Hon började sin karriär som dansare, utbildad vid Operan i Stockholm. Sedan 1976 har hon arbetat som skådespelare vid de flesta privatteatrarna men i huvudsak arbetat på Dramaten. Vi har också kunnat se och höra Linda Krüger i ett 20-tal TV-roller, film, radioteater, dubbing, krogshower och mycket annat. De senaste 10 åren har hon även arbetat vid många teatrar som regissör ("Bernardas Hus", "Näktergalen", "Fame", "West Side Story") och koreograf (bl.a. Dramaten, Stadsteatern och Unga Riks).
Du är aktuell som koreograf för ”Ett litet Drömspel” på Dramaten och som regissör/koreograf för ”Runaways” på Maximteatern i Stockholm. Båda uppsättningarna vänder sig till barn och ungdomar. Vad lockar dig med att arbeta för den yngre publiken?
- Redan i slutet av 80 talet ville jag sätta upp "Runaways". En otroligt stark och spännande musikal. Det blev inte av den gången, pengar saknades - det är en STOR uppsättning - men jag berördes så av historien. Sen blev jag mamma till 2 barn och blev mer och mer engagerad i hur det är att vara liten i ett samhälle som vårt. Jag vet inte, men det har känts så VIKTIGT för mig att arbeta med och för barn.
- Jag känner empati, glädje och skaparkraft när jag möter unga människor. Och jag vill se unga ansikten i publiken. Som gapar av förvåning. Wow! Det är på RIKTIGT! Det här kan man inte stänga av med fjärrkontrollen.
Hur lockar man en ung publik till teatern?
- Jag såg nyligen "Hair" på Kockums. Vilka lokaler! Att gå på teater ska vara så mycket totalupplevelse. Inte kosta en förmögenhet. Man ska kunna ta en fika, lyssna på litet musik innan/efter föreställningen. Träffas. Som regissör måste jag lyssna på vad unga människor tycker och tänker. Vad vill de få berättat från en scen? Just Runaways som jag nu regisserar är helt skrivet utifrån självupplevda händelser. Om barn och ungdomar på rymmen. Ett lavinartat problem i världen. Men ändå en härlig musikal. Fantastiska sånger. Om text och musik har något att berätta för en ung publik, tror jag den kommer!
- Teater borde kunna vara lika kul att gå på som bio, en konsert. Men vi har hela medieutbudet att konkurrera med. Men där har politikerna ett stort ansvar. De skär ner på skolornas teaterbesök. Istället för att satsa på kultur, som för unga människor samman, i kreativitet och glädje, gör man det till något som är elitistiskt. Se där en riktig bov i dramat!
Hur tycker du att arbetsförutsättningarna skiljer sig mellan en mindre teater och Dramaten?
- Ja du! Det är som natt och dag. En liten fri grupp, där alla sliter med precis allt och detta hus där alla resurser finns det går inte att jämföra. Jag har ju verkligen varit många år på Dramaten och älskar att arbeta där. All kompetens, all den yrkesskicklighet som finns i huset är otrolig.
- Men en liten teater, där alla delar bördor, mot gemensamt mål, oftast utan lön, skapar OCKSÅ ett fantastiskt arbetsklimat. Att delta i hela processen tror jag många på instutitionerna skulle ha nytta av att pröva på!
Du har en lång meritlista, är det någon särskild produktion som du minns som extra rolig/utvecklande/givande?
- Som skådespelare nämner jag Anne i "Anne Franks dagbok" för den alltid viktiga historia vi måste berätta om och om igen. Poopy i Ayckburns ”Dubbeldörrar” för rollens fantastiska utveckling under pjäsens gång, Judy i ”Judy Garland” för hennes historia och hennes sånger och att det var en kanonuppsättning och till sist Stjärnan i ”Pojken och Stjärnan” på Dramaten där jag spelade mot Anders Ekborg/Joakim Jennerfors. En uppsättning många talar om än idag. Som författare till ”Laika, Lars och jag” som spelas för äldre, när de gråter och säger att de ska leva på det de såg i veckor, och kanske är 85 år. Som ledare för unga i mina projekt: när jag fått någon som är på glid i samhället att återkomma till min verksamhet, just för att det vi gör är så mycket viktigare.
"Ett litet drömspel" som du är koreograf för på Dramaten, hur skiljer den sig från Strindbergs originalpjäs?
- Staffan Westerberg KAN verkligen August Strindbergs ”stora”. Utifrån ett barns perspektiv berättar han om drömspelet, men följer originalet i ett oerhört fantasifullt berättande. Det är en rolig och vacker föreställning, som jag tyckt mycket om att göra koreografi till. En grisshowdans, helcrazy! Och att se My Holmsten, en dansare från starten som jag, komma loss i en spansk dans med kastanjetter - härligt!
Vad vill du att publiken ska ta med sig när de lämnar teatern?
- Kraft, glädje, tanke.
Du har gjort många olika saker inom scenvärlden, varit både skådespelare, koreograf och regissör. Är det något särskilt område som ligger dig varmast om hjärtat?
- Just växelverkan, uppskattar jag. Regi, skådespeleri, koreografi, sjunga, skriva pjäser, undervisa. Men oftast är väl det man arbetar just NU som känns viktigast. Idag är det vanligt med gränsöverskridande artister. När jag var ny i gamet, var det många som sa: ”Men vad vill du egentligen göra?”. Då ansågs det nästan inte ”fint” att vara allroundartist. Så ser det ju inte alls ut idag gudskelov!
Det sägs att barn är mer omedelbara som publik, att det märks om de gillar en föreställning eller inte. Blir det mer nervöst då att spela för barn?
- Jag är litet allergisk mot tanken att man skulle spela på något annat sätt, bara för det är barn i publiken. Man ska aldrig underskatta en ung publik. Jag minns just "Pojken och Stjärnan". I Dramatens Stora salong. Fullt med skolbarn. Och ett absolut lyssnande. Om de blir tagna av historien och man försöker ge 100% rakt och ärligt samt inser den oerhörda statusen i att spela för en ung publik, då kan det ske en ganska underbar kommunikation. Då sker ett samtal mellan scen och salong.
Nu är du aktuell med två produktioner, hur gör du för att hämta andan och hålla energin uppe?
- Fråga mina barn! Mamma jobbar jämt! Energi föder ju energi. Jag får verkligen stor kraft av mina barn och att arbeta med ungdomar. Det är det meningsfullaste jag gjort av mitt liv. Annars är mina två favorithobbys: att resa och mitt sommarhus.
Efter Dramaten och Maximteatern, vad vill du göra härnäst?
- Till hösten/våren 03-04 planerar jag att regissera/koreografera en ny musikal för Teater Accent. Jag har en bra idé. Vidare ska jag spela Sofia (mamman) i ”Glasblåsarnas Barn” på Vasateatern, som har urpremiär som musikal med manus av Maria Gripe och musik av Ralph Lundsten. Jag är också tillfrågad att skriva en ny pjäs.
Finns det något område inom artistbranschen som du ännu inte provat på men som du är nyfiken på?
- Jag är verkligen nyfiken på att arbeta vidare som regissör. Musikaler har alltid legat mig varmt om hjärtat. Jag är flygfärdig nu för våra stora scener. Runaways kanske leder mig dit…
