På söndag är det premiär för Open Mike på Hamburger Börs i Stockholm. Mannen bakom idén är ingen mindre än Mr. Showbiz själv, Hans Marklund. För StagePool berättar han mer om konceptet samt om sin minst sagt imponerande karriär.
Koreografen och regissören Hans Marklund har nog haft ett finger med i det mesta som producerats i underhållningsbranschen de senaste decennierna. Sedan 1987 har han gjort i stort sett alla shower som satts upp på Hamburger Börs och nu är det dags för ett helt nytt koncept, Open Mike. Här får man chans att visa upp sig för branschen på ett avslappnat och opretentiöst sätt, uppbackad med liveorkester. Hans kommer att agera konferencier och han hoppas på ett stort deltagande. Har man dessutom lite tur blir man kanske upptäckt till något av de många projekt som Hans har inplanerade framöver.
– Vad som helst kan hända. Vi är inne på att göra om mycket på Börsen, kanske köra flera kvällar och inte bara satsa på en stor produktion. Det kan absolut bli så att jag hittar så mycket talang att jag bara måste göra något med den. Jag vet att det finns en massa talang därute och människor som inte får chansen att visa upp den. Jag tror att jag kan hitta några riktiga guldkorn!
Idén till Open Mike föddes efter en resa till New York där Hans kom i kontakt med detta koncept på jazzklubben Birdie som har Open Mike varje måndag. Artisterna som uppträdde varierade från storheter som Liza Minelli till gamla pensionerade Broadway damer som enligt Hans ”rev av värsta numret!”.
– Det höll på i fyra timmar och folk fick oss att både skratta och gråta. Det blev så väldigt varierat eftersom man bara får göra en låt var, och dessutom fanns det en extra nerv då man inte fick repa med orkestern i förväg.
På samma sätt hoppas nu Hans att Open Mike kvällarna på Hamburger Börs skall fortlöpa. Man får välja vilken låt man vill men man måste anmäla sig senast klockan 19:00 samma kväll och ha med sig noter eller backtracks. Man kan också föranmäla sig via mail och vill man ställa upp flera gånger för att visa olika sidor av sitt artisteri kan man redan nu boka upp sig inför kommande kvällar. På sikt hoppas Hans på att de som medverkar kommer lägga lite extra krut på sin scentid och jobba på sina nummer. Genre spelar ingen roll, det enda kravet är att man sjunger och det är bara en låt per person och kväll.
– Det blir nästan som en förhöjd auditionsituation, men går något fel så tar vi det bara från början. Allt är goodwill, man vill att folk ska få chansen att vara så bra som möjligt. Och vem vet vem som sitter i publiken.
Att lägga kvällen på en söndag är av den anledning att de flesta teatrar har ledigt då. Sammantaget blir det som en branschkväll men självklart är alla välkomna och det kostar inget att varken delta eller komma och titta.
– Min förhoppning är att detta kommer rulla hela våren och att det blir en avspänd och härlig stämning. Det hela handlar om att bara gå upp och våga. Broadway har mycket duktigt folk men det har vi också. Jag tror att det kommer bli toppen!
Hans egen resa inom underhållningsbranschen började i Umeå där han är född och uppvuxen. Första mötet med branschen var genom teatern när han som sju-åring såg Shakespeares Stormen. ”Det var som att komma in i en ny värld” säger Hans entusiastiskt. Redan som liten kille började han på teaterskola, gjorde revyer i skolan och egna shownummer. De flesta brukar se Hans som en sång och dansman men i grund och botten är han skolad genom teatern. När han var 16 år sökte han till Scenskolan i Stockholm där han blev antagen som reserv. Han sökte även till Balettakademien i samma stad och kom in. Första jobbet som koreografiassistent fick han redan under studietiden då hans lärare, Charles Moore, skadade sig i foten en sommar och behövde en assistent till showen Lill-Babs på Berns. Då var Hans 18 år och sedan dess har det bara rullat på.
Genom åren har det hunnit bli ett digert CV för Hans som gjort det allra mesta, allt från dansare i egna grupper till regi och koreografi på bland annat Allsång på Skansen, Melodifestivalen, olika musikaler, filmer, tv-produktioner och så klart alla shower på Hamburger Börs.
– Jag blev fastanställd på Börsen 1991 och är det fortfarande. Där har jag verkligen fått göra allt från koreografi, texter och regi till ljussättning. Jag sysslar med den lätta underhållningen som inte alltid är så lätt.
Det som driver honom är viljan att hela tiden göra allting lite bättre. Hans minns särskilt när Marie Göranzon besökte ett genrep där hennes make Jan Malmsjö medverkade. Efter repet sa hon helt sonika till maken ”var bättre”.
– Det var inte menat som något negativt utan hon menade på att du är så bra, slarva inte bort det. Detta har jag burit med mig och jag kände att ja, jag kan också vara bättre. Jag ska inte luta mig tillbaka. Man är bara så stor som sin senaste succé så det gäller att hela tiden vara bättre och bättre
Hans tackar alltid nej till uppdrag där det handlar om att göra en kopia av något som redan gjorts. Han menar på att det då bara handlar om bruksvara som fort glöms bort. Därför strävar han alltid efter att utvecklas och göra saker som sticker ut på något sätt.
– Jag kan nog upplevas som ganska pushig enligt en del producenter. Men jag har en vision och en regissörs uppgift är att få med alla på tåget. Normala reaktionen är att vi alltid vill göra som vi alltid har gjort. Men för mitt egos skull måste jag ta i och göra något som är bättre. Vilket också skapar prestationsångest många gånger. Man tycker att man borde bli säkrare efter så här många år i branschen men jag har höga krav på mig själv.
För att hämta inspiration blir det många teaterbesök och när det vankas semester är det inte soliga stränder som lockar utan städer och dess kulturella utbud.
– Min pojkvän tycker att jag alltid ska göra något konstnärligt. Jag ritar, tittar på film och när jag åker på semester åker jag till städer och tittar på olika förställningar. Att se på saker, se vad andra gör, inspirerar mig. Även om föreställningen är skitdålig så finns det alltid något bra. Kanske var till exempel ljuset väldigt snyggt. Jag försöker hitta det positiva och det finns alltid något att lära sig om det så är att så här ska jag inte göra. Jag ser hur mycket som helst.
I arbetet som regissör och koreograf försöker Hans skapa en positiv och avspänd stämning där alla vågar göra bort sig och känner sig trygga. Han menar på att man presterar som bäst när man är i en trygg och positiv miljö. En av hans starkaste egenskaper i sitt yrke är att han är lugn och snäll.
– Jag skäller aldrig på folk som inte presterar, det funkar inte så. Det måste vara trevligt på jobbet.
Men att arbeta med scenkonstnärer är inte alltid lätt och kräver en hel del små knep.
– Ibland är det som ett dagis där alla artister är fem år gamla och jag är fröken. Då får man ha sina knep. Jag förstod tidigt att man är hälften regissör och hälften psykolog. Och jag har fått lätt att få folk dit jag vill även privat.
En stor insikt i karriären var när han förstod skillnaden mellan att arbeta som koreograf och regissör. Som koreograf ber man dansarna att dansa exakt som man säger åt dem medan man som regissör är mer av en vägvisare.
– Att förstå detta var en insikt. Att det är skådespelaren som gör jobbet och jag som leder och guidar. Att släppa koreografi tänket och låta det få ta tid. Naturligtvis handlar det också om att få alla att se samma vision som jag själv gör.
En annan insikt handlade om att se sina egna styrkor.
– Jag upptäckte att min styrka är att göra andra bra. Jag var inte tillräckligt bra själv och upplevde att jag fuskade både när jag dansade och sjöng. Jag kom undan med det men min riktiga styrka är att göra andra bra.
Hans beskriver sitt yrke som väldigt roligt och uppmanar fler till konstnärlig verksamhet då fördelarna är många.
– När man som jag, gått i teaterskola från att jag var sju år, kan man göra vad som helst. Man är inte blyg det minsta. Om man frågar folk om deras största rädsla är det ofta att tala inför folk. Därför bör alla barn delta i någon form av konstnärlig verksamhet. De får så mycket igen av det, både socialt, kunna arbeta i grupp och våga göra saker inför andra. Därför är det oerhört viktigt att inte dra ner på kulturen, kommunala musikskolor och så vidare.
Nivån på Sveriges artister blir bara högre och högre i takt med att utbildningarna blir bättre. Även möjligheten att åka och träna utomlands tror Hans kan vara en bidragande faktor.
– Normerna blir högre och högre, man måste kunna mer och mer. Ibland är det rena rama cirkuskonster som krävs. Men folk är väldigt duktiga och det finns fler arbetstillfällen än för 20 år sedan.
I takt med Idol och liknande programformat har man kunnat märka av Idoleffekten. Hans berättar om en öppen audition i Norge för några år sedan där de förväntade sig omkring 200-400 anmälningar som de brukade ha.
– Den här gången kom det 4000 och de var tvungna att ta emot alla. De fick hålla på i flera veckor. De förstod först inte vad som hänt men sedan fattade de att det var Idoleffekten. Folk som tänker att man inte behöver kunna något utan att det bara är att gå dit och bli en stjärna.
Men det hårda bemötande som blivit förknippat med program som Idol är något som Hans tar avstånd från.
– Man säger aldrig saker som de gör i Idol. Det spelar ingen roll hur dålig man är, personen som står där har ju blottat sig för mig och jag skulle aldrig säga något sårande. Den personen kan komma tillbaka om fem år och vara svinbra likaväl som en person som är jättebra kan stagnera och bli dålig på fem år.
I framtiden tror Hans att branschen kommer utvecklas och bli ännu mer avancerad. Han hoppas också att fler stora artister skall våga satsa på något eget, specialskrivet för just dem samt att gapet mellan finkultur och fulkultur skall minska.
– Vi gör alla precis samma sak, vi samlas i ett rum där vi skall låtsas vara någon annan och få publiken att tro på det. Ingenting är finare än något annat. Självklart finns det ju såklart de som gör det bättre och de som gör det sämre men i grund och botten är det samma sak och vi är i samma bransch.
Förutom Open Mike på söndag har Hans många olika projekt på gång. Dels har han en önskan om att få sätta upp någon av sina tre favoritmusikaler, Passion, Into the Woods och Gösta Berlings Saga men han har också ett drömprojekt baserat på en förställning som han såg när han bodde i Spanien.
– Det har varit ett drömprojekt sedan dagen jag såg det, och då kunde jag inte ens språket. Vi har varit på väg att köpa rättigheterna flera gånger och jobbar på att det skall bli av. Det skulle revolutionera privatteatergenren!
1. Har du några kreativa bollplank?
Anders Lundin och jag blev som bröder under Allsång på Skansen 1999 och ibland tar jag in honom några dagar innan premiär som min backseat driver. Även skådespelerskan Anna Petterson inspirerar mig. Hon hjälper mig och jag hjälper henne. Sedan kan jag också fastna i nördiga samtal med flera olika vänner och kollegor.
2. Berätta om två av de största ögonblicken i din karriär?
Det ena är när jag gjorde showen Lena Philipsson på Hamburger Börs 2001. Just den tidpunkten hade hon gift sig, fått barn och ingen trodde riktigt på henne. Men jag märkte att under schlagerpotpurriet i Melodifestivalen 2001 blev folk som tokiga under hennes insatser så jag tjatade och tjatade. Tillslut gav hon med sig och vi skrev och pysslade tillsammans. När det var dags för presskonferens kom inte en människa och vi hade sålt väldigt lite biljetter. Men under första scenen på premiären var det som om taket lyfte och spelperioden förlängdes från två månader till fem hela säsonger både i Stockholm, Göteborg och runt om i Sverige. Men just den kvällen, när vi förstod att det vi jobbat på och trott på skulle bli bra, det var ett stort ögonblick. Sedan en kväll kom Orup och tittade och resten är historia.
Andra ögonblicket var när jag var med i gruppen Kicks och vi hade börjat skriva egna låtar. På singeln som vi släppte hade jag med en ballad. Det var mäktigt att jag hade en låt på en platta.
3. Vad brukar du som koreograf och regissör leta efter på en audition?
Stil. Jag har alltid en bild, en vision över det jag vill ha. Dansare brukar alltid oroa sig för att de inte gjorde rätt steg men det tittar jag aldrig på. Jag tittar på hur de uppfattat stilen och hur de anammar uttrycket. Man vill se att de förstår vad dansen signalerar, ska det vara sexigt, coolt eller återhållsamt. Samma sak gäller när folk läser texter. Man är mer ute efter hur de tolkar saker och om man leder dem vill man att de ska plocka upp och ta in det. När det gäller sång ska man välja en låt man kan bemästra och något som passar för det man söker. Egna favoritlåtar är inte alltid bra och det är svårt att sjunga lika bra som till exempel Celine Dion.
4. Hur viktigt är vad som står på Cv:t i form av tidigare jobb och utbildningar?
Till en viss del är det viktigt, men jag använder mest Cv som ett stöd. Folk kan komma in från gatan och vara skitbra. Däremot tycker jag inte att det är så bra att ta med varenda liten grej som man gjort, det är inte väsentligt med till exempel skolföreställningar. Jag är mer intresserad av att veta om de har erfarenhet eller ingen erfarenhet alls. Har man gått jättemånga utbildningar och inte haft något jobb kan det vara en varningssignal.
5. Vad kan du ge för råd till våra StagePoolare för att lyckas i artistbranschen idag?
Ge aldrig upp utan fortsätt att söka. När du sedan lyckats få ett jobb måste du upprätthålla sången och dansen genom att hela tiden fortsätta ta klass. Bli aldrig nöjd och luta dig tillbaka utan var bättre, det går alltid att vara lite bättre.
