StagePoolaren och musikalartisten Daniel Lindquist föddes i Indien 1972 och adopterades kort därefter till Sverige. Han började dansa latinamerikansk dans och 1994 påbörjade han sin yrkesutbildning vid Balettakademiens musikallinje i Göteborg. Efter det har Daniel synts flitigt på svenska musikalscener så som "Grease" på Teater Slagthuset, "Vita Hästen" på Trägår'n och i "West Side Story" på GöteborgsOperan och i Rom.
I juni får han chansen att åter igen bekanta sig med den indiska atmosfären när den Andrew Lloyd Webber-producerade musikalen ”Bombay Dreams” har sin världspremiär på Apollo Victoria Theatre i London. Då står Daniel nämligen på scenen till årets största nyproduktion i stan. Vi ringde upp honom i London en solig vårmorgon i april.
Grattis till jobbet! Berätta hur det gick till!
- Tack! Jo, det var förra sommaren som jag fick veta genom StagePool att David Grindrod Associates i London sökte musikalartister med indiskt utseende. Jag bestämde mig genast för att söka och skickade mitt CV med foto till London. Castingen var världsomspännande och involverade tusentals artister på flera kontinenter. Den 12 september, dagen efter terrorattacken i New York, flög jag, trots allt, till London för att göra audition till ”Bombay Dreams”. Det blev tre resor till under hösten eftersom jag fick recall efter recall. Tredje och sista gången var i november och två veckor senare fick jag svaret att jag fått jobb i ensemblen.
Andrew Lloyd Webber står bakom produktionen, A.R Rahman skriver musiken, Don Black står för text och Antony van Laast koreograferar. Märks det i arbetet att det är tunga namn som styr produktionen?
- Ja, vid Kollationeringen fanns hela Webbers företag Really Useful Group representerat. Webber själv verkar oerhört entusiastisk över detta nya verk. A.R Rahman är ju Indiens svar på västvärldens Mozart, det märks inte minst på den fantastiska musiken. Webber kan komma in, ofta drickandes ur en kaffekopp, mitt under sångrepetitionerna och lyssna. Han bestämmer en hel del och kommer gärna med synpunkter på det mesta, även om han numera endast producerar. Det märks att han är mån om att allt kommer så nära den ursprungliga idén som möjligt. Annars är det mycket branschfolk, både känt och okänt, som kommer och går hela tiden. Ibland kan det märkas att det kreativa teamet är pressat pga. Webber. Det är kanske inte så konstigt när så mycket pengar står på spel.
Hur är det att arbeta med The Royal Shakespeare Company’s regissör, Steven Pimlott?
- Han är en fantastisk regissör som har en oerhörd förmåga att göra sig förstådd och han är lätt att arbeta med. Välorganiserad. Det märks att han är rutinerad och har en fascinerande erfarenhet. Jag är väldigt stolt över att jobba med honom.
Vad tycker Du om ”Bombay Dreams” som stycke?
- För det första är musiken fantastisk! Jag tror och hoppas definitivt att det blir en hit. Det är en värld för sig med vackra människor, vackra kläder, stordådig scenografi. Historien är klassisk och riktigt stark, inte så olik Shakespeares ”Romeo & Julia”. Och att förlägga musikalens handling till den indiska filmvärlden, Bollywood, som producerar mer än 800 nya filmer varje år, känns naturligt eftersom musik är en väsentlig del av indisk film och många av dem känns lite musikal-aktiga. När jag läste manuset gladdes jag också åt att det är mycket komik inblandat och dessutom känns musikalen väldigt modern och fräsch. Jag kan tänka mig att det kreativa teamet bakom produktionen sneglat lite på succéfilmen ”Moulin Rouge” under utvecklingsarbetet.
Eftersom det är en nyproduktion måste det ha varit svårt att förbereda sig inför musikalen. Hur har Du gått till väga?
- Jag läste böcker, surfade på Internet och tittade lite på TV. I övrigt var det som Du sa, svårt att förbereda sig. Vi fick ingen förhandsinformation om musikalen. Däremot har jag blivit mer nyfiken på min egen bakgrund. Jag har aldrig varit i Indien men skulle gärna vilja åka dit någon dag. Repetitionerna här i London har också inspirerat och lockat eftersom vi kommit i kontakt med bl.a. indiska seder och traditioner i den indiska atmosfär vi försöker återskapa på scen.
Ni började repa 25/3 och ni har premiär 19/6 med previews som startar redan 31/5. Det låter som en intensiv repetitionsperiod?
- Vi arbetar effektivt med repetitioner måndag till lördag mellan tio och sex. Men allt är så otroligt välplanerat och välorganiserat så vi ligger bra i tiden och jag tror att föreställningen är så gott som klar när previews börjar. Previews känns lite konstigt eftersom vi inte har sånt i Skandinavien men det ska bli spännande att få testa föreställningen på publik i flera veckor innan premiär.
Upplever Du att sättet att arbeta skiljer sig åt mellan Sverige och London?
- Jag tycker att vi i grund och botten arbetar rätt lika. Det är en skön atmosfär, flexibelt arbete med mycket professionellt folk. Kanske att London är ett strå vassare med tanken på pressen vad gäller den ekonomiska biten. Produktionsbudgeten är ofta mycket större här och speciellt när det gäller nyproduktion som i detta fall. Därför tror jag också att man tvingas förbereda sig, planera och organiserar saker på ett annat plan här jämfört med Skandinavien. Långt innan produktionen rullar igång är allt planerat in i minsta detalj. Inget, både på scen och utanför, lämnas åt slumpen. Det finns bl.a. fyra anställda vars uppgift är att hela tiden hålla reda på ensemblen.
Har Du några råd till andra StagePoolare som funderar på att söka jobb i London?
- Ta chansen! Jag kastade mig in i karusellen vind för våg och det tycker jag att fler borde göra. Här är det ofta väldigt ödmjukt och trevligt, men det är klart att konkurrensen är mycket hårdare. Det finns ju teatrar överallt, utbudet är stort och man har mycket bra möjligheter att utvecklas. Jag kan uppleva att det är svårare för svenskar att få in en fot men jag tycker definitivt att man ska prova! Dessutom är det nära och bra och man kan flyga billigt med exempelvis Ryan Air.
Finns det något i branschen här hemma som Du skulle vilja förbättra om Du hade chansen?
- Inget specifikt som jag grubblat över egentligen, men jag tror inte att det skadar med mer lyhördhet. Jag tror också att vi svenskar kan förbättra förmågan att göra idé till verklighet. Det finns mycket duktigt folk i Sverige men jag tror att man måste chansa och våga mer, inte vara så rädd för att förlora eller misslyckas. Här i London finns en annorlunda ”spirit” men här finns ju andra förutsättningar. Annars tycker jag att den svenska branschen är bra som den är.
Har Du någon drömroll?
- Jag har ingen egentlig ”drömroll” men längre fram i livet hade det varit kul att få spela Jean Valjean i musikalen ”Les Misérables”, en dröm som kan kännas lite distanserad med tanke på min hudfärg. Där är rollsättarna i London återigen mer öppna för olika utseenden. Annars kan huvudrollen i ”Bombay Dreams” också vara ett trevligt mål som kan bli aktuellt om musikalen gör succé och spelas i flera år framöver.
