StagePoolaren Kristoffer Joner har i en publikomröstning blivit utsedd till den bästa norska skådespelaren genom tiderna. För sin roll i den psykologiska thrillern Naboer fick han en Amandastatyett, den norska motsvarigheten till Guldbaggen. Han har också huvudrollen i filmen Vinterkyss som är Norges bidrag till Oscars-galan.
Hur blev du skådespelare?
– Jag kommer från en skådespelarfamilj. Jag började spela barnteater i 14-årsåldern. När jag var 24 år fick jag en roll i en tv-serie, och så har det fortsatt. Min första långfilm Mongoland spelade jag in 1999.
Har du någon utbildning?
– Nej, bara livets hårda skola, hehe.
Filmen Vinterkyss som du har en roll i, har gjort stor succé. Kan du berätta lite om den?
– Filmen handlar om en kvinna som försöker fly sina problem, men som istället måste göra upp med dem. Hon träffar Kai, en man som blir förälskad i henne. Hon försöker använda honom för att lägga det gamla bakom sig.
Det är inte så många norska filmer som går på biograferna i Sverige, vad tror du att det beror på?
– Gud vet, men jag hoppas att det håller på att förändra sig.
Är det någon skillnad på branschen i Sverige och Norge?
– Det tror jag inte. Vi är ganska lika länder, så i stora drag tror jag branschen är lika också. Ni har kanske lite större självförtroende vad det gäller film i Sverige, ni har ju Bergman.
Du har fått utmärkelsen Bäste manliga skådespelare i norsk films historia. Berätta mer om omröstningen.
– Juryn gav priset till min kollega Björn Sundqvist, medan jag var på andra plats. Genom en omröstning valde publiken mig. Eftersom juryn och publiken var oeniga så delade de priset på oss båda. Jag blev väldigt rörd över att jag fick publikpriset. Och lite rädd. Hoppas att jag kan leva upp till det.
Har du några tips för att få de roller man vill ha?
– Sänk axlarna, slappna av och visa vem du är. Försök inte vara någon annan. Och se mycket film .
Vad har du för framtidsplaner?
– Jag är dålig på planering, men jag hoppas att ha möjlighet att fortsätta i branschen. Film är skoj.
Av Johan Östborg
