Möt StagePoolaren Henrik Jessen som berättar mer om sin karriär.
Dansaren och musikalartisten Henrik Jessen är just nu aktuell på Royal Opera House i London och till hösten kommer han tillbaka till Sverige för att medverka i La Cage Aux Folles. Men det är långt ifrån allt som Henrik har på gång, vad sägs om både musikprojekt och inredningsbutik, allt på samma gång.
Henrik flyttade till London 2009, ”lite på måfå” som han själv uttrycker det. Han ville ha en miljöomväxling och nya utmaningar efter att ha varit rätt så bortskämd med arbete i Norden. Enda planen var att ta så mycket klasser som möjligt och framför allt, att vara impulsiv.
– Och jag hade en sådan röta! En dag på klass så var regissören och koreografen till en stor produktion av operan La Traviata och letade efter en ny kille till deras ensemble på grund av ett avhopp och efter klassen erbjöd de mig jobbet. Och sedan dess har jag haft flera kontrakt med regissören David McVicar och hans man, koreografen Andrew George, och det är också så jag kommit in på Royal Opera House.
Varför tror du att de valde just dig?
– Jag tror jag har en stor fördel i att jag gjort så pass mycket musikal och jazz som tillåter mig vara lite friare i mitt rörelsemönster, även på balettklassen där jag fick jobbet. Jag tror att de inte ville ha någon som var för fyrkantig och perfekt rent tekniskt utan någon som kunde ge lite show också.
I höst är det dock Sverige och Stockholm som gäller då Henrik kommer medverka i La Cage Aux Folles på Oscarsteatern. Efter en audition i Stockholm i början av december förra året blev jobbet hans.
– Vi fick dansa och sjunga och sedan komma igen en vecka senare på en callback med ytterligare dans och sångprov. Jag var toknervös i väntan på svar då jag så sjukt gärna ville göra La Cage och speciellt få arbeta med Roine Söderlundh som jag tycker är en grym koreograf. Det finns inte heller så många musikaler där man verkligen får dansa rumpan av sig men La Cage är en av dem. Och det var riktigt hög nivå på killarna som var på callbacken så jag vågade inte hoppas på för mycket. Men det kan ha varit den där extra höga kicken när vi gjorde can-can diagonaler som gav mig jobbet…
Som liten kille älskade Henrik sång och dans och tog upp intresset igen under gymnasieåren. Han sökte in till danslinjen på Balettakademien i Göteborg, till hans vänners stora förvåning, och blev antagen. Sedan dess har det bara rullat på. Första jobbet efter utbildningen var som sångare och dansare på ett kryssningsskepp i Karibien där han stannade i närapå ett år.
– Första jobbet var självklart väldigt stort. Jag som betalade för att få göra det här, helt plötsligt skulle någon betala mig för det. Kändes helt overkligt!
Därefter blev det West Side Story i Stockholm, Beauty and the Beast, Chicago, The Wild Party och The King and I i Köpenhamn. Sedan följde operan La Traviata med en turné i Storbritannien, operan Orlando i Paris och efter det, dragshow med The Globe Girls i London. I somras gjorde han sin första sommarrevy på Laholmen i Strömstad och han spelade också i Legally Blonde i Malmö förra året. Nu har han precis avslutat en turné i Storbritannien för att påbörja ett Royal Opera House-projekt.
– Att få göra Chicago på Det Ny Teater var fantastiskt och att få arbeta med originalteamet från USA. Lära sig Bob Fosse av människor som faktiskt hade känt honom och arbetat vid hans sida. Det var också fantastiskt att få dansa på Operan i Paris, och att få jobbet i La Cage Aux Folles. Det finns så många stora ögonblick och fler är på väg, det är det bästa!
Henrik älskar att stå på scen och att kunna beröra människor. Han beskriver sin kärlek till dansen som en drog, han kan inte sluta.
– Jag såg en föreställning med Bounce för några år sedan där de jämförde dans med droger och det är precis så det är för mig. Har man passionen så kan man inte sluta. Jag älskar att dansa och kommer nog göra det i graven också.
En stor del av passionen för dansen handlar om nyfikenhet.
– Jag älskar jag att arbeta med fysiken. Både i sång, dans och teater. Jag är otroligt fascinerad över vad som skapar en intressant form av kroppen eller ett vackert ljud eller ett uttryck. Hur allt kan härledas till hur vi använder våra muskler, eller inte använder dem. Hur en historia kan missledas med fel fysik och hur magi kan skapas med rätt.
Yrket som dansare och musikalartist innebär att man måste hålla sig i form. Henrik tar en jazzklass och två till tre balettklasser i veckan och spenderar mycket tid på gymmet.
– Jag tar en del yoga- och pilatesklasser på gymmet utöver konditionsträning. Styrketräning tycker jag är skittrist så det blir det sällan tillräckligt av. Sedan sjunger jag en hel del hemma och tränar in nya låtar och auditionmaterial. Tar lektioner med Derek Barnes i London så mycket jag kan och driver ett musikprojekt med min vän, Daniel Mauricio Johansson, som tar upp rätt mycket av den dagliga tränings-tiden.
För att hålla koll på vad som händer i branschen är vänner och kontakter nummer ett för Henrik. Men han använder sig också av StagePool.
– Stagepool är en superbra sida. Facebook kan också vara praktiskt. Det finns en uppsjö med sidor som kan komma till hjälp, med dagliga uppdateringar, så har jag fått några kommersiella jobb i London.
Hur upplever du att det är att arbeta som dansare idag?
– Jag upplever att det är tufft för det finns väldigt många duktiga artister, både i världen och i Sverige. Men jag tycker att tempot är lite slött i Sverige. Vill ha lite mer jävlaranamma och ös. Det skadar inte att bevisa sin passion lite mer. Kasta sig ut och bara köra!
I framtiden hoppas Henrik på att få fortsätta göra precis det han gör idag plus någon huvudroll, mer koreografi och en egen uppsättning. Som framtida drömroll nämner han Adam i Pricilla Queen of the Desert. Men först är det alltså Royal Opera House i London som gäller och sedan La Cage aux Folles i Stockholm. Parallellt med detta har han också sitt musikprojekt tillsammans med Daniel Mauricio Johansson, men det är långt ifrån allt.
– Jag är i full gång med något helt annat, nämligen att öppna upp en inredningsbutik på Bergsunds strand. The Souk Machine heter den och vi har premiär lördagen den fjärde augusti. Jag har som sagt alltid varit väldigt estetiskt fascinerad med en stor kärlek för det materiella, och nu får jag resa runt i världen och förälska mig i otroligt vackra föremål och produkter, köpa upp dem och sedan visa upp dem och sälja dem i The Souk Machine, tillsammans med min partner in crime, Roa Salman. Missa inte!
Vad kan du ge för råd till andra Stagepoolare, något personligt knep?
– Först och främst. Utbildning. Om ni känner att ni inte har det som krävs, skaffa det. När ni har det, våga visa er personlighet. Våga slappna av och bara köra! Visa hur gärna ni vill det här. Gör sångreels och dancereels att skicka ut till folk. Ring dem ni vill arbeta med. Be om hjälp. Folk vill hjälpa!
Nämn någon/något som inspirerar dig?
– Alltså de gamla godingarna Fred Astaire, Gene Kelly, Bob Fosse, Liza Minelli samt Barba Streisand är ju stående på den frågan. Men jag inspireras mycket av att bara surfa runt på Youtube. Det är så lyxigt att det finns så oändligt mycket bra sångare, dansare, artister och koreografer att ta del av så lättillgängligt.
Berätta om två stora insikter i ditt liv?
– Den första är väl när jag såg filmen Matrix. Och jag blev övertygad om att "allt är möjligt"-principen även går att applicera på mitt eget liv. Sen är väl den andra att alltid göra det som man mår bra av. Att inte utsätta sig för situationer som man inte gillar. Att alltid gå i den riktning där färgerna är starkare, vinden är friskare och killarna är hetare. :)
Du har också blivit coachad av StagePool, hur hjälpte det dig?
– Jag hade precis blivit av med Chicago som skulle sättas upp i Stockholm våren 2011 och var rätt nere över detta. Så på mitt första möte var jag nog rätt förvirrad och kände bara, jävla branch, jag ska göra något annat. Men sedan fick min coach, Anne-Christine Blixt (som var helt fantastiskt inspirerande), mig helt tillbaka på spåret igen. Jag insåg att ingenting sker av att bara sitta på sin röv. Jag blev otroligt hungrig på att få ut material, ringa runt och visa upp mig. Och det resulterade faktiskt i hela fem kontraktserbjudanden. Yummie!
