under inspelningarna? – Det är ett högt tempo under inspelningarna. Jag är alltid stand by för att hoppa in vid en ny kameravinkel. Det gäller att vara lyhörd för att hänga med i regissörens funderingar och snabbt följa hans önskemål. Ibland är det lång väntan mellan vinkelbytena och ibland gör "Salander" jobbet själv. Men jag måste alltid vara på plats för att kunna hoppa in. Hur känns det att vara med och jobba i en stor Hollywood-produktion? – Det känns roligt och spännande att vara med. Det är väldigt intressant att se hur regissören David Fincher jobbar och hur bra hans team är. Allt som finns runt om som ljus och fake-snö är en upplevelse. Jag tycker det är roligt och intressant, jag lär mig väldigt mycket varje gång. Vad har du varit med i tidigare? – Jag har aldrig varit stand-in förut, det här är första gången. Men jag har varit statist ganska många gånger i olika film - och reklaminspelningar. Från början är jag musiker/rytmikpedagog. Jag har gått på musikhögskolan i Malmö och har ett stort intresse för scenkonst då jag är väldigt kreativ av mig. Jag har regisserat och koreograferat dansföreställningar, och modeshower. Nu i våras koreograferade jag Nacka Musikklassers musikal och det tyckte jag var riktigt roligt. Men den sista tiden har ett intresse för film och tv smugit fram. Vad vill du göra i framtiden? – I framtiden vill jag nog jobba med film. Både framför och bakom kameran. Jag tycker om att agera och stå framför kameran och känner att jag just nu är i en utvecklingsfas. Det bli spännande att se vart det leder. Av Johan Östborg http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/5679/lovisa_fyhr_artist_och_producent http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/5679/lovisa_fyhr_artist_och_producent Lovisa Fyhr - artist och producent Lovisa Fyhr driver produktionsbolaget 4hArt, jobbar som artist och har dessutom skapat gruppen Auditions och castings på Facebook, som idag har över 3500 medlemmar. Mon, 30 May 2011 00:00:00 +0200 2011-09-22T09:16:25+02:00 Vem är Lovisa Fyhr?  – Jag heter Lovisa Fyhr, är 23 år och kommer från Västerås. Jag flyttade till Eslöv för tre år sedan för att plugga till musikalartist. Tyvärr kom jag inte in på någon vidareutbildning, så jag sökte istället en utbildning till eventkoordinator. Nyligen avslutade jag min sista tio-veckors praktik på Malmö Opera och Musikteater. Jag har också startat mitt eget produktionsbolag, 4hArt Production. Jag har upptäckt att branschen och uppdragen välkomnar mig på ett annat sätt när jag har F-skattesedel. Du har 3500 som är med i din grupp  Auditions och castings på Facebook. Hur har du lyckats få så många medlemmar?  – I början bjöd jag in mina vänner från olika utbildningar och uppsättningar jag varit med i. När jag sedan gick in en vecka senare hade gruppen helt plötsligt över 1000 medlemmar. Jag blev chockad! Två veckor senare var vi uppe i nästan 3500 och nu har vi spräckt den gränsen. Alla som är med bjuder ju in sina vänner och de gör i sin tur samma sak. Vi har medlemmar som är alltifrån passionerade amatörer till professionella artister både på den svenska och den internationella marknaden. Och en hel del produktionsbolag som håller koll på oss och lägger upp auditions. Har du några tips till hur skådespelare och artister kan använda sig av Facebook och andra sociala medier?  – Först och främst tror jag att alla måste sluta vara så stängda och rädda för andra människor på grund av konkurrensen. Och att våga fråga om hjälp. Jag blir till exempel bara glad åt att få hjälpa någon som ber om tips och råd. Samtidigt gäller det ju att synas på ett bra sätt och det vet ju de flesta. Frågan är bara vilka som verkligen gör något åt det. Vad gör du i bolaget 4hArt? – Mitt huvudsakliga syfte är att skapa shower i minimusikal-format för eventbolag och företagsevenemang, alltså skapa shower som har en dramaturgi och en röd tråd. Men jag älskar ju att göra så mycket olika saker så jag har både föreläst, hyrt ut mig som artist och jobbat som koordinator en del. Men jag hoppas kunna satsa mer i framtiden och framförallt till hösten på att skapa just mindre shower och bygga upp en bra artistbank. Just nu har du ansvarat för barnaudition till Les Misérables på Malmö opera. Hur har det varit? – Det har varit otroligt lärorikt och en ära att bli tillfrågad. När jag hade min praktik på operan ansvarade jag för provsjungningarna till Karlsson på taket och när jag sedan slutade frågade de mig om jag kunde tänka mig att även hålla i barnaudition till Les Mis. Det var en otroligt hektisk dag med 70 barn i åldrarna 7-16 som ville visa upp sig. Hela tiden spring upp och ner, hämta barnen i omgångar, föra barnen till pianisten för repetition och sedan in till juryn. Men det gick smidigt och lätt och det är härligt att få beröm för mina ansträngningar. Av Johan Östborg http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/5664/pontus_olgrim_regissor_och_skadespelare http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/5664/pontus_olgrim_regissor_och_skadespelare Pontus Olgrim - regissör och skådespelare För att överleva i kulturbranschen ser han sig som en entrepenör. Han pendlar mellan att vara skådespelare och regissör, och mellan kommersiella och icke-kommersiella projekt. I sommar regisserar Pontus Olgrim farsen Drömvinsten i Enköping. Tue, 17 May 2011 00:00:00 +0200 2011-09-22T09:16:24+02:00 Berätta om föreställningen Drömvinsten?  – Drömvinsten är en modern fars som uruppförs i skolparken i Enköping i sommar. Förebilden är Fredriksdalsteatern i Helsingborg. I Drömvinsten får vi möta Patric och Marja-Liisa, ett par som hämtade ur "Lyxfällan". De har levt skyhögt över sina tillgångar och när pjäsen börjar så sitter de och väntar på ovälkommet besök från Kronofogden. Men det är naturligtvis inte nog med det, på besök kommer också Jehovas vittnen, en mycket envis försäljare, en argentinsk latin lover och en förtroendeläkare från Försäkringskassan. Vi möter flera chauvinister, bigotter och byråkrater. Avsikten är att roa, men det är många institutioner och företeelser i vårt moderna samhälle som får sig en rejäl släng av sleven. Hur hittade ni skådespelarna? – Skådespelarna hittades via annons på StagePool. Därefter hölls en audition. Därifrån gjordes det slutliga urvalet, vilket var mycket svårt då det var flera som helt klart skulle varit kapabla att vara med. Men det handlar ju inte bara om kompetensen, utan skådespelarens "typ" spelar ju också en stor roll. Är det skillnad att regissera fars mot annan teater? – Egentligen inte. Själva repetitionsförfarandet ser ungefär likadant ut. Dock finns det en fara med att repetera fars och det är att man försöker vara rolig alldeles för tidigt. Jag anser att man först bör hitta allvaret, svärtan, för att sedan kunna skruva det till något roligt. Då får du en djup botten i både uppsättning och roller. Du är skådespelare från början, hur och varför började du regissera? – Första gången jag regisserade var det å grund av ett avhopp. Den som skulle regissera hoppade av och projektet var på väg att läggas ned. Då sa jag att jag ville ta över regin. Det visade sig fungera bra. De flesta skådespelare verkar uppskatta att repetera med mig, då jag nästan alltid utgår från skådespelarprocessen i min regi. Hur tycker du att det fungerar att jobba som frilansande kulturarbetare idag, har du tips hur man lyckas? – Jag försöker se mig själv som en entreprenör. Jag söker de projekt jag är intresserad av, jag skapar också en del projekt. Jag försöker undvika att fastna i bidragstänk utan är inte rädd för att göra kommersiella projekt för att finansiera andra, icke-kommersiella projekt. Jag tror att man som frilansare måste våga kasta sig in i reklamfilm, informationsfilm och liknande. Jag tror att om man bara ser till att inte ge sig, att fortsätta kämpa oavsett hur svårt det är, så kommer du till slut att kunna leva på ditt yrke. Så var det i alla fall för mig och för ett antal av mina vänner. Till sist, hur hoppas du att sommaren i Enköping ska bli? – Vi har ett mitt tycke väldigt roligt manus. Skådespelarna är helt fantastiska. Scenen är fin. Får vi bara hjälp av vädrets makter så kommer sommaren i Enköping att bli en succé. Av Johan Östborg http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/5640/leila_haji_skadespelare http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/5640/leila_haji_skadespelare Leila Haji - skådespelare StagePoolaren Leila Haji gör en av rollerna i filmen Between 2 Fires med biopremiär 29 april. Filmen skildrar den tuffa situationen för flyktingar i Sverige. Vi ville förstås veta mer om filmen och om hur Leila fick rollen. Fri, 29 Apr 2011 00:00:00 +0200 2011-09-22T09:16:13+02:00 Hur känns det nu när det är dags för premiär? – Det känns fantastiskt! Berätta om lite kort om filmen och vad du gör för roll. Filmen handlar om en ung mamma (Marta) som flyr barn-trafficking i Vitryssland med sin dotter och hamnar på en flyktingförläggning långt upp i norra Sverige. Filmen skildrar flyktingars extrema situation med svåra val och kanske livsavgörande beslut, men det är också en stark kärlekshistoria. Jag spelar Anissa, en kvinna som under lång tid levt i ovisshet på förläggningen och nu plötsligt ska dela rum med nyanlända huvudrollsinnehavaren Marta (Magdalena Poplawska) och hennes dotter, någon som kommer att förändra mitt liv för alltid. Hur fick du rollen? – Jag såg annonsen när jag befann mig i Vietnam och letade upp första bästa telefonkiosk och ringde upp rollsättaren. Det visade sig att de redan kollat på mitt CV men inte tyckte att jag såg rätt ut på bilderna. Jag övertygade rollsättaren att vänta på mig och att jag absolut hade det hon eftersökte. Två veckor senare var jag tillbaka i Sverige och provfilmade, efter ytterligare två provfilmningar med regissören fick jag till slut veta att rollen gått till mig. Jag blev överlycklig och nu stod jag inför min svåraste utmaning någonsin som skådespelare. Har du något speciellt minne från inspelningen? – Ja ett minne är att regissören (Agnieszka Lukasiak) skickade ut mig att jogga i minus 30 grader för att bryta ner min fysiska energi, och det funkade, ha ha. Har du några tips hur man ska göra för att få jobb som skådespelare? – Mitt tips är att ha ett utförligt CV med bra bilder, det vill säga bilder som speglar din personlighet, och en showreel som visar dig. Har du inte filmat så mycket är ett tips att låna en kamera och filma hemma. Vad är det roligaste med ditt yrke? – Det roligaste med att vara skådespelare för mig är att jag får möjlighet att göra djupdykningar i olika människoöden och utforska miljöer jag aldrig skulle få möjlighet till annars. Som Anissa fick jag exempelvis långt innan inspelningen smugglas in på en flyktingförläggning, och helt plötsligt befann jag mig i en för mig helt främmande miljö som chockade mig svårt. Samtidigt gav det mig en kraft som jag inte visste jag besatt. Ja, det absolut roligaste med att vara skådespelare är att jag känner att jag får möjlighet att ständigt utvecklas som människa och att vara med och berätta historier. Av Johan Östborg http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/5614/florian_mosca_filmare http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/5614/florian_mosca_filmare Florian Mosca - filmare ”Vore det lätt skulle det inte vara lika roligt” är StagePoolaren Florian Moscas kommentar om att jobba inom svensk filmindustri. Thu, 14 Apr 2011 00:00:00 +0200 2011-09-22T09:16:24+02:00 Florian Mosca studerade film i Australien i fyra år och flyttade till Sverige för två år sedan för att ge sig in i den svenska filmindustrin. Nu har han fått praktikplats på Yellow Birds filmatiseringen av Liza Marklunds Annika Bengtsson böcker. Hur fick du praktiken hos Yellow Bird? – Jag sökte platsen via en sajt som förmedlar backstage-jobb. Det visade sig vara en bekant till mig som tog emot ansökningarna och han tyckte praktikplatsen skulle passa mig. Vad är dina uppgifter? – Jag kommer att vara videoassistent, viket innebär att jag är ansvarig för monitorer, bära kablar och allt sådant. Det känns jättebra att starta litet för att sedan jobba mig uppåt, lära känna de som driver produktionerna och visa vad jag kan. Du har deltagit i StagePools jobbcoachning, vad tog du med dig därifrån? – Coachningen gav mig väldigt många konkreta råd, bland annat hur mitt CV och personliga brev ska se ut. Min coach Anne-Christine Blixt var inte rädd att gå in och ändra det hon inte gillade. Utbildningen gav mig mycket energi och fokus och fick mig att inte sänka min standard när det kommer till att ta jobb. Du kommer ifrån Frankrike, varför flyttade du från en av de stora filmnationerna till Sverige? – Jag vill inte säga att jag ogillar Frankrike, jag gav aldrig den franska filmindustrin någon riktig chans. Men jag upplever att svenska branschen är så mycket lättare att komma in och jobba i. Det är en liten värld och människor är lätta att lära känna. I Frankrike måste du bli introducerad av någon viktig person för att de ens ska prata med dig. Det finns även nackdelar med denna lilla industri. Klantar du dig rejält så kommer alla att veta om det och det kommer att påverka din framtida karriär. Vad har du för planer här näst? – Nu praktiserar jag i tre månader på inspelningen av två Annika Bengtsson-filmer. Sedan är det produktionsuppehåll i juli för att filmandet sedan återupptas i augusti då tre till filmer ska spelas in. Mitt närmaste mål är att kunna fortsätta arbeta på de inspelningarna, men då som anställd. – Jag har även ett eget projekt under utveckling, en hemsida som heter <a href="http://www.go-with-flo.net" target="_blank">www.go-with-flo.net</a> där jag gör reportage om städer jag besökt. Det är roliga kortfilmer om staden, dess kultur och visar allt ut en backpackers synvinkel. Just nu håller jag på att utveckla idén och söker finansiering för projektet. Av: Andrea Berglund http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/5592/klas_m_larsson_skadespelare http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/5592/klas_m_larsson_skadespelare Klas M Larsson - skådespelare På filmfestivalen i Cannes i maj kommer kortfilmen Evelina visas som enda svenska kortfilm. StagePoolaren Klas M Larsson har varit ansvarig för att hitta både inspelningsplatser och statister till produktionen. Wed, 30 Mar 2011 00:00:00 +0200 2011-09-22T09:16:25+02:00 Kan du berätta lite om filmen Evelina? –Det är en kortfilm baserad på en verklig händelse. En 14-årig tjej blev våldtagen och de unga killarna som begick våldtäkten motiverade det med att hon var utmanande klädd. De blev sedan friade av domstolen. Ninos Malki, som också regisserade filmen, bestämde sig för att skriva ett manus om händelsen. Sedan tog han kontakt med Regina Lund och Hasse Brontén som båda tackade ja till att vara med i filmen. Vad var din roll under inspelningen? –Jag hjälpte till med att hitta inspelningsplatser, transporter, ordna fram statister och så staterade jag själv också. Hur gjorde du för att hitta inspelningsplatser och statister? –Jag har bott i Norrköping i tio år och har lärt känna många människor. Via bekantas bekanta hittade jag en villa som familjen som bor där kunde låna ut. Vi hade tänkt vara i en matvarubutik också, men det blev svårt att ordna så vi styrde om det till ett kafé som regissören äger. Statister hittade jag genom att jag känner till en del som staterat tidigare och dessutom gick jag runt i några butiker och kollade om personalen där kunde tänka sig vara med. Jag fick ihop runt 10-15 statister på så sätt. Hur känns det att filmen ska visas i Cannes? –Vi kunde aldrig drömma om det. Ninos främsta mål var att få visa upp filmen, så han skickade den till Göteborgs Filmfestival som senare refuserade den. Då skickade han den till Cannes istället och där kom den med och skall visas som enda svenska kortfilm. Det är iallafall vad vi vet i nuläget. Vi hoppas på att den kommer med i tävlingen där också. Det är kul att Robert de Niro sitter som huvuddomare om filmen får chansen att tävla. Du är ju trollkarl också, hur blev du det? –Det hela började när jag var i en butik som 9-åring och jag köpte en trolleribok för 4:95. Sen började jag träna och efter något år köpte jag in en trollerilåda med fler trick. 1983 kom jag med i föreningen Svensk Magisk Cirkel. Då kunde jag börja åka runt på mässor och konferenser för att träffa andra illusionister. Där lär vi oss av varandra och kan köpa in fler tricks. Det är som ett skrå där kunskaperna går i arv. Vad har du mer på gång nu? –Jag har gått StagePools coachning med coachen Karolina Rahm. Hon har hjälpt mig att utveckla ett föreläsnings/trolleri-koncept. Jag har som mål att föreläsa på företag och via talarförmedlingar. StagePools coachning har hjälpt mig att få en riktning, var jag är och vart jag ska. Nu vet jag vad jag ska fokusera på. Av Johan Östborg http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/5575/emelie_stromberg_skadespelerska http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/5575/emelie_stromberg_skadespelerska Emelie Strömberg - skådespelerska StagePoolaren Emelie Strömberg spelar Yvonne i Backa Teaters hyllade uppsättning med samma namn. Läs om hur hon fick jobbet samt hur hon övervann sin telefonskräck med hjälp av StagePool. Tue, 15 Mar 2011 00:00:00 +0100 2011-09-22T09:16:13+02:00 Hur känns det att delta i en föreställning som fått så fina <a href="http://www.stadsteatern.goteborg.se/backateater/pa-scen/Yvonne/Pressklipp/" target="_blank">recensioner</a>? - Det känns helt fantastiskt. Det är en väldigt speciell föreställning i sin form och som publik så blir du verkligen en del av pjäsen. Det känns underbart att få spela i en föreställning där samspelet mellan oss skådespelare har fått så mycket beröm och att Backa Teater är den mest angelägna scenen i Sverige just nu, enligt <a href="http://www.dn.se/kultur-noje/scenrecensioner/yvonne-prinsessa-av-burgund-pa-backa-teater-goteborg" target="_blank">DN's</a> recensent. Kan man begära mer?  Kan du berätta lite vad föreställningen handlar om? - Den handlar om rädslan och föraktet för svaghet, hur obehagligt det kan vara med en person som beter sig socialt annorlunda och vilka konsekvenser det har på omgivningen. Men också att det är situationen som gör personen och jag tror många, jag med, känner igen sig i att man lätt stör sig på en liten sak hos en person och sen eskalerar det och man vet inte när det började eller hur man ska ta sig ur det. Hur fick du jobbet? - Producenten på Backa Teatern tog kontakt med mig eftersom regissören Mattias Andersson ville träffa mig. Jag gick på audition och fick sedan rollen. Du har även gått StagePool jobbcoachning, vad var det bästa med coachningen? - Det bästa med coachningen var att jag fick medel för att strukturera mitt jobbsökande, men också bli påmind om vad jag faktiskt vill göra som skådespelare och hitta ett självförtroende i det. Hjälpte coachningen dig vidare i ditt yrkesliv? - Ja, jag har fått en tydligare bild av vilka jobb jag vill söka och i vilka sammanhang jag vill verka, för mig är det oerhört viktigt. Dessutom har jag övervunnit lite av min telefonskräck tack vare tipsen jag fick! Vad har du på gång efter ”Yvonne”? - Jag vet vad jag vill göra och jag ska jobba på det. "Yvonne" spelas på Backa Teater i Göteborg till och med den 4 juni, läs mer om föreställningen och boka biljetter <a href="http://www.stadsteatern.goteborg.se/backateater/pa-scen/Yvonne/" target="_blank">här</a>. Av Andrea Berglund http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/5537/emma_anstey_musikalartist http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/5537/emma_anstey_musikalartist Emma Anstey - musikalartist StagePoolaren Emma Anstey står vanligtvis själv på scen, men nu regisserar hon skolelever i musikalen Ditte Människodotter. Tue, 15 Feb 2011 00:00:00 +0100 2011-09-22T09:16:25+02:00 Vilka är det som sätter upp föreställningen? – Det är eleverna på Katedralskolan i Uppsala, de kan välja musikal som individuellt val. Många elever har bakgrund i körer och orkestrar, men de går på vanliga gymnasieprogram. Det är 41 personer på scen och så har vi en orkester på 17 personer. Vi har premiär den 2 mars och spelar fem kvällar. Berätta om Ditte Människodotter. – Det är en musikal skriven av Thomas Sundström baserad på Martin Nexö Anderssens bok Ditte Människobarn. Den hade urpremiär på Gotlands länsteater 2001. Det är en väldigt dramatisk musikal med melodiös musik. Varför valde ni just den? – Vi ville sätta upp någon svensk musikal. Jag fick kontakt med Thomas Sundström och då fastnade jag för Ditte. Hur kommer det sig att du blev regissör? – Jag har alltid varit intresserad av regi. Jag hörde att den tidigare regissören de haft hade slutat så jag ringde upp och sa att jag kunde och hade erfarenhet, så då fick jag jobbet. Det är tredje året nu som jag regisserar deras föreställning. Vad är det som är så roligt med att regissera? – Man har en bild av något och ser en helhet växa fram. Som artist har du bara koll på din egen roll. Det är extra spännande med amatörer. Känner du inget sug av att själv hoppa upp på scen? – Jag får utlopp för det också när jag jobbar som artist. Jag vill absolut ha båda delarna. Vad har du på gång som artist? – Jag är ute och spelar två olika barnmusikaler på skolor tillsammans med tre kollegor. Det är föreställningar med pedagogisk inriktning som väcker frågor de kan fortsätta att jobba med efteråt. Sen har vi planer att skriva en helkvällsmusikal i framtiden. Läs mer på <a href="http://www.katedral.se/musikal" target="_blank">www.katedral.se/musikal</a>   Av Johan Östborg http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/5508/anniela_andersson_artist http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/5508/anniela_andersson_artist Anniela Andersson - artist Den 12 februari tävlar StagePoolaren Anniela i Melodifestivalen. Efter att varit med i musikaler, talangtävlingar och släppt plattan Extravaganza 2009 så ska hon nu bli känd för hela tv-publiken. Hennes mål är förstås att få vara med i finalen i Globen. Thu, 27 Jan 2011 00:00:00 +0100 2011-09-22T09:16:24+02:00 Hur känns det att du ska vara med i Melodifestivalen? – Jättekonstigt, men skitroligt! Det känns som att jag efter mycket jobb äntligen får chansen att komma fram. Jag har aldrig tyckt att det varit mitt forum, men nu är ju all typ av musik med. Hur lyckades du komma med? – Jag var med i programmet Super Troupers på tv4 år 2004 där Christer Björkman var med i juryn. Efter det har han väl haft ögonen på mig. Nu hade dom hade en låt dom testat med olika artister, men bestämde sig för att låta mig göra den. Kan du beskriva din låt? – Det är klubbmusik i samma linje som plattan jag håller på att spela in, en poppig upp tempo-låt med mycket klubbkänsla. Vad har du för mål med festivalen? – Mitt mål är finalen i Globen. Sen vill jag visa vad jag gör och kan så att folk vet vem jag är. Efteråt hoppas jag få komma ut och spela mycket. Vad har du för dig de sista veckorna fram till tävlingen? – Jag är i studion och håller på med min nya platta som ska släppas i mars. Dessutom är det förstås mycket repetitioner, fix med kläder och alla typer av sådana förberedelser. Har du någon eller något som inspirerat dig? – Väldigt många. Prince är min stora idol. Hans scenspråk, stil och mode. Vid sidan av musiken så är djurrätt min stora passion och jag hoppas kunna få till något samarbete med exempelvis Djurens rätt där jag varit medlem sen jag var barn. Har du fler framtidsplaner förutom din nya skiva? – Jag vill som sagt komma ut och spela mycket. Sen ska jag vara med i ett tv-spel också. I Japan håller de på att göra ett tv-spel för Playstation 3 där man kan vara olika artister. Du kan byta kläder på dem, sjunga deras låtar och dansa. Du är helt enkelt artisten i spelet. Där ska jag vara med som en av artisterna och spelet ska lanseras i hela världen. Av Johan Östborg http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/5487/simon_forsberg_artist http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/5487/simon_forsberg_artist Simon Forsberg - artist StagePoolaren Simon Forsberg är en av artisterna i Melodifestivalen 2011. Den 19 februari i Linköping är det dags för Simons festivaldebut med låten Tid att andas. Tue, 11 Jan 2011 00:00:00 +0100 2011-09-22T09:16:24+02:00 Vem är Simon Forsberg? – Jag är 27 år gammal. 2003 var jag med i Fame Factory. Efter det började jag plugga till beteendevetare och personlig tränare. Så de senaste åren har jag inte sysslat så mycket med musik utan satsat mer på idrottsbiten och också tävlat i friidrott. Hur lyckades du komma med i Melodifestivalen nu? – Jag har känt Fredrik Kempe, som skrivit låten, i flera år. Men det var en tjej som jobbar på Universal som hörde en inspelning med mig och som tipsade Fredrik, så det var lite roligt att det kom den vägen. Vad har du för känsla inför tävlingen? – Det känns fantastiskt roligt och lite pirrigt. Det har varit en ganska omtumlande höst men nu börjar jag greppa vad jag ska göra. Jag känner mig redo. Kan du beskriva din låt Tid att andas? – Det är en svensk ballad med både lugn och pampighet i sig. Den passar mig väldigt bra. Vad är dina förväntningar på Melodifestivalen? – Jag förväntar mig cirkus. Sen förväntar jag mig att jag ska göra ett bra nummer. Jag har en låt som appellerar en bred målgrupp så jag hoppas och tror att det ska gå bra. Har du någon koll på dina motståndare i din deltävling? – Som jag förstår ska det vara ett riktigt starkt startfält, men det är svårt att säga eftersom jag inte hört låtarna. Men det är etablerade artister och jag är väl minst känd, men jag tror jag har möjlighet att slå ur underläge. Hur går det med karriären i friidrott nu? – Du ringer mitt i min rehabträning. 2010 var ett dåligt år med många skador. Jag är precis i gränslandet att trappa ned, men det har varit fokus i så många år så det är en svår grej att släppa. Jag älskar att träna, men jag får se när jag sätter på mig ett par spikskor igen. Till sist, hur har StagePool hjälpt dig? – StagePool var fantastiskt bra när jag flyttade till Stockholm och började min karriär. Det ger en möjlighet att söka jobb, ett verktyg för att förverkliga sina målsättningar. De senaste åren har det varit ett bra sätt för mig att hålla sig a jour med branschen. Av Johan Östborg http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/5475/stina_eriksson_skadespelare http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/5475/stina_eriksson_skadespelare Stina Eriksson - skådespelare Den 27 december är det premiär för Dr Benways uppsättning av Aladdin och den underbara lampan på Hamburger börs. På scen står bland andra Özz Nûjen, Sanna Bråding och StagePoolaren Stina Eriksson. Vi ringde Stina för att få höra mer. Thu, 16 Dec 2010 00:00:00 +0100 2011-09-22T09:16:24+02:00 Kan du berätta lite om föreställningen? – Det är den klassiska sagan om Aladdin. En trollkarl säger sig vara Aladdins farbror och lurar honom att hämta en magisk lampa i en grotta. Aladdin blir instängd i grottan men lyckas ta sig ut och sen fortsätter äventyret med lampan. Det är mycket spänning och humor. Det är teater med mycket musik och det händer något hela tiden. Vilken roll gör du? – Jag spelar Marizaydah, prinsessans bästa kompis som är kär i den onda trollkarlen. En typisk tonårstjej som gillar killar, kläder och glamour. Hur känns det inför premiären? – Nu repar vi intensivt. Jag är lite spänd och nervös men har en trygghet i att allt börjar sitta. Det ska bli otroligt kul. Hinner du med någon julledighet? – Ja, jag åker hem till min familj och firar, så det blir tre dagar ledigt innan vi har genrep den 26. Men det kommer nog bara vara Aladdin i tankarna hela julen. Hur fick du rollen? – Jag sökte via en annons på StagePool. Sen fick jag komma och provspela som Marizaydah, det kändes jättekul. Har du fått fler jobb via StagePool? – Jag dubbade 36 avsnitt av M.I. High åt Svt som jag fick efter en annons på StagePool. Så jag är jättenöjd med StagePool. Tycker du att det är svårt att få jobb som skådespelare? – Efter att jag gick ut min utbildning på Calle Flygare så fick jag jobb direkt som Pippi på Astrid Lindgrens värld. Det gav en kick att det inte var så svårt som man kanske tror. Det handlar mycket om att man måste jaga auditions och hur mycket man ligger i själv. Det finns jobb, sen gäller det att hitta dem. Varför valde du att satsa på skådespeleriet? – På gymnasiet var det mycket sång som gällde. Jag hade teater som tillval och fick en aha-upplevelse – det är det här jag vill göra. Sen så älskar jag att beröra folk och gå in i andra karaktärer. Det är häftigt att få utsätta sig för sådant jag inte skulle göra annars. Har du något mer på gång efter Aladdin? – Efter jul blir det förmodligen mer jobb på Astrid Lindgrens värld, i rollen som Pippi Långstrump, och mer dubbning! Sen får vi se, jag har sökt mycket, spännande!. <a href="http://www.hamburgerbors.se/aladdin/" target="_blank">Läs mer om Aladdin här</a> Av Johan Östborg http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/5452/alexandra_alegren_skadespelare http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/5452/alexandra_alegren_skadespelare Alexandra Alegren - skådespelare Alexandra Alegren producerar och gör en av huvudrollerna i Lars Noréns pjäs Demoner. Fjärde december är det premiär för föreställningen som spelas på Västmannagatan 54 i Stockholm fram till jul. Thu, 02 Dec 2010 00:00:00 +0100 2011-09-22T09:16:24+02:00 Varför har ni valt att sätta upp Demoner? – Jag blev bekant med den när jag pluggade teater 2004. Sen dess har jag verkligen velat köra den, jag blev så påverkad av den. Hur fick du rättigheterna till den? – Vill man som professionell teater få rättigheter till en pjäs av en levande författare så måste man ha rätt mycket pengar. Men jag skrev till Lars Noréns agent och förklarade hur mycket jag ville göra Demoner. Efter några vändor fram och tillbaka så fick jag ett bra pris för rättigheterna. Tack vare Lars Norén och hans agent Margareta Petersson kan vi sätta upp pjäsen. Vad handlar Demoner om? – Två par som på ytan verkar olika. Ena paret är världsvant och elegant medan det andra lever ett inrutat barnfamiljeliv. När det eleganta paret bjuder in de andra blir det en väldigt dramatisk kväll. Det är en underhållande komedi med inslag av det mörka och djupa. Det är en ovanlig Norénpjäs för den har bara spelats professionellt två gånger tidigare. Hur är det att vara producent? – Det är ett ensamt jobb även fast man får hjälp, och det blir så stort man gör det till. Jag har bland annat ordnat flera bra samarbetspartners som har hjälpt oss med lokaler, scenografi, rekvisita och tryck av affischer. Tack vare det så har vi inte behövt ligga ute med pengar. Processen har varit enormt lärorik. Jag är glad att jag älskar att jobba hårt för det har krävts en stor mängd energi för att klara av både producentrollen och skådespelandet. Det har varit både krävande och helt fantastiskt. Hur känns det nu inför premiären? – Nu känns det som om allt börjar falla på plats. Till helgen är vi klara och vill spela. Är det något speciellt du lärt dig under det här projektet? – Det är viktigt att göra en detaljerad plan och ha tusen plan B. Hur väl du än planerat så kommer det hända saker som måste lösas. Du måste vara beredd på total omvandling av både struktur och projekt. Det är även en del av spänningen! <a href="http://www.myspace.com/556449711" target="_blank">Läs mer och boka biljetter här</a>    <a href="/docs/news/news_detail.asp?id=5429" target="_blank">Läs nyhet på StagePool om Demoner</a> Av Johan Östborg http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/5440/kristoffer_stalbrand_skadespelare http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/5440/kristoffer_stalbrand_skadespelare Kristoffer Stålbrand - skådespelare StagePoolaren Kristoffer Stålbrand har gjort familjeteater, revy, stand up och imitationer. Nu är han seriemördare i en ny långfilm som just nu spelas in i Stockholm. Wed, 24 Nov 2010 00:00:00 +0100 2011-09-22T09:16:24+02:00 Vad är det du gör nu? – Jag håller på att göra två filmer av deckaren Ont blod av Arne Dahl. Jag gör en seriemördare. Sammanlagt ska de spela in tio Arne Dahl-filmer. Hur fick du den rollen? – Jag var och provfilmade på produktionsbolaget Filmlance för ett år sen inför en Beckfilm. De hade kvar mina uppgifter och ringde upp mig igen för att provfilma för den här rollen. Det är inte säkert att man får just det man söker, men kommer man in på ett stort produktionsbolag så kan det ge ringar på vattnet. Hur har det varit på inspelningen? – Det har varit väldigt bra. Det är lärorikt att få jobba med duktiga regissörer och skådespelare som Shanti Roney. Jag har gjort en biljakt, utfört mord och lite allt möjligt. Biljakt, kan du berätta lite om den? – De hade spärrat av hela Hagagatan i centrala Stockholm. Jag var ensam skådespelare med ett helt filmteam. Men man kör inte så fort och bara korta sträckor. Det är många kameravinklar som man sedan klipper ihop i redigeringen så det ser häftigt ut. För varje kamerainställning så tog det en till två timmar att spela in, så det är ganska tidskrävande. Varför blev du skådespelare? – Det tog fart när jag gick estetisk linje med sceninriktning på gymnasiet. Då fick jag en bra bas och många lärare som tyckte jag var duktig. Jag tycker om att få kliva in i en annan roll, man får uppleva mycket olika saker som skådespelare. Vilka tips skulle du vilja ge andra som vill satsa på skådespeleriet? – Man ska använda sig av armbågar, men snälla inte vassa. Du ska vara framåt och offensiv när du väl får en chans. Lägg ut kräftburar överallt, ju fler burar ju lättare får du napp. Du ska aldrig ge dig och ha rätt inställning. När du väl får provspela ska du vara påläst. Har du något mer på gång efter Ont blod? – Jag har varit på en provfilmning och har lite annat på gång också, men det är inget jag kan säga något mer om än. Av Johan Östborg http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/5418/maria_doverud_musikalartist http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/5418/maria_doverud_musikalartist Maria Doverud - musikalartist Hon sökte till musikalen Side Show via StagePool, nu spelar Maria Doverud huvudrollen som den siamesiska tvillingen Daisy. Fram till mitten av december är de på turné genom Sverige. Thu, 04 Nov 2010 00:00:00 +0100 2011-09-22T09:16:24+02:00 Vad handlar Side Show om? – Side Show handlar om ett siamesiskt tvillingpar som blir köpta av en direktör till en freakshow. En teaterdirektör kommer och ser föreställningen och får upp ögonen för dem, så han köper loss tvillingarna och gör dem till stjärnor i vaudeville. Sen uppstår det förstås en del kärlekstrassel och annat. Tvillingparet har faktiskt funnits på riktigt. Hur är det att sitta ihop med någon annan hela föreställningen? – Det är väldigt kul och en stor utmaning. Jag har haft turen att få göra det med Jenny Holmgren som gör den andra huvudrollen. Vi sitter faktiskt inte ihop i kläderna, utan vi får stå och pressa ihop oss i höften. Jag fick lite ont i ryggen av det under rep-tiden. Ni har spelat några föreställningar hittills, vad har ni fått för mottagande? – Det har varit helt fantastiskt, vi har fått stående ovationer flera gånger. Vi känner att det är bra, men sen är det lite svårsålt när det inte är någon känd musikal och inga kända namn med. Hur är det att spela en föreställning på turné? – Det är roligt att komma till olika städer och scener. Vi måste anpassa oss hela tiden till nya teatrar och scener. Exempelvis i Kalmar lutade scenen sex grader vilket gjorde det extra tungt att rulla runt scenografin på scenen. Varför satsade du på just musikal? – Jag har drömde aldrig som liten att bli musikalstjärna, jag visste däremot att jag ville sjunga. Under gymnasietiden så sjöng jag i ett rockband och jag sökte också till rockmusikerlinje i Stockholm, men jag fick inte ens komma på audition. Då hade jag Musikteaterlinjen i Bjärnum som plan B. Där upptäckte jag hur kul det var att förmedla en historia med sång och sökte mig vidare till Balettakademien. Efter utbildningen har jag gjort mycket show, så nu känns det kul att få göra det jag är utbildad till, och dessutom en huvudroll. Vad har StagePool betytt för din karriär? – Jag har fått nästan alla jobb genom StagePool, bland annat den här rollen i Side Show. StagePool är ett extremt bra sätt att få reda på auditions, där finns nästan allt <a href="http://www.sideshowsweden.se/" target="_blank">Läs mer om Side Show och se turnéplanen här.</a>   Av Johan Östborg http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/5395/linnea_larsdotter_mikkela_musikalartist http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/5395/linnea_larsdotter_mikkela_musikalartist Linnea Larsdotter Mikkelä - musikalartist Linnea Larsdotter Mikkelä går just nu musikalutbildning på New York Film Academy. Efter att ha spelat i bland annat Sound of Music och A Chorus Line har hon valt att bredda sin utbildning i New York. Här berättar hon om hur det fungerar att studera i USA Fri, 22 Oct 2010 00:00:00 +0200 2011-09-22T09:16:24+02:00 Hur kom du in på utbildningen? – Jag gjorde audition i New York, men det finns möjlighet att göra audition i Europa. Min förberedelse bestod av två kontrasterande monologer och två musikalsånger. Många skolor i USA tar emot internationella studenter, men jag rekommenderar att kontakta CSN för att se så att din skola är studiemedelsberättigad, eftersom avgiften tenderar att vara hög. Konkurrensen är hård, eftersom artister från hela världen söker sig till New York. Men det finns samtidigt ett sort utbud av skolor och utbildningar. Det kan också vara bra att kolla hur skolan du söker har det med stipendium, det är betydligt vanligare i USA än i Sverige. Vad är fördelen med att gå utbildning i New York? – På New York Film Academy är i stort sett alla lärare på Broadway just nu, de lär ut på dagen och går och gör en show på kvällen. Det ger ett otroligt kontaktnät. Ett telefonsamtal från dem så kanske en dörr öppnas, eller åtminstone ett fönster. Du har ju dessutom målet bokstavligt talat utanför dörren, eftersom NYFAs lokaler ligger på Broadway. New York har de absolut främsta utbildningarna inom skådespel och musikal, och kravet på hårt arbete och disciplin är högt. Jag valde att utbildningen nu för bredda mig så att jag passar den amerikanska marknaden, och för att vi på skolan också får en filmutbildning för att matcha trenden med filmmusikaler och tv. Hade du någon musikalutbildning från Sverige? – Jag hade en ettårig förberedande musikalartistutbildning från Forum Dans- och Artistakademi, samt många år av drama-, sång- och danslektioner. Är det någon skillnad på utbildningen i New York mot de vi har i Sverige? – En musikalartistutbildning här är mycket mer fokuserad på agerandet. Man är trött på stora, glassiga, överdrivna uttryck, och man söker mer och mer det minimalistiska och naturliga agerandet, som verkligen kan beröra publiken. På skolan lär vi oss mycket Meisnerteknik, som bygger på ett verkligt reaktionellt beteende. Man lägger däremot inte lika mycket krut på dansen som jag tycker man gör i Sverige. Hur fungerar det om man vill stanna kvar och jobba i USA? – Efter en avslutad utbildning kan du ansöka om ett ettårigt arbetstillstånd, vilket oftast beviljas. Då kan du, och måste, jobba för att få stanna i landet. Däremot spelar det ingen roll om du får betalt eller inte. Annars kan det vara mycket svårt att få ett arbetstillstånd, särskilt som artist där du oftast inte har ett företag som vill anställa dig innan du har flyttat hit. Men även om konkurrensen är hård så finns det ju samtidigt en massa jobbmöjligheter, eftersom så många shower sätts upp samtidigt, plus att man har alla regionala teatrar, turnéer, off-Broadway och andra möjligheter att jobba. Passar du på att se mycket musikal på Broadway? – Det som är så perfekt är ju att de flesta Broadwaymusikaler har studentrabatt, så du kan få biljetter så billigt som 27 dollar. Vi uppmanas att se så mycket som vi kan av den enkla anledningen, som min huvudlärare VP Boyle uttrycker det, "You could be in it". Klara favoriter är Next to Normal och Jersey Boys. Sedan har vi ju såklart Wicked som är den stora blockbustern.  <a href="http://www.nyfa.com" target="_blank">Läs mer om New York Film Academy</a>   Av Johan Östborg http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/5346/jesper_sjolander_musikalartist http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/5346/jesper_sjolander_musikalartist Jesper Sjölander - musikalartist Musikalartisten Jesper Sjölander är aktuell med huvudrollen i farsen Charleys tant på Odenteatern i Stockholm. Enligt Kulturbloggen är det ”en fars där jag nästan trillar av stolen av skratt”. Vi ringde Jesper för att få höra mer om föreställningen. Thu, 07 Oct 2010 00:00:00 +0200 2011-09-22T09:16:23+02:00 Berätta om Charleys tant. – Det är en fars skriven av Brandon Thomas. Vår regissör Peter Luckhaus har gjort en bearbetning och förlagt handlingen till USA på 50-talet när alla college var uppdelade för tjejer och killar. Storyn handlar om Charley som berättar för sin vän Jack att han har en tant som ska komma på besök. Hon kan vara deras ”förkläde” så de kan bjuda in tjejer de vill träffa från andra college. När Charleys tant inte dyker upp övertalar de en kompis att klä ut sig till henne. Hur tycker du det är att spela fars? – Den versionen vi spelar är mycket situationskomik. På scen handlar det om personkemi, vi som spelar har funnit varandra väldigt bra på scen. Sen blir alla kvällar olika, ibland skrattar publiken på de mest oväntade ställena. Ibland räcker en blick för skratt och den timingen är svår att hitta. Men tror man på grundmaterialet blir det väldigt roligt. Man ska inte tänka på att försöka vara rolig, då lyckas man inte. Hur fick du jobbet? – Jag gick på en audition jag sett på StagePool. Så ringde de några dagar senare och sa att jag fått rollen. Du ska debutera som regissör också, berätta om det. – Jag fick en praktikplats som regiassistent åt Staffan Aspegren på ett produktionsbolag för att vi skulle sätta upp Dracula i Globen. När den föreställningen blev framflyttad fick jag frågan om jag inte ville regissera operan Amahl och Nattgästerna. Jag sitter just nu och gör en bearbetning och nyöversättning. Vill du jobba mer som regissör i framtiden? – Som kulturarbetare är det bra att ha många strängar på sin lyra, vi har så hög arbetslöshet i branschen. Men jag älskar att dansa, sjunga och skådespelandet, så gör jag annat som kulturarbetare vill jag inte att det ska utesluta den biten. Har du några förebilder? - Nej, inte inom artistvärlden. Jag har spelat hockey förut och det är där jag har mina idoler. Jag har till och med gjort en hockeymusikal. Hockeymusikal, vad är det för något? – Det var Kulturverket i Umeå som skapade föreställningen utifrån en blogg där barn fick skriva hur det är att spela i ett hockeylag. En dramaturg satte sedan ihop det till musikalen Penalty Killers som vi framförde på Umeå arena med en kör på 400 personer och en symfoniorkester. Av Johan Östborg http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/5300/karolina_bohman_artist http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/5300/karolina_bohman_artist Karolina Bohman - artist StagePoolaren Karolina Bohman är gymnasten som blev artist. Nu dansar och körar hon bakom Magnus Uggla i Ugglas revy. Fri, 17 Sep 2010 00:00:00 +0200 2011-09-22T09:16:23+02:00 Hur känns det inför nypremiären av Ugglas revy? - Det känns jätteroligt. Kul att det är i Stockholm nu. Berätta lite om föreställningen? - Första akten är typisk gammeldags revy. Skämt, vitsar, snygga danstjejer och en fantastisk primadonna . Andra akten blir lite häftigare, men mer vill jag inte säga. Det är inte bara en show med Ugglas grymma låtar, även fast Ugglas musik självklart är med! Vad gör du i revyn? - Jag dansar och körar. Vi är fyra dansare som får mycket plats på scen. Det är en utmaning, det finns alltid saker att tänka på och göra bättre. Men det är skitkul att få göra så mycket blandat i revyn. Jag har varit med och spelat i Karlshamn och Göteborg tidigare. Du har en bakgrund som elitgymnast, hur har det hjälpt dig som artist? - Jag är fysiskt stark från gymnastiken. I alla uppsättningar jag varit med i har jag gjort nåt lite extra, som att slå en volt. Men jag har aldrig fått använda så mycket som jag kan från gymnastiken i nån föreställning. Varför bytte du bana, från gymnast till artist? - Jag slutade som gymnast när jag var 19. Fram tills dess var det bara gymnastik. Jag ville kvala till OS, men lyckades inte. Så jag bestämde mig för att göra något annat och kände att jag ville göra något fysiskt och inte sitta exempelvis på ett kontor. Jag har alltid gillat sång och dans. Så då sökte jag Performing Arts School i Göteborg och kom in. Du har haft en hel del jobb sen du gick klart utbildningen, hur lyckas du med det? - Jag har fortsatt att träna, ta sånglektioner och hålla mig i form även efter utbildningen. Jag vill tro att hårt jobb ger resultat. Man måste även tro på sig själv. Som gymnast lärde jag mig att sätta mål och tro på att jag kommer dit. Som tioåring ville jag bli bäst i Sverige i gymnastik, sex år senare var jag det. Av Johan Östborg http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/5287/anne_fant_ekman_skadespelare http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/5287/anne_fant_ekman_skadespelare Anne Fant Ekman - skådespelare Skådespelaren Anne Fant Ekman är en av alla eldsjälar som ser till att det finns teaterscener även på mindre orter. Ett engagemang som kräver mycket arbete både på och bakom scenen. Fri, 10 Sep 2010 00:00:00 +0200 2011-09-22T09:16:23+02:00 Vad gör du just nu? Jag spelar huvudrollen Clarissa i ScenVaras uppsättning av Spindelnätet skriven av Agatha Christie. Från den 21 augusti spelar vi oftast inför en fullsatt salong i Teaterladan i Larv. Det är en roll som kräver mycket eftersom jag står på scenen i stort sett alla 57 scenerna. Det kräver olika känslouttryck och kommunikation med medspelare. Även om det är en deckare finns det roliga sekvenser. Pjäsen bygger på 127 sidor text som måste sitta för att publiken ska förstå alla invecklade turer. Ett mästerverk av Agatha Christie som gett mig mersmak att spela teater. Hur har det gått hittills med Spindelnätet? Vi hade en strålande premiär och det strömmar till mer och mer publik hela tiden. Nu har vi bara några föreställningar kvar, i stort sett är det fullsatt varje gång vi spelar. Publiken har varit fantastisk och jag är överväldigad av allt beröm jag får. Publiken förstår att det är en krävande roll, och ser att vi som ensemble har hög kvalitet på vårt spel, tack vare mycket träning under kunniga ledare. Berätta om teaterföreningen ScenVara och din roll där. Jag är ordförande för ScenVara som har cirka 100 medlemmar. Jag är med och spacklar scenrum, torkar bänkar innan föreställningarna och sätter i toapapper, kort sagt hugger in där det behövs. Formellt är jag producent för Spindelnätet, men efter att jag delat ut uppgifterna har det snarare blivit en producentgrupp. Just så som jag helt vill jobba; att alla känner delaktighet och ansvar och får beröm för vad som utförs omkring scenen, inte minst med scenbyggandet och marknadsföringen. Vad är det som är så roligt med att vara skådespelare? Det är roligt att få stora utmaningar och kasta sig ut och försöka. Jag spelar zombie eller fin överklassdam med samma förtjusning. Jag älskar att klä ut mig! Det bästa tycker jag är möjligheten att vara del av en kreativ gemenskap som låter människor växa i självförtroende och som utvecklar människor. Hur är det att bo i Falköping och vara skådespelare? De flesta jobben finns ju i storstäderna, men det går fint. Det är bra kommunikationer, det går att vara i Stockholm på några timmar så det är ”nästan pendlingsbart”. Problemet är att få människor i storstäder att inse att även vi på landet håller hög klass, vi är ganska okända för producenter eller castingbyråer. Har du fått några jobb via StagePool? Ja, det har hänt. Speciellt när jag har stuckit ut och skrivit lite skojiga saker i mina ansökningar, till exempel mitt första uppdrag i serien Stockholm. Men numera är det även genom att folk i branschen sett att jag är duktig och har lätt för att samarbeta. Av Johan Östborg http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/5105/magnus_kviske_skadespelare_och_artist http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/5105/magnus_kviske_skadespelare_och_artist Magnus Kviske - skådespelare och artist StagePoolaren Magnus Kviske är en av 30 utvalda som kommer åka till USA för att representera Sverige i tävlingen World Championship of Performing Arts (WCOPA). Tävlingen pågår den 17-25 juli, och går av stapeln i Westin Bonaventure Hotel i Hollywood. Wed, 02 Jun 2010 00:00:00 +0200 2011-09-22T09:16:23+02:00  I mer än tio år har Magnus varit verksam inom underhållningsbranschen, och vi har kunnat följa honom i Grease på Nöjesteatern i Malmö (Måns Zelmerlöw), sommarfarsen på Fredriksdalsteatern i Helsingborg (Eva Rydberg), Talang i TV4 och i revy med Jarl Borssen och Hasse Andersson, för att nämna några av alla de produktioner han medverkat i. Hur kom du med i WCOPA? – Jag sökte via en annons i StagePool, och fick skicka in mycket material så som cv och videoklipp. Sedan valdes jag ut efter samråd mellan den svenska och den amerikanska agenturen. Hur går tävlingen till? – Man går igenom flera olika tävlingsmoment, och sedan blir det final. Vinnaren får stipendier och bidrag för att satsa på sin karriär. Jag kommer att tävla i klassen skådespelare, och man har en minut på sig att övertyga juryn. Vad kommer du att uppträda med? – Det är inte bestämt än, men det blir något med mycket humor. Jag ska på ett informationsmöte i Malmö snart, och då får jag förhoppningsvis lite mer kött på benen kring själva framträdandet. Egentligen är att vinna inte det viktigaste för mig. Det kommer att finnas många seminarier att gå på och möjligheter att träffa agenter, så det är ett bra tillfälle att träffa nya kontakter i branschen. Det är värt väldigt mycket! Har du några tips för den som vill söka till tävlingen nästa år? – Man får förbereda sig på att ansökan är ganska krävande, och framför allt får man lägga ned mycket tid på allt pappersjobb som krävs för att åka till USA. Det är svårt att avgöra i förväg vad man ska förvänta sig, men i den här branschen gäller det att ha mycket tålamod, och att ta chansen när den väl kommer! I höst fortsätter Magnus att frilansa som vanligt, bland annat med Kosta Comedy Club. Åtminstone är det planen just nu. Ingen vet än så länge vad som kan hända i Hollywood! Vi på StagePool håller tummarna för Magnus inför World Championship of Performing Arts 2010! Av Minna-Lisa Mattsson http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/5092/erica_lofgren http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/5092/erica_lofgren Erica Löfgren StagePoolaren Erica Löfgren har fått rollen som Klara i långfilmen Simon och ekarna, som spelas in i bland annat Tyskland och Göteborg. Thu, 20 May 2010 00:00:00 +0200 2011-09-22T09:16:23+02:00 Hur gick det till när du fick rollen?  – Jag sökte jobbet via StagePool, castaren mejlade och ville att jag skulle göra provfilm hemma, och sen fick jag komma och provfilma. Efter det hörde castaren av sig igen, och jag hade fått min första stora roll i långfilmssammanhang! Vem är ”Klara”? – Klara är en ung kvinna som huvudkaraktären Simon träffar och blir tillsammans med. Hon är stark och går sin egen väg. Till exempel är hon intresserad av psykologi, och studerar på universitetet till psykiatriker. Klara är hård och tuff på ytan, men vill nog innerst inne ha närhet, kärlek och kanske till och med familj. Hon har svårt för att kontrollera sitt känsloliv. Hur har du förberett dig för rollen? – Jag har läst boken och hämtat mycket inspiration där. Man har ju alltid manus att utgå ifrån, där man också kan läsa vad de andra karaktärerna säger om Klara. Sedan tillför regissören väldigt mycket också, och man testar många olika vinklar innan man hittar fram till den rätta känslan. Skiljer sig filmen och boken åt? – Jag tycker att filmen rättfärdigar boken väldigt bra. Det är samma fina känsla i båda. Vill du jobba som skådespelare i framtiden? – Ja, det har alltid varit min dröm, men jag har också andra intressen. Till exempel har jag gått en kurs i form på Beckmans, vilket är ett helt annat sätt att få använda sin kreativitet. Jag har ett stort intresse för inredning och design, och upplever att olika kreativa områden faktiskt inspirerar varandra. Det är också nyttigt att göra något helt annat emellanåt för att få perspektiv och utvecklas. Ofta föds kreativitet ur frustration. Om man känner att man befinner sig på fel plats i livet kan man få extra energi för att förflytta sig och ta tag i det man verkligen vill göra.  Du har också jobbat bakom kameran, är det något du vill fortsätta med? – Det var en rolig erfarenhet, nyttigt att se hur allt går till och man lärde känna många fina människor. Jag trivs bra med hela miljön kring en filminspelning. Det blir ofta en skön familjeanda, nästan som ett kollektiv, oavsett om man befinner sig framför eller bakom kameran. Men för närvarande lägger jag fokus på det jag gör nu. Vilka är dina personliga förebilder? – Jag är intresserad av dans, och jag gillar det mesta som koreografen Mats Ek gör. En mycket inspirerande regissör är Mattias Andersson, konstnärlig ledare på Backateatern. Som skådespelare är Meryl Streep en bra förebild. Hon har fötterna på jorden och verkar ha ett sunt förhållande till sitt arbete. Någon gång under nästa år kommer vi att kunna se Erica Löfgren på bio i långfilmen Simon och ekarna! Av Minna-Lisa Mattsson http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/5048/carl_eric_bjorkman_statist http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/5048/carl_eric_bjorkman_statist Carl-Eric Björkman - statist Vi har fått en pratstund med Carl-Eric Björkman som är en av våra mest aktiva statister. Han har nyligen gjort ett reklamfotojobb för syltmärket Bob, och om några veckor kommer vi att kunna se honom som solbadande herre på livsmedelsbutikernas affischer. Fri, 23 Apr 2010 00:00:00 +0200 2011-09-22T09:16:22+02:00 Vem är Carl-Eric Björkman?  – Jag är numera avtalspensionär, med 30 års arbete bakom mig som ekonom inom bland annat finansbolag och som tullrevisor. Dessutom är jag medlem i Tullens konstförening och aktiv som politiker i Moderaterna. Och så sitter jag med i många olika nämnder också. Hur kom det sig att du började jobba som statist? – Jag svarade på en annons i lokaltidningen, det var 1999. Jag sökte jobbet och fick komma dit för att bli fotograferad och uppge längd och klädstorlekar. Sedan hörde de av sig och jag hade fått mitt första jobb som statist! Jag fick agera finansman i tv-serien Lucas 8:18. Hur gör du för att få så många jobb? – Sedan det första jobbet har det rullat på. Ibland blir jag kontaktad, men många gånger har jag fått jobb genom StagePool också. Nästan varje vecka finns något jobb för mig att söka, och om producenten hör av sig tar jag reda på mer information om jobbet och tackar ja eller nej utifrån det. Jag tar inte vilket jobb som helst. Vilken är den största skillnaden mellan reklamjobb och att medverka i en långfilm? – Reklamjobb går ofta väldigt snabbt, ibland är man klar på en timme. Och så får man se resultatet med en gång. Är man med som statist i en långfilm blir det nästan alltid lång väntan och många omtagningar. Sedan kan det ta upp till ett år innan man får se resultatet. Vilket jobb har varit roligast hittills? – Det var när jag medverkade i ett avsnitt av Rederiet. Jag hade en roll som tysk ambassadör, och fick plugga in repliker på tyska. Det var också en upplevelse att få träffa alla de professionella skådespelarna! Av Minna-Lisa Mattsson http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/5011/frida_liljevall_skadespelare http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/5011/frida_liljevall_skadespelare Frida Liljevall - skådespelare Den 7 april har Frida Liljevall premiär med föreställningen Visning 23:35. Pjäsen sätts upp av Teater Iris som Frida startat och är konstnärlig ledare för. Thu, 01 Apr 2010 00:00:00 +0200 2011-09-22T09:16:22+02:00 Vem är Frida Liljevall? – Jag är utbildad på Kulturama och på The Lee Strasberg Theatre Institute i New York. Jag har alltid velat spela teater, men tröttnade ett tag då jag inte tyckte det var värt all slit. Jag började spela professionellt för fyra år sen. Sedan dess har jag frilansat och varit anställd vid bland annat Eskilstunarevyn och Dramaten. I sommar är jag med i Mio min Mio på Kastellet i Vaxholm Jag har även arbetat en del som regissör och hoppas fortsätta med det mer i framtiden. Men nu spelar jag Visning 23:35 på Kulturstudion i Stockholm. Vad handlar Visning 23:35 om? – Det är ett nyskrivet drama av Patrik Bergner som också regisserar. Den handlar delvis om ett Stockholmsproblem, bostadsbyten. Ett par med en gigantisk lägenhet vill byta till en etta för att de har ett väldigt dåligt förhållande. De får besök av en taxichaufför som är intresserad av lägenheten och han dras in i ett extremt relationsdrama. Varför valde ni att sätta upp just den? – Vi ville sätta upp något modernt och en föreställning vi kan turnera med. En anledning att vi valde Visning 23:35 är förstås att Patrik varit med i Teater Iris sedan starten och att det är en intressant och bra pjäs. En till anledning är att när vi startade Teater Iris ville vi spela på platser som inte var regelrätta teatrar för att skapa större närhet till publiken. Tidigare har vi satt upp Tribadernas natt på Berns, nu var meningen att spela i olika lägenheter. Vi hittade ingen lägenhet nu, men Kulturstudion påminde oss någon slags lyxlägenhet som skulle kunna ligga i New York. Tanken är att vi ska försöka spela i lägenheter om vi turnerar med föreställningen. Varför startade du Teater Iris? – När jag startade Teater Iris hade jag inte jobbat så mycket som skådespelare, delvis för att jag utbildat mig utomlands och det är svårt att få jobb när man inte gått Teaterhögskolan. Jag tröttnade på att vänta, så istället skapar vi våra egna jobb med större konstnärlig frihet. Har du några råd till andra som vill starta en egen grupp? – Var förberedd på att det inte är lätt och extremt mycket arbete, mer än man tror. En av anledning till att jag startade var att jag ville sätta upp Tribadernas natt, så jag tror att passion att vilja göra något speciellt är viktigt. Ha en tydlig vision och omge dig med människor med liknande idéer. Och försök att utmärka dig, det finns många teatergrupper du konkurrerar med. Vad har ni för framtidsplaner med Teater Iris? – Vår förhoppning är att turnera med Visning 23:35 i höst. Sedan har vi en monolog på gång baserat på en roman, men det är inget jag kan berätta mer om än. För mer information om föreställningen och speldatum besök <a href="http://www.teateriris.com/visning" target="_blank">teateriris.com</a>. Där kan StagePoolare köpa biljetter för endast 99 kronor om du anger kampanjkoden StagePool. Av Johan Östborg http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/4988/anna_lena_erlandson_skadespelare http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/4988/anna_lena_erlandson_skadespelare Anna-Lena Erlandson - skådespelare Kortfilmen O helga natt vann Dragon Award New Talent på Göteborgs filmfestival i år. Biroll i filmen spelas av Anna-Lena Erlandson. Här berättar hon om filmen och hur det är att se det färdiga resultatet för första gången. Mon, 15 Mar 2010 00:00:00 +0100 2011-09-22T09:16:22+02:00 Hur känns det att O Helga natt vann en Dragon Award? – Det känns fantastiskt bra, jätteroligt. Kan du berätta lite om filmen? – Vi spelade in filmen under en helg i en råkall stuga utanför Uddevalla. Jag gör rollen som en ensam sjukvårdare som besöker en lika ensam man på julafton. Mannen gör ett försök att få kontakt men misslyckas. Vi skiljs lika ensamma som innan. Väldigt tragiskt. Du spelar också i långfilmen Jävla pojkar, vad handlar den om? – Det är ett familjedrama som spelades in i Bergsjön i Göteborg. Jag gör en roll som teaterlärare åt en av huvudrollerna. Det var otroligt roligt att vara med. Vi spelade in under ett par månader med ett stort team och flera kända skådespelare, en kontrast till O helga natt med en helg och bara två skådespelare. Filmen ska upp på biograferna i sommar. Hur är det att se den färdiga filmen för första gången? – Det är hemskt kul och ibland även lite nervöst. Vi skådespelare har oftast ingen aning om hur det ser ut när vi spelat in, vi litar bara på att vi gjort vårt bästa. När man ser filmen kommer ett ögonblick av nervositet, hur ser det ut, är det bra? Hittills har det varit bara bra och det är en härlig känsla. Vad är det som gör ditt jobb som skådespelare så roligt? – Att vid varje inspelning träffa intressanta människor och att få utmana sig själv framför kameran. När man står framför kameran måste man använda sig av sin egen kapacitet. Man ger allt och får feedback från regissören, det är otroligt givande. Du har ingen formell utbildning, hur har det varit att slå sig in i branschen utan den? – Jag har lärt mig under vägen och startade med mindre roller för att avancera till större. Och så har jag någon talang också, kan man väl hoppas. Jag kommer från en familj med scenvana, jag är mer eller mindre uppväxt bakom scen. Det började gå bra för mig direkt och jag hann inte riktigt tänka tanken på teaterskolan. Jag fick större och större roller, och nu fungerar det jättebra. Utbildningen ger dig verktyg att arbeta utifrån, men det går att komma dit man vill på andra vägar. Hur fungerar det att söka jobb på StagePool för dig? – Jag har fått tre jobb via StagePool. Det är en väldigt bra källa till skådespelarjobb. Det är den enda sajten jag använder regelbundet. <a href="http://www.youtube.com/user/DragonAwardNewTalent#p/u/30/6ayQDFUdPa8" target="_blank">Se filmen O helga natt här</a> Av Johan Östborg   http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/4947/louisa_lyne_sangerska http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/4947/louisa_lyne_sangerska Louisa Lyne - sångerska StagePoolaren och musikalartisten Louisa Lyne har hittat sin nisch, hon uppträder med sånger på jiddish. Fri, 26 Feb 2010 00:00:00 +0100 2011-09-22T09:16:22+02:00 Vem är Louisa Lyne? – Jag är en norrlandstjej som numera är bosatt i Malmö. Jag är utbildad till musikalartist på Balettakedemien i Göteborg och i Mountview Academy of Theatre Arts i London. Har frilansat runt om i Sverige de senaste åren och gigat mycket som yiddishsångerska Hur kommer det sig att du började som yiddishsångerska? – Jag halkade in på den här grenen av en slump faktiskt för flera år sedan, som visade sig passa mig perfekt! Kan du beskriva musiken? – Det är svårt att beskriva musiken. Men en ungefärlig förklaring är judisk folksång från Östeuropa som är nära besläktad med romsk musik. Hur gör du för att få spelningar? – Nu för tiden går allt genom min bokare <a href="http://www.maestromusic.se" target="_blank">Maestro Music</a>. Men innan jag fick en bokare så skötte jag allt själv. Oftast ledde en spelning till en annan, och så vidare. Men många telefonsamtal och mejl har jag ägnat mig åt i mina dagar... Har du något mer på gång förutom din karriär? – Just nu går min tid mestadels åt till att sjunga yiddishsånger, har en kommande inspelning och ett projekt i London i april. Men jag kommer även jobba med en barnmusikal under våren plus att jag undervisar dansklasser i både Lund och Malmö. <a href="http://www.louisalyne.se" target="_blank">Läs mer på Louisas hemsida</a> Av Johan Östborg http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/4887/ida_gyllensten_skadespelare http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/4887/ida_gyllensten_skadespelare Ida Gyllensten - skådespelare Just nu färdigställs långfilmen Spindelgången. En av huvudrollerna spelas av StagePoolaren Ida Gyllensten, som fick jobbet tack vare en annons på StagePool. Vi ringde Ida för att få veta mer om filmen. Mon, 01 Feb 2010 00:00:00 +0100 2011-09-22T09:16:22+02:00 Berätta om Spindelgången? – Det är en film inspirerad av både Bergman och Lynch. Det är gothiska skräckinslag invävt i drömsk dekadens och handlar om både passion och undergång. Men det är en slags familjehistoria också, om oförmåga till kärlek. Det är svårt att beskriva. Det finns så mycket i filmen, och samtidigt så kan jag inte säga för mycket om den. Vad gör du för roll? – Jag gör Olimpia, en blandning av Ibsens Nora, Sagans Cécile och den unge Werther. Hon är lite en drömmerska, lite som en sömngångare. Det är en väldigt passionerad roll och helt underbar att spela. Hur fick du rollen? – Jag fick den genom StagePool. Jag såg en annons vid midsommar om en avantgardistisk skärgårdsfilm. Det lät spännande tyckte jag och skickade en ansökan. Sen fick jag jättemycket text som jag skulle läsa innan jag åkte till Göteborg och provfilmade. Jag var inte säker på att det hade gått så bra, men sen ringde de och ville att jag skulle komma tillbaka och prova mot Andreas Kleerup som spelar den andra huvudrollen, och till slut blev jag vald till Olimpia. Hur var inspelningen? – Det var lite magiskt och väldigt intensivt. Vi hade en lång rep-period där det mest var jag, vår regissör och Andreas. Sen spelade vi in under några veckor på Tjörn, i Trollhättan och lite i Varberg. Vi jobbade väldigt snabbt men blev ändå ett tajt team. Vilka mer är med i filmen? – Bland andra Alexandra Dahlström och Freddie Wadling som gör Ygor och har lite av en berättarfunktion i filmen. Du är utbildad i England, hur är det jämfört med Sverige? – Det är lite svårt att jämföra hur det skulle ha varit om jag utbildat mig i Sverige. Fördelen är att jag lärt mig arbeta på engelska. Men om man utbildar sig i Sverige hamnar man i ett sammanhang här, man gör kanske praktik på en teater och lär känna folk så att man skapar ett kontaktnät. Du har också fått coachning av StagePool, vad har det gett dig? – Det har varit jättebra. Vi har jobbat mycket med struktur så man inte går runt för mycket i en känslostorm. Vi har lärt oss planera och strukturera för att maximera möjligheten att få jobb. Det har gett mycket positiv energi. <a href="http://www.spindelgangen.se/" target="_blank">Läs mer om Spindelgången.</a> Av Johan Östborg http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/4844/niclas_buskenstrom_skadespelare http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/4844/niclas_buskenstrom_skadespelare Niclas Buskenström - skådespelare Hamlet på Stockholms stadsteater har fått lysande recensioner. Med på scen tillsammans med Gustaf Skarsgård och Sven Wollter ser vi StagePoolaren Niclas Buskenström. Fri, 15 Jan 2010 00:00:00 +0100 2011-09-22T09:16:22+02:00 Vem är Niclas Buskenström? – Jag är en skådespelare som haft teater som hobby i 20 år. Jag var över 30 när jag bestämde mig för att satsa på skådespelandet. Vad gör du på Stockholms stadsteater? – Jag är figurant i Hamlet tillsammans med två andra. Jag har inga repliker men gör väldigt mycket. Pjäsen är bygd på bilder, så vi gör mycket för helheten. Vi flyttar bland annat möbler och skådespelare, gör små entréer och blir utkastade. Hamlet är fantastiskt roligt för att jag är så delaktig. Jag medverkar också i Måsen med en liten statistroll som rysk soldat. Hur fick du jobbet? – Måsen fick jag via en annons på internet. Jag fick göra en audition och kom väl överens med regiassistenten. När jag väl var inne på stadsteatern gäller det att hålla sig framme och prata med rätt människor. Så fick jag jobbet i Hamlet. Ni har fått väldigt bra recensioner för Hamlet, hur känns det? – Det är kul. Jag ser det också som ett sätt att få mer arbete, de lade direkt till tio extra föreställningar. Du har inte gått teaterhögskolan, vad innebär det? – Det är tufft. Man blir ofta bortsorterad direkt, även fast det blivit lite bättre. Men man får inte chansen att visa vad man kan och vad man gjort. Jag har sökt teaterhögskolan flera gånger, men jag har förstått att det kräver en enorm satsning bara att söka. Nu är jag för gammal, så jag får försöka visa vad jag är bra på istället. Vad har du för tips till andra som vill få jobb? – Talang i all ära, men man måste vara väldigt följsam och en bra person att samarbeta med. Är man bra på scen men inte fungerar vid sidan om så är det svårt att få jobb. Ödmjukhet och hårt arbete är grejen. När du väl får visa upp dig gäller det att visa just det som de vill att du ska göra, och inte försöka göra mer än vad de frågar efter. Det är lätt att satsa för mycket. Av Johan Östborg http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/4690/lisa_henni_skadespelare http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/4690/lisa_henni_skadespelare Lisa Henni - skådespelare Skådespelerskan och StagePoolaren Lisa Henni spelar Sophie i Daniél Espinosas filmatisering av Jens Lapidus 'Snabba Cash'. StagePool frågade om inspelningen och hur hon gick tillväga för att få en huvudroll. Thu, 14 Jan 2010 00:00:00 +0100 2011-09-22T09:16:21+02:00 Hur kom du in i branchsen? - När jag var fem bestämde jag mig för att bli skådespelare när jag blev stor, ibland har vägen varit krokig men jag har aldrig slutat att vandra den. Jag gjorde min utbildning på Mountview Academy of Theatre Arts i England. Anledningen till att jag valde att göra merparten av min utbildning utomlands är att jag har en förhoppning om att kunna jobba över gränserna. Film och teater-Sverige är litet och det finns i nuläget inte tillräckligt många bra kvinnoroller här varje år. Efter min utbildning åkte jag tillbaka till Sverige och kompletterade med några fristående kurser samt workshops. Sedan började jag att försöka arbeta mig in, först fick jag små roller i allt från skolproducerade kortfilmer till mindre modelljobb och reklamfilmer. Sedan började jag successivt att bredda min repertoar till större roller och bättre projekt. Hur fick du rollen som Sophie i Snabba cash? - Jag fick erbjudande om provfilma för rollen som Sophie genom en rollsättare som kände till mig och hade gett mig andra jobb tidigare. Hon trodde på mig från början och höll mig bakom ryggen under hela processen. Jag har henne att tacka för mycket. Totalt provfilmade jag två gånger och efter det var det bara till att vänta. En regning förmiddag under förra hösten ringde hon upp mig och sade att de skulle bli jätteglada om jag ville ta på mig rollen som Sophie, och jag minns att jag blev så överrumplad att jag först ifrågasatte om hon menade allvar eller inte.  Berätta lite om inspelning? - Daniél Espinosa som regisserar filmen hade en tydlig vision och visste precis vilken historia som han ville berätta. Som skådespelare är det en enorm trygghet att jobba under sådana former. Det har varit en krävande inspelning för alla inblandade då så mycket stått på spel och intresset för projektet varit och är enormt. Men trots att det stundtals varit tufft har belöningarna blivit desto större. Och jag tror att vi i slutändan lyckats skapa en film som vi är och kommer att vara stolta för i många år framöver.  Kan du berätta lite om din roll? - Innan min provfilmning sträckläste jag boken Snabba Cash som Jens Lapidus skrivit och förälskade mig ögonblickligen i handlingen och karaktärerna. När jag lagt den ifrån mig visste jag att jag var tvungen att spela Sophie. Jag förstod hennes resa och alla hennes beslut, det kändes som att jag kände henne och som att hon var en del av mig. Hon är så mänsklig. På samma sätt som henne tror jag att de flesta gått igenom perioder i livet när man känner att man inte riktigt passar in, att någonting saknas en trots att det på ytan kan verka som att allt är i sin ordning. Sedan är hon otroligt modig, det inspirerar mig. Hur många jobb sökte du innan du fick en huvudroll? - Jag har sökt många jobb och jag söker många jobb, det är en del utav det yrke som jag valt och man kan tycka vad man vill om det men i slutändan är det är bara att acceptera. Hur använder du StagePool? - Jag använder StagePool för att presentera mig för potentiella arbetsgivare genom min profil och för att söka jobb. Har du några tips till unga skådespelare hur man får jobb? - Arbetar hårt Vad har du på gång nu? - Just nu sitter jag i studion och eftersynkar en novellfilm som jag precis spelat in. Den heter Att bli med barn och är en del utav SFIs novellfilmsatsning med premiär på Göteborgs Filmfestival i januari nästa år. Det är en romantisk komedi som har varit helt fantastisk att spela in då jag fått chansen att spela både ful och rolig samt att jobba med otroligt begåvade människor både framför och bakom kameran. Näst år börjar hektiskt för mig med två filmer som kommer ut under samma månad, efter det vet jag i nuläget inte exakt hur det kommer att se ut, men jag håller på att provfilma för en del spännande projekt så vi får hålla tummarna och se vad som händer. Av Leena Enäkoski http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/4756/maria_zeniou_akrobat http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/4756/maria_zeniou_akrobat Maria Zeniou - akrobat Just nu går showen Invited to Labero i Malmö. Med på scen är bland andra StagePoolaren Maria Zeniou. Här berättar om om showen och sitt liv som akrobat. Mon, 07 Dec 2009 00:00:00 +0100 2011-09-22T09:16:21+02:00 Vem är Maria Zeniou? – Jag är en luftakrobat som jobbat 13 år som professionell och bor med mina hästar och min man på en gård utanför Göteborg, tränar gör jag i min ombyggda lada som nu är gjord för luftakrobatik. Jag har mest gjort företagsevent, men även teater, tv-framträdanden samt cirkus och musikaler. Jag och min kollega Marcus Björn vann ett knasigt tv-program som hette Megadrom 2004 vann även VADUVILL 1998 på tv3. I våras var jag med i Greece has got talent där jag kom till semifinal, jag är halvcypriot så det var därför jag fick vara med där. Jag har även varit utomlands och jobbat mycket på cirkusar och med företag. Förutom luftakrobat med sju discipliner är jag fakir och sångerska. Berätta lite kort om Invited to Labero? – Invited är lite annorlunda i jämförelse med Laberos gamla shower, vi är ganska få på scen men alla har stora roller. Det är en butler, Ron Blanchard som är en känd skådespelare från Australien, sångerskan Anna Bucht, och så jag som är luftakrobat och magiassistent. Showen följer en röd tråd och blir därför mer intressant att följa. Vad gör du i showen? – Förutom mitt tygnummer agerar jag hans beskyddare och så försvinner jag och dyker upp på olika ställen! Du har jobbat med Joe Labero i flera år, hur fick du jobbet från början? – Jag hörde ryktas om att Labero tänkte ha akrobater i sin föreställning så jag ringde upp regissören Butta och påminde om att jag fanns, vi har jobbat ihop innan på bland annat Cabaret Lorensberg. Någon vecka senare fick jag ett telefonsamtal men frågan om jag ville medverka i föreställningen. Detta är en historia för sej själv i och med att jag var nyopererad i knäet och hade nio månaders rehabiliteringstid som fick kortas ner till tio veckor! Men med hjälp av världens bästa sjukgymnast och en hjärna som inte fattar att vissa saker är omöjliga så klarade jag det. Du är fakir också, vad gör du som fakir? – Jag jobbar mycket med eld, men även krossat glas, skedar i näsan och häftpistol. Nålar har jag slutat med, det blir så fula ärr. Vad är det roligaste med ditt yrke? – Att se publikens reaktioner, jag älskar att beröra, det finns inget bättre än att mitt i ett fall se människor haja till i sina stolar. Finns det förresten något som inte är roligt i det här yrket? Vad har du för utbildning för att bli akrobat? – Förutom att jag är galen i grunden så gick jag först cirkusgymnasiet i Gävle där jag blev fångare i trapets, sen har jag även utbildats i Moskva plus tusentals timmar med privatlektioner och egen träning. Vad vill du göra i framtiden? – Fortsätta att underhålla publiken, men även börja jobba mer som koreograf för föreställningar där det finns cirkusnummer inblandat. Ofta saknas den kunskapen hos de koreografer som finns idag. Eftersom cirkus bara blir större och större i eventbranschen så behövs det någon som kan koreografera även det. Av Johan Östborg http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/4699/kristoffer_stalbrand_skadespelare http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/4699/kristoffer_stalbrand_skadespelare Kristoffer Stålbrand - skådespelare StagePoolaren Kristoffer Stålbrand är skådespelaren som medverkat i allt från buskis till Norén och som fortsätter att prova nya saker. Han är nu aktuell i finalen av Stand-up Bungy Comedy på Boulevardteatern i Stockholm. Tue, 17 Nov 2009 00:00:00 +0100 2011-09-22T09:16:21+02:00 Hur känns det nu när du kommit till finalen i Stand-up Bungy Comedy? - Det är en överraskning, men det känns väldigt roligt. Det är många skådespelare och komiker som slagit igenom här, t.ex. Petra Maede och Björn Gustavsson. Hur kommer det sig att du började med Stand-up? - Denna tävling var första gången jag stod på scenen som ståuppare faktiskt. Jag är skådespelare i grunden och har jobbat professionellt i snart 16 år med allt från buskis, fars, musikal till Norén och Strindberg pjäser. Jag har alltid haft en bred repertoar och tycker att det är det som gör en bra skådespelare - att kunna ta en text och gör allt lika bra. Stand-up kom jag in på eftersom jag alltid velat prova på nya saker, men det är skådespeleriet som är nummer ett. Hur skiljer sig Stand-up och skådespeleri sig? - Som skådespelare går du alltid in i en roll, vare sig du spelar mot andra på scenen eller håller en monolog. När du kör stand-up så är du dig själv på scenen, jag är Kristoffer som skalla berätta något roligt. Hur skriver man en stand-up rutin? - När man skriver för stand-up kan man inte tänka ut eller gissa vad publiken skall tycka är roligt, för det genomskådas. Du måste alltid skriva för dig själv om sånt som du tycker är roligt, intressant och viktigt. Man måste ta av sig själv och skratta åt sina egna skämt, gör man det så smittar det av sig. Texten får heller aldrig bli en monolog, utan måste vara ett samtal med publiken. När du sedan står på scenen är det viktigast att du själv har roligt. Jag vet att du och kollegan Niclas Buskenström har humorprogrammet Nedslag som visas på Öppna kanalen, hur går det för det? - Det går bra. Vi började sända tv-programmet i Södertälje och fick 35 000 tittare vilket är stort. Det visas idag i flera städer bland andra Göteborg, Stockholm, Växjö och Enköping. Det var via Öppna kanalen som Filip och Fredrik började sända sina första program, de betalade 10 000 kr per år för att bli visade i tv och nu går det jättebra för dem. Nedslag är satt på paus just nu, men vi har faktiskt talat med ett produktionsbolag om att utveckla programmet, vi får se hur det går. Vad har du på gång nu? - Just nu håller jag på att producera och regissera en större produktion som jag skrivit manuset till. Vad det är, är ännu hemligt, men vi drar igång nu innan jul och efter nyår så kommer vi börja den större marknadsföringen. Och så håller jag på att fila på min performance till Bungy finalen såklart. Bungy Comedy finalen är på <a href="http://www.boulevardteatern.se/" target="_blank">Boulevardteatern</a> i Stockholm den 14e december. Biljetter går att köpa via Ticnet.  <a href="http://www.youtube.com/watch?v=rzVOnnKQmPA" target="_blank">Se Nedslag</a> <a href="/docs/admin/articles/www.123minsida.se/kristoffer1" target="_blank">Kristoffers hemsida</a> Av Andrea Berglund http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/4651/emma_karin_pihlstrand_artist_showarrangor http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/4651/emma_karin_pihlstrand_artist_showarrangor Emma-Karin Pihlstrand – artist & showarrangör Artisten Emma-Karin Pihlstrand gick från att söka jobb inom showbranschen på StagePool till att även vara en av dem som rekryterar. Tue, 03 Nov 2009 00:00:00 +0100 2011-09-22T09:16:21+02:00 Hur kom det sig att du blev artist? – Jag växte upp med två musiklärare till föräldrar så artisteriet har alltid funnits runtom mig. Min grej var i början framförallt dansen och jag undervisade dansgrupper under hela gymnasieperioden. Jag sjöng även i band, spelade i musikal samt medverkade i flera showgrupper. När mina föräldrar drog igång en revy i början av 90-talet blev jag ansvarig för koreografi, kostym samt dansade och sjöng. Efter studenten flyttade jag till Stockholm och läste dans- och teatervetenskap på universitetet och först i slutet av 90-talet gick jag Kulturamas musikallinje och deras afrosånglinje. Hur kom du först i kontakt med StagePool? – Det var nog 2001 när jag gick på Kulturama och snacket om er började gå. Jag blev medlem något senare och har varit det till och från sedan dess. Då sökte jag musikal och sångjobb. Hur kom det sig att du fick jobbet som underhållningsproducent? – Sen jag gick ut Kulturama 2002 har jag frilansat som artist vilket jag fortsatte med under graviditetet och till viss del under mammaledighet 2006/07. När min man skulle gå på pappaledig våren 2007 ville jag ge honom en chans att få vara ensam med vår son. Om jag bara skulle jobba inom showbranschen så skulle jag vara hemma hela dagarna. Detta var i samma veva som kategorin Backstage lanserades på StagePool och jag lade till den i mitt StagePool CV. Snart kom ett jobb där ett bolag sökte en underhållningsproducent och med erfarenhet som administratör, arbete på eventbolag och bröllopskoordinator sökte jag tjänsten. Jag fick komma på intervju på Habanera och ett par timmar efter intervjun hade jag fått jobbet! Till en början var det ett föräldravikariat, men jag blev kvar i ett och ett halvt år. Jag slutade där i somras när Habanera ändrade sin inriktning. Vad hände då? – Jag och min kollega blev rekryterade till FTS Showbusiness och vi startar nu upp deras Stockholmskontor. FTS Showbusiness arbetar med underhållningsproduktion och artistförmedling över hela landet. Vi jobbar med hela Sveriges artistelit, så väl som med mindre kända artister inom olika genre. Ett antal artister har valt att bokas exklusivt genom oss som exempelvis humorduon Mia och Klara. Vi skaparunderhållningslösningar, för stora som små evenemang för svenska och internationella kunder. Hur använder ni StagePool? – Vi annonserar hos er när vi behöver utöka vårt kontaktnät med artister. Efter alla åren i branschen så har jag och mina kollegor lärt känna många duktiga artister, men ibland så måste även vi hitta nya talanger för att utöka vårt kontaktnät inom något specialområde. Du frilansar som artist fortfarande, hur går det ihop med ditt arbete på FTS? – När jag började på Habanera så jobbade jag heltid och hade svårt att hinna med mitt artisteri. Jag saknade det, så nu har jag gått ner på deltid för att hinna med båda. Jag gillar verkligen båda jobben och känner att båda behövs för att jag skall må bra. Det jag uppskattar mest i mitt arbete som producent är när jag får möjlighet att skräddarsy shower in i minsta detalj med kostym, dekor, musikarrangemang och artister så att det passar uppdragsgivaren perfekt! Korsbefruktar de olika arbetena varandra? – Både och. Ibland försvårar det för mig att veta "för mycket" om branschen. Man kan bli något avskräckt då man vet hur många likvärdiga artister det finns. Å andra sidan har det också hjälpt mig då jag ska marknadsföra mina egna projekt och att se på artisteriet från ett producent- och kundperspektiv. Vad har du på gång nu? – Parallellt med att starta upp FTS Showbusiness i Stockholm håller jag på att starta upp ett eget showprojekt och i jul skall jag medverka i en julshow på Brukshotellet i Fagersta med bandet White Toast och några showkollegor. Det ska bli jättekul! Av Andrea Berglund http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/4608/asa_almeby_thorne_skadespelerska http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/4608/asa_almeby_thorne_skadespelerska Åsa Älmeby Thorne – skådespelerska StagePoolaren Åsa Älmeby Thorne medverkar i Teater Olydigs föreställning ”Talgbollen” som hade premiär den 26e september i Stockholm. Wed, 07 Oct 2009 00:00:00 +0200 2011-09-22T09:16:20+02:00 Hur känns det nu efter att Talgbollen haft premiär? – Det känns bra. Vi har hunnit spela några föreställningar ihop nu och jag tycker att vi blir bara mer och mer samspelta ihop. Kan du berätta lite om föreställningen? – Talgbollen bygger på Guy de Maupassants novell Fettpärlan och tar upp hur vår syn på prostitution i stort sätt är den samma som för 100 år sedan. Handlingen utspelar sig under krigstid där en grupp människor flyr från kriget. En av resenärerna är den prostituerade Elisabeth Rousset. Under föreställningen förflyttar vi oss genom tiden från 1870-talet till idag. Hur var det att arbeta med ämnet prostitution? – Att arbeta med ämnet prostitution har egentligen varit som att arbeta med vilket ämne som helst. Allt som sätts upp på en scen är frågeställningar av olika slag, vissa är bara med kontroversiella än andra, men de är alla lika viktiga. Vi i ensemblen diskuterade prostitution innan vi började repetitionerna och alla hade åsikter och deltog i diskussionen. Vi märker även nu när vi spelar att publiken är väldigt uppmärksamma under föreställningarna, att ämnet fortfarande väcker många frågeställningar. Det är det som är det viktiga - att sätta igång diskussionen. Sedan får folk tycka vad de vill. Du har arbetat på såväl små som stora teatrar och institutioner. Vad tycker du är skillnaden? – De har alla olika kvalitéer. I en fri grupp får man vara beredd på att hugga in lite mer där det behövs, man har en större insyn i hela produktionen och ekonomin. De större institutionerna kan däremot kännas tryggare ibland. Du har en lön och endast din uppgift att koncentrera dig på. Vad tycker du är skillnaden mellan att arbeta med film och teater? – Man arbetar med sin roll på olika sätt i teater och film. I teater använder du större medel för att uttrycka din karaktärs känslor, i film använder du mycket mindre. I film kan du dessutom ta omtagningar och testa olika saker, plus att redigeringen av slutprodukten kan ändra mycket. Film är dessutom konstant, du gör en prestation som sedan är den enda som visas. På teatern presterar du lite olika varje gång. Vad har du för tips till alla som vill komma in i skådespelareyrket? – Själv har jag arbetat även som statist, inspicient och attributör och haft insyn i olika delar av en produktion. Då inser man vilket lagarbete det är. Det är nyttigt. Jag tycker också att det är viktigt att utbilda sig och utvecklas genom fortbildning. Om man sedan går scenskola eller skräddarsyr sin egen utbildning är upp till var och en. Får man dessutom möjlighet att prata med en skådespelare man gillar så fråga dem om deras tips, för alla har tagit sig fram på olika sätt och kan berätta om det. <a href="http://www.teaterolydig.se/php/talgbollen/index.php" target="_blank">Talgbollen</a> spelas på Spegelteatern i Stockholm till och med den 24e oktober. Foto från Talgbollen är Anna Adolfsson och Åsa Älmeby Thorne, fotograf: David Nachmann Av Andrea Berglund http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/4575/henrik_norman_skadespelare http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/4575/henrik_norman_skadespelare Henrik Norman - Skådespelare Skådespelaren Henrik Norman spelar romersk general i ett internationellt filmprojekt. I somras var det inspelning i Malaysia av filmen The Malaysia Chronicles. Wed, 23 Sep 2009 00:00:00 +0200 2011-09-22T09:16:20+02:00 Hur hamnade du i Malaysia? – Det började för tre år sen när jag fick en roll i en tv-serie med vikingatema. Den brittiska författaren till serien åkte till Cannes för att sälja in den, där träffade han ett produktionsteam från Malaysia som tände på idén, men ville göra den som långfilm. Men sen kom det här projektet först och producenterna tyckte jag passade som romare. Berätta om filmen The Malaysia Chronicles. – Vi spelade in den i somras under två och en halv månad. Det är en äventyrsfilm, nästan med matinékänsla, som utspelar sig år 120. Jag spelar en romersk general som ska eskortera den romerska prinsen till ett giftermål med en kinesisk prinsessa. Det är en malaysisk produktion, men det är tre brittiska skådespelare, en från Australien och så jag. Sen är det flera stora malaysiska namn med. Men åttio procent av filmen spelades in på engelska, resten på malay och mandarin. Hur fungerar det att jobba på engelska? – Röstläget påverkas av att prata ett annat språk. Jag fick jobba på att kunna behålla den myndiga röst som rollen krävde. Sen har jag haft ett internationellt jobb innan skådespeleriet där jag pratade engelska. Jag är förtjust i språket och har hållit det vid liv. Kommer vi att kunna se filmen? – Den första marknaden är Sydostasien, men viljan är att nå utanför Asien. Vad jag vet så finns det inget klart för distribution i Europa. Men det är ett år kvar innan filmen är klar. Har du några tips till andra som vill jobba utomlands? – Jag har aldrig haft den drömmen som många kanske har att till exempel komma till Hollywood. För mig råkade det bara hända. Men det är bra att hålla koll på internationella castingsidor. Det kan vara så att man får börja med att ta ett skoljobb för att komma igång. Nu skulle jag vilja skaffa en agent för den internationella marknaden, men det är svårt om man inte har någon erfarenhet. Men jag tror att det är bättre att börja i en mer realistisk ände än att dra till Hollywood direkt. Av Johan Östborg http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/4548/emil_nystrom_musikalartist_och_arrangor http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/4548/emil_nystrom_musikalartist_och_arrangor Emil Nyström – musikalartist och arrangör Emil Nyström är musikalartisten som fick jobbet som arrangör och musikproducent för Musikalen Mammor! via en annons på StagePool. Wed, 09 Sep 2009 00:00:00 +0200 2011-09-22T09:16:20+02:00 Kan du berätta om Musikalen mammor? – Föreställningen handlar om de associationer vi får idag av begreppet Mamma. Vad händer till exempel med ett kompisgäng efter att det första barnet föds och hur är det att vara homosexuell och vilja ha familj? Det är en nyskriven musikal av Puck Ekstam, som i tio år arbetat som artist och manusförfattare i showgruppen Kalles Kablar. Hon står för manus, idé och melodierna och så har jag arbetat fram arrangemangen.   Hur fungerade ert samarbete? – Det gick väldigt bra, hon hade redan en klar tidsplan, manus och melodier när jag kom med i projektet och utifrån det fick jag mer eller mindre fria tyglar. Vi hade mail kontakt och var oftast överens om de partier vi gillade och vad som kunde ändras. Har du arbetat som arrangör tidigare?  – Jag har tidigare arbetat med musikproduktion och arrangemang åt min egna och andras musik, men inte i denna utsträckning. I Musikalen mammor! arbetade jag så att jag såg ett orkesterdike framför mig och föreställde mig vilken sättning jag helst av allt skulle vilja ha, så utgick jag ifrån det när jag gjorde musiken. Hur skiljer detta arbete sig från att arbeta på scenen? – På scenen jobbar man ofta i lag, man är flera. I min roll som arrangör i Musikalen mammor! har jag varit min egen och det har varit en ny sorts utmaning. Att det också funnits en tidsplan har inneburit att jag fått lita mycket på min egen förmåga och köra på första ide. Att vara sin egen innebär också att man själv sätter timplan, håller deadlines och pushar sig själv framåt. Vilket är en nyttig erfarenhet. En sak som jag kommer att ta med mig ifrån arbetet med Musikalen mammor! är sättet att lyssna på musikalmusik. Att lyssna mer efter detaljer och nyanser för inspirationen. Har du några tips till nyutexaminerade musikalartister? – Att bara söka de jobb de verkligen vill ha. För det tar tid att göra en bra audition och det är bättre att lägga ner den energin på de arbeten man verkligen vill ha. De jobb jag har fått har jag verkligen velat ha och antar att det har med engagemanget och energin som jag lagt ner på audition. Vad har du på gång härnäst? – Det är inget klart för tillfället, men jag längtar till scenen igen. <a href="http://www.musikalenmammor.se/" target="_blank">Musikalen mammor</a>! har premiär den 16e september på Impro&Co i Stockholm. Av Andrea Berglund http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/4485/siw_marie_andersson_artist http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/4485/siw_marie_andersson_artist Siw-Marie Andersson - artist StagePoolaren Siw-Marie Andersson har sjungit i hela sitt liv och stått på opera- och operettscener. Via StagePool har Siw-Marie fått uppleva hur det är på Dramaten och joddlat på Stockholms gator. Nu syns hon på Stockholms stadsteater. Tue, 18 Aug 2009 00:00:00 +0200 2011-09-22T09:16:20+02:00 Vad är det du ska göra på Stockholms stadsteater? – Det är egentligen inte så mycket, det är en statistuppgift i Änkeman Jarl med Ingvar Hirdwall. Men det känns fantastiskt att få vara med som sångerska på en talteater. Hur fick du det jobbet? – Jag såg det på StagePool och sökte. Jag har dragits till talteatern de senaste åren, och var på Dramaten i vintras. Det fick jag också genom StagePool. Hur var det att spela på Dramaten? – Det är konstigt, det är bara ett hus. Men det sitter liksom i väggarna, alla stora har stått där. Första gången jag gick in på scenen när vi repade började jag gråta, det är magiskt. De sökte sjungande gummor till Onkel Vanja, så då fick jag göra audition på sång fast det är talteater. Jag spelade med Örjan Ramberg och Julia Dufvenius, det var en sådan kick, en dröm som gick i uppfyllelse. Vad har du gjort tidigare? – Jag har gjort opera, operett och musikal på bland annat Oscarsteatern, Säffleoperan och Norrlandsoperan, och sen har jag joddlat mycket. Joddlat? Hur kommer det sig? – Det började när jag var en energisk unge. Min mamma köpte en skiva med joddling. Jag bara satt tyst och gapade, sen började jag härma. Så jag började uppträda med joddling tidigt i livet och sen har jag fortsatt. Jag har bland annat, via StagePool, fått ett gatusångsjobb av Hifi-klubben. Jag stod på gatan och joddlade i tre veckor, det var jätteroligt. Jag hade tre joddlarlåtar som jag körde 540 gånger. Vad är det som är roligast med att vara artist, det som får dig att fortsätta? – Det går inte att förklara, det är något inom mig. Jag har gjort många olika saker, och det ger mig kickar. Och så träffar jag människor som är så himla bra. Jag har sjungit sen jag var fyra så för mig finns det egentligen inget annat liv. Hur tycker du det är att få jobb idag? – Det är tufft, man slåss med så många. Jag behöver sidor som StagePool för att hitta jobb. För mig fungerar det inte att få jobb via kontakter. Av Johan Östborg http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/4400/my_johansson_musikalartist http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/4400/my_johansson_musikalartist My Johansson - musikalartist I sommar spelas den nyskrivna musikalen Life of Bellman i Ulriksdals slottspark i Solna. På scen står bland andra StagePoolaren My Johansson, ett jobb hon fick efter en annons på StagePool. Nu har det varit premiär och My är jättenöjd. Mon, 06 Jul 2009 00:00:00 +0200 2011-09-22T09:16:11+02:00 Vad är Life of Bellman för musikal? – Life of Bellman än en fartfylld, rolig och vacker musikal, det finns något för alla. Bellmans musik har bearbetats till en rockigare mer nutida ton, och blandas med nyskrivet material av Jan Radesjö. Föreställningen utspelar sig i Stockholm i slutet av 1760-talet, då Bellman och hans rockband håller på att slå igenom. De blir introducerade för kronprins Gustav, som dras med i en värld av fest, sprit och glädjeflickor. För Bellman och hans gäng innebär det tillgång till en pengabörs som aldrig sinar. Men samtidigt blir tiderna i Stockholm allt sämre... Vad gör du i föreställningen? – Jag är med i ensemblen, vilket innebär att jag har ett flertal småroller, bland annat Bellman-groupie, brat och hovdam.  Hur fick du rollen? – Jag blev kallad till audition i Stockholm i februari via StagePool och efter ungefär en vecka fick jag ett samtal att jag fått jobbet. Hur känns det efter premiären? – Hela gänget är väldigt nöjda och glada efter en underbar premiär. Det var verkligen skönt att få möta publiken och ta emot deras härliga energi, vi hade en fantastisk premiärpublik! Att ha kungen och drottningen på första parkett var såklart också en väldigt speciell känsla. Du är ju relativt nyutbildad, hur tycker du att det är att slå sig in i branschen? – Ja, jag tog ju examen från Balettakademien i Göteborg 2008. Man kan ju inte säga annat än att det är en väldigt tuff bransch att slå sig in i, det finns så många duktiga människor. Jag är väldigt glad och stolt att vara en del av Life of Bellman, vi har ju en strålande ensemble med bland andra Jan Åström, Andreas Wilson, Jesper Salén, Daniel Engman, Thérése Andersson, listan kan göras lång. Men framför allt är det helt fantastiskt att stå på samma scen som Albin Flinkas, han är outstanding som Bellman! Varför blev du musikalartist? – Musiken har varit en stor del av mitt liv redan sen jag var barn, och då jag började sjunga insåg jag att det var sången jag ville syssla med. När jag var 12 såg jag min första musikal i London och då bestämde jag mig för att jag skulle bli musikalartist. Jag älskar kombinationen av sång, dans och skådespel. Till sist, har du någon drömroll du vill göra? – Oj, jag har många drömroller. Les Misérables slår mitt hjärta lite extra för, eller Christine i Phantom of the Opera. Av Johan Östborg http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/4350/helen_prim_seren_musikersangerska http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/4350/helen_prim_seren_musikersangerska Helen Prim Serén - musiker/sångerska Helen Prim Serén har körat med Marit Bergman i flera år och turnerat med Fibes, Oh Fibes. När hon inte står på scen jobbar hon på StagePool. Vi frågade vad hon har på gång under sommaren. Fri, 12 Jun 2009 00:00:00 +0200 2011-09-22T09:16:19+02:00 – Jag ska spela med Marit Bergman på bland annat Pride-festivalen och Sundsvalls gatufest. Sedan ska jag spela med Titiyo på Stockholms jazzfestival och vara med på En afton med Dusty på Pride och Göteborgskalaset. Det ären hyllning till Dusty Springfield där en rad kända artister kommer att medverka. Vad gör du på scen? – Med Marit körar jag och ska dessutom vikariera på piano. Med Titiyo kommer jag att köra, spela klockspel och percussion. Hur får du de här jobben? – Jag har jobbat upp ett kontaktnät. Med Marit började det med att vi hade en klubb tillsammans där vi spelade i husbandet och bokade alla akter, allt från Robyn till Darin och Frida Hyvönen. Sen var jag med på hennes skivinspelning och sedan blev det spelningar. Så det kom smygande. Titiyo har jag träffat då hon gästspelat med både Marit och med Fibes, Oh Fibes. Jag är inte den som ligger på utan det gäller att göra ett bra jobb när man har ett gig, då kan man förhoppningsvis få fler allt eftersom. Hur mycket repar ni inför spelningarna? – Det blir inte så mycket rep tillsammans. Är bandet samspelt är det rep samma dag, med Marit ska vi repa ett par dagar i sommar. Så det gäller att lära sig låtarna hemma. Jag brukar få låtarna innan så plockar jag själv ut det jag ska göra. Vad är det roligaste giget du gjort? – Det var nog Hultsfred 2007. Då spelade jag på natten med Marit Bergman och dagen efter med med Fibes, Oh Fibes. Det var mitt första gig med dem och sen var det speciellt att spela mitt i natten och se solen gå upp framför scenen. Vad gör du på StagePool? Jag publicerar annonser när någon söker sångare, musiker eller artister. Jag har jobbat på StagePool sen hösten 2006. Det går perfekt att kombinera. Jag har jobbat från tåg, turnébussar och från Hultsfred. Det fungerar grymt bra. Av Johan Östborg http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/4263/sarah_nilsson_sangerska http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/4263/sarah_nilsson_sangerska Sarah Nilsson - sångerska StagePoolaren Sarah Nilsson satsar nu hårt på sitt pop-projekt Once Upon A Girl. På sajten Ubetoo har hon varit den artist som tjänat mest pengar flera månader i rad. Nu satsar hon på att ge ut sitt första album nästa år. Wed, 27 May 2009 00:00:00 +0200 2011-09-22T09:16:19+02:00 Vad är Once Upon A Girl? –Once Upon A Girl är ett alias för mig själv och min musik. Det handlar om rakt-på-sak pop med catchiga melodier och finurliga texter, pop-piller med omedelbar verkan. En flickas historier presenterat i mötet mellan estetik och mening, kitsch och allvar, naivitet och erfarenhet. Allt smidigt paketerat i lagom doser på max fyra minuter. Vad har du på gång nu? – Jag har precis spelat in fyra nya låtar som jag håller på att slutmixa. De kommer jag att lägga upp på <a href="http://www.ubetoo.com" target="_blank">Ubetoo</a>, som har varit jättebra sätt för mig att nå nya lyssnare. Sen tycker jag också att videobiten är himla rolig, så i sommar ska jag leka fram några fler videos. Även de kommer naturligtvis upp på Ubetoo. Är det någon skiva på gång? – Jag tänker släppa en skiva nästa år. Om jag får ett bolag att göra det eller om jag ska göra det själv är ännu inte klart. Ska jag ha ett samarbete vill jag känna att det verkligen ger något för båda parter, annars ger jag hellre ut den själv. Hur skriver du musik? – Mitt mål är att skriva den ultimata pop-låten som får hela världen att lyssna. Jag vill skriva tidlös musik, som Beatles och Carole King gjorde. Låtarna skriver jag i huvudet och sen tar jag ut ackorden med hjälp av mitt halvfula pianospel. Därefter tar jag ackordanalysen och alla arridéer till mina suveräna fasta musiker som bidrar stort till slutresultatet genom sin kunnighet och känsla. Spelar du live också? – Absolut, låtar till Once Upon A Girl är gjorda för ett liveframförande. Att spela inför en publik är det allra bästa. Jag har haft en liten turné i vår med spelningar i Stockholm, Umeå och Göteborg. Sen ska jag ha en spelning i Stockholm igen inom några månader. Få spelningar är inte svårt, det svåra är att få betalt för dem. Ett sätt är att spela på ställen där man kan få betalt per biljett man säljer. Du är skådespelare och musikalartist också, har du några tips på hur man ska lyckas hålla på med flera karriärer samtidigt? – Det är bra att separera olika projekt helt. Mottagaren har svårt att hantera flera budskap samtidigt. Därför är det viktigt att skapa en hemsida och ett CV för varje projekt. På så sätt blir kommunikationen tydlig. <a href="http://www.ubetoo.com/Index.taf?_PageId=6680" target="_blank">Lyssna på Once Upon A Girl här</a>. Av Johan Östborg http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/4224/tarmo_hietala_stuntman http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/4224/tarmo_hietala_stuntman Tarmo Hietala - stuntman StagePoolaren Tarmo Hietala har varit landslagsman i karate, nu slåss han på bio. Sen 2003 är han stuntman på heltid, specialiserad på blankvapen och slagsmål. Tue, 12 May 2009 00:00:00 +0200 2011-09-22T09:16:19+02:00 Varför blev du stuntman? – När jag pluggade till fritidsledare med inriktning teater var scenkamp en del av utbildningen. Som en restuppgift inom teatern fick jag åka på en två veckors workshop i Norge om scenkamp/stunt. Jag fastnade direkt. Men jag är för gammal för att krascha bilar, så jag fastnade för fightkoreografi och blankvapen. Det tog tio år för mig att bli klar med utbildningen på Nordic Stagefight Society, vi jobbar med vapen från dåtid till nutid, och obeväpnade slagsmål. Vi arbetar med skådespelet och hur man arbetar fram ett samspel mellan fighten och historien. Hur var det att göra Arnfilmerna? – Vi var 16 stuntkillar som körde svärdscenerna. Vi i Nordic Stagefight Society utbildar också skådespelarna till att kunna utföra slagsmålen själva. I Arn så var jag assistent åt Peppe Östensson när vi tillsammans lärde upp bland andra, Joakim Nätterqvist, Thomas W Gabrielsson, Martin Wallström, Bill Skarsgård och Joel Kinnaman så de kunde fightas sina scener själva. Så det roligaste var inte att slåss själv utan att lära skådespelarna att slåss, att hjälpa dem att fånga karaktärerna och väva ihop det med storyn och fighten. Allt är koreograferat i fighterna, det är viktigt för säkerheten. Vad ska du tänka på om du vill bli stuntman? – Titta hur marknaden ser ut. Många specialiserar sig och hittar sin genre. Är du beredd att flytta på dig? Vill du gå utbildning i USA så får du ett större internationellt nätverk. Testa på en workshop en helg för att kolla hur det är innan du köper en dyr utbildning. Är du kvinna blir det enklare, det blir mindre konkurrens då. Sen är det bra, men inget tvång, med en bakgrund inom exempelvis akrobatik samt någon form av kampsport. Är det vanligt med skador? – Säkerheten är A och O. Du har skydd där det behövs, sen är stuntmän/kvinnor alltid i bra fysisk form och hårda i kroppen. Det är inte mer skador än i ishockey. Innan ett stunt repar/förbereder stuntmannen/kvinnan sig och går igenom stuntet, slutar du med det så skadar du dig. Om du tänker på säkerheten först så går det bra. Den enda skada jag fått är en värja i höften av en elev.  Vad försöker du lära ut inom stagefight/scenkamp? – Jag vill få skådespelarna att behålla sin karaktär genom slagsmålet/konfliktsituationen. Just nu håller jag på med fighterna till Shakespeares Trettondagsafton på Calle Flygare. Där är det en del fightscener med fäktning. Då gäller det att arbeta med karaktären, inte bara fighten. Oftast dör skådespelet under fighten och uppstår igen efteråt. Då blir det inte trovärdigt. Häftiga och coola grejer är inte alltid bra för storyn. Min uppgift som lärare är att ge verktyg som de kan använda. Till att börja med gäller det att lära sig vapnet, till exempel svärdet, sen få karaktären att bli trovärdig i situationen och till sist jobba med koreografin där man väver ihop karaktären, fighten och storyn. Arbetar du med något annat också? – Nu har jag producerat en film om våld och droger. När föräldrarna sover heter den och ska ut till skolor och organisationer. Du kan läsa mer om den på <a href="http://www.fyraoden.se" target="_blank">www.fyraoden.se</a>. Vi gjorde faktiskt ett par stunts i den filmen också, en bilkrasch och ett par slagsmål scener. Av Johan Östborg http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/4199/oskar_sternulf_artist http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/4199/oskar_sternulf_artist Oskar Sternulf - artist Många artister har sin verksamhet i en egen firma. Vi ringde artisten Oskar Sternulf för att få veta varför och hur man gör. Oskar har precis startat företag för andra gången och har lärt sig en del från sitt första försök. Tue, 28 Apr 2009 00:00:00 +0200 2011-09-22T09:16:19+02:00 Vad har du gjort tidigare? – Efter min examen på Performing Arts School fick jag två jobb via StagePool, först på Garbos Dinner Show och sen på kryssningar med Seelive. Det sista slutade i februari. Jag har också haft workshops, det var det jag hade med mitt första företag. Varför ska man som artist starta eget företag? – Som artist är det ofta så att de som anlitar dig vill att du ska kunna fakturera, och då måste man ha egen firma. Är det bara för ett par timmar ger de dig inte en vanlig anställning. Det blir lättare för arbetsgivaren eftersom administrationen blir mindre och de slipper betala skatter och sociala avgifter. Det gör du istället. Du har startat företag för andra gången, varför? – Jag ville sätta upp Ondskan som teater, och då var jag tvungen. Jag tvekade länge, men sen fick jag ett jobb på Tony Irving Dance Academy som jag bara kunde få om jag kunde fakturera. Då var det bara att köra. Så nu undervisar jag och spelar Ondskan i Blekinge. Det ska jag fortsätta med i höst, förhoppningsvis kommer vi till Stockholm och Göteborg också. Vad är viktigt att tänka på när du startar? – Du ska göra det du är bäst på, om det är att vara artist kan du överlåta administration till andra. Första gången gjorde jag misstaget att tro att jag kunde allt själv. Så nu andra gången så har jag lärt mig lite. Har du några handfasta tips hur man ska gå tillväga? <ul><li>Låt en redovisningskonsult sköta ekonomin och bokföringen. Då sparar du tid och även fast det kostar lite så tjänar du på det i längden. Då har du också någon att bolla idéer med, om de kan hålla ekonomiskt. Det som tar lång tid för dig att få ihop gör de snabbt. </li><li>Gå till Nyföretagarcentrum för att få svar på frågor. De ger ärliga svar om hur allt fungerar. </li><li>Skaffa en försäkring, mejla olika försäkringsbolag och be om offerter för vad de kan erbjuda egna företagare. </li><li>Skaffa ett föreningskonto på banken. Då håller du isär firmans och dina pengar. När du köper saker håller du jobbet och det privata åtskilt. Spara alla kvitton när du handlar. </li><li>Besök Almi om det finns där du bor. Är du över 25 så kan de erbjuda handledning med en mentor. </li><li>Ta kontakt med Arbetsförmedlingen. Om du kommer med en affärsplan kan de ge råd. M</li></ul>Men kom ihåg att du har det yttersta ansvaret för ditt företag. Du måste hela tiden ha koll på vad som händer även fast du köpt in en som sköter din bokföring. Läs mer om Oskar på <a href="http://www.sternulf.se" target="_blank">www.sternulf.se</a>   Av Johan Östborg http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/4159/daniel_isakson_musikalartist http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/4159/daniel_isakson_musikalartist Daniel Isakson - musikalartist Få en frigruppskultur inom musikteatern. Det är målet för Teater Satyr som har premiär för musikalen Batboy i Göteborg 17 april. Vi pratade med musikalartisten Daniel Isaksson om föreställningen och hur det är att producera sin egen föreställning. Thu, 09 Apr 2009 00:00:00 +0200 2011-09-22T09:16:18+02:00 Varför sätter ni upp en egen föreställning? – För några år sen fick jag och musikalartisten Linda Holmgren för oss att testa att producera en musikal och satte då upp Du är toppen Charlie Brown. Nu ville vi gå vidare och starta ett forum för musikalartister att experimentera och testa saker som inte är kommersiella, sådant som man inte kan göra på privatteatrarna. Vi bestämde oss att köra och raggade ihop folk via vårt kontaktnät. Nu är vi 25 personer som alla är professionella artister, scenografer, regissörer och koreografer, men jobbar ideellt med det här. Vi vill skapa en frigruppskultur inom musikteatern. Berätta om Batboy? – Den bygger på skrönor från artiklar i den amerikanska versionen av En ding ding värld. Det skrevs en musikal utifrån dem som sattes upp off-Broadway. Min lärare på Balettakademien spelade upp musiken för mig när jag gick där, jag gillade både musiken och budskapet om utanförskap. Vad är handlingen? – Det handlar om Batboy som tre ungdomar hittar i en grotta. De tillfångatar honom och han hamnar till slut hos byns veterinär. Samtidigt händer det en massa mystiska saker, bland annat dör en massa kor. Batboy blir beskylld för allt. Samtidigt så tar veterinärens familj hand om honom och försöker uppfostra honom. Det handlar om hans kamp att bli accepterad trots huggtänder och spetsiga öron. En kärleksfull blodig berättelse med mycket hjärta. Hur är det att sätta upp sin egen föreställning? – Det är mycket jobb. Man producerar, syr kläder, sköter marknadsföring, städar scenen, man gör varenda sak. Och det är fantastiskt roligt. Hur har ni löst ekonomin? – Vi har fått en del företag att sponsra och så har vi ett samarbete med fastighetsägarna i vårt område som marknadsför föreställningen till sina hyresgäster. Men vi tjänar inget på det, vi hoppas att det ska gå runt. Har du något tips till andra som vill göra samma sak? – Har du en vision och stark vilja så är det bara att köra rakt på. Du måste tro på det du gör. Det är slitigt men det man får längs resan är fantastiskt. Berätta lite mer om dig, vad har du gjort tidigare? – Jag utbildade mig på Balettakademien och var färdig 2006. Sen har jag bland annat spelat Carmen i Malmö, La Cage Aux Folles i Helsingfors och nu senast Spring Awakening på Värmlandsoperan. Både Carmen och La Cage Aux Folles fick jag via StagePool. Det är det enda stället man kan hitta alla jobb på samma ställe. Hur ser framtiden ut för Teater Satyr? – Förhoppningen är att vi kan ta Batboy vidare och göra den någon annanstans. Annars blir det nästan garanterat en fortsättning med en annan föreställning så snart det finns tid och plats. Vi har flera musikaler liggande som vi vill göra. Läs mer om Batboy på <a href="http://www.batboy.se/" target="_blank">www.batboy.se</a> Av Johan Östborg  http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/4114/kevin_austin_artist http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/4114/kevin_austin_artist Kevin Austin - artist Kevin Austin är en av många StagePoolare som fått uppdrag i reklamfilm via StagePool. Kevin spelade nyligen in en reklamfilm för Jönköping City. Vi har kollat hur det gick. Mon, 23 Mar 2009 00:00:00 +0100 2011-09-22T09:16:18+02:00 Hur fick du jobbet? – Jag fick jobbet genom att gå in på StagePool och kika igenom annonserna. Jag bestämde mig för att det var ett intressant och spännande uppdrag och skickade jag iväg min ansökan. Det tog faktiskt bara en dag tills jag fick ett samtal från Teknomedia, som gjorde filmen. Efter att vi pratat med varandra ett litet tag sa de att jag hade fått jobbet. Hur var det på inspelningen? Vad fick du göra? – Jag började min dag med buss till Norrköping från Göteborg, fem timmar senare var jag framme och blev mottagen av folk från teamet. Vi kom fram till inspelningsplatsen och teamet började rigga för fullt. Själv blev jag sminkad och fick sätta mig ner och vänta och göra mig beredd. Tillslut var det min tur att visa vad jag gick för. Jag kan säga så mycket som att jag kommer att befinna mig på ett mycket underligt ställe, där jag kommer att sitta och tänka. Sakerna som jag tänker på kommer förmodligen att ha association till Jönköpings City, som då reklamen kommer att vara för. Så mitt jobb var att sitta där och se tänkandes och lite drömmandes ut, medan vi tog en massa olika klipp från alla världens vinklar. Spännande! Vad sysslar du med annars? – Jag går mitt sista år på en treårig linje med inriktning på teater, skådespeleri och ljusteknik/ljussättning på Angeredsgymnasiet i Göteborg. När jag inte är i skolan, använder jag min bartenderutbildning och jobbar lite extra när jag kan. Vad har du för drömmar din framtida karriär? – Mina drömmar är just nu väldigt självklara, jag vill hålla på med något som har med scen, film, reklam eller liknande att göra. De drömmarna har jag haft sen jag var liten. Så något inom det ska jag nog se till att få hålla på med. Just nu sätter jag upp min enmans/performance-föreställning "Drömmar behöver inte krossas" där jag spelar huvudrollen Rasmus. Det är mitt slutprojekt som vi alla har i trean nu, så jag hoppas att jag ska hitta lite vänligt folk som kanske kan hjälpa mig en bit på väg. Eftersom den handlar om utanförskap och mobbning är min största tanke att jag vill åka runt på högstadier och musikgymnasium och visa upp den, just för att tidsperspektivet i föreställningen håller sig runt högstadieåldern och föreställningen med mycket inslag av sång, dans och musik. Av Johan Östborg http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/4074/andre_sjoberg_skadespelare http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/4074/andre_sjoberg_skadespelare André Sjöberg - skådespelare StagePoolaren André Sjöberg, som tidigare varit med i Snapphanar och Så som i himmelen, håller just nu på att spela in filmerna om polisen Johan Falk med Jakob Eklund i huvudrollen. Jag får tag i honom under en lunchpaus av inspelningarna. Thu, 05 Mar 2009 00:00:00 +0100 2011-09-22T09:16:18+02:00 Berätta om filmerna om Johan Falk? – Det är lite annorlunda polisfilmer som handlar om en speciell enhet, Gruppen för särskilda insatser, och om hur de jobbar. Det är sex stycken långfilmer, en av dem ska gå på bio och de andra ska gå på tv4. Sen kommer hela serien på dvd. Vi håller på med film sex nu, sen börjar vi spela in nummer fem om några veckor. Vad gör du för roll? – Jag gör polisen Dick, en av fem i enheten. Vi löser brott med mer eller mindre konventionella metoder inriktat på organiserad brottslighet. Jakob Eklund gör huvudrollen Johan Falk, som han gjort i några filmer tidigare. Nu börjar Johan i GSI, Gruppen för särskilda insatser. Hur fick du rollen? – Anders Nilsson regisserar två av Johan Falk-filmerna. När han spelade in sin förra film hjälpte jag rollsättaren med att vara motläsare, så sen fanns jag väl med i systemet när de skulle leta skådespelare nu. Hur är det att spela in en serie med filmer? – Det är kul. Vi spelar in två filmer i taget. Vi har haft träningsveckor där vi lärt oss olika saker vi måste kunna i filmerna. Det är lite som när man var liten och lekte tjuv och polis. Men annars är de flesta inspelningarna rätt lika. Det är ett högt tempo. Du är med i 183 dagar också, som går på tv nu, vad gör du i serien? – Jag spelar Andreas, en sminkös som inleder en romans med en av deltagarna i dokusåpan som det handlar om. Jag kommer med i avsnitt fyra. Hur blev du skådespelare? – Jag upptäckte teatern när jag gick i gymnasiet via en kompis som var med i en teatergrupp. Jag följde med dit och tyckte det var kul. Efter gymnasiet gick jag en teaterskola i Stockholm under två år. Då kände jag att jag ville bli skådespelare, så då sökte jag scenskolan i Göteborg där jag kom in. Jag har väl alltid haft ett behov av att synas, men jag gled mer in i yrket. Jag testade och sen bara körde jag på. Hur viktigt är det att gå Teaterhögskolan? – Går du högskolan får du ett kvitto på vad du kan. Du måste ha det för att komma in och jobba på teatern. Det är lättare med tv-serier utan högskoleutbildning. Det är mycket att du ska ha rätt utseende då. Teaterhögskolan är inget krav, men det blir en längre väg utan. Det är bara att hänga i och göra sitt bästa. Vad är roligast av film/tv och teater? – Just nu tycker jag det är roligare med film och tv. Av Johan Östborg http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/3992/rudina_hatipi_artist http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/3992/rudina_hatipi_artist Rudina Hatipi - artist När Lukas Moodysson filmade Mammut med internationella stjärnor fick också StagePoolaren Rudina Hatipi en roll. Från Melodifestivalen med Cosmo4 till filminspelning med Gael García Bernal, vi undrar förstås hur det gick till. Fri, 20 Feb 2009 00:00:00 +0100 2011-09-22T09:16:18+02:00 Hur fick du en roll i Mammut? – Jag arbetade med en kortfilm ("Cedra" - regi: Abed Hassan) där jag regiassisterade och hjälpte till med musikkompositionen. Det råkade bli så att en av de involverade blev senare involverad i Mammut - och de sökte en amerikansktalande skådespelare, så jag blev tillfrågad att göra en provfilmning. Jag gjorde provspelningen, sedan kom jag vidare och fick göra en provscen och bli regisserad och så valdes jag ut därifrån! Se, det KAN faktiskt löna sig att hjälpa till lite här och var och inte bara inom sin egen genre! Vem är du i filmen, berätta om vad du gör? – Jag är flygvärdinnan Linda, som jobbar på privatjeten som Leo åker med till Thailand från New York. Under inspelningen spelade vi in en hel del situationer som händer där, men efter redigering, blev det inte lika mycket kvar av min roll, då dom valde att göra en annan spinn på Leo-rollen. Så är det med film. Hur var det på inspelningen? – Det var jättekul på inspelningen. Det rådde en fantastisk lugn som jag tror Lukas stod för väldigt mycket. Han är en väldigt lugn och jordnära person, som fick en att känna sig bekväm på en gång. Gael García är så otroligt rolig att spela med, idérik och impulsiv, och Tom McCarthy är otroligt professionell och stark i karaktär. Många scener vi gjorde fick vi improvisera och deras arbetssätt är så fantastisk att idéerna bara sprudlade och det blev ett riktigt underbart "flow". Man fick så mycket av skådespelarna så man kunde bolla tillbaks hur mycket som helst. Vi fick också väldigt fria händer från Lukas, och han rullade långa tagningar för att se vad som utvecklades, det tycker jag är skönt och utvecklande. Jag blev verkligen inspirerad och fick mersmak för film. Vad har du på gång nu? – Just nu jobbar jag med RENT i Kristianstads Teater, där jag spelar Mimi. Vi har premiär 14e februari, och spelar sen alla helger fram till början på april. Senare ska jag arbeta med Guys and Dolls på Göteborgsoperan. Kan du berätta lite om vad du gjort tidigare? – Oj, det är lättare att fråga vad jag inte gjord tidigare! Jag har arbetat med musikal, show, pop, musikkomposition, skriverier och teater. Jag är en allätare, och älskar att variera mig i branschen, hoppar på allt jag tycker låter spännande och utmanande. West Side Story i Köpenhamn och Stockholm, Color Line Fantasybåten, poetry slam, kortfilmen Amira, och Melodifestivalen 2007 för att nämna lite. Får vi se dig med Cosmo4 igen? – Man vet aldrig! Önskan finns fortfarande att släppa svenska albumet, vi har redan lanserats i flera andra länder. Men tajmingen måste vara rätt och skapandet måste komma från hjärtat, och då får det ta sin tid. Av Johan Östborg http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/3958/sara_lindh_skadespelare http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/3958/sara_lindh_skadespelare Sara Lindh - skådespelare Skådespelaren och StagePoolaren Sara Lindh hade 30 januari premiär med föreställningen Carola och jag. Efteråt kallades den storslagen i Svd. Här berättar hon om föreställningen och varför hon nu debuterar som manusförfattare. Tue, 03 Feb 2009 00:00:00 +0100 2011-09-22T09:16:18+02:00 Berätta om Carola och jag? – Det är en enmansföreställning som jag skrivit och som regisseras av Jonna Nordenskiöld. Föreställningen är ett samarbete mellan Limbo och Teater Giljotin. Jag är ensam på scen tillsammans med en synt, en ukulele, en cittra och en bild på Carola. Vad handlar föreställningen om? – Den handlar om att bli vuxen och inte lägga ansvaret utanför mig själv. Det är min uppväxt som speglas med Carolas. Jag växte upp i en kristen miljö i en liten by i Norrland som var paradiset med bullbakande mammor och en marsipanfabrik. Sen skiljer sig mina föräldrar och vi flyttar till betongen och slasket i Sätra utanför Stockholm, det blev en brytpunkt. Många i min omgivning var väldigt övertygade i sin tro på Gud, men när jag började söka svar i tonåren fann jag inget svar där. Men i hela mitt liv har jag haft ett krampaktigt samtal med Gud. Jag har haft kvar en gudsbild, att en annan kraft styr och att man ska tacka och be om förlåtelse. Till slut kom jag till en punkt där jag var tvungen att välja. Vems ögon dömer egentligen? Det är ju mina. För mig har det varit destruktivt att hålla fast i tron uppåt. Den har begränsat mig och gjort att jag stannat i växten. Du har ju sjungit mycket på scen tidigare, blir det musik nu också? – Bara ett par söndagsskole-sånger och en Carola-låt. Det var ett val vi gjorde. Det är en berättelse som inte behöver mer, föreställningen är ganska naken. Varför började du skriva? – Jag mådde rätt kasst och ville undersöka varifrån känslan att inte räcka till kom ifrån. Jag ville sätta ord på saker i mitt liv. Jonna fick läsa vad jag skrivit, hon tände på det och ville regissera. Vill du skriva mer i framtiden? – Jag har hittat vägen till skrivandet, så jag har fått lite blodad tand. Jag gillar att få sitta ifred och jobba. Det är roligt att i vuxen ålder hitta en ny talang som kräver en annan sorts mod än att stå på scen. Som skådespelare kan jag skydda mig bakom en roll, men när jag skriver måste jag möta smärtpunkter på ett helt annat sätt. Jag har också fått inblick i att det finns en tanke bakom allt som manusförfattaren skriver. Men jag vill fortsätta stå på scen också, jag är inte färdig med det än. Föreställningen spelas på Teater Giljotin i Stockholm torsdag, lördag och söndag fram till 22 mars. Läs mer på <a href="http://www.teatergiljotin.se/pages.asp?r_id=27435" target="_blank">Teater Giljotins hemsida</a>.   <a href="http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_2404319.svd" target="_blank">Recension i Svd</a> <a href="http://www.saralindh.se" target="_blank">Saras hemsida</a> Av Johan Östborg http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/3762/lina_leandersson_skadespelare http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/3762/lina_leandersson_skadespelare Lina Leandersson - skådespelare StagePoolaren Lina gör succé som skådespelare i vampyrfilmen Låt den rätte komma in. Allting började med en annons på StagePool, och nu hyllas hon i både Sverige och USA för sin roll. Mon, 12 Jan 2009 00:00:00 +0100 2011-09-22T09:16:17+02:00 Hur fick du rollen som Eli? – Jag såg en annons på StagePool att de sökte en pojke eller flicka i tolvårsåldern och skickade in ett kort filmklipp på mig till Maggie Widstrand. Hon hörde av sig och jag fick provfilma. Sen fick jag provfilma två gånger till, och efter det ringde Maggie och sa att jag hade fått rollen som Eli. Hur var det att spela in filmen? – Det var jätteroligt. När vi filmade i Luleå hade jag en guvernant (Eva Lilja), jag bodde hemma hos henne. Hon hjälpte mig med läxor och var med mig under filminspelningen. Det var kallt uppe i Luleå men vi hade ett värmetält att gå till mellan tagningarna. Eva och alla som arbetade med filmen var jättesnälla så jag trivdes jättebra. Jag fick inte läsa manuset, Tomas Alfredsson berättade vad jag skulle göra för varje scen. När vi filmade i Stockholm bodde jag hos min mormor och morfar. När jag skulle spela in kom en från filmteamet och hämtade mig och skjutsade hem mig när vi var klara. Har du något speciellt minne från inspelningen? – Innan vi började spela in filmen skulle ett företag som heter Fido göra en docka av mig. Först skulle de gjuta av ansiktet, de hällde någon slags smet över huvudet och en person satt med två tops vid min näsa så jag skulle kunna andas. Det tog ungefär en timme innan det stelnade. Sedan fick jag sitta på ett bord i en konstig ställning och dom gipsade min kropp. Hur känns det nu när filmen visas? Vad säger dina kompisar? – Det är roligt nu när filmen visas. Mina kompisar får inte se den (åldersgränsen är 15 år) så dom får vänta tills den kommer ut på dvd. Dom tycker att det är roligt att jag är med en film. Hade du gjort något med teater eller film tidigare? – Jag har gått på några dramakurser. Jag har varit med på Nickelodeons programledarskola, det fick jag också genom StagePool. Gillar du vampyrer och skräck själv när du ska välja film? – Jag tycker om skräck och thrillers, men mest Låt den rätte komma in. Vill du fortsätta med att vara skådespelare? – Det är min största dröm att få fortsätta som skådespelerska när jag blir äldre. Av Johan Östborg http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/3874/isak_bendelin_musikalartist http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/3874/isak_bendelin_musikalartist Isak Bendelin - musikalartist I februari har musikalen RENT premiär i Kristianstad. Vi kontaktade Isak Bendelin som gör rollen Mark för att höra hur det går inför premiären. Mon, 05 Jan 2009 00:00:00 +0100 2011-09-22T09:16:17+02:00 Hur fick du rollen? – Jag skickade in ansökan till audition och blev kallad att komma och söka rollen som Mark. Jag kan väl inte säga att jag var den mest förberedda personen när jag åkte upp och skulle söka. Hade valt låt samma dag och kunde inte riktigt texten, men det fick bli en spontan audition tänkte jag. En vecka senare ringde de och meddelade att jag fått rollen. Kändes helt overkligt till en början. Det är mitt första professionella jobb inom musikal, så jag svävade på moln ganska länge. Ja, det gör jag väl fortfarande i och för sig. Berätta om föreställningen? – Skulle nog vilja säga att RENT är vår tids motsvarighet till Jesus Christ Superstar och Hair. Det är en rockopera baserad på Giacomo Puccinis opera La Bohème. RENT handlar om ett gäng bohemiska och utstötta människor i New York vid slutet av 80-talet. Storyns huvudpersoner, bästa vännerna Roger och Mark, kämpar med sina karriärer samtidigt som vardagen, för dem och deras vänner, kantas av problem så som brist på pengar, droger och AIDS. Men mitt i allt elände finns ändå kärleken, vänskapen, hoppet och tron som håller dem vid liv. Repar ni nu? Hur känns det inför premiären? – Yes, vi är i full gång med repetitionerna just nu. Vi repar deltid, så det brukar vara typ två kvällar mitt i veckan och sedan heldag på lördagar och söndagar. Men nu fram i januari och februari kommer det att bli mer intensivt och då kommer vi nog repa nästan varenda dag fram till premiären, lördagen den 14 februari. Sen kommer vi att köra 30 föreställningar, fredag till söndag, mellan den 14 februari och den 5 april. Det känns bra inför premiären tycker jag. Vi har ju väldigt mycket kvar att göra, givetvis, men det känns ändå som vi börjar få en helhet och det känns alltid kul. Det är väl så med de flesta föreställningar att det sista inte brukar falla på plats förrän dagarna innan premiär, det är ju ett konstant arbete ända fram dit. Vad är det roligaste med musikal? – Oj, det var en bra fråga! Att bli känd kanske… nej, det roligaste måste nog vara att få arbeta med människor som delar samma passion och glädje för det som de håller på med. Man får verkligen en otrolig kick av att jobba med människor på ett sådant sätt. Sen är den konstnärliga processen också väldigt rolig. Att få vara med och påverka föreställningen och jobba fram det bästa i alla scener och karaktärer. Otrolig tillfredställelse när det går bra! Sen att få stå på en scen och uttrycka allt det man jobbat med under en lång tid och få njuta av resultatet och sedan ta emot publikens applåder finns det inte mycket som slår. Hur har StagePool hjälpt dig? – Det var på Stagepool som jag läste om att det skulle hållas audition. Så hade det inte varit för er så hade jag inte fått rollen. Tack! Av Johan Östborg http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/3844/linda_gerstenmayer_skadespelare http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/3844/linda_gerstenmayer_skadespelare Linda Gerstenmayer - skådespelare Fri, 05 Dec 2008 00:00:00 +0100 2011-09-22T09:16:17+02:00 Linda Gerstenmayer medverkar just nu i Teater Olydigs pjäs Leif på Spegelteatern i Stockholm. Vi fick en pratstund med henne om pjäsen och om hur det är att vara skådespelare idag. Vad handlar Leif om? – Den utspelar sig för ett år sen i Skåne. Leif Nilson skrev en debattartikel med en åsikt om droger som strider mot vad som kan tyckas är den "normala" samhällsnormen. För den insändaren så vill hans arbetsgivare på Statens institutionsstyrelse sparka honom för illojalitet. Där börjar vår historia. Teater Olydig berättar verklighetens historia ur perspektivet vad är rätt och vad är fel? Får man tycka vad som helst och vågar vi ta diskussionen? Vi vill också lyfta frågan så att den inte handlar om bara droger, får man tycka vad man vill idag? Vad gör du för roll? – Jag spelar Alexandra, en narkotikapolis. Hon tycker att hon står över lagen, och njuter verkligen av det. Alexandra bär på något mörkt inom sig, hon får utlopp för hennes brutala och mörka sida genom att ge sig på de som är "mindre värda" enligt henne själv. Batongen fungerar som hennes förlängda arm, hon känner ett lugn och en ren glädje när hon får slå ner den som kommer i hennes väg. Tycker du att ett budskap är viktigt i teater, eller kan man bara roa också? – Jag älskar både och. Som skådespelerska vill jag inte tala om vad som är rätt eller fel, det ska lämnas åt publiken. Men jag vill gärna lämna en frågeställning som publiken går hem och funderar över. Men ibland är det skönt att bara bli road i två timmar. Hur är det att vara skådespelare idag? – Det är ganska tufft, och helt underbart. Det finns tyvärr inte så mycket utrymme för nya skådespelare som jag skulle vilja. Vår skådespelarelit är så duktig och det finns ett litet utrymme för nya skådespelare och fria teatrar. Vad är det roligaste med yrket? – Jag älskar förarbetet och repetitionerna, att jag hittar min karaktär och jobbar fram den på scen. Men sen får man inte glömma ögonblicket då man möter publiken. Det är fantastiskt. Du har gjort en hel del reklamfilm också, hur är det? – Det är främst via StagePool som jag fått de jobben och det är en helt annan värld än teatern. Jag älskar det snabba i att filma. Det finns ett helt crew för att hjälpa dig och du ska leverera på kort tid. Man blir skärpt på ett annat sätt när man kanske bara har en tagning på sig att sätta scenen perfekt. Vill du jobba mer med film? – Absolut. Mitt hjärta finns hos teatern, men det vore spännande att få göra fler filmer. Daniel Lind Lagerlöf får gärna göra en storfilm med mig. Mer om föreställningen på <a href="http://www.teaterolydig.se" target="_blank">www.teaterolydig.se</a> Av Johan Östborg http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/3716/patrik_karlson_skadespelare http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/3716/patrik_karlson_skadespelare Patrik Karlson - skådespelare Patrik Karlson kommer snart synas i årets julkalender. Han har erfarenhet av sammanlagt 91 produktioner som skådespelare för tv och film, bland annat första säsongen av tv-serien Hipp hipp. Vi ringde honom för att få veta hur man får så många roller. Wed, 12 Nov 2008 00:00:00 +0100 2011-09-22T09:16:10+02:00 Du ska vara med i julkalendern i år, kan du berätta lite om den? – Julkalendern är skriven av Måns Nilsson och Kalle Lind. Huvudrollerna görs av Måns, Anders Johansson och Sandra Huldt. De lever i en värld där tomten och Lucia finns på riktigt. Anders skriver en önskelista till tomten, men råkar av misstag posta inköpslistan istället. De måste då jaga fatt på tomten för att rätta till misstaget. Vad gör du för roll? – Jag är med i ett agentgäng – Gallus Gallus (latin för höns) – och vi letar också efter tomten. Min karaktär står lägst i rang i gänget då jag är både korkad och lat. Det var jättekul att göra julkalendern. Det är både en intellektuell humor och slapstick som kan tilltala både gamla och unga. Regissören var kanske lite väl generös med att tillåta alla mina klumpighetsstunt, så jag har aldrig haft så många blåmärken i mitt liv. Du har gjort massa inspelningar, har du några tips på hur man ska få roller? – Hoppa på det som finns. Jag har jobbat med filmskoleelever och gjort obetalda jobb. Blir en av trettio elever etablerad så är det kul att ha mött dem redan där. Man bygger upp ett bra nätverk, och det har jag glädje av nu. Jobbar du mycket håller du igång kameravanan och förstår filmproduktion mer. Hur var det att göra Hipp hipp? – Jag gjorde första säsongen av Hipp hipp. Det fanns inga manus, de pitchade scenerna innan när vi var i sminket och sen var man fri att göra scenerna. Det var kul för vi visste inte vad det skulle bli. Du har en showreel, hur tänkte du när du klippte ihop den? – Jag ville visa på bredd i karaktärerna med många små nedslag i produktioner jag har på band. Sen gör jag tre djupdykningar för att visa olika spelstilar. Min showreel är på tre och en halv minut, och det tror jag är en lagom längd. Man ska lämna de som tittar med mersmak, och det är också hänsynsfullt mot dem att vara effektiv. De har inte så mycket tid att titta på dem. Om man inte har något inspelat då? – Teaterprylar fungerar inte, det är helt olika uttryck. Har man inget filmmaterial är det bättre att spela in en egen filmscen som är anpassat till mediet. Vad är det roligaste med att vara skådespelare? – Alla möten med olika personer som är på väg mot samma mål, från smink, ljusriggare till skådespelare. Det är inspirerande. Sen vill jag utmana mig själv och se möjligheter att göra karaktärer som ligger utanför mig. Jag gjorde en åklagare i När mörkret faller, och då följde jag med en riktig åklagare för att se hur han jobbade, vilket språk han använde och så vidare. Då kan jag förstå en människa som inte har samma bakgrund som mig. Jag har hittat rätt när jag blev skådespelare. Jag är duktig på det jag gör och har svårt att se mig i en annan yrkesroll. Är det något som är sämre med yrket? – Det är att allt är så centrerat till Stockholm. Stockholmare är hemmablinda, det är sällan de tar sig utanför tullarna för att kolla efter skådespelare. Av Johan Östborg http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/3659/anneli_ahlgren_stand_up_artist_och_imitator http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/3659/anneli_ahlgren_stand_up_artist_och_imitator Anneli Ahlgren - stand up-artist och imitatör Anneli Ahlgren är StagePoolaren som låter som andra. Med imitationer och stand up roar hon oss under hösten på bland annat Mosebacke och Norra brunn i Stockholm. Wed, 12 Nov 2008 00:00:00 +0100 2011-09-22T09:16:16+02:00 Du är med i "En liten jävla Broadwayshow" på Mosebacke i Stockholm, vad är det för något? – Det är en show med Zeid Andersson där jag är en del av ”en liten jävla chorusline”. Vi sjunger, dansar och gör imitationer, allt i humorns tecken. Vi spelar showen till slutet av november. Hur fick du det jobbet? – Hon ville ha någon som både kunde sjunga, dansa och vara rolig. Jag har gigat en del med Zeid och hon tyckte jag kunde allt det, och det tycker jag är jätteroligt förstås. Din stand up innehåller en del imitationer, hur utvecklar du de karaktärerna? - Jag har ett musiköra och lyssnar noga på hur folk pratar. Jag har lätt för dialekter och röster, så jag har märkt att jag har talang för det. När jag ska imitera någon så väljer jag en person folk har en relation till sen testar jag på vänner för att se om de hör vem jag härmar. Om de gör det så fungerar imitationen och jag kan använda den på scen. Om man vill börja med stand up, hur gör man? – Det finns många klubbar där man kan få testa, speciellt i Stockholm finns det många. Hör av dig till en klubb och kolla om du kan få testa två-tre minuter. Sen gäller det förstås att ha förberett sig noga med något man själv tycker är kul. Det brukar fungera om man inte har allt för smal humor. Jag har gått en intensivkurs med Thomas Oredsson och det kan vara bra att ha en kurs i ryggen när man börjar. Stand up, dubbning och show, du verkar ha hur mycket som helst att göra, hur får du alla jobb? – Till exempel dubbning får jag mycket för att jag kan låta på så många olika sätt. Jag gör bland annat barnröster och då är det lättare att ta in mig i studion än ett barn som kanske tappar tålamodet efter ett tag. Sen gör jag mycket dialekter som skånska och gotländska som de gärna vill ha med i tv/radio-reklam. Det är bra att ha många strängar på sin lyra helt enkelt. Av allt du håller på med, vad tycker du är roligast att göra? – Jag kan inte välja mellan dubbning och stand up. När man kör stand up så får man feed back direkt från publiken på det man skrivit. När det gäller dubbning får jag leka och vara någon annan. Just nu är jag till exempel en 8-årig vattenskoter i Barnprogrammet Tess och Ubbe på SVT, och det är ju få förunnat. Mer information om när och var Anneli uppträder kan du hitta på <a href="http://www.anneliahlgren.com" target="_blank">www.anneliahlgren.com</a>   Av Johan Östborg http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/3524/rasmus_dahlstedt_skadespelare http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/3524/rasmus_dahlstedt_skadespelare Rasmus Dahlstedt - skådespelare StagePoolaren Rasmus Dahlstedt är aktuell med den nya teatern Panoramateatern och deras första pjäs Dubbelgångaren som har premiär i slutet av september. Wed, 12 Nov 2008 00:00:00 +0100 2011-09-22T09:16:16+02:00 Berätta om Dubbelgångaren? – Vi tar hjälp av Dostojevskij för att diskutera bland annat relationer på jobbet och det sociala spelet. Vi har skrivit om hans roman Dubbelgångaren till en pjäs som spelas den 26, 27 och 28 september på TeaterStudio Lederman i Stockholm. I framtiden tänker vi oss en turné. Vad är Panoramateatern? – En teater som startats av mig och regissören Mikael Edfelt. Dubbelgångaren är vår första föreställning. Vad vill ni uppnå med teatern? – Vi är en teater för aktuell diskussion. Vi använder teater som komplement till det talade ordet, till debatter och samtal. Ett syfte är att överbrygga klyftan mellan konst och vetenskap. Vad har ni gjort tidigare? – Vi hade en invigning på Mosebacke med bland annat stand up, improvisationsteater och operaimprovisation. Då kunde man se lite av teaterns möjligheter. Vilka tips kan du ge till andra som vill starta sin egen teater? – Gör det du tycker är roligt och angeläget, omge dig med personer som delar din strävan och ditt intresse. Arbeta hårt. Så kan du skapa och hitta din publik. Förutsättningarna är svåra, det gäller att köra på. Du bör vara medveten om att det kan krävas mycket arbete i början, ofta obetalt. Fungerar det inte alls får man kanske byta spår. Man bör nog alltid också ha ett öga på verkligheten och se den som den är. <a href="http://www.panoramateatern.se" target="_blank">Läs mer om Dubbelgångaren och Panoramateatern. </a> Av Johan Östborg http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/3350/malin_jakobsson_estradpoet http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/3350/malin_jakobsson_estradpoet Malin Jakobsson - estradpoet Malin Jakobsson är skådespelare och estradpoet. I höst kan du bland annat se och höra henne på Spoken word-klubb på Södermalm i Stockholm den 16 oktober och på poesifestival i Uppsala. Wed, 12 Nov 2008 00:00:00 +0100 2011-09-22T09:16:15+02:00 Vi ringde för att höra vad estradpoesi egentligen är och hur man gör för att börja själv. Berätta vad det innebär att vara estradpoet? –Man står på en scen och berättar helt enkelt, det kan man göra lite hur som helst. Texterna är lite som små monologer. Jag läser oftast på rim och så har jag lite mellansnack emellan dikterna. Är det någon skillnad mot spoken word? – Spoken word är ett samlingsbegrepp för det talade ordet på scen. Om man säger estradpoesi läggs fokus ofta på ordet poesi vilket för många förknippas med svårsmälta saker. Det som jag och många andra håller på med är raka motsatsen till svårsmält och många av texterna är inte heller så särskilt poetiska. Därför kan det vara rättvisare att kalla det för spoken word. Hur började du? – Jag har alltid skrivit dikter, och så såg jag en estradpoet och tänkte att det där verkar roligt. Det passar bra också eftersom jag är skådespelare och van att stå på scen. Så jag åkte till Sollentuna på en poetry slam-tävling, för jag tänkte att där är det ingen som känner mig, och det gick bra för mig där. Jag har hållit på i fyra år nu. Vad skriver du om? - Jag skriver om mitt eget liv, hur det är att komma från Västerbotten till Stockholm. Jag vill skriva så att det roar, bara ältande i ångest blir lite tråkigt. Men tjejer ska alltid vara så glada, så jag vill slå ett slag för den bitterljuva sidan. Hur ska man göra om man själv vill börja som estradpoet? – Det är bara att ställa sig på scen. Att tävla i poetry slam är en bra form, då får man respons direkt av juryn. Så då vet man om man är bra eller inte. Hur får du läsningar? – Oftast genom kontakter eller genom att någon har sett mig. Nu har jag läsningar ungefär två gånger i månaden. Det jag har på gång nu är en poesifestival i Uppsala, en pensionärsförening i Gamla stan i Stockholm och så på klubben Spoken word på Underbara bar, också i Stockholm. Ju fler läsningar man gör ju fler läsningar får man. Malins Myspace-sida <a href="http://www.myspace.com/kangeroveln" target="_blank">www.myspace.com/kangeroveln</a>   Vill du se Malin som skådespelare har du chansen på Playhouse Teater i Stockholm under hösten där hon spelar i pjäsen Lisalouise. Mer information här <a href="http://www.37komma4.se/" target="_blank">www.37komma4.se</a>   Av Johan Östborg http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/3229/petronella_lofstrand_musikalartist http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/3229/petronella_lofstrand_musikalartist Petronella Löfstrand - musikalartist Efter att ha spelat i bland annat Miss Saigon och Singing in the Rain är det dags för Petronella Löfstrand att ta sig an The Producers på China-teatern i Stockholm. Wed, 12 Nov 2008 00:00:00 +0100 2011-09-22T09:16:15+02:00 Tillsammans med bland andra Claes Malmberg, Christine Meltzer och Magnus Härenstam ska hon göra den mest prisbelönta musikalen i Broadways historia, med premiär den 19 september. Berätta om uppsättningen av The Producers? – The Producers började faktiskt med en film från 1968 där Mel Brooks skrev manus och regisserade. Filmen var Det våras för Hitler. År 2001 blev det en musikal och en stor succé på Broadway, och nu kommer den till Sverige. Musikalen handlar framför allt om Max Bialistock, (Claes Malmberg), som är en före detta Broadwayproducent och Leo Bloom, (Kim Solucki), som är hans revisor. Max upptäcker genom Leo att en riktig musikalflopp kan vara mer lönsam än en succé. Dom två gör nu allt för att hitta det sämsta manuset, sämsta regissören, sämsta koreografen och de sämsta skådisarna, det resulterar i Det våras för Hitler. En fruktansvärt dålig föreställning som inte kan bli något annat än en stor flopp. Men något händer, mer än så kan jag givetvis inte avslöja! Hur fick du rollen? – Jag fick rollen "Håll-Mig Smek-Mig" och ensemble genom audition. Först dansprov, sångprov och till sist dramaprov som alla andra. En vecka senare ringde Stage Magic och berättade att jag fått jobbet. Hur känns det när det bara är en månad kvar till premiär? – Ja, en månad är ju ganska mycket tycker jag. Eftersom de stora rollerna började en vecka innan ensemblen så har dom hunnit repa en del på sina scener och sånger i lugn och ro. Sen kom vi in den 7 augusti. Så jag håller mig lugn än så länge. Jag ser verkligen fram mot premiären! Vi är ett bra och roligt gäng som samarbetar med varandra. Det blir väldigt mycket skratt emellan repen under dagen. Du har ju några år i branschen, har du några råd till de som vill satsa på en artistkarriär? – Jag har jobbat i tolv år nu och tycker fortfarande att det är det bästa som finns. Jag älskar det jag gör mer än någonting annat. Men det är en tuff bransch. Det gäller att man håller sig i form och tränar, dansar och tar sånglektioner. För det kommer ju nya fräscha tjejer och killar varje år! Och till dem säger jag att ligga i och "bredda" sina kunskaper ännu mer. Ju mer man kan som musikalartist/dansare idag, ju större chans har man att få jobb. Och framför allt - ge inte upp! Hur förbereder du dig inför en audition? – Om jag inte vet vad det är för en musikal kollar jag upp det allra först. Vad det är för musik, dansstil och vad den handlar om. Sen väljer jag en av mina sånger som kanske liknar något från musikalen, om de inte skickar sång förstås. Sen övar jag och ser till att jag känner mig säker. Eventuellt går jag till en sångcoach. Sen gör jag bara mitt bästa och försöker hålla styr över nerverna som de flesta. Har StagePool hjälpt dig i din karriär på något sätt? – StagePool har absolut hjälpt mig, annars hade jag gått ur för länge sen. Av Johan Östborg http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/3133/jacob_andreas_musikalartist http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/3133/jacob_andreas_musikalartist Jacob Andréas - musikalartist Den 30 augusti har Värmlandsoperan Europapremiär med musikalen Spring Awakening. På scen står bland andra musikalartisten Jacob Andréas. Wed, 12 Nov 2008 00:00:00 +0100 2011-09-22T09:16:15+02:00 Efter utbildning på Balettakademien i Göteborg och ensemble i bland annat My Fair Lady och Sound of music gör han nu en egen roll. Snart är det dags för premiär, hur känns det? – Det känns bra och spännande, inte alls nervöst faktiskt. Det är kul med en Europapremiär och vi är en bra ensemble som har väldigt kul ihop. Jag tycker föreställningen är riktigt bra. Berätta lite om föreställningen. – Spring Awakening bygger på en pjäs som skrevs 1891 av Frank Wedekind. Den bannlystes när den kom för att det pratades öppet om sexualitet och om hur det är att vara ung. Handlingen utspelar sig bland skolungdom på 1890-talet som försöker ta plats i vuxenlivet. När vi tar fram mickarna och börjar sjunga flyttas vi till en modern värld med dagens ungdom, problemen i musikalen är ju alltid aktuella. Spring Awakening är en rockmusikal med fantastiskt bra musik som kryper in under skinnet och som verkligen berör en. Musikalen är gjord av Steven Sater och Duncan Sheik. Vad gör du för roll? – Jag spelar Ernst, en tonåring som upptäcker att han är homosexuell. Under föreställningens gång får vi följa hur Ernst, och de andra ungdomarna letar efter vilka de egentligen är. Hur hittar man sin plats i vuxenvärlden? Hur fick du rollen? – Jag fick rollen efter att ha gjort audition i Stockholm. Hörde att den skulle upp och skickade in mitt cv till Värmlandsoperan. Två dagar efter min audition ringde regissören och berättade att jag fick rollen. Då vart jag glad! Det är fantastiskt roligt att få chansen att göra en egen roll efter att ha spelat ensemble och understudy i flera produktioner. Vad är det roligaste med att stå på scen? – Min drivkraft är lusten att sjunga och dansa. Det är roligt att få förmedla något och att publiken faktiskt kommer för att titta. Vad har du för framtidsdrömmar? – Så länge jag får sjunga, dansa, spela teater och stå på scen så lever jag i min dröm. Det finns förstås en massa roller jag vill göra, men så länge jag får möjligheten av fortsätta med mitt artisteri är jag nöjd. Att stå på scen är något av det bästa som finns. Nu spelar jag i Spring Awakening fram till mars 2009 och fortsätter frilansa vid sidan av med mina egna projekt. Det blir företagsgig, konserter och så kommer jag att medverka som artist vid Mix Megapols 20-årsjubileums-konsert i slutet av augusti. Det ska bli roligt.   Mer om Spring Awakening <a href="http://www.varmlandsoperan.se/page.asp?id=1226" target="_blank">http://www.varmlandsoperan.se/page.asp?id=1226</a> Jacobs hemsida <a href="http://www.jacobandreas.com" target="_blank">www.jacobandreas.com</a>    Av Johan Östborg http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/2633/villmar_bjorkman http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/2633/villmar_bjorkman Villmar Björkman Tue, 06 May 2008 00:00:00 +0200 2011-09-22T09:16:09+02:00 Villmar Björkman har arbetat med teater i en rad olika grupper sedan 80-talet. Nu gör han långfilmsdebut i Ruben Östlunds De Ofrivilliga, en film som är det svenska bidraget till filmfestivalen i Cannes.  Den 19 maj är han på plats i Cannes för att vara med på premiären.     Hur känns det att vara med i en film som får tävla i Cannes? – Jag såg på kulturnyheterna på tv och hörde att filmen blivit uttagen till Cannes. Jag visste redan att den var anmäld, men ändå kom det lite som en chock. Visst är det spännande som debutant på långfilmsområdet. Berätta om De ofrivilliga, vad är det för film? Vad har du för roll? – De ofrivilliga är en tragisk komedi eller den komisk tragedi. Den består av fem olika delar som har ett gemensamt tema, hur gruppen påverkar individen. Den del jag är med i handlar om en 60-årsfest där jag är värd och bland annat anordnar ett fyrverkeri som inte går riktigt som de ska. Ska han välja att få sina skador översedda eller festen? Vilka blir konsekvenserna? Hur fick du rollen? – Jag är ju medlem i StagePool. Det var genom er som Plattform produktion sökte skådespelare till filmen. Jag blev kallad till provfilmning i Göteborg, jag bor själv i Nässjö, och man gillade tydligen det man såg så jag kallades några gånger till. Inspelningen skedde i ett hyrt hus i Trollhättan under två veckor i mars 2007. Du är med i Kultureken, vad är det för något? – I april 2007 hade vi premiär för musikalen Oliver i Eksjö med cirka 130 deltagande aktörer. Det fanns många barn och ungdomar som ville fortsätta med teater/musikal och därför bildades föreningen KulturEken, som under året jobbat med två grupper Trollkarlen från Oz och Grease. Båda är i regi av mig. Vår vilja är att ha fler aktiviteter på gång, till exempel filmklubben, picknickklubben, kurser i dans och smink med mera, men vi måste först hitta en lokal. Man kan se mer om vår verksamhet på <a href="http://www.kultureken.se" target="_blank">www.kultureken.se</a>. Vad är det som driver dig som skådespelare? – Viljan att uttrycka mig, tror jag. Jag tycker mycket om det sätt som Ruben Östlund arbetar på. Han har en idé till en scen, en skiss, som vi utgick ifrån och därefter så prövade man sig fram till dess Ruben var nöjd. Det påminner lite om mitt sätt att arbeta med teater i barn- och ungdomsgrupper. Av Johan Östborg http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/2564/linda_holmgren http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/2564/linda_holmgren Linda Holmgren - "Jag är självutnämnd musikalmissionär. Musikal är den ultimata underhållningen och jag vill att folk ska lyssna på musikal jämt!" Mon, 14 Apr 2008 00:00:00 +0200 2011-09-22T09:16:13+02:00 Efter att ha slagit ut över 800 andra sökande och bara en till stod i vägen för drömmen var det Linda Holmgren själv som åkte ut i finalen av West End Star. Den förlorade chansen att få spela en drömroll följdes av många tårar, depp framför tv-spelet och ett riktigt drömerbjudande. Grattis i efterskott. För visst säger man väl grattis till andraplatsen? - Haha, ja det är ju lite dubbelt det där… men tack! Vad gjorde du innan du sökte till programmet? - Jag gick Balettakademien här i Göteborg. Sen spelade jag Mit eventyr, världspremiären på en föreställning om HC Andersen, i Danmark. Och så gjorde jag Cats! Och därifrån till att du sökte programmet? - Jag tänkte bara ”neeej!” när en kompis ringde mig och sa att TV3 skulle ha audition för Lady of the lake, en av mina drömroller. Jag älskar Monty Python och Spamalot men var livrädd för hela tv-grejen. Jag har aldrig strävat efter berömmelse och tvekade länge innan min kille till fick övertala mig. Och hur känns det att ha varit med, såhär i efterhand? - Det är det bästa jag gjort i hela mitt liv. Det allra bästa var att få repetera tre veckor i London på Palace Theater och jobba med alla otroligt duktiga människor. Hände det något spännande i kulisserna som vi tittare inte fick se? - Nej det var nog mest gråt och massa, massa stress och repetitioner. Vad var det värsta då? - Att inte vinna. Känslan när Magnus sa Ninas namn var så… Jag var bara där för jobbet och var otroligt fokuserad på det. Min första reaktion var ”jaha, vad ska jag göra nu?”. Jag tänkte inte på att folk tittade på programmet och att det skulle kunna leda till något annat. Men det har du märkt av nu efteråt? - Bara någon vecka efter finalen var jag på audition och folk som jag verkligen ser upp till som artister kom fram och sa att de tycker jag är så fruktansvärt bra. Jag? Som knappt har fått komma på auditions innan! Och så har jag fått många bra kontakter. Som har lett till? - Ja, jag har blivit uppringd! Det började ringa redan dagen efter, vilket var skönt eftersom jag deppade ner mig totalt och bara låg och spelade Nintendo. Folk frågade om jag inte skulle äta nåt, men jag var så deppig. Så det jag ska göra framöver är bygga upp mig själv och börja repetera in min nya roll och ta sånglektioner. Det känns så kul! Grattis igen då! Vad är det för roll? - Det är än så länge hemligt men det är en av mina fem absoluta drömroller. Lady of the lake var en, det här är en annan. Och det hade jag aldrig sagt, de bara ringde och frågade om jag visste vad det var och jag blev så glad! Vad har du för drömroller kvar? - Häxan Elphaba i Wicked och Scaramouche i We will rock you! Har det hjälpt dig att finnas med på Stagepool? - Ja. Alla jobb, utom det här som jag fått nu, har jag fått reda på via hemsidan. Jag är med för att det är det absolut bästa sättet att få reda på auditions. När Stagepool startade hade jag just slutat gymnasiet och hur får man reda på auditions om man inte känner någon som vet? Finns det något tips du önskat att du fått innan du började din karriär? - Mitt bästa tips, eller vad jag tror är en anledning till att jag är där jag är idag, är att jag verkligen brinner för det här. Det är otroligt viktigt. Sen krävs det kunskap, teknik, fysik och man måste fokusera på uppgiften. Sen måste man försöka vidareutveckla sig, fortsätta gå kurser, inte fastna. Och ska man läsa på och vara förberedd så man är trygg i det man ska göra. Och när man gjort allt det, hur lyckas man? - Åh det är så många jobb jag sökt men inte fått. Jag önskar verkligen att jag visste! Jag tror att huvudsaken är att inte ge upp, utan att fortsätta kämpa. Och att följa sin magkänsla Av: Lisa Andersson http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/2469/evelina_olsen http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/2469/evelina_olsen Evelina Olsén Evelina räds inte nya utmaningar när hon nu kliver på scen som tuff streetbrud i musikalen Little Shop Of Horrors Wed, 23 Jan 2008 00:00:00 +0100 2011-09-22T09:16:13+02:00 Berätta om din roll: Jag spelar Ronette, en riktigt tuff och lite puckad streetbrud, som gillar att slänga käft. Min uppgift i föreställningen är att föra handlingen framåt,med mycket sång och dans. Jag har också fungerat som sångcoach för ensemblen. Hur fick du jobbet: Jag blev uppringd av 2entertain som hade fått mig rekommenderad av koreografen P.M Andersson samt Anders ”Butta” Börjesson Jag har aldrig gjort musikal förut så det var väldigt kul att de ändå tänkte på mig. Du har tidigare jobbat som körsångerska för bland annat Shirley Clamp och Tomas Dileva, hur var var det? Det var ganska länge sedan jag jobbade med Tomas men det var fantastiskt. Shirley känner jag sedan tidigare så den grejen började med att vi satt hemma hos henne och sjöng lite på kul när hon plötsligt erbjöd mig att vara med på sommarkrysset som körtjej. Hur har du fått fart på din karriär? Det är nog mina kontakter som har varit mig mest behjälpliga. Redan som åttaåring Var jag med i den dåvarande motsvarigheten till dagens Junior Eurovision Songcontest och representerade Sverige. Kort efter detta hörda produktionsbolaget Lingman & Co av sig. Jag medverkade bl.a i en grupp, ”Let´s twist”, och jag stannade med dem tills jag var sjutton. Under den tiden fick jag göra saker de flesta inte får i den åldern: Duett med Robert Broberg, Sverigeturné, sjunga i stora Tvproduktioner m.m. Sedan är jag en sån som gärna hittar på egna projekt. Efter min utbildning på Stockholms musikkonservatorium (Memus), drev jag soulklubbar på Hardrock Café och Bluemoonbar i Stockholm tillsammans med fantastiska musiker. Vi sjöng och spelade varje lördag i ett och ett halvt år, hade gästartister, fullt hus och fixade och trixade med allt från marknadsföring till rep varje vecka. Det var en grymt rolig tid. Annars har jag frilansat mycket, jobbar en hel del i studio, skriver låtar, dubbar tecknad film, gjort reklamfilm, krogshow (Cabaret Lorensberg) samt jobbar som sångcoach. Jag gillar att ha flera bollar i luften. Har du några tips och råd till dina StagePoolare? Rätt kontakter är viktigt såklart, men du skall även lita på din talang och inte bli desperat i ditt jobbsökande. Försök vara lite tillbakalutad och ha tillit. De flesta som fick roller i Little Shop of Horrors hade ingen musikalutbildning utan snarare ”det”. Jag gick till min audition och körde min grej utan tanke på vad de andra hade för meriter eller kunskaper och det var nog just därför jag fick jobbet också. Du skall inte jämföra dig själv med andra utan hitta det som är speciellt med just dig. Jag tror att mångsidighet gör dig till en bättre artist och det är också väldigt viktigt att vara ödmjuk inför arbetet. Man tjänar inget på att lägga sig till med några divalater, det gäller att vara professionell och tänka på sitt rykte. Och kämpa, kämpa, sluta aldrig kämpa!! Vad har du för dig i framtiden? Oj, ingen aning. Man vet aldrig vad som händer näst i denna bransch. En av mina drömmar skulle vara att hitta en riktigt bra låtskrivare och ställa upp i melodifestivalen, samt jättegärna göra mer musikal för det här har definitivt gett mersmak! Sedan vill jag jobba mer med komisk teater. Har fått höra att jag talang för det och bra timing så det är något jag gärna provar på mer! Vill du veta mer om musikalen eller köpa biljetter, gå in på <a href="http://www.littleshopofhorrors.se/" target="_blank">www.littleshopofhorrors.se</a> Av: Anna Ericson  http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/2489/sandra_camenisch http://sv.stagepool.com/nyfiken_pa/2489/sandra_camenisch Sandra Caménisch Sandra har gjort ett fantastiskt jobb i West End Star men är nu på väg mot nya mål Fri, 18 Jan 2008 00:00:00 +0100 2011-09-22T09:16:09+02:00 Hur kommer det sig att du tog steget att söka till denna produktion? - Det var en fantastisk roll i potten. Dessutom så fanns chansen till lite publicitet i tv. Hur valde du låt och hur förberedde du dig? - Eftersom jag hade fött barn för bara 17 dagar sedan så var mitt fokus lite splittrat, därför valde jag två låtar som satt benhårt i muskelminne och kropp. När det gäller förberedelser så hängde det mer på att fixa det praktiska. Min kusin kunde följa med och vara barnvakt och jag fick bara vara så lugn som möjligt. Hitta ”på” och ”av” knapparna. Vad har du gjort tidigare? - Jag har jobbat som professionell musikalartist sedan 1993. (SVT:s BROR OCH SYSTER, SHOWCASE/KLINIKEN (Norén) på Kilen i Stockholm, TOLVSKILLINGSOPERAN på Stockholms Stadsteater, KONTAKTANNONSEN på Playhouse, CHESS på Cirkus i Stockholm, DÅLIGA MÄNSKOR på Malmöoperan, SPELMAN PÅ TAKET på Malmöoperan, KRISTINA FRÅN DUVEMÅLA på Cirkus i Stockholm. Reds anm.) Hur gjorde du för att komma in i branschen? - Jag studerade på balettakademiens musikalartistlinje och sedan gick jag på auditions.   Vad är det viktigaste du har lärt dig under vägens gång i denna bransch? - Att inte söka alla jobb som kommer i ens väg utan ta reda på vad jag verkligen kan och vill. Att spara energin till att fokuserat söka de utvalda jobben man vill ha. Att inte göra något om lusten inte finns där – det syns! Det fick jag för första gången märka under tävlingen i WEST END STAR. Eftersom min son Lucas var med mig hela tiden så var det väldigt krävande rent praktiskt. Mitt sista program, när 5 blev 4, var jag så slut att jag inte kände någonting. Lusten, adrenalinet och drivkraften var helt slut. Resultatet blev självklart ett dåligt framträdande och jag åkte ut.  Hur kändes det att varje vecka riskera att åka ut? - Det blev en större och större påfrestning ju längre man höll sig kvar. Det är en annorlunda känsla att tävla i något som är ens yrke, så det var ju skitnervöst.  Vad har varit roligast med West End Star? - Samarbetet med alla proffs runtomkring. Musikerna, hår o smink-folk, kostymör, koreografer och de få tillfällen vi fick jobba med Ruben och Ulrika. Vad händer härnäst för dig? - Jag är ju mammaledig med min Lucas som nu är 3 ½ månad så sakta men säkert kommer jag tillbaka till det verkliga livet. Och så ska jag ju söka till Mary Poppins! Vilket råd skulle du vilja ge till andra StagePoolare?   - Mitt råd till andra i branchen är just nu: Innan ni ger er in i en tävling så tänk efter. Förbered er ordentligt. Jag lovar, hur stabil man än är som både privatperson och artist så gör det ont att åka ut!