Långfilm är en film med en speltid som överstiger 60 minuter och utgör standardformatet för biograffilm.
En långfilm är en filmproduktion vars speltid vanligtvis överstiger 60 minuter, vilket skiljer den från kortfilm. Inom den kommersiella filmindustrin anses långfilmer vara standardformatet för biografvisningar och streamingtjänster. Oscarsakademin definierar en långfilm som en film med en längd på minst 40 minuter, medan andra organisationer, som FIAPF (Fédération Internationale des Associations de Producteurs de Films), sätter gränsen vid 60 minuter.
Formatet används för en mängd olika genrer, inklusive drama, action, komedi och science fiction. Långfilmer produceras med större budgetar och resurser jämfört med kortfilmer, och deras berättarstruktur är ofta mer komplex.
Den första kända långfilmen är den australiska produktionen The Story of the Kelly Gang (1906), som var cirka 70 minuter lång. Sedan dess har långfilmen utvecklats till att bli filmmediets dominerande format. Under Hollywoods guldålder (1930–1950-talet) etablerades den klassiska berättarstrukturen, som än idag är en norm inom filmindustrin.
Idag finns det extremt långa filmer, såsom Lawrence of Arabia (1962) på 228 minuter, men även kortare långfilmer, exempelvis Toy Story (1995), som är 81 minuter. Streamingplattformar som Netflix och Disney+ har förändrat publikens konsumtionsvanor, vilket har påverkat hur långfilmer produceras och distribueras.
Kuriosa är att vissa filmer pressar gränserna för vad som räknas som en långfilm. Världens längsta film, Logistics (2012), är över 35 dagar lång! Samtidigt har trenden med miniserier och episodiska berättelser suddat ut gränsen mellan långfilm och tv-produktion.
Sammanfattningsvis är långfilmen en central del av filmindustrin och fortsätter att vara det främsta formatet för berättande på bioduken och digitala plattformar.
