”Jag kommer fortsätta dansa tills jag inte kan stå”

Daniel Mauricio har jobbat på många scener, både runt om i Sverige och utomlands. Bland annat har han fått uppleva många musikalartisters dröm: att jobba på West End i London. Just nu är han aktuell i musikalen La cage aux folles på Oscarsteatern i Stockholm.
 
Berätta mer Daniel, hur du fick jobbet?

– Jag hörde talas om att La Cage skulle sättas upp genom vänner och kollegor och skickade iväg ett mail till teatern. Jag blev kallad på audition och på den vägen är det. Det är ju ofta type-casting på sådana här jobb och nu hade jag tur och var en av de typer de sökte efter. La cage aux folles är en otroligt rolig musikal att göra, det har inte gått en dag på jobbet utan att jag skrattat. Och det är ju inte alla förunnat, att få ha kul på sin arbetsplats.

Dansen blev tidigt en viktig del av Daniels liv. Redan som sjuåring började han ta danslektioner vars antal succesivt ökade och ökade. Parallellt med danslinjen på gymnasieskolan Alströmersgymnasiet i Alingsås, Daniels uppväxtstad, åkte han in till Göteborg för att ta extra klasser på bland annat Lazars dansskola och på Danshuset. Utöver dansen har också sången alltid funnits där, och att det skulle bli ett liv på scen har det aldrig rått några tvivel om.
– Jag skulle vilja säga att de inte riktigt funnits något annat som jag har velat göra, jag har alltid sjungit och dansat, så valet var väldigt lätt. Hemma spelade mamma alltid Stevie Wonder och det var så jag upptäckte min röst. Så att uttrycka mig genom dans och sång har alltid varit min starka sida, teatern har kommit på köpet. Jag har dansat i 21 år nu och kommer fortsätta med detta tills jag inte kan stå längre.  

När Daniel som 18-åring kom in på Balettakademiens yrkeslinje för dansare valde han att hoppa av gymnasiet. ”Att jag kom in på Balettakademien var väldigt stort för mig, det var då jag upptäckte mina styrkor och svagheter” säger Daniel. Det visade sig vara ett smart drag för efter utbildningen har karriären bara rullat på. Första jobbet efter skolan, The legend of the Lion king på Disneyland i Paris, ledde till jobb på självaste West End.
– Det största ögonblicket hittills i min karriär var helt klart när jag fick jobbet i musikalen Lejonkungen på West End. Jag älskar musiken och som många andra har man vuxit upp med filmen, så det var väldigt stort för mig. Jag bodde i Paris då och tog Eurostar-tåget över till London efter jag hade blivit kallad till en stängd audition. Jag fattade inte då hur stort det faktiskt var.

Efter debuten på West End har det hunnit bli en hel del jobb för Daniel, bland annat har han hunnit medverka i Chicago i Köpenhamn, i West Side Story på Göteborgsoperan och showat på Wallmans Salonger i Köpenhamn. Det som hela tiden triggar honom är möjligheten att få beröra andra människor.
– Det finns något magiskt över att kunna beröra en publik, att nå ut och få publikens bekräftelse. Och som publik är det fantastiskt att kunna bli berörd av en människa som man egentligen inte har något gemensamt med.

Som inspiration nämner Daniel människor som tror på sig själva och det de gör, människor som har en beslutsamhet och som aldrig ger upp. ”Det behöver nödvändigtvis inte handla om folk som jobbar med det jag själv gör”, säger Daniel. Även Daniel själv har fått känna på det här med att kämpa och aldrig ge upp, under årens lopp.
– Efter en skada var jag borta från branschen i ungefär fem månader. Då insåg jag att jag inte kan ta någonting för givet. Jag har haft väldigt lätt, speciellt för dansen, men utan en fungerande kropp är jag ingenting. Jag tatuerade in ”If I can’t dance, it is not my revolution” för att påminna mig om att fortsätta jobba hårt för det jag brinner för. Och aldrig ge upp.

För att hålla koll på vad som händer i branschen är det StagePool, Twitter och kollegor som gäller. ”Det är rätt svårt att missa nyheter om nya jobb när man är mitt i det tycker jag”, säger Daniel. Och numera blir det inte så många auditions per år för Daniels del, istället väljer han ut de jobb han är intresserad av.
– Förr i tiden gick jag på alla auditions jag kunde, men nu går jag enbart på de jag verkligen vill ha. Om man tänker på jobb så har det gått väldigt ”lätt” för mig. Men dessvärre är den här branschen otroligt svår på många olika sätt. Det finns så många som vill lura en och folk som tar en för givet. Man får sällan bra betalt, speciellt som dansare tyvärr. Men det är något som jag upplever tas upp mycket och håller på att förändras idag.
 
Framtida drömmusikaler inkluderar Ragtime och Dreamgirls. Men största drömmen är att få fortsätta jobba på scen så länge det går. ”Ja jag drömmer inte direkt om någon stor roll, jag vill bara hålla igång med detta så länge jag kan”, säger Daniel. Vid sidan av jobbet på Oscarsteatern har Daniel många projekt igång, bland annat skriver han mycket eget material. Vad det leder till får framtiden utvisa.
– Jag gör så mycket vid sidan av så jag är superglad som det är, men vem vet vad som händer i framtiden? Jag skriver mycket eget, mer än så kan jag inte säga.
 

Tre snabba frågor


1. Vad tror du att du skulle sysslat med om du inte valt att stå på scen?

– Ingen aning. Jag hade nog varit olycklig och sprungit omkring på ett ICA någonstans och sjungit och dansat. Vilket i sin tur hade fått mig sparkad!


2. Vad är ditt bästa audition-tips?

– Visa vad DU kan och inte vad du tror att andra vill se. Hur många gånger har man inte sett någon som ska styla och göra volter och sedan slår sig halvt fördärvad? Gör mycket research så att du kan musiken och låtarna. Det skadar aldrig att veta lite om musikalen eller jobbet som du söker. Och våga säga nej, det är så otroligt många i branschen som bränner ut sig på grund av att de inte vågat tacka nej till något erbjudande.


3. Vad kan du ge för råd till andra StagePoolare för att lyckas i underhållningsbranschen idag?

– Att veta sina svagheter, men inte låta dem ta över. Det är också väldigt lärorikt att gå på auditions. Undvik att jämföra dig själv med andra. Och var så bra som du själv kan vara. Sedan tycker jag också att man ska ha en hög arbetsmoral, jag missar aldrig en show.
 


Av Lina Forsberg Bjärnlind