Från New York till Katinkas Kalas

StagePoolaren Yohanna Idha blev utnämnd som bästa skådespelerska för sina insatser i filmen Katinkas Kalas vid Stockholms Filmfestival förra året. Nu är hon aktuell i monologen En dum blondin samtidigt som nya filmer spelas in. För StagePool berättar hon om sin karriär och om livet som skådespelerska.

Förtjusningen över att iaktta människor, förstå deras val och se deras inre berättelser var anledningen till att Yohanna valde att satsa på skådespeleriet.
– När jag insåg att det kallades för skådespeleri förstod jag att jag ville arbeta som skådespelerska.

Yohanna valde att utbilda sig i New York på American Academy of Dramatic Arts, en skola som hon drömt om att utbilda sig på.
– Att bli accepterad till American Academy of Dramatic Arts var ett stort ögonblick för mig. Det var min drömskola, min drömstad och det var lika skrämmande som fantastiskt att inse att jag, själv, hade skapat den här möjligheten.

I tillägg till utbildningen har Yohanna studerat flera olika kurser i teater, bland annat i England, Tyskland och Norge.
Hon har också hunnit medverka i en hel del olika uppsättningar.
– Jag har satt upp monologen Hur vi gör allting bättre som handlar om miljön, spelat i Fröken Julie på Rosenlundsteatern och spelat i ett tiotal uppsättningar i New York.

Men framförallt är det film som gäller. Yohanna har spelat in ett gäng olika independentfilmer och haft småroller i större produktioner som Beck, den brittiska versionen av Wallander, Äkta Människor, Gangster, Julkalendern och Kärringen Därnere. Men rollen som Linda i Katinkas Kalas ligger henne varmast om hjärtat.
– Jag har kämpat så länge för en större filmroll. Det har stått mellan mig och någon annan så många gånger att jag tillslut trodde att det aldrig skulle bli min tur. Att jag sedan blev nominerad som Lóreal Paris Rising Star och vann pris som bästa skådespelerska för rolltolkningen vid Stockholms filmfestival var helt enkelt mer än vad jag vågat drömma om och det översteg mina vildaste fantasier.

Filmen Katinkas kalas, regisserad av Levan Akin, handlar om Katinka som bjuder sina vänner, alla tillhörande kultureliten, på födelsedagskalas. När Katinkas objudne tvillingbror kommer till kalaset tillsammans med gårdagens krogragg, Linda, uppstår en krock mellan olika sociala regler. När Yohanna provspelade för rollen valde hon att tolka den på ett lite annorlunda sätt.
– Jag fick några scener att läsa i förväg och tolkade Linda på ett helt annat sätt än vad de hade tänkt sig. Det visade sig vara helt rätt drag för många andra som provspelade hade gjort Linda till en karikatyr av en dum blondin istället för att finna människan bakom ytan. Några veckor senare ringde de från kostymavdelningen och frågade efter mina mått. Det var lite lustigt eftersom jag inte hört att jag fått rollen än.  Så jag sa till kostymören att hon nog ringt fel, men tio minuter senare ringde producenten Erika Stark och meddelade att jag fått rollen.

Yohanna upplever inte att det blir allt tuffare att få jobb inom filmbranschen, snarare tvärtom.
– Allt fler amerikanska produktioner spelas in i Europa, vilket gör att avstånden mellan Hollywood och den svenska branschen minskar. I tillägg till detta får svenska filmer allt mer uppmärksamhet utomlands vilket bidrar till att de drar in mer pengar och att internationella samarbeten blir fler. Hela den här processen tycker jag bidrar till att det skapas mer intressant film i Sverige och Skandinavien och jag tycker att det verkar som om möjligheterna att faktiskt kunna jobba blir fler och fler. Samtidigt är det, och har alltid varit, svårt att få in en fot och att faktiskt få roller.

Abonnemanget på StagePool innebär en chans att hålla koll på vad som sker i branschen, menar Yohanna.
– Stagepool har på många sätt varit avgörande i min karriär för att få ett hum om vad som händer och sker i branschen. Sedan har jag långsamt byggt upp ett kontaktnät där jag oftast får veta vad som händer genom rollsättare, andra skådespelare eller producenter runt omkring mig.

Men viktigast av allt är att försöka vara sig själv och kämpa på.
– Mitt tips till andra i samma situation är att vara sig själv. Gör vad du måste för att klara av att fortsätta vara dig själv i olika situationer och var den bästa versionen av dig själv i alla lägen. Du är den enda som kan ge dig vad du vill ha och du är den enda som står i vägen för din egen lycka.

Det bästa med yrket som skådespelare är möjligheten att besöka en annan människas värld, menar Yohanna.
– Man får chansen att helt åsidosätta sina egna värderingar, principer och får gå in i en annan människas kropp och värld för en begränsad tid. Jag känner alltid att jag lär mig någonting nytt av den individ jag besöker.

Yohanna är uppvuxen på landet och älskar det lantliga livet, med allt vad det innebär. Samtidigt trivdes hon lika bra i New York. Två ytterligheter som hon som skådespelerska finner en enorm drivkraft i.
– Det som driver mig är nog just de ytterligheterna inom oss. Den dualitet som får människor att agera oberäkneligt och de vrår som är svårförklarliga. Jag har en enorm vilja att förstå och att berätta.

Just nu är Yohanna aktuell tillsammans med gruppen Teatermaskinen i monologen En Dum Blondin som handlar om en ung tjej och hennes utseendefixering och ätstörningar. I samband med sitt engagemang med Teatermaskinen flyttade Yohanna till Riddarhyttan, mittemellan Stockholm och Oslo.
– Jag valde att tacka ja till att flytta till Riddarhyttan just för att kunna hålla igång mig själv som verktyg. Det är oerhört viktigt att få kontakt med sina känslor och att lära känna sin kropp så jag tränar mycket både fysiskt och psykiskt. Teatermaskinen kompletterar min något mentala approach till skådespeleriet med sina oerhört fysiska tekniker.  

Förutom monologen medverkar hon under våren i Truth Motherfucker med Teatermaskinen och skall även sätta upp Hamletmaskinen i samarbete med den franska regissören Clyde Chabot. Dessutom väntar en hel del film framöver.
– Senare i år kommer de svensk-amerikanska produktionerna Reya och Angry ut och jag kommer också spela in en långfilm under våren. Samtidigt läser jag flera spännande manus och har fått jättefina erbjudanden från olika håll men jag väntar fortfarande på den där dunderrollen som ska mäta sig med rollen som Linda i Katinkas Kalas.

Drömmen är att fortsätta med skådespeleriet i många olika och utmanade former.
– Jag drömmer om att få jobba med många varierande produktioner under hela mitt liv och att få spela stora och utmanande roller. Jag vill gråta av frustration över att försöka klara av en rollkaraktärs utmaningar och hoppas få skapa starka, stolta kvinnoporträtt i vackra, dramer, uppsättningar och sammanhang. Sedan drömmer jag om att få spela in på många exotiska platser och om att någon gång få spela mot Clint Eastwood.

Av Lina Forsberg Bjärnlind