En ensamartist som ofta ackompanjerar sig själv, vanligtvis på gitarr, och som har djupa historiska rötter inom musiken, från medeltida poeter till moderna scenartister.
Ordet Trubadur har utvecklats över tid men refererar idag oftast till en ensam musiker och sångare som uppträder med egna eller andras visor och ackompanjerar sig själv, oftast med en akustisk gitarr. Trubaduren står i stark kontrast till större band eller orkestrar, då fokus ligger på artistens personliga uttryck, textframförande och närheten till publiken.
Termen har sitt ursprung i medeltidens Provence (södra Frankrike), där trobadors (från occitanska trobar, "att finna/komponera") var poeter och kompositörer som skrev och framförde lyrisk poesi, ofta om hövisk kärlek och riddarkultur, ackompanjerade av instrument som lutan. Dessa trobadors var en högt ansedd samhällsklass som reste mellan hoven.
I modern tid har titeln Trubadur använts för att beskriva folkmusiker, singer-songwriters och vissångare som för arvet vidare, där textens innehåll och berättandet står i centrum. I Skandinavien är genren tätt kopplad till profiler som Evert Taube, Cornelis Vreeswijk och Bob Dylan (som trots att han inte är skandinavisk starkt påverkade den moderna trubadurrollen globalt).
Trubadurer är en mångsidig och populär typ av underhållare inom många delar av branschen:
Trubaduren måste behärska både instrument (vanligen gitarr) och sång, samt ha förmågan att läsa av och anpassa sig till en varierad publik.