Siw-Marie Andersson - artist

Vad är det du ska göra på Stockholms stadsteater?
– Det är egentligen inte så mycket, det är en statistuppgift i Änkeman Jarl med Ingvar Hirdwall. Men det känns fantastiskt att få vara med som sångerska på en talteater.

Hur fick du det jobbet?
– Jag såg det på StagePool och sökte. Jag har dragits till talteatern de senaste åren, och var på Dramaten i vintras. Det fick jag också genom StagePool.

Hur var det att spela på Dramaten?
– Det är konstigt, det är bara ett hus. Men det sitter liksom i väggarna, alla stora har stått där. Första gången jag gick in på scenen när vi repade började jag gråta, det är magiskt. De sökte sjungande gummor till Onkel Vanja, så då fick jag göra audition på sång fast det är talteater. Jag spelade med Örjan Ramberg och Julia Dufvenius, det var en sådan kick, en dröm som gick i uppfyllelse.

Vad har du gjort tidigare?
– Jag har gjort opera, operett och musikal på bland annat Oscarsteatern, Säffleoperan och Norrlandsoperan, och sen har jag joddlat mycket.

Joddlat? Hur kommer det sig?
– Det började när jag var en energisk unge. Min mamma köpte en skiva med joddling. Jag bara satt tyst och gapade, sen började jag härma. Så jag började uppträda med joddling tidigt i livet och sen har jag fortsatt. Jag har bland annat, via StagePool, fått ett gatusångsjobb av Hifi-klubben. Jag stod på gatan och joddlade i tre veckor, det var jätteroligt. Jag hade tre joddlarlåtar som jag körde 540 gånger.

Vad är det som är roligast med att vara artist, det som får dig att fortsätta?
– Det går inte att förklara, det är något inom mig. Jag har gjort många olika saker, och det ger mig kickar. Och så träffar jag människor som är så himla bra. Jag har sjungit sen jag var fyra så för mig finns det egentligen inget annat liv.

Hur tycker du det är att få jobb idag?
– Det är tufft, man slåss med så många. Jag behöver sidor som StagePool för att hitta jobb. För mig fungerar det inte att få jobb via kontakter.

Av Johan Östborg