Ingmar Bergmans dödsångest parad med ung odödlighet. I "Det sjunde blinget" på Backa teater ställs fyra festglada ungdomar inför döden. Premiär är det den 12 september.
Ingmar Bergmans dödsångest parad med ung odödlighet. I "Det sjunde blinget" på Backa teater ställs fyra festglada ungdomar inför döden.
"Det sjunde inseglet" har hela tiden funnits i bakhuvudet under arbetet med den här uppsättningen. Därmed inte sagt att döden infinner sig som en lång blek mansfigur i slängkappa och huva. När regissören och dramatikern Manuel Cubas för andra gången gör hiphopteater tillsammans med streetdancegruppen Twisted Feet gäller samma metod som för hiphop över huvudtaget: Sampla, sno från någon annan, men gör något eget, berätta din egen historia.
Varför just "blinget"?
Vi försöker ju ta temperaturen på samhället, men också på hiphopen som delas i två läger. Det ena är showbiz och kommersiellt, det andra vill förändra världen. "Det sjunde inseglet" fick ta på sig någon slags kommersialisering, säger Manuel Cubas. Branden på Hisingen
Medan Riksteatern i höst skickar ut en tvådagars hiphopfestival på turné satsar Backa teater i Göteborg på hiphopteater. "Det sjunde blinget" har premiär den 12 september, och blir den första uppsättningen efter Mattias Anderssons tokhyllade "Brott och straff".
Jag vet. Men vi gör det vi gör, säger Manuel Cubas. Rent konkret handlar föreställningen om fyra ungdomar på väg till en fest på Hisingen när det börjar brinna. Även om själva ramen syftar på den ödesdigra diskoteksbranden för tio år sedan, och även om två av föreställningens dansare var med just där, är "Det sjunde blinget" ingen dokumentär.
Hos Ingmar Bergman finns Gud, änglarna, djävulen eller tomheten. Här handlar det om var vi står just nu. Vad har vi för relation till döden? Vad är det som skrämmer oss och inte?, säger Manuel Cubas. Kultur - inte fenomen
Två teatermusiker, nio dansare, fyra skådespelare och "Sveriges bästa dj" samsas på scenen.
Vi försöker utforska vad hiphopteater är för oss. Hiphopen är inte ett fenomen, den är en kultur, starkt förankrad över hela världen. Jag som dramatiker måste hela tiden se till vad som är viktigt för publiken, men också fånga upp unga via deras intressen och deras kultur. Det handlar om tilltal.
