"Är man inte i balans kan man inte skapa"

Julia har i flera år gått olika teatergrupper på fritiden, och under gymnasiet gick hon på Södra Latins 3-åriga teaterlinje. Nu går hon Kulturamas filmlinje och har även studerat spanska i Barcelona. Hon har inte varit StagePoolare så länge, men har hittills fått en positiv upplevelse av StagePool som sida.

Till höger: Julia Sporre. Foto: privat

Hon har alltid haft många bollar i luften och fritiden har faktiskt inte bara bestått av teater. “Genom åren har jag provat på många sporter, men i slutändan har jag alltid tillägnat mest tid åt teatern. För mig har även skolan alltid varit viktig och stimulerande vilket har gjort att mycket fritid även har ägnats just skolarbeten”. Förutom målmedvetenheten så beskriver Julia sig själv som en väldigt glad person, samtidigt som hon ibland upplever sig själv som lite blyg och generad. Det är även blygheten som hjälpt henne att lyckas med teatern. För lyckats, det är det inget snack om att hon gjort. Hon har synts i bland annat långfilmerna Män som hatar kvinnor och Tusen gånger starkare, och även den prisbelönta tv-serien Torka aldrig tårar utan handskar.

“Det känns som att alla är välkomna på StagePool. Allt är klart och tydligt och det känns varmt och trevligt. Inspirerande hemsida med artiklar och intervjuer som kan skapa motivation”

“Jag är en glad person som tycker om när det händer saker! Jag har en enorm kärlek för att möta nya människor. Ofta hamnar jag i intervjuliknande situationer när jag näst intill pressar den jag pratar med på information om sitt liv, just för att jag tycker det är så intressant att höra. När jag ska prata om mig själv blir jag istället blyg och generad…”

Att Julia ville syssla med skådespeleri är något hon egentligen inte kommit på ännu. Men hon minns befrielsen i att ta plats på scenen på teatern i högstadiet, och eftersom hon var väldigt blyg annars fick hon därför starka reaktioner från publiken. “Att få höra skolkompisarnas skratt eller en enormt kompakt tystnad när jag själv pratade öppnade en ny värld. Jag minns att jag tänkte att om jag bara fick de tillfällena kunde jag mer än gärna gå runt i min blygsel resten av tiden”. Där och då hittade hon på något sätt det som skulle få henne att uttrycka sin sårbarhet, känslighet och styrka. Teatern blev hennes grej. Från början som en flykt från vardagen, men senare ett forum där hon fick plats att berätta saker.

Hur hittar då Julia sina jobb? Jo, förutom att ha haft turen att få gå på en skola dit castare och filmare kommer så har hon numera en lyhörd agent som håller ögon och öron öppna för nya uppdrag. Samtidigt så tror hon att det är avgörande att det man gör känns viktigt, och att viljan måste synas i ögonen under en provfilmning. Just därför är det en fördel att kunna välja vad man vill provfilma för. ”Men är man ung och lite vilsen kan det finnas en poäng med att gå på många castings. Till slut cirkulerar ens namn mellan olika projekt och man finns plötsligt med i arkiven vilket är toppen!”

Julia i ”Tusen gånger starkare”.
Foto: Jurek Holzer, SVD

På en casting kan man ju tro att det alltid gäller att imponera, och det där med att imponera är högst individuellt och kan tolkas på många olika sätt. “Jag vet inte om jag någonsin har försökt imponera. Då skulle jag i all genans tro att provfilmaren såg igenom mig. För mig handlar det om att förstå text och karaktär, och att vara påläst och ha ett öppet sinne”. Julia menar också att det hjälper henne att tänka att det är hon och provfilmaren tillsammans som ska jobba kring en text, för då blir det mer roligt och lekfullt. “Jag har även en tendens att bli begränsad i mitt skapande när jag är nervös. Så jag är noga med att känna mig utsövd, mätt och harmonisk inför en casting. Det är som att prestera inför en sporttävling, är man inte i balans kan man inte skapa”.

Hennes tips till andra prenumeranter som söker jobb inom underhållningsbranschen är att öva, träna, öva och träna. Och framförallt – att aldrig glömma varför man vill hålla på med det. “Alla är olika, och en dag är det just du och ditt arbete som passar rollen och projektet”.

Julias första film var alltså Män som hatar kvinnor. Då var hon nyss fyllda 15 år och mailade efter att ha sett en annons, och fick då komma på casting. De sökte den unga Harriet Vanger. Det var hennes första provfilmning, och hur det gick vet vi ju redan. “Jag minns hur jag efter den sista inspelningsdagen var totalt förstörd. Jag tänkte att om detta var den enda gången jag skulle få spela in en film skulle jag aldrig mer vara lycklig. Jag begravde min karaktär Harriets hårband på en kyrkogård när där jag bodde…” Men visst skulle hon få chansen att spela in fler filmer, tack och lov. Ändå tänker hon efter varje produktion att “that’s it, nu blir det inget mer“.

Angående framtidsplanerna vet hon inte riktigt exakt vad hon ska göra än. Resa står alltid högt upp på to-do-listan. Men att hålla på med teater kommer hon nog alltid göra. “Jag har då och då tänkt att jag borde hitta något annat som inte är lika tufft. Något som inte sårar lika mycket om det går dåligt. Men hittills har jag inte kommit på vad det ska vara.”

Är Julia aktuell i något nu då? “För några veckor sedan visades Liza Marklunds En plats I solen, och nu visas Camilla Läckbergs Ljusets drottning… så hörde jag också att barnfilmen Isdraken skulle visas på SVT. Annars är det rätt lugnt ;)“

Vi på StagePool önskar Julia lycka till i hennes fortsatta karriär!

Av Mimmie Bikazzan
StagePool