StagePoolaren Anna-Lena Strindlund gick Södra Latins Teaterlinje 1988-90 och fortsatte sin skådespelarutbildning på Kulturama Teaterstudion i Stockholm och sedan Dell arte School of physical theatre i Kalifornien, USA. Tillsammans med Olle Sarri skrev och spelade hon pjäsen Djävla Ängel (1995-98). Innan dess turnerade hon på fängelser med pjäserna Othello och Jeppe på berget. Hon har varit engagerad på Teater Peros och Konferensteatern samt spelat i Stig Osian Erikssons Gud bevare omgivningen när en människa har en idé på Nya Teatern. På TV har vi sett Anna-Lena i bl.a. Peter Settman & Fredde Granbergs komediserier Byhåla (1992), Med fårrden ute i Europa (1993) och Dom kallar oss Tratten och Finkel (1996). Hon har haft gäst- och biroller i Nudlar och 08:or, Tre kronor, Skilda världar, Räkfrossa, Spunk, Hem till Midgård och på bio som mamma i familjeäventyret Smådeckarna (2001).
Du var nyligen aktuell i långfilmen ”Mongolpiparen” som hade premiär i mars. Berätta lite om hur du fick huvudrollen!
- Jag blev uppringd av rollsättaren Olle Westholm, och provfilmade för rollen. Träffade regissören Alexander Moberg, som jag fick väldigt bra kontakt med och kände omedelbart att det vore kul att jobba med honom. Efter några veckor ringde dem igen för ytterligare en provfilmning. Det var första gången som jag träffade Linus Wahlgren, som sedan fick den manliga huvudrollen.
Filmen fick inte så bra kritik och togs ned från biograferna efter en månad. Var den negativa kritiken befogad tycker du?
- Det är väldigt svårt för mig att avgöra men jag tycker att kritiken var hård och i vissa tidningar något onyanserad. Vi som jobbade med filmen gjorde en bra insats, och jag är glad att jag varit med.
När bestämde Du dig för att bli skådespelare?
- Jag kan inte exakt säga när, men tanken och intresset för teater har funnits länge och jag började tidigt i teatergrupper hemma i Östersund. Jag dansade steppdans och sjöng, så intresset för att uppträda och uttrycka mig har alltid funnits. När det var dags för gymnasiet valde jag Södra Latins teaterlinje.
Vilka marknadsföringsknep använder du som skådespelare?
- Jag skickar med jämna mellanrum showreal och CV till regissörer, rollsättare eller människor som jag vill jobba med. Ser till att mitt CV och bilder uppdateras så ofta som möjligt.
Om Du fick chansen att förändra något i branschen, vad skulle det vara?
- Oj, det är väldigt mycket. Så klart skulle teatern och filmen få mer kulturpengar. Det vore roligt om kulturen skulle kunna få en mer central och naturlig roll. Det skulle vara fler kvinnor på beslutsfattande poster inom teater och film. Fler film-, TV- och teaterregissörer och producenter som vågar satsa på okända skådespelare.
Vilket är ditt bästa minne av det du arbetat med hittills?
- När jag och min kollega och vän Olle Sarri skrev och satte upp teaterpjäsen ”Djävla Ängel” på ett litet kafé på Söder. Målet var att pjäsen skulle spela några veckor, men fick ett enormt gensvar så den turnerade under ett år. På bl a Backstage.
Har Du en drömroll?
- Det finns väldigt många intressanta roller, så jag vet inte om jag skulle säga drömroll men det skulle vara väldigt roligt att spela ond.
Vad har Du på gång just nu?
- Jag och Olle har suttit och skrivit igen men den här gången har det blivit ett filmmanus och vi söker nu finansiering för det.
Finns det något du ännu inte provat på men som du ändå vill göra i framtiden inom film och teater?
- Det finns massor av saker jag inte provat. Jag skulle tycka att det skulle vara väldigt intressant att spela med i en thriller. Att utforska ondskans olika ansikten och våra föreställningar om ont och gott.
