Möt den mångsidiga skådespelaren Daniel Gual. Vid 49 års ålder och med en passion för både fotografi och teater, har han hittat sitt hjärta på scenen och framför kameran. Här berättar han om sin senaste roll i Helikopterrånet och sina framtidsvisioner inom skådespeleri.
Berätta lite kort om dig själv!
Jag är 49 år, född och uppvuxen på Mallorca, Spanien och bor sedan 12 års ålder i Sverige, större delen av mitt liv i Stockholm men sen förra sommaren bor jag med flickvän och barn i Norrköping.
Först och främst, hur gick det till när du fick rollen via oss?
Jag svarade på en annons och fick efter ett par dagar samtal från rollsättaren. Hon hade precis sett mig i “Ett ärligt liv” där jag spelar livvakt och hon ville gärna se mig i en selftape som skickades till regissören. Min flickvän är också skådespelare och det är till stor hjälp att ha någon att spela mot och få feedback från när man gör selftapes.
Vad har du för tidigare erfarenheter av skådespeleri, statistjobb etc?
Jag har spelat i ungefär 15 år vid sidan om annat jobb. För tio år sen startade jag eget som fotograf och då la jag skådespeleriet åt sidan ett tag för att ha tid att satsa på fotografin. Intresset för skådespeleri har alltid funnits där och jag har känt en stark längtan efter att stå framför kameran och på scen.
För två år sedan bestämde jag mig för att satsa igen, gick med i en teatergrupp där jag spelade min första pjäs förra våren. Jag spelade Diktaren i August Strindbergs Ett drömspel. Efter tolv näst intill fullsatta föreställningar var jag fast.
Hur var det att vara med i själva inspelningen av Helikopterrånet?
Vi spelade in i en kontorsbyggnad där kostym, mask och set var i samma hus, så det var väldigt smidigt. Stämningen var härlig och alla var väldigt trevliga och proffsiga. Överlag så tycker jag att det är hög standard på svenska produktioner, det är ordning och reda och man värnar om varandra.
Tidigare har jag gjort en del statistjobb och där kan man ibland känna sig lite bortglömd, vilket så klart kan kännas trist så man få ha tålamod på ett annat sätt. Som skådespelare blir väntan en möjlighet, man får tid att att repa med sina motspelare och att komma in i sin karaktär innan man går till set.
Har du några framtidsvisioner med ditt skådespeleri?
Jag vill utvecklas som skådespelare och jobba med det en större del av min tid. Just nu går jag en utbildning i filmskådespeleri på Marieborgs Folkhögskola för att lära mig mer om yrket och få fler verktyg att jobba med.
Mitt mål för 2023 var att få en roll i en större produktion som ger credit på IMDB, vilket jag nådde, och målet för 2024 är att få en roll med minst två manussidors dialog i en större produktion.
Stort tack Daniel Gual som tagit sig tid till denna intervju!
