Marcus Palm är en StagePoolare som har många järn i elden. Nu kan man bland annat se honom köra Stand up på Syster o bror i Stockholm, och i december syns han på SVT i serien Stig Petrés hemlighet.
Vad har du på gång just nu?
- Jag jobbar som frilansskådis parallellt med mitt andra yrke som ståuppkomiker. Jag är också ofta anlitad som speaker och gör en del dubb-jobb då och då. Förbereder mitt tredje uppdrag som regissör på Waldorfskolan Ellen Key om två månader. Bredvid detta sitter jag när tid finnes och skriver stand up-material samt håller på och utvecklar mitt första filmmanus som förhoppningsvis blir klart till våren.
Vad är Syster o bror Comedy?
- Syster o bror Comedy är stället där vi har haft vår ståuppklubb på onsdagar sedan januari 2003. Vi är Sveriges absolut största klubb om man ser till att vi har plats för över 500 besökare. Konceptet är lite annorlunda. Kvällen är uppdelad i två akter. I första akten kommer det ett gäng komiker, etablerade och rookies som testar nytt material. I andra akten har vi en känd komiker som avslutar kvällen. I och med att vi testar massa nytt material varje gång, så blir känslan hos oss väldigt mycket "live" med dagsaktuella skämt ifrån dagens tidningar. Tanken bakom klubben är också att få komiker att fortsätta utveckla sin performance och skriva nya skämt.
Du är både ståupp-komiker och skådespelare, har du nytta av stå upp-komiken i skådespeleriet och vice versa?
- Jag skulle säga att det som gett mig mest på scen som komiker är att ha skådespelarbiten i ådrorna. Jag är en ganska uttrycksfull komiker och blir ofta väldigt dramatisk. Det har jag fått höra många gånger - att jag lever mig in i situationerna fullt ut på scen och verkar inte ha inte några hämningar.
Vilka är ditt bästa och ditt värsta minne från din karriär?
- Bästa minnet är från Halmstad i maj i år. Det var magiskt. Jag var bokad att komma ner och köra en klassisk 45-minutare. Det blev en makalös afton då jag hade ett otroligt skönt flyt och publiken älskade precis allt. Publiken skrattade som galningar och vissa satt och torkade tårar. Tajmingen var hundra och allt klickade. Helt underbar kväll som slutade med att showen blev 2 timmar och 10 minuter lång.
Värsta minnet är mitt tredje gig någonsin. Den 8 maj 1997. Ett datum jag sent kommer att glömma. Jag hade gjort två stycken 5-minutare totalt i mitt liv. Jag hade sagt till Norra Brunn att jag var jäkla rolig och fick komma dit. Jag skulle värma upp för Adde Malmberg och skulle på eget val köra åtta minuter helt nyskrivet. BOM! sa det så gick jag rätt in i väggen och fick inte ett enda skratt. Det var tufft efteråt. Men samtidigt väldigt nyttigt, jag började analysera och intressera mig för strukturen bakom denna märkligt underbara läskiga konstform. Nu har jag mycket bättre koll på vad som förmodligen kommer att funka och inte samt en scentrygghet som gör det hela mycket enklare och roligare.
Vilka är dina förhoppningar för framtiden?
- Mitt drömscenario skulle se ut så här; minst en stor teateruppsättning varje år med en intressant huvudroll att sätta sig in i tillsammans med fantastiska motspelare. Don Juan fascinerar mig, så den vore ju något att sätta tänderna i. Sen bli kontrakterad till minst fem tv-serier per år och få välja och vraka bland olika karaktärer. Gärna tunga roller som kräver blod svett och tårar varvat med att göra intelligent humor. Sketchprogram skulle vara kul att få visa mig i. Sen bredvid detta; lite speaker och dubbjobb, fortsätta mitt manusskrivande, samt några kvällar i veckan med skön stand up comedy runt om i landet. Inte alls några orealistiska önskemål eller hur?