Patrik Karlson - skådespelare

Du ska vara med i julkalendern i år, kan du berätta lite om den?
– Julkalendern är skriven av Måns Nilsson och Kalle Lind. Huvudrollerna görs av Måns, Anders Johansson och Sandra Huldt. De lever i en värld där tomten och Lucia finns på riktigt. Anders skriver en önskelista till tomten, men råkar av misstag posta inköpslistan istället. De måste då jaga fatt på tomten för att rätta till misstaget.

Vad gör du för roll?
– Jag är med i ett agentgäng – Gallus Gallus (latin för höns) – och vi letar också efter tomten. Min karaktär står lägst i rang i gänget då jag är både korkad och lat. Det var jättekul att göra julkalendern. Det är både en intellektuell humor och slapstick som kan tilltala både gamla och unga. Regissören var kanske lite väl generös med att tillåta alla mina klumpighetsstunt, så jag har aldrig haft så många blåmärken i mitt liv.

Du har gjort massa inspelningar, har du några tips på hur man ska få roller?
– Hoppa på det som finns. Jag har jobbat med filmskoleelever och gjort obetalda jobb. Blir en av trettio elever etablerad så är det kul att ha mött dem redan där. Man bygger upp ett bra nätverk, och det har jag glädje av nu. Jobbar du mycket håller du igång kameravanan och förstår filmproduktion mer.

Hur var det att göra Hipp hipp?
– Jag gjorde första säsongen av Hipp hipp. Det fanns inga manus, de pitchade scenerna innan när vi var i sminket och sen var man fri att göra scenerna. Det var kul för vi visste inte vad det skulle bli.

Du har en showreel, hur tänkte du när du klippte ihop den?
– Jag ville visa på bredd i karaktärerna med många små nedslag i produktioner jag har på band. Sen gör jag tre djupdykningar för att visa olika spelstilar. Min showreel är på tre och en halv minut, och det tror jag är en lagom längd. Man ska lämna de som tittar med mersmak, och det är också hänsynsfullt mot dem att vara effektiv. De har inte så mycket tid att titta på dem.

Om man inte har något inspelat då?
– Teaterprylar fungerar inte, det är helt olika uttryck. Har man inget filmmaterial är det bättre att spela in en egen filmscen som är anpassat till mediet.

Vad är det roligaste med att vara skådespelare?
– Alla möten med olika personer som är på väg mot samma mål, från smink, ljusriggare till skådespelare. Det är inspirerande. Sen vill jag utmana mig själv och se möjligheter att göra karaktärer som ligger utanför mig. Jag gjorde en åklagare i När mörkret faller, och då följde jag med en riktig åklagare för att se hur han jobbade, vilket språk han använde och så vidare. Då kan jag förstå en människa som inte har samma bakgrund som mig. Jag har hittat rätt när jag blev skådespelare. Jag är duktig på det jag gör och har svårt att se mig i en annan yrkesroll.

Är det något som är sämre med yrket?
– Det är att allt är så centrerat till Stockholm. Stockholmare är hemmablinda, det är sällan de tar sig utanför tullarna för att kolla efter skådespelare.

Av Johan Östborg