Hon spelar skräckteater på Spårvägsmuseet

Skådespelerskan Zandra Hällström är just nu aktuell i skräckpjäsen Silverpilen 21:32 på Spårvägsmuseet i Stockholm. En pjäs hon skapat tillsammans med en kollega. För StagePool berättar hon mer om sin karriär.

Pjäsen Silverpilen 21:32 är baserad på myten om Stockholms eget spöktåg, Silverpilen. Den handlar om tre resenärer som går ombord på fel tåg. Zandra har själv skapat pjäsen tillsammans med kollegan Helena Karlsson.
– Jag och Helena startade med en tanke om ett tåg och så blev det så här stort, det är en fantastisk känsla. Både samarbetet med Spårvägsmuseet och vår helt fantastiska ensemble, har varit helt oslagbart.

Zandra är uppvuxen i Sundsvall och redan som liten väcktes intresset för teatern genom leken. ”Det hela började väl med lek som barn, som sedan utvecklades till den mer komplicerade lek det är idag”, säger Zandra. På gymnasiet valde hon att studera teater och kände att hon ville veta mer om hur själva yrket fungerar. Hon kontaktade sin idol och blivande mentor, Lennart Jähkel, och frågade om hon fick lov att vara med honom några dagar på han jobb. Det fick hon, ”det var en av de bästa dagarna jag haft i mitt liv” säger Zandra. Dessutom fick hon tips på vart hon kunde fortsätta utbilda sig.
– Lennart tipsade mig om Stockholms elementära teaterskola, jag sökte och kom in. Så jag packade pappas bil med alla mina tillhörigheter och flyttade ner sommaren 2006.

Efter utbildningen har Zandra spelat i bland annat: Min Spegelbild i dina ögon på teater Scenario, I stort sett ingenting på teater Tribunalen och Bitchie & Brat på Kulturstudion. Mest har hon varit på teaterscenen, men lite film och tv har det också blivit.
– Ett stort ögonblick för mig var när jag fick arbeta med gänget bakom Hem till Midgård och julkalendern Tjuvarnas Jul. Herregud vad roligt jag hade och vilka underbara människor att få arbeta med. Jag lever på det än idag.

För Zandra är skådespeleri en sorts magi, ”du kan bli vem som helst, när som helst, var som helst och hur som helst”, säger hon. Man får helt enkelt chansen att leva i en magisk värld, en värld som Zandra stormtrivs i.
– Jag har ställt mig frågan om vad som driver mig, och det enda svar jag kan ge är att jag måste ha teatern i mitt liv. Det är den mest magiska platsen för mig. Varför vet jag inte, men så är det och har alltid varit.

Zandra hämtar inspiration till yrket av sin pappa, sina vänner och av klassisk musik. Men hon har också blivit inspirerad av en speciell film.
– När jag såg filmen Billy Elliot insåg jag att precis allt är möjligt i det här livet. Vill jag göra något så ser jag till att det blir av. Filmen övertygade mig om det. Se den!

För att hålla koll på vad som händer i branschen tar Zandra hjälp av det kontaktnät hon hunnit bygga upp och även av StagePool. Men det är inte ofta hon går på auditions eller provfilmningar, istället skapar hon sina egna jobb. Detta kräver en hel del arbete men Zandra menar att trots att yrket är tufft, väger det positiva upp.
– Det är väldigt tufft att arbeta som skådespelare. Jag tror att man behöver passion och skinn på näsan för att klara av det. Det ligger extremt mycket hårt arbete bakom en produktion och ibland har man bara lust att trycka på paus och krypa under täcket. Men när slutresultatet nås nästan exploderar hjärtat av lycka och så växer man några centimeter.

Största drömmen för Zandra inför framtiden är att kunna försörja sig helt och hållet som skådespelare och att få arbeta med det hon älskar till sista andetaget. Dessutom drömmer hon om att få spela Medea i "Matrix-style". Men först har hon en massa spännande projekt som väntar.
– Vi har många projekt på gång, men det som ligger närmast just nu är att göra en skräckfilm av Silverpilen 21:32, samt en komedi för teaterscenen som jag sitter och skriver på i detta nu.

Till sist, vad kan du ge för råd till andra StagePoolare för att lyckas i skådespelarbranschen idag?

– Visa framfötterna, tänk positivt och jobba hårt. Inse också värdet i att ge. Bjud på ett skratt, en komplimang eller en några sekunders för lång kram. Det ger enormt mycket mer att ge än att få.



Av Lina Forsberg Bjärnlind