Skådespelaren och StagePoolaren Sara Lindh hade 30 januari premiär med föreställningen Carola och jag. Efteråt kallades den storslagen i Svd. Här berättar hon om föreställningen och varför hon nu debuterar som manusförfattare.
Berätta om Carola och jag?
– Det är en enmansföreställning som jag skrivit och som regisseras av Jonna Nordenskiöld. Föreställningen är ett samarbete mellan Limbo och Teater Giljotin. Jag är ensam på scen tillsammans med en synt, en ukulele, en cittra och en bild på Carola.
Vad handlar föreställningen om?
– Den handlar om att bli vuxen och inte lägga ansvaret utanför mig själv. Det är min uppväxt som speglas med Carolas. Jag växte upp i en kristen miljö i en liten by i Norrland som var paradiset med bullbakande mammor och en marsipanfabrik. Sen skiljer sig mina föräldrar och vi flyttar till betongen och slasket i Sätra utanför Stockholm, det blev en brytpunkt. Många i min omgivning var väldigt övertygade i sin tro på Gud, men när jag började söka svar i tonåren fann jag inget svar där. Men i hela mitt liv har jag haft ett krampaktigt samtal med Gud. Jag har haft kvar en gudsbild, att en annan kraft styr och att man ska tacka och be om förlåtelse. Till slut kom jag till en punkt där jag var tvungen att välja. Vems ögon dömer egentligen? Det är ju mina. För mig har det varit destruktivt att hålla fast i tron uppåt. Den har begränsat mig och gjort att jag stannat i växten.
Du har ju sjungit mycket på scen tidigare, blir det musik nu också?
– Bara ett par söndagsskole-sånger och en Carola-låt. Det var ett val vi gjorde. Det är en berättelse som inte behöver mer, föreställningen är ganska naken.
Varför började du skriva?
– Jag mådde rätt kasst och ville undersöka varifrån känslan att inte räcka till kom ifrån. Jag ville sätta ord på saker i mitt liv. Jonna fick läsa vad jag skrivit, hon tände på det och ville regissera.
Vill du skriva mer i framtiden?
– Jag har hittat vägen till skrivandet, så jag har fått lite blodad tand. Jag gillar att få sitta ifred och jobba. Det är roligt att i vuxen ålder hitta en ny talang som kräver en annan sorts mod än att stå på scen. Som skådespelare kan jag skydda mig bakom en roll, men när jag skriver måste jag möta smärtpunkter på ett helt annat sätt. Jag har också fått inblick i att det finns en tanke bakom allt som manusförfattaren skriver. Men jag vill fortsätta stå på scen också, jag är inte färdig med det än.
Föreställningen spelas på Teater Giljotin i Stockholm torsdag, lördag och söndag fram till 22 mars.
Läs mer på Teater Giljotins hemsida.
Recension i Svd
Saras hemsida
Av Johan Östborg
