Mikaela fick mersmak för voiceover och expanderade

 

 

– Jag heter Mikaela Pålsson och är skådespelerska och sångerska. Jag har jobbat väldigt mycket med voiceover. Det blev ett litet sidospår som utvecklade sig och har funkat bra för mig.

 

 
– Jag tror att det är lite vanligare än vad man tror. Att många skådespelare har voiceover som extraknäck. Men det är väldigt vanligt att jag får förklara vad det är. Det är vanligt att folk inte förstår att det är en skådespelare som hörs i olika typer av informationsutrop, reklamröster och liknande. Det kan vara allt ifrån en liten butiksspot typ "nu stänger  vi om fem minuter" till att det är en nationell tv-reklam. Högt och lågt.

 

 

– Det är så många år sen, men jag var inskriven i nåt castingregister och så hade jag fyllt i mina uppgifter. Jag fyllde i min dialekt för man får ofta fylla i olika detaljer om sig själv och så. Jag hade fyllt i att jag är från Jämtland och pratar jämtländska. Och kan vrida den lite hur som, efter önskemål. Jag blev kallad på grund av det eftersom hon specifikt sökte människor med andra dialekter än stockholmska för en reklamserie som skulle produceras. Jag gick först på en casting för den och jag minns att jag tyckte att det var udda att de filmade men jag skulle stå bredvid kameran och prata så de ville bara ha ljudet. De ville inte ha något intryck av hur man såg ut. Sen ringde de nån dag senare och kallade mig till callback med produktionsbolaget Filmtecknarna som producerade de här filmerna. Jag tror att de lagt ner sen dess. Sen fick jag efter en timme ett sms där det stod att du fick jobbet! Sen bokade de in ett gäng omgångar eftersom det var en serie som gick i nästan två år. Så jag var en av de officiella Coop-rösterna 2009-2010. Så mitt allra första voiceover-jobb var också det som fortfarande är det största rent kommersiellt eftersom det var en så pass lång serie som gick på primetime-tv, bästa sändningstiden. Men det var liksom mitt första voiceover-jobb. Sen rullade det på. Jag tänkte "jaha man kan jobba med det här". Och så är jag tydligen bra på det också, så det rullade på helt enkelt.

 

 

– Jag ser aldrig produktionen medan jag gör ett röstprov. Oftast gör jag röstprov numera genom att spela in själv hemma och skickar iväg via mejl. Så det är väldigt smidigt och flexibelt på så sätt. Nu står jag inskriven hos många röstbolag också så ofta blir jag uppringd. Då har deras kunder valt ut några stycken de vill höra mer av och för att testa just deras manus. För i registret har man ett mer allmänt röstprov. Då är det ett röstprov man skickar och oftast går det bra att skicka en inspelning gjord med telefonen. Men nu sen 2-3 år tillbaka jobbar jag även från en hemmastudio. Det här har expanderat så pass mycket för mig så jag tar mycket jobb från min egen hemmastudio. Jag bara levererar.

 

– Ja det är det, det är väldigt smidigt. Oftast går det att knöka in det i ett schema. För ofta är voiceover-jobb ganska korta och små. Ofta är det som sagt butiksspot eller nånting som bara ska gå på lokal-tv nånstans. Det är också ganska skönt att man inte blir "förbrukad". Många känner säkert igen att man får skriva på ett avtal att man inte gjort reklam för konkurrerande produkt, inom de närmaste två åren och så. Jag har inte det problemet eftersom jag inte syns. Så jag kan göra röstreklam för väldigt många olika saker, det är väldigt spritt. Och mer frekvent, helt enkelt.

 

 

– Jag har jobbat mest med teater och musikteater de sista åren. Jag gick en utbildning som var väldigt filminriktad, även om det var mycket sceniska grejer också. Det gjorde jag i New York. Sen flyttade jag till Sverige igen och kom in på en linje som var riktad mot musikteater. Med fokus på skådespeleri och sång. Så det har blivit mycket teater de sista åren. Jag har haft ynnesten att jobba mycket i mina egna hemtrakter, norröver. Det har varit mysigt, att få komma hem och återupptäcka hur vackert det är där uppe. För ett par somrar sen jobbade jag i Döda Fallet. Där finns det en supercool vridläktare. Det är jättehäftigt, publiken sitter på en stor läktare formad som en halv tunna ungefär och rymmer 400 pers. Den kan vridas 360 grader åt båda hållen. Så du spelar alltså runt om och kan alltså följa med publiken när de rör sig. Du kan bygga upp miljöer i olika riktningar och göra coola scenbyten i och med det. Nu är vi i stan, nu är vi på en camping, nu är vi på en annan plats och då är vi verkligen det. Bokstavligt talat, eftersom vi har vridit publiken. Det var väldigt häftigt, roligt och väldigt utmanande. Man fick komma ihåg var är jag nu, var ska jag springa och så var det tre lika karaktärer och massa klädbyten. Man stod alltså bakom publiken för att byta om till nästa scen. Det var jätte, jätteroligt! Mitt livs roligaste jobb!

 

– Vara väl förberedd är A och O. För mig personligen har det med tiden fått landa det här med att ett eventuellt nej är inte en värdering av det jag gjorde eller mig som person. Det kanske handlar om att oavsett hur bra du var kan det vara av vilken anledning som helst att du inte fick jobbet. Det tankesättet har hjälp mig. Det är personlig utveckling som kommer. Men att få bort dramatiken kring att man kanske inte får jobbet. Och istället se audition- eller castingtillfället för vad det är i nuet. Och att försöka ha kul med det. Men självklart blir man nervös. Det händer ju såklart.

 

Jag påminner mig fortfarande om att släppa taget, gå hellre längre än vad jag tycker är bekvämt. Det är bättre att ta ner det... alla skoltipsen man fått genom åren. Dom kan man fortfarande behöva. Jag tror att det viktigaste är att komma fram till vad som är ens egna grej.  Vad som funkar bäst för en själv. Det som hjälper mig är att ta bort dramatiken kring ett eventuellt nej och att fokusera på här och nu.

 

 

– Ja, jag har en som kom direkt faktiskt. Det var en reklamfilm. Det finns ett avsnitt av "Vänner" där Joey är på en casting och har en replik och får inte till den. Jag var en gång  på en casting där jag hade en motspelare som gjorde precis den grejen. Han hade en replik och han fick aldrig till den. Och jag började efter ett tag undra om jag satt i "Dolda kameran"-blåsning, om det var ett riktigt jobb jag sökte. Det var helt bisarrt. Så varken jag eller han fick det där jobbet. Men jag bara skrattade när jag gick därifrån för jag tyckte det var så vansinnigt bisarrt och roligt.