Cha-cha är en livlig latinamerikansk pardans med rötter i Kuba, känd för sitt karakteristiska rytmiska fotarbete och sina snabba steg.
Cha-cha, eller cha-cha-cha, är en rytmisk och energisk latinamerikansk dans som utvecklades på Kuba under 1950-talet. Den kombinerar element från danzón och mambo och kännetecknas av sitt unika fotarbete där dansarna utför ett långsamt steg följt av tre snabba steg – därav namnet "cha-cha-cha".
Dansen blev populär i USA och Europa tack vare orkesterledaren Enrique Jorrín, som skapade en musikstil med en tydlig rytm som inspirerade till cha-cha-steget. Idag är cha-cha en av de fem latindanserna inom tävlingsdans och ett populärt inslag i både socialdanser och dansskolor världen över.
Cha-cha utförs i ett 4/4-taktmått, där grundsteget består av ett långsamt steg följt av tre snabba, rytmiska steg. Rörelserna är energiska, höfterna används aktivt och stegen ska vara skarpa och tydliga för att spegla den lekfulla musiken.
Musikaliskt sett har cha-cha en tydlig synkoperad rytm, ofta framhävd av slagverk som maracas och bongotrummor. Exempel på klassiska cha-cha-låtar inkluderar Oye Cómo Va av Tito Puente och moderna tolkningar som används inom tävlingsdans.
Cha-cha blev en global dansvåg på 1950-talet och har fortsatt att utvecklas genom åren. Kuriosa är att den är en av de mest undervisade danserna i dansskolor eftersom den är lätt att lära sig men samtidigt tekniskt utmanande på högre nivåer.
Dansen har även influerat andra genrer, och cha-cha-rytmen kan höras i popmusik, jazz och elektronisk dansmusik. Dess lekfulla karaktär och snabba steg gör den till en favorit både på dansgolvet och i tävlingssammanhang.
Sammanfattningsvis är cha-cha en livlig, rytmisk och rolig dans som har sitt ursprung i Kuba men som numera dansas och älskas världen över.
Cha-cha är en av de fem latindanserna inom tiodans (ten dance), en tävlingsform där danspar tävlar i både standarddanser och latindanser. Tiodans består av:
