För att överleva i kulturbranschen ser han sig som en entrepenör. Han pendlar mellan att vara skådespelare och regissör, och mellan kommersiella och icke-kommersiella projekt. I sommar regisserar Pontus Olgrim farsen Drömvinsten i Enköping.
Berätta om föreställningen Drömvinsten?
– Drömvinsten är en modern fars som uruppförs i skolparken i Enköping i sommar. Förebilden är Fredriksdalsteatern i Helsingborg. I Drömvinsten får vi möta Patric och Marja-Liisa, ett par som hämtade ur "Lyxfällan". De har levt skyhögt över sina tillgångar och när pjäsen börjar så sitter de och väntar på ovälkommet besök från Kronofogden. Men det är naturligtvis inte nog med det, på besök kommer också Jehovas vittnen, en mycket envis försäljare, en argentinsk latin lover och en förtroendeläkare från Försäkringskassan. Vi möter flera chauvinister, bigotter och byråkrater. Avsikten är att roa, men det är många institutioner och företeelser i vårt moderna samhälle som får sig en rejäl släng av sleven.
Hur hittade ni skådespelarna?
– Skådespelarna hittades via annons på StagePool. Därefter hölls en audition. Därifrån gjordes det slutliga urvalet, vilket var mycket svårt då det var flera som helt klart skulle varit kapabla att vara med. Men det handlar ju inte bara om kompetensen, utan skådespelarens "typ" spelar ju också en stor roll.
Är det skillnad att regissera fars mot annan teater?
– Egentligen inte. Själva repetitionsförfarandet ser ungefär likadant ut. Dock finns det en fara med att repetera fars och det är att man försöker vara rolig alldeles för tidigt. Jag anser att man först bör hitta allvaret, svärtan, för att sedan kunna skruva det till något roligt. Då får du en djup botten i både uppsättning och roller.
Du är skådespelare från början, hur och varför började du regissera?
– Första gången jag regisserade var det å grund av ett avhopp. Den som skulle regissera hoppade av och projektet var på väg att läggas ned. Då sa jag att jag ville ta över regin. Det visade sig fungera bra. De flesta skådespelare verkar uppskatta att repetera med mig, då jag nästan alltid utgår från skådespelarprocessen i min regi.
Hur tycker du att det fungerar att jobba som frilansande kulturarbetare idag, har du tips hur man lyckas?
– Jag försöker se mig själv som en entreprenör. Jag söker de projekt jag är intresserad av, jag skapar också en del projekt. Jag försöker undvika att fastna i bidragstänk utan är inte rädd för att göra kommersiella projekt för att finansiera andra, icke-kommersiella projekt. Jag tror att man som frilansare måste våga kasta sig in i reklamfilm, informationsfilm och liknande. Jag tror att om man bara ser till att inte ge sig, att fortsätta kämpa oavsett hur svårt det är, så kommer du till slut att kunna leva på ditt yrke. Så var det i alla fall för mig och för ett antal av mina vänner.
Till sist, hur hoppas du att sommaren i Enköping ska bli?
– Vi har ett mitt tycke väldigt roligt manus. Skådespelarna är helt fantastiska. Scenen är fin. Får vi bara hjälp av vädrets makter så kommer sommaren i Enköping att bli en succé.
Av Johan Östborg