StagePoolaren Anna Norberg sitter i sminket när jag får tag i henne. Det är dagen före hennes premiär av musikalfarsen Camping som hon spelar tillsammans med sin man Robert Dröse och Östen med Resten på Tonhallen i Sundsvall. Efter många års erfarenhet av tv, teater, musikaler och filminspelningar har hon flyttat tillbaks till sin gamla hemstad.
Kan du berätta lite om Camping?
– Det handlar om en familj där prylar betyder allt. Jag spelar frun, Jane, som efter en 20-årig relation inte blir sedd av sin man. På campingen finns också en bohemisk familj och en pudelrockare som har hand om hela stället.
Det är mycket humor, men också allvar i skildringen av relationerna. Shownummer blandas med storyn, så det är både en konsert och en historia. Vi har spelat föreställningen ett par gånger inför publik, de bara stod upp och skrek.
Min man och jag producerar föreställningen tillsammans, så det är mycket att tänka på med ekonomi, marknadsföring och sånt. Vi har gjort en reklamkampanj med husvagnar och allt inför den här föreställningen.
Hur kommer det sig att du hamnade i Sundsvall igen?
– I Stockholm känns det som att det bara 25-åringar man är ute efter, men istället för att sitta och bli bitter så tänkte vi att vi får producera något själva istället. Neråt finns
Eva Rydberg och Peter Flack, men uppåt fanns ingen privatteater att sätta upp shower på,
så då blev det min gamla hemstad Sundsvall.
Vi har ett otroligt bra gäng här. Det är vår andra produktion vi sätter upp i Sundsvall. Det är en mer positiv känsla över att vi är här. Hjärtat är med mer i Sundsvall, i Stockholm blir det mer prestigefyllt. Det var därför vi tröttnade för två år sen och kände att vi ville flytta dit vi kände oss välkomna. Vi har ett stöd från hela stan.
Ni har precis fått ett pris, berätta vad det är för utmärkelse.
– Det är jätteroligt. Jag och Robert fick Sundsvalls Business Award för bästa musikentrepenör för ett par veckor sen.
Efter att ha gjort shower, film, teater och tv, vad är egentligen roligast?
– Jag vill göra allt, så jag hoppas på ett långt liv. Närheten till publik är roligt, men tv är roligt för att det finns kvar även efteråt.
Hur tycker du branschen utvecklats sedan du började i slutet av 80-talet?
– Dokusåporna har kommit och blir allt större. Nu blir man känd bara för att visa brösten. Ju äldre man blir ju mer ointressant blir man. Det är samma personer som får alla roller. För mig själv är det inte lika viktigt med eget beröm, även fast det är roligt när man får det. Produktionen är viktigare, att hela föreställningen blir bra.
Vad betyder StagePool för branschen?
– Förut var det agenter som man fick lita på, med StagePool kan man köra sitt eget race.
Agenter fungerar inte. De har oftast inte tid eftersom de ägnar all tid åt de största artisterna.
Du har gått utbildningar i Sverige, Frankrike och England. Vad är skillnaden att gå på skolor utomlands?
–Utomlands måste du klara dig själv. Det är mer daltande i Sverige. Pluggar du utomlands måste du jobba extra för att klara ekonomin, du måste ha mer skinn på näsan.
Vad har du för andra tips till dem som är i början av sin karriär?
– Ge aldrig upp, följ din egen instinkt och gör det som känns bra i magen. Gå inte på att man måste vara med i dokusåpor för att bli berömd.
Nu återstår det bara för oss andra att åka till Sundsvall och se Camping. Föreställningen spelas ända fram till 17 december på Tonhallen i Sundsvall. Läs mer om föreställningen på www.rymdensnojen.se/camping.
Av Johan Östborg
