CD, eller Compact Disc, är en optisk skiva för digital lagring av ljud, video och data, lanserad på 1980-talet.
CD, en förkortning av Compact Disc, är en optisk lagringsskiva som används för att lagra ljud, video och data i digitalt format. Tekniken utvecklades gemensamt av Sony och Philips och lanserades kommersiellt 1982. Skivan blev snabbt standard för musikdistribution och ersatte analoga medier som vinylskivor och kassettband.
En standard-CD har en diameter på 12 cm och kan lagra upp till 700 MB data eller ungefär 74–80 minuters ljud i okomprimerat PCM-format. Informationen lagras som mikroskopiska gropar i en reflekterande yta och läses av en laser i en CD-spelare eller dator.
CD-tekniken har använts inom flera områden:
CD:n revolutionerade musik- och dataindustrin genom att erbjuda bättre ljudkvalitet, längre livslängd och enklare hantering jämfört med tidigare format. Första kommersiella musik-CD:n som pressades var 52nd Street av Billy Joel, och den första CD-spelaren lanserades av Sony under namnet CDP-101.
Trots att CD-försäljningen minskat kraftigt sedan streamingtjänster tog över musikmarknaden, har formatet fortfarande en plats bland samlare, audiofiler och retroentusiaster. Många artister fortsätter att släppa album på CD för att formatet är tacksamt att sälja på bensinstationer för uppspelning direkt i bilar. Formatet används också fortfarande för arkivering och för specialutgåvor.
Sammanfattningsvis var CD en teknisk revolution som förändrade hur vi lyssnar på musik och lagrar data, och även om den tappat marknad till digitala medier lever dess arv vidare i modern teknik.