”Vissa ord är jag glad över att jag kommer ihåg. Det finns en del sammanhang där de fungerat som tröst, hopp och en slags förvissning om att jag under årens lopp ändå inte varit helt fel ute.”
Jag minns en gång för många år sedan. Jag skulle sjunga på en högtid i min skola, jag kan ha varit 17-18 år och stod och väntade på att det skulle bli dags att gå in på scenen. En lärare jag kände stannade till en bit bort. Hon såg leende på mig och sa: "Sanna, du vet, Ingen här kan göra det du ska göra nu bättre än du. Ingen. Det spelar ingen roll om du är nervös, i detta nu kan ingen göra det bättre". Så fortsatte hon iväg. Kvar stod jag, som inte var speciellt nervös. Men hennes ord hade en lugnande, värmande inverkan på mig. Jag visste att jag kunde vad jag skulle göra, men nu visste jag det ännu lite mer.
En del ord, råd eller fraser vi får höra sitter kvar för alltid. Jag vet inte varför det är så. Jag har ofta beskyllt mitt minne att vara selektivt då jag lättare minns trivialiteter eller små händelser bättre än stora. De här orden är jag dock glad över att jag kommer ihåg. Det finns en del sammanhang där de fungerat som tröst, hopp och en slags förvissning om att jag under årens lopp ändå inte varit helt fel ute. Nu är det snart 21 år sedan jag började försörja mig på mitt artisteri. En av de företeelser jag fått stifta bekantskap med under denna tid är auditions. De efterlängtade och skräckinjagande, de alltför viktiga och alltjämt nödvändiga har alla återkommit, till min skräckblandade förtjusning. I dessa sammanhang fungerar inte de där orden eftersom jag ju endast är en av många som förberett mig och därmed inte alls den enda som där och då kan det jag ska göra bäst. Vad gäller auditions är det ju knappt mätbart vem som kan "bäst", eftersom det ju är så att det söks något speciellt, och det oftast är ganska oklart för oss sökande vad. Dock, trots den ganska utsatta situationen som en audition ändå är, kan jag tänka i banor där lärarens ord kan faktiskt kan gynna mig. Ingen annan är ju jag. Jag är den enda som kommer in med mitt uttryck, min röst, min energi, min livserfarenhet. I am what I am.
"Sanna, du vet, Ingen här kan göra det du ska göra nu bättre än du. Ingen. Det spelar ingen roll om du är nervös, i detta nu kan ingen göra det bättre"
Denna förvissning har med åren blivit en tillgång som minskat eventuell nervositet. På en provsjungning är jag inte främst nervös för att jag inte ska sjunga den aktuella sången bra. Jag är liksom mer nervös för att det inte ska vara autentiskt, att ett slags filter ska finnas mellan mig, det jag vill förmedla och de som sitter på andra sidan bordet. Jag vill att mitt "jag" ska gå igenom filtret.
Det vanliga som många av oss hamnar i när vi söker jobb är att vi dels frågar oss "vad vill de ha" istället för att tänka "här är jag, vad kan jag ge, vad kan jag leverera". Det andra är att vi tenderar att se oss runt i lokalen och betrakta andra och då smyger sig en konkurrensmedvetenhet på, tankar på att så många är så bra. Visst är det så, men konkurrens är aldrig något vi kan påverka. Oavsett konkurrensen behöver jag visa mitt "jag". Om det går bra för mig i mitt yrke, hindrar det givetvis inte att det går bra för andra samtidigt. Ofta är det kompetens ihop med den du är, hur du uppför dig och vilken attityd du visar som tillsammans med Timing med stort T ger dig ett jobb.
Av allt det som andra kan ingår alltså inte att vara dig. Ingen här och nu kan det bättre än du. Så klingar de gamla orden vidare.
Foto: Jonas Norén
