StagePoolaren My Blomqvist Olsberg har många järn i elden.
Allkonstnären My Blomqvist Olsberg skapar böcker för barn, turnerar som barnfiguren Snårpan och föreläser om självkänsla. Dessutom är hon snart aktuell på scen i musikalen Assassins som har premiär på Kägelbanan i januari.
Den åttonde januari är det Skandinavienpremiär för Sondheims musikal Assassins på Kägelbanan under Södra Teatern i Stockholm. Som regissör ser vi Staffan Aspegren och på scen står några av Sveriges bästa musikalartister, däribland My Blomqvist Olsberg.
Berätta My, hur fick du jobbet?
– Jag fick musikaljobbet i Assassins genom audition. Jag har tidigare arbetat med Staffan Aspegren som är regissör till föreställningen och det var genom honom som jag blev kallad till audition. Rollen som Sarah Jane Moore är en komisk roll fast med en svart botten – det passar mig. Den andra rollen, Emma Goldman kämpar för rättvisa – Något som också passar mig bra.
My fann artisteriet tidigt i livet och stod på scen för första gången som nioåring. När hon var 15 år åkte hon på sin första cirkusturné och som 17-åring arbetade hon som körsångerska och dansare bakom Carola på hennes Fångad av en stormvind-turné. Efter det rullade jobben på och det har hunnit bli en hel del variation genom åren. Bland annat har My medverkat i musikalen Wedding Singer på Värmlandsoperan, turnerat med Cirkus Maximum och spelat Prussiluskan i Pippi – ett äventyr på is. För att nämna några. Men någon formell utbildning har hon inte hunnit med.
– Tyvärr har det aldrig blivit så att jag har utbildat mig på skolor som Balettakademien eller Artisten. Istället har jag tagit ett gäng lektioner i allt möjligt. Detta eftersom jag började jobba väldigt tidigt. Det blev helt enkelt jobb istället för utbildning, något som jag saknar ibland. Jag läser till exempel noter bara hjälpligt och jösses vad jag saknat att inte kunna läsa avista. I starten av varje musikalproduktion är jag som ett frågetecken, sedan får jag allt inspelat och lär mig därefter materialet den vägen. Men att sitta där och inte kunna läsa noter är begränsande och frustrerande.
Utöver yrket som musikalartist designar My smycken, skapar musik, skriver sångtexter och producerar föreställningar. Hon har med andra ord många strängar på sin lyra. ”Jag har aldrig haft ett annat yrke och jag har alltid livnärt mig bra inom branschen. Det tror jag mycket beror på att jag är bred och att jag gör flera olika kreativa saker”, säger My. Det som driver henne vidare i yrkeslivet handlar delvis om kärleken till själva skapandeprocessen.
– Jag älskar att syssla med olika skapandeprocesser; skriva som jag gör otroligt mycket genom mina barnböcker, skapa musik både för vuxna och barn, producera föreställningar och att föreläsa. Jag fokuserar på det som känns kul och jag försöker lita på min magkänsla och på vad hjärtat säger. Om jag tycker det är roligt så blir det också bra. Men jag tycker också det är oändligt skönt att vara med i en fast produktion där jag bara är en bricka i ett spel. Någon annan bestämmer vad jag ska göra, hur jag ska göra det och när. Mitt enda ansvar då är att prestera så bra som möjligt och inte behöva tänka på något administrativt. Jag älskar det! Och jag älskar verkligen att sjunga. Jag mår så bra när jag sjunger. Det är stommen i allt jag gör.
För My finns det inget som slår mötet med publiken. Att få möjlighet att beröra, känna publikens respons och mötas av applåder i strålkastarens sken vid föreställningens slut. Eller att få till komiken i en scen och belönas med ett hav av skratt. ”Men också att få vara del av en ensemble, med allt vad det innebär av sammanhållning, skratt och gemensam utveckling. Och att bli ledd och guidad av en riktigt bra regissör, det är bland det bästa med yrket”, säger My. Som inspirationskällor nämner hon är allt från mannen i sitt liv till att dyka med sköldpaddor.
– Min man inspirerar mig varje dag, tid för eftertanke inspirerar mig, resor till vackra platser, att dyka med sköldpaddor, riktigt bra film. Men också historier om överlevare och framgångssagor av olika slag, soliga sommardagar, att se på vattnet och att möta publiken. Riktigt bra musikaler blir jag naturligtvis också inspirerad av. Senast såg jag Lisa Nilsson i Next to Normal på Stadsteatern och det var så bra att jag var knockad i flera veckor. Vilken kvinna. Vilken artist!
De flesta jobb på scen har My fått genom rekommendationer. Någon som sett henne på scen och sedan vill jobba med henne. ”Rekommendation är absolut min största källa till jobb”, säger My. Vill hon själv hålla koll på vilka auditions som är aktuella för tillfället använder hon sig av sitt abonnemang i StagePool. Trots många jobb genom åren beskriver hon branschen idag som tuff, det gäller att ha rätt tankesätt för att inte låta sig bli uppäten.
– Om man endast riktar sig till musikalvärlden så är det svårt. Du får vara envis, modig, bestämd och stå rak i ryggen. Men jag blir fortfarande ledsen varje gång jag inte går hela vägen på en audition, fast att jag vet att de väljer mycket på vilken typ de vill ha på slutet. Alla musikalproduktioner är knutna till ett fåtal produktionsbolag och har du inte foten inne där, så är det trögt tyvärr. Och självklart skulle jag önska att det inte var så kändisfixerat i de stora rollerna, men det är bara så det är. Men jag väljer att inte låta det begränsa mig, jag går mina egna vägar och jag klättrar bara över hindren och hoppar på en annan gren i livets träd. Vi skapar våra egna liv.
I framtiden hoppas My på att få spela en stor dramatisk musikalroll där hon kan använda hela sin röst så långt det bara går. En annan drömroll är mamman i musikalen Gypsy, rollen som Bette Midler gjorde i filmen med samma namn. Men fram till dess väntar en hel del olika saker. Bland annat jobbar hon med en ny tonårskollektion till Kreativ Insikt. ”Jag ska göra affirmationskort, smycken, nyckelringar och några fler hemliga saker som jag inte helt kan berätta om än. Jag skriver alla texter och en annan tjej gör alla illustrationerna”, säger My. Hon kommer också fortsätta att spela med Kultur i vården där hon gör spelar Snårpan på barnsjukhusen och gör My – en kaka till kaffet för de vuxna patienterna. Men nu närmast är det musikalen Assassins som gäller.
– Framöver är det Assassins för hela slanten. Det kommer bara spelas 11 föreställningar – så boka biljett redan nu. Jag skulle nästan säga att det är obligatorisk närvaro för alla Stagepoolare att komma! Det är ingen Grease eller West Side Story som kommer upp vartannat år, det här är Sondheims finurliga Assassins och det kommer dröja ett bra tag innan den sätts upp igen. Så passa på nu! Jag har också precis börjat föreläsa om självkänsla, om hur man når sina mål och om att lika dras till lika. Så jag tror att det kommer bli mer av den varan också framöver. Vidare hoppas jag på att göra en större sommarturné med Snårpan sommaren 2013 – vi får se vad som händer!
Tre snabba frågor
1. Kan du berätta om två av de största ögonblicken i din karriär?
– Oj, det finns många fler än två. Det är otroligt svårt att säga, men det som kommer först till mig är att jag har haft flera magiska musikaliska ögonblick i mötet med demens-patienter. Musiken finns i den delen av hjärnan som är frisk och de minns plötsligt all text på en sång från deras ungdom när de annars inte minns vem deras egen son är. Alldeles nyligen var jag sjöng för att gäng gamlingar i Rimbo och jag gick fram till en man sjungandes ”Tänk att jag dansar med Andersson, lilla jag, lilla jag med Fröken Andersson”… Denna man kunde inte ens säga sitt namn på grund av sin demens, men han tog det som en invit och han reste sig upp. Och där stod vi och dansade kind mot kind och jag sjöng för honom och det havet av kärlek som omfamnade mig var helt magisk. Det beror verkligen inte på antalet tusen i publiken och mängden applåder för att magi ska uppstå.
Det andra ögonblicket som jag tänker på just nu var nu på Bokmässan i Göteborg i september. Jag ställde ut där med mitt eget förlag Barnens Förlag och mina 60 produkter som jag skapat för barn. Jag spelade också Snårpan på barnscenen där och agerade webbreporter. När en timme är kvar på mässan kommer det fram en man som stått i en annan monter, tittar på mina saker, fäller ner glasögonen från näsan, tittar på mig och säger: ”Det är inte ofta jag säger att någon är lika bra som jag är. Men du är nog till och med bättre än vad jag är. Det är inte ofta man träffar någon som är på riktigt.” Den meningen kommer jag leva på länge: ”Det är inte ofta man träffar någon som är på riktigt”.
2. Vad är ditt bästa audition-tips?
– Att vara den du är. I början av min karriär gjorde jag det stora misstaget att jag försökte anpassa mig till det jag TRODDE att de ville ha. Plötsligt hade jag ändrat mig till någon jag inte var, så plötsligt agerade jag en person jag inte var när de egentligen ville ha mig som jag var. Så numera försöker jag vara den är, låta som jag låter naturligt och satsar på den gången som det verkligen är rätt!
3. Vad kan du ge för råd till andra StagePoolare för att lyckas underhållningsbranschen idag?
– Ha ett öppet sinne, tänk brett, tänk stort, följ hjärtat, känn efter i magen, skratta mycket och sätt gränser för vad som är okej för dig. Inte minst ekonomiskt. Det här är vårt yrke och vi artister måste också ha vettiga villkor och bra förutsättningar när vi jobbar. Sedan har jag ytterligare en personlig insikt: att det är den enskilda människan som skapar sitt eget liv. Vi kan allt vi vill, vi kan genomföra nästan precis vad vi önskar och vi kan uppfylla alla drömmar vi har. Om vi vill. Vår inre kraft är enorm och kapabel till nästan vad som helst. Och kom ihåg att livet blir så mycket bättre, roligare och fullt när vi väljer utifrån hjärtat och magen.
