När du går på en uttagning eller gör ett prov för en produktion, exempelvis en musikal, kallas det för audition. Om du däremot ska provfilma för en roll i en reklamfilm eller TV-serie heter det casting. Under årens lopp har jag gjord både auditions och castings (förlåt i efterhand till alla språkpoliser för mitt genitiv-s i pluralformen i dessa engelska ord) i flera olika sammanhang och har på ett sätt vant mig vid hur det är att gå till jobbet och leverera på topp där och då.
Oavsett om jag är hängig, har sovit dålig den natten (tajmas ofta ”väl” in just inför sådana här tillfällen) eller om jag bara är allmänt låg, måste jag ändå lägga in en extra växel för att visa mig från min bästa sida. På en audition får du aldrig en andra chans att göra rätt för dig, om du redan har fått ett nej och således har åkt ut. För mig är detta en självklarhet och min nervositet blir mindre och mindre för varje år. Jag vet att det är produkten Oskar som de tackar nej till och inte personen Oskar.
Med allt detta i bagaget måste jag berätta om en person jag känner – vi kan kalla honom för Jon – som blev kallad till en casting för en ölreklam en gång. Det här var en lekman i sammanhanget gällande casting och han jobbade som säljare i normala fall och hade alltså inte ett typiskt yrke inom kultursektorn. Jag och flera av mina vänner tjatade på honom att söka till den här reklamfilmen, eftersom han passade perfekt in i beskrivningen av den här mannen, som de sökte.
Jag känner personligen castaren, det vill säga den personen som ansvarar för castingen jämte produktionsbolaget som producerar reklamfilmen, och skickade iväg ett sms kvällen innan och hörde om det var okej att Jon dök upp nästa dag. Utan att ha fått CV, vilket du oftast skickar in för att castaren ska se om du är kvalificerad, fick ”vi” ett OK och ett välkommen till castingen imorgon.
Det blev dagen efter och jag kommer ihåg att jag satt hemma i lägenheten i Stockholm på eftermiddagen när min telefon ringde. Det var Jon. Jag kollade på klockan och såg att den var två och att det var över en timme kvar innan han skulle vara på plats för castingen. Hade han dragit sig ur? Nej då, inte alls, men han hade varit så jäkla nervös och ofokuserad, nästan kallsvettig, hela den förmiddagen
För att läsa hela den här artikeln behöver du bli Premium-abonnent.
