StagePoolaren Emelie Strömberg om yrket som skådespelare.
Skådespelerskan Emelie Strömberg är just nu aktuell i pjäsen 5boys.com på Backa Teater i Göteborg. För StagePool berättar hon mer om sin spännande karriär.
I pjäsen 5boys.com, regisserad av Anja Susa, får publiken möta fem killar i elvaårsåldern. Pjäsen behandlar frågan om våld i olika former, allt från dataspel till skolgårdsslagsmål och krig. Pjäsen är skriven för fem kvinnliga skådespelare och Emelie är en av dem.
– När jag läste pjäsen för första gången och träffade regissören, kände jag så starkt att jag ville vara en del av den, vissa gånger vet man bara att man måste vara med. Jag kände igen pojkarna i pjäsen, och mig själv i pojkarna. Mattias Andersson som är konstnärlig ledare för teatern, har ett grymt öga för rollsättning och det ser man på hela ensemblen, den är fantastisk.
Redan som liten tjej började Emelie både skriva, regissera och spela i sina egna julpjäser, som hon framförde tillsammans med sina syskon. ”Detta höll i sig tills jag var omkring 15 år”, säger Emelie. Viljan och behovet att av att skapa saker har funnits där hela tiden för Emelie. Hon målade mycket, skrev och spelade massor av fotboll, ”vilket nästan är som teater”, menar Emelie. Så att börja spela teater i ABF:s teatergrupper blev ett naturligt nästa steg. Senare valde hon också att gå teaterlinjen på gymnasiet.
– Det var först då som jag insåg att man kunde arbeta med teater. Jag har ingen naturlig koppling till teatern från familj eller vänner så jag visste inte ens att det fanns teaterhögskolor. Jag frågade SYO-konsulenten vad som var bäst, att gå folkhögskola eller på teaterhögskolan, och hon sa det senare, vilket gjorde att jag sökte till Teaterhögskolan Luleå och kom in.
Efter utexamineringen för tre år sedan har Emelie bland annat hunnit med att spela i Stormen på Malmö Stadsteater, Sinne på Folkteatern i Göteborg, titelrollen i pjäsen Yvonne, Systrarna, Processen och den nu aktuella 5boys.com på Backa Teater. Hon har även hunnit spela in filmerna, Ping-pongkingen och Irene Huss - Tystnadens cirkel för att nämna några. Det som driver henne är fascinationen över att få vara någon annan och dela det med publiken.
– Det som driver mig är att få använda mig av hela mig själv, alla sidor, även de sidor som inte är accepterade att visa i vardagen, och sedan stoppa dem i en karaktär. Att få vara någon annan är fantastiskt! Att sedan få dela det med min publik och få dem att uppleva någonting närvarande i samma rum, speciellt när det gäller teater, är otroligt. Det finaste som finns är när det kommer fram en tonåring efter en föreställning och säger "fan jag gillar inte teater, men det här var bra", då har man startat något hos en annan person. Eller när vuxna som ungdomar kommer fram och pratar efter föreställningen och är uppriktigt berörda av vår pjäs. Jag vill att min publik ska få känna.
För att samla inspiration till sitt yrke älskar Emelie att tjuvlyssna på människor på stan. ”Jag kan sluta prata mitt i ett samtal bara för att jag hör något intressant från bordet bredvid”, säger Emelie. Egentligen är det människor överlag, och hur vi beter oss, som intresserar henne, ”om man bara tar sig tid att lyssna och titta på folk på stan eller bussen så hittar man guldkorn överallt”, menar Emelie. Och inspiration behövs, stundtals är det inte helt lätt att arbeta som skådespelare.
– Just nu har jag det lätt om man ska säga så, men när jag var arbetslös var det ett helvete. Jag tycker det är tufft, det är alltid en avvägning vad man ska göra sedan, det går inte att släppa att man alltid måste ha en tanke om framtiden. Samtidigt vill jag inte låta det äta upp mig och göra att jag, på grund av stressen, blir en egoistisk och bitter skådespelare som inte kan njuta av det jobb jag har för stunden. Det är lätt för mig att säga just nu. Visst vill man alltid gå på alla provfilmningar som andra får gå på, det kan bli mycket frustration. Det beror ju helt på din egen inställning, men i grunden är konkurrensen hård.
Emelie försöker hålla koll på vad som händer i branschen genom abonnemanget på StagePool, dessutom pratar hon med kollegor och går in på olika produktionsbolags sidor på internet för att se vad som är på gång. Efter rollen som UG-ledaren i Ping-pongkingen, vilket var en stor höjdpunkt i karriären, är Emelie sugen på att spela in fler filmer, men trots det blir det inte så mycket tid över för provfilmningar.
– Jag går alldeles för sällan på provfilmningar vilket är otroligt synd eftersom jag känner och vet att film passar mig. Och jag vill gärna jobba med det. Det kan ha att göra med min telefonskräck, jag ligger inte på och letar provfilmningar tillräckligt mycket.
I höst medverkar Emelie i Mattias Anderssons föreställning Utopia på Backa Teater. ”Pjäsen bygger både på intervjuer och på boken Utopia. Jag tror det kan bli hur bra som helst”, säger Emelie. Utopia är den första föreställningen i Backa Teaterns stora satsning inför nästa spelår, med samlingsnamnet: Backa on drugs. Där flera nyskapande pjäser kommer spelas. I framtiden finns det många drömroller Emelie vill ta sig an, men det är inte den enda framtidsdrömmen.
– Jag är otroligt tacksam och stolt över de roller jag gjort så här långt och ser fram emot kommande utmaningar. Jag har alltid drömt mycket och jag tror det är en orsak till att jag har tagit mig dit jag är idag. Eftersom jag fantiserar varje dag så har jag stora karriärsdrömmar. Det är befriande att våga drömma och för mig är det personligt, men jag vill kunna leva på mitt yrke hela livet och dessutom göra utmanande och utvecklande roller. Men jag har karriärsdrömmar som sträcker sig ännu längre än så.
Till sist, vad kan du ge för råd till andra StagePoolare för att lyckas i skådespelarbranschen idag?
– Låt inte ditt ego bli större än dina roller. Och dela med dig, om du hör om någon som söker skådespelare eller en casting berätta det för dina kolleger. Vi måste hjälpa varandra! Våga drömma. Jag drömmer hela tiden och fantiserar, jag tror att du genom detta kommer göra små steg och val i den riktning du drömmer om. Och en sak till: det ÄR INTE farligt att ringa, jag lider av telefonskräck men inser varje gång jag trotsar den att människor inte är farliga på telefon heller. Oftast.
