Energin yr på Folkoperan där Suzanne Osten går loss på "Glada änkan", som har premiär 17 september. Med inspiration från dansnätter på Stockholms klubbar, men också från Toulouse Lautrecs Paris, gör hon sina första operett.
Energin yr på Folkoperan där Suzanne Osten går loss på "Glada änkan". Med inspiration från sina dansnätter på Stockholms klubbar men också från Toulouse Lautrecs Paris gör hon sina första operett.
Det är otroligt viktigt att vi förmedlar livsglädje i vår konst, att vi tror på människan och livet. Jag tycker commedian är bra på det. Där finns den fysiska traditionen och kommunikationen. Inget är oss främmande, säger Suzanne Osten inför premiären den 17 september. Nej, inget är Folkoperan främmande. Varken en "Glada änkan" som kryddats med nyskriven techno och moonwalk eller valet av en regissör som granskar handlingen i hög hatt och med feministblick.
Operett kan tyckas glättigt, och Malin Axelsson har också skrivit in några självironiska repliker riktade till publiken: "ni vet allt om ekonomiska orättvisor och miljökatastrofer och förtryck och vad gör ni? Går på operett! Åh fy, jag vill spy."
Det betyder inte att vi utesluter väldigt stora känslor, eller väldiga futtigheter, säger Suzanne Osten. Hoppar i soffan
På filmsnutten från ensemblens workshop från våras (finns på Youtube) hoppar operasångare i långa klänningar i soffan, fäktas och slår med rekvisita. Även i den färdiga föreställningen använder sångarna sina kroppar lika mycket som de briljanta rösterna.
"Den erotiska musiken" kallas en av melodierna när de talar om en scen de ska ta om. Änkan själv, Hanna Glawari, klöser och river som en katta.
Jag har så mycket att ta igen, jag vill njuta, jag vill njuta, lyder hennes omkväde. Erotik och stor kärlek
"Glada änkan", i grunden ett spel om erotik och stor kärlek, handlar om en ung, vacker kvinna, vars gubbmake lagts i graven. "Äntligen" lyder texten på bandet till den feta begravningskrans Folkoperan lagt ut på sin hemsida. Problemet är att hon dessutom är rik och att gubbarna som har makten vill att hon ska gifta sig med en landsman för att förmögenheten ska stanna i landet Pontevedro.
Det är en värld där männen förlustar sig med flickorna på klubben Maxim samtidigt som de håller hårt på äktenskapets rättigheter.
En patriarkatets luftballong, som gjord för Suzanne Osten?
Det var svårt. Vi satt och funderade, vad är substansen? Det är många som gjort pastischer och flyttat över handlingen till Bryssels maktspel, eller Las Vegas. Men vi gick igång på det här med kvinnor och män. Det här är ett spel inom familjen. Killar mot tjejer. Att tjejerna vill ta plats oroar killarna. Vi har inga enkla lösningar. Musikalregissör på Broadway
Hennes uppsättningar på Unga Klara har ofta varit fyllda med sång och dans. Kanske hade hon varit musikalregissör på Broadway om hon fötts i USA? Suzanne Osten talar kärleksfullt om Franz Lehárs musik från "Glada änkan" som rena schlagerlåtarna i operasammanhang: "Då går jag till Maxim", den romantiska "Vilja" eller duetten "Läpparna tiger".
Han var en skicklig emotionell kompositör, han var komplex. Man känner igen samtida Strauss, det är absolut ingen platt musik. Ändå har hon lagt in en musikalisk kommentar i form av nykomponerad technomusik.
Det är kanske inte vad den traditionella operapubliken väntar sig. Men jag tycker det är viktigt att vi hela tiden för in publiken i nya diskussioner. Vi måste förnya de verk vi älskar, vi måste berätta dem med vår tids blick. Jag går mycket på klubb, och jag är väldigt förtjust i att dansa. Jag är trogen min egen musiksmak, jag tycker om både Lehár och modern dansmusik.