Janni gjorde audition till "Pippi" men hamnade i "Oz"

Se hela intervjun här

Hej Janni! Berätta lite om dig själv och vad du gör just nu

 – Jag heter Janni Östergren, är 25 år och skådespelare. Just nu håller jag på med en sommarföreställning på Ormteatern i Handen. Vi ska spela hela juni och direkt efter det ska jag ha lite paus under juli. Efter det ska jag gå på ett turnerande teaterprojekt för Kultkompaniet. Jag ska spela Dorothy i "Trollkarlen Från Oz".

Spännande! Det låter ju riktigt roligt. Var kommer ni åka runt?

– Det blir mest i södra Sverige, från Stockholmsområdet och neråt. Med utgångsort i Borås. Hela södra Sverige ska det bli. Alla platser är inte helt spikade ännu så jag har inte fått all info än. Men hittills vet jag att det blir premiär i Halmstad. Och sen kommer vi upp till Stockholm under höstlovet.

Hur såg processen med att få detta jobb ut?

– Jag hittade annonsen på StagePool, där de sökte folk till "Pippi på De Sju Haven" faktiskt. Jag fick motivera varför jag skulle passa i deras grupp och vad jag skulle kunna tillföra. Sen åkte jag ner och hade en audition på tio minuter som jag fick fylla med precis vad jag ville. Efteråt sa han "Vi ska köra "Trollkarlen Från Oz" också som vi egentligen ska ha audition för längre fram, men om vi tycker att någon är intressant tar vi med dem dit."

– Då blev det att jag hamnade där istället.

Hur hanterade du en sådan casting där du hade fria tyglar?

– Jag höll på med en audition till Scenskolan samtidigt. Så jag tänkte att jag tar lite därifrån. Sen valde jag också en sång och en etyd så att de skulle se både röstmässigt, scenmässigt och rörelsemässigt, hur jag funkar, så att de skulle få en bredd.

Har du några tips för en casting?

– Jättetråkigt tips, men andas! Det är ju det - andas, andas, andas. Och sen sitter jag gärna i ett hörn, stirrar in i en vägg. Fokuserar på någonting helt annat. Det brukar jag göra.

Hur har samarbetet i ensemble fungerat enligt dig?

– Oftast tycker jag att det blir en mittenperiod då allt är mer eller mindre piss. Man tycker man är dålig, allting runtomkring är dåligt och helt plötsligt har man tröttnat på texten och allting är bara jobbigt. Men det är sånt man får gå igenom för att komma till det "göttiga" att få stå på scen. Det brukar alltid börja med en massa energi, komma en mittenperiod, det är lite tråkigt och man måste bara kämpa.
Och så knyts det ihop i slutet och blir bra.

Hur är det att jobba på resande fot?

– Det är det bästa jag vet. Jag har jätteproblem att vara fast på ett och samma ställe. Jag flyttar gärna. Så mig gör det ingenting. Det är spännande.

"Andas, andas, andas! Och sen sitter jag gärna i ett hörn, stirrar in i en vägg. Fokuserar på någonting helt annat."

Skulle du säga att det är en fördel i det här yrket att vara mobil?

– Ja, det tror jag definitivt. Det finns inte så många teatrar och arbetsplatser att bli fast på. Det är ganska få förunnat att ha en fast anställning. Så det är definitivt en fördel att vara mobil.

Hur mycket har det gett dig att ha en utbildning inom skådespeleri?

– Det har gjort det smidigare, givetvis. Då behöver jag inte experimentera lika mycket för att hitta nånting som funkar för då har man en grund med sig i ryggen hela tiden. Men jag tror definitivt man kan klara sig utan. Om man vill, men jag tror att det är en längre och kämpigare väg att gå.

– Det är klart, hade jag kommit in på Scenskolan så är det bra. Nu har jag fått jobb ändå. Så det funkar tydligen att inte behöva gå där. Men jag tror att det är bra att ha utbildning. En trygghet att ha det, snarare.

Hur motiverar du dig att fortsätta inom det här yrket där det finns så mycket konkurrens?

– Att hitta inspiration hos andra som håller på med det. Gärna gå och se föreställningar. Då tycker jag man får direkt... att se en bra föreställning eller film så får man direkt ett "go". Där vill jag också vara. Det där skulle jag kunnat göra bättre, eller gjort på det här sättet. Så se andra som gör det, som man tycker om och som är duktiga.

– Det tycker jag ger bäst inspiration att fortsätta.