Uppsägningar och färre uppsättningar. Det är verkligheten på flera av landets teatrar. Medarbetarna mobiliserar nu för att rädda en teater som enligt Sture Carlsson på Svensk scenkonst kommit till vägs ände.
Uppsägningar och färre uppsättningar. Det är verkligheten på flera av landets teatrar. Medarbetarna mobiliserar nu för att rädda en teater som enligt Sture Carlsson på Svensk scenkonst kommit till vägs ände.
Länsteatrarna fruktar en statlig politik som struntar i regionerna.
De flesta teatrar är välskötta och effektiva och har utvecklats mycket på senare år, och så räcker inte det. Vi förvaltar ett ansvar som vi tar på stort allvar, och vi kommer inte att tystna, vi tänker bedriva en lokal debatt här under hösten och vi kommer också att göra ett gemensamt teaterchefsutspel, säger Johan Celander, chef på Östgötateatern, landets ojämförligt största länsteater. Han har just avslutat MBL-förhandlingarna om en personalneddragning på 12,5 tjänster där både konstnärlig och administrativ personal drabbas.
De senaste tio åren har teatern förlorat närmare 12 miljoner i successivt krympande anslag, vilket motsvarar 10 procent av budgeten. Nästa år drar teatern in sin årliga musikaluppsättning. Effektiviseringarna och satsningarna på samproduktioner med Riksteatern eller Regionteatern i Sörmland har inte räckt för att rädda verksamheten på nuvarande nivå.
Vår verksamhet kommer att förändras och bantas. Långsam strypdöd
Jag oroas över att man från statens sida inte tar ett ansvar för teatern i hela landet, man måste ha en statlig scenkonstpolitik. Den kanske inte ska se ut som i dag, men den får inte bara handla om de stora institutionerna i Stockholm.Det är för mig obegripligt att man inte ser vilka mervärden kulturen ger, att kulturen inte ens får de medel vi hade för tio år sedan. Om inte måste man välja vad man vill satsa på. I dag finns en byggd struktur som kostar, det går inte att långsamt strypa allting, då skapar man en förlamning, säger Johan Celander. Förhandlingar på fredag
Teater Västernorrland är mitt inne i en stor omvandling för att göra samordningsvinster. Norrdans, Nordiska kammarorkestern, Film i Västernorrland och Musik i Västernorrland ska tillsammans med teatern in i nya Scenkonstbolaget, allt för att kunna spara på administrationen. Några varsel har ännu inte lagts.
Vi börjar förhandlingarna på fredag, säger teaterchefen Tomas Melander. Lotta Brilioth Biörnstad på Länsteatrarna i Sverige vill inte tala om någon generell kris, men pekar på att många teatrar har problem.
Många måste göra färre produktioner nästa år om inget görs. Därför försöker man göra samproduktioner. Det är inte dåligt, men det räcker inte hur långt som helst. Vill ha tydligt statligt ansvar
I dag har länsteatrarna drygt en tredjedel av sin finansiering från staten.
Vi är oroliga för att kulturutredningen inte ska ta ansvar för hela landet, det känns som vår huvudfråga just nu. Det går inte att lämna över ansvaret till landstingen, de står inför ekonomiska svårigheter och inför en jättestor regionreform, säger Lotta Birlioth Biörnstad.Merparten av pengarna till länskulturen kommer redan från kommuner och landsting, men staten måste ta något slags övergripande ansvar, för att jämna ut skillnader och ge pengar till utveckling, för att synergieffekterna ska kunna uppstå mellan olika teatrar. "Akut läge"
Sture Carlsson, chef på Svensk Scenkonst, ser till hela scenkonstområdet och menar att läget är akut. Mer pengar måste till redan i höstens kulturbudget, om inte "svårreparerade skador" ska uppstå. I år har cirka 100 personer sagts upp på svenska scener, inklusive musikscenerna, till skillnad från ett 30-tal året innan.
Jag hade bara för en timme sedan diskussioner med en teaterchef om hur mycket han skulle behöva dra in nästa år, om det blir som det verkar.Det blir väsentligt mindre scenkonst. I stället för att osthyvla måste man ta ett större grepp. Ökningen från 30 till 100 uppsägningar i år talar väl sitt tydliga språk. Det finns ingenting som tyder på att den utvecklingen bromsas nästa år om ingenting görs.
