Dagligen möter vi nya människor. Det kan exempelvis vara när vi promenerar på gatan under lunchtid, när vi ska handla i matbutiken precis efter jobbet eller när vi blir bjudna på ett stort släktkalas (innan covid-19…) där vi inte ens känner hälften av plastpapporna, halvkusinerna och sysslingarna. Genom mötet med alla dessa nya ansikten, om så bara i några sekunder, skapar vi oss genast en högst personlig bild av hur dessa människor är. Det sägs att det tar cirka sju sekunder innan du har skapat dig en uppfattning om en människa, som du träffar för första gången.
Lite skrämmande är det, men dock väldigt sant, när det kommer till klichén ”Du har aldrig en andra chans att göra ett första intryck” och därför tror jag inte heller det är så konstigt att vi människor väldigt ofta är fördomsfulla. Jag tror framför allt att barn påverkas mycket av hur föräldrarna agerar och uttalar sig om andra, snarare än när de ”lär ut” till barnen hur de ska bete sig. Om de ena stunden säger att de ska behandla andra, så som de själv vill bli behandlad, men att de sedan agerat oförskämt och drygt mot sina medmänniskor, är det lättare att ta till sig den faktiska handlingen, som görs i stunden och inte det som så fint sägs.
"Jag har själv fallit i fällan när det kommer till fördomar. Den estetiska varianten"
När jag var yngre skulle jag välja in till gymnasiet och så här i efterhand tänker jag, som yrkesverksam musikalartist sedan tretton år tillbaka, att jag utan tvekan skulle ha valt Estetiska programmet. Jag hade dock skapat mig en bild av den här konstnärliga linjen, som något oerhört flummigt, oseriöst och med bara svartklädda punkare och överfilosofiska flumlärare.
Oj, vad fel jag hade! Jag valde dock en annan linje från början, men inför årskurs två bytte jag över till Estetiska programmet och jag ångrade mig inte en sekund! För min del hade jag nämligen turen att få medverka i en skolproduktion av musikalen ”Hair”, genom en valbar kurs på Estetiska programmet, och på så sätt fick jag en helt annan syn på både lärare och elever på linjen och mi
För att läsa hela den här artikeln behöver du bli Premium-abonnent.
