Prosa är en litterär form där språket följer en fri och naturlig struktur, utan versmått eller strikt rytm, och används i romaner, noveller och essäer.
Prosa är den vanligaste formen av skriven text, där språket flyter naturligt utan att följa versmått eller regelbunden rytm. Till skillnad från poesi, som ofta är uppbyggd av rimmönster och metriska strukturer, är prosa mer flexibel och används i romaner, noveller, essäer, artiklar och vardagliga texter. Den kan vara allt från enkel och saklig till konstnärlig och litterär.
Prosa kan delas in i flera kategorier beroende på syfte och stil:
Prosa har använts som uttrycksform i litteraturen i tusentals år. Redan i antikens Grekland skrev filosofer som Platon och Aristoteles i prosastil för att förmedla sina idéer. Under medeltiden utvecklades prosan inom religiösa och historiska skrifter, medan den skönlitterära prosan fick sitt stora genomslag under renässansen och upplysningen, med författare som Miguel de Cervantes och Daniel Defoe.
Trots att prosa ofta förknippas med berättande litteratur, kan den också vara experimentell och gränsöverskridande. Många moderna författare, som Virginia Woolf och James Joyce, har utmanat prosans traditionella struktur genom att använda stream of consciousness-tekniker och associativa berättarstilar.
Oavsett form eller genre är prosa en av de mest mångsidiga och omfattande uttrycksformerna inom litteraturen och en grundläggande del av både skriftlig kommunikation och konstnärligt skapande.