Nu i november har StagePool valt att uppmärksamma en mycket speciell StagePoolare. Hon hör till dem som har den längsta erfarenheten av teater av alla våra jobbsökare. Sex år var hon när hon bestämde sig för att bli skådespelerska, sextioåtta år senare kontaktade hon oss på StagePool.
Jag fick kontakt med Else-Mari när hon glädjestrålande ringde mig och sa att hon fått sitt första jobb via StagePool, huvudrollen i skådespelet om den Heliga Birgitta som sattes upp i hennes hemstad Sundsvall nu i somras.
Jag frågade om hon kunde tänka sig att dela med sig av sin långa erfarenhet till andra jobbsökare och hon sa att hon självklart ville göra det!
Else-Marie Sundin kom till oss på kontoret en ganska ruggig och mörk höstdag men det glömde vi alla snart bort, eftersom hon fullständigt lyste upp hela sin omgivning med röd mössa och ett härligt skratt. Els-Marie har otroligt mycket att berätta och har så mycket erfarenhet att dela med sig av från sin långa karriär, som på intet sätt är slut ännu!
Det tidigaste minnet från en teaterföreställning är ifrån uppsättningen av ”Farmor och vår herre” av Hjalmar Bergman som hon såg tillsammans med sin mamma på Sundsvallsteatern år 1939.
Else-Mari berättar att hon ofta kände det som om att ingen hade tid med henne och att det inte var någon som lyssnade. Men när hon såg Tora Teje på scenen så tänkte hon att, ”så där vill jag bli, då måste ju folk lyssna på mig”. Och på den vägen är det…
Else-Mari läste på folkhögskola och på Kalle Flygare i Stockholm. Hon sökte även in till Dramatens Elevskola men efter tredje provet sa Olle Hilding, som då var ansvarig för intagningen: ”Vi behöver inte frökens typ i år”.
Däremot blev hon antagen till Norrköpings Stadsteater där hon studerade under tre års tid. Därefter fick hon anställning på riksteatern men arbetade även på Vasateatern tillsammans med Alice och Ernst Eklund. Det var där hon mötte den man som hon skulle vara gift med i nitton år, Arne Weise.
De fick tre barn tillsammans och Else-Mari valde att ta en paus i karriären för att vara hemma med dem.
- Barnen och familjen blev det viktigaste för mig och det kändes inte som en uppoffring att lämna karriären, säger hon.
Jag ville vara hemma, Arne hade ju sin karriär och det fanns ju inga dagis på den tiden, berättar Else-Mari vidare.
Samtidigt som hon arbetade som dramapedagog på Vår Teater och skolor i Stockholm, studerade hon drama, pedagogik och psykologi vid Stockholms Universitet.
År 1976 separerade Arne och Else-Mari och hon åker till Paris för att förverkliga en dröm - att få gå mimskola, Ecole Sylvia de Mountforres. Hon fick även en tjänst som dramalärare på svenska skolan i Paris. Så småningom följde alla de tre barnen efter till Paris.
- Fyra år räckte i Paris så vi flyttade tillbaka till Stockholm 1980. Jag har aldrig planerat något i hela mitt liv utan jag har följt min intuition, säjer Else-Marie.
Väl hemma i Stockholm igen gick hon upp till den dåvarande chefen på Riksteatern, Hasse Ullberg, och sa: ”Nu är jag hemma igen har du nåt jobb till mig?”.
Faktum var att han hade en monolog av P.C Jersild som ingen ville göra. Men Else-Mari tog sig an den, blev sin egen turnéledare och gav sig ut till skolorna i landet. Efter turnén blev hon fast anställd på Jönköpings Länsteater och arbetade där ända till hon pensionerades 1994 vid 64 års ålder. Vid sidan om sin anställning på teatern gjorde hon ett flertal TV och filmroller. Bland annat så gjorde hon ekoredaktionens dramatisering av Palmerättegången, där hon gestaltade Lisbet Palme.
Hur kom det sig att du ville ta upp teatern i gen?
- Jag har väl aldrig riktigt slutat, men jag kände att nu har jag fått lusten tillbaka!
Hur kom det sig att du fick rollen som Heliga Birgitta? - När jag såg annonsen på StagePools hemsida ringde jag direkt till producenten och sa: "Jag ÄR Heliga Birgitta!” - ”Ja du” sa producenten, ”kom upp och visa det då!” Ja, sedan fick jag reda på att det var 30 andra kollegor som sökt, men jag fick den!, säjer hon och strålar.
Vad har du för råd till andra skådespelare?
- Ni hinner allt ni vill, ha tillit till livet, livet tar hand om oss. Att leva är fantastiskt det går inte att förfuska sig, det märks direkt. Det händer inte något om man inte gör det själv tro på er själva och era drömmar!
Els-Marie fortsätter:
- Teatern kan vara så krävande, att alltid bli bedömd skapar en oerhörd stress, en inre stress. Därför är det så viktigt att ta hand om sig själv, att vara snäll mot sig själv.
- Jag känner äntligen att jag kan slappna av mer nu, att jag har fått bevis på att jag är en bra skådis.
Vad känner du att du vill göra den närmaste framtiden?
- Ja, jag vill filma! skrattar hon och virvlar ut i höstrusket med sin röda mössa och ett leeende på läpparna.
av Anna-Clara Blixt
