"Det är så otroligt omväxlande"

Skådespelaren Richard Ulfsäter är just nu bioaktuell med hela två filmer, Nobels Testamente baserad på Liza Marklunds böcker och i Peter Dalles film, En fiende att dö för. För StagePool berättar han om hur han knep jobben och om sin karriär.

Berätta om hur du fick jobben och varför du tror att just du fick dem.

– Jag blev kontaktad av en rollbesättare och den vanliga processen med provfilmning följde. Marklund-serien skulle bli sex filmer och de sökte någon som av praktiska skäl inte var knuten till alltför många andra projekt. Dessutom passade jag ihop med Malin Crépin, som spelar min sambo/fru, i ålder, utseende och så vidarare. Inför En fiende att dö för, kontaktades jag också av en rollbesättare. Jag fick läsa ett manus och tänkte därefter att det här drömprojektet kommer jag ju aldrig att få: En huvudroll i en internationell samproduktion, epokfilm i regi av Peter Dalle, på engelska och inspelning i Tyskland, Sverige och Svalbard!?! Alldeles för bra för att vara sant! Tiden gick och till slut provfilmades jag och inom kort kom beskedet att rollen var min! Svårt att själv säga varför just jag fick rollen. Jag är uppvuxen i England och talar flytande brittiska, vilket kan ha bidragit, att språket inte utgjorde något som helst hinder i spelet.

Richard har så länge han kan minnas varit intresserad av människor och dess beteende. Något han använder i sitt yrke som skådespelare. ”Hade jag inte valt att bli skådespelare är det troligt att jag hade blivit psykolog. Det är nog det som driver mig, att jag ständigt är nyfiken på hur vi beter oss och varför vi är som vi är och gör som vi gör”, säger Richard. Men intresset för skådespeleri väcktes ganska sent. Efter gymnasiet läste han språk under några år i både Tyskland och Frankrike. Och tillfälligheter skulle komma att leda in honom på skådespelarbanan.
– I Frankrike som hamnade jag på en krog där de hade teatersport. Jag tvingade mig själv att medverka för att pressa mig själv till att prata mer franska, då insåg jag att jag tyckte det var fantastiskt roligt och fascinerande. Det var nog då, jag på riktigt började tänka på om det skulle kunna gå att ha som yrke.

Väl hemma i Sverige igen började Richard studera på Teaterverkstan, en ettårig halvtidskurs på Folkuniversitetet i Stockholm. Därefter sökte han in på Scenstudion, också i Stockholm, och gick där i två år.
– Scenstudions utbildning hade fokus på Meisnerteknik som jag än idag har stor glädje av, mycket tack vare pedagogen Matthew Allen. Jag försökte under några år att ta mig in på Teaterhögskolan, men lyckades inte och kände till slut att jag var för gammal för tre, fyra års fortsatta studier. Jag har nu arbetat av och till i 13 år, en tid som präglats av både fram- och motgångar.

Efter utbildningen väntade jobb i fria teatergrupper, turnéer med barn och ungdomsföreställningar, röstjobb, företags- och informations filmer, reklamfilmer och roller i tv och filmproduktioner. På senare år är det just film och tv-roller dominerat och första huvudrollen var som Steffen i SVT:s serie Playa del Sol, ett stort ögonblick i karriären. Variationen mellan de olika rollerna och formaten är det som som Richard framhåller som bästa yrket.
– Det är så otroligt omväxlande. Att alltid få arbeta med olika projekt, olika texter, i olika konstellationer och att få möta nya människor och hamna på platser som jag kanske aldrig annars skulle hamna på. Det är det roligaste med yrket.

Att arbeta som skådespelare är tufft och det hårda arbetsklimatet har gjort att skådespelare behöver vara mer mångsidiga idag, menar Richard. ”Man måste bredda arbetsfältet och vara mer uppfinningsrik för att finna och skapa nya projekt”, säger han. Ett sätt att hålla koll på vad som händer branschen, är att använda sig av StagePool men Richard tar också hjälp av vänner och bekanta. Han har också en agent och försöker själv snappa upp notiser i tidningar och på nätet som ibland ger ledtrådar om vad som är på gång. Men överlag handlar det mycket om slump och tur, menar Richard.
– Att arbeta som skådespelare idag är oerhört tufft och nyckfullt. Ena sekunden har man en massa jobb och nästa inga alls. Självförtroendet och självkänslan far upp och ned. Slump och tur kommer och går.

I framtiden drömmer Richard om att få arbeta mer utomlands. Han vill gärna bosätta sig i England igen, där han växte upp och han vill också spela mer teater än vad han gjort hittills. Men främst vill han försöka få roller där han kan överraska både sig själv och publiken, ” jag vill gärna göra roller som jag från början inte ansetts passa till”, säger Richard. Men först är det flera olika projekt på gång.
– Just nu pågår inspelningen av Fjällbackamorden. Fem tv-filmer och en biofilm som görs baserade på Camilla Läckbergs karaktärer. Sedan är både filmen Små Citroner Gula i regi av Teresa Fabik och TV4 serien Inkognito färdiginspelade men har inte visats ännu.

Till sist, vad kan du ge för råd till andra StagePoolare för att lyckas i skådespelarbranchen idag?

– Det finns inga särskilda knep, vad jag vet. Tro på din förmåga att lyckas. Envishet är ett bra tips. Dessutom har jag märkt med åren att man ska lita mer på magkänsla och intuition, än att låta tankar och intellekt styra alltför mycket. Jag fick även ett bra tips av en rollbesättare på ett seminarium på Berlins filmfestival. Det är ju ingen överraskning men, hon sade "Syns du inte, så finns du inte!". Du måste försöka göra dig så synlig som möjligt: Ha en uppdaterad hemsida med uppdaterade foton och showreel. Se till att du finns på alla castingsajter samt hos rollbesättare. Lägga upp klipp på Youtube och Facebook och så vidare. Och sist men inte minst, var ödmjuk.



Av Lina Forsberg Bjärnlind