Att som skådespelare plötsligt gå in och leverera precis i det ögonblick när alla förutsättningar för inspelningen är helt rätt, ja det vet skådespelerskan Susanne Andersson en hel del om. Här berättar hon om sina upplevelser under inspelningen av en trailer för SVT:s nyhetsapp.
Berätta lite om dig själv, Susanne!
– Susanna Andersson heter jag. Jag är 45 år, fyller 46 i höst och bor i Uppsala. Jag kommer från Stockholm men flyttade till Uppsala när jag var 19 år. Jag bor kvar där men jobbar mycket här i Stockholm eftersom de flesta jobben finns här. Jag gör olika saker, spelfilm, tv-serier, reklamfilm och stillbildsplåtningar inom reklam. Vi är ett familjehem så vi har en pojke från Afghanistan som bor hos oss. Sen är jag personlig assistent till en väninna som har ett handikapp och har rätt till det. Sen jobbar jag lite administrativt med vårt måleriföretag i Uppsala.
Hur kom du i kontakt med StagePool första gången?
– Jag träffade StagePool för första gången på mässan Hello Actors på Filmhuset. Ett jättebra event, verkligen. Man kan träffa nya människor, få input och kontakter. Där fanns StagePool och hade en monter och höll även en föreläsning. Det var där jag kom i kontakt med StagePool första gången.
Nu är liksom rätta vinkeln. Nu är rätta ljuset. Nu är allting rätt. Och då känner jag att nu måste jag leverera perfekt, av respekt för de andra i teamet. Jag kan inte sjabbla det.
Hur såg den senaste castingen ut?
– Om jag tar den näst senaste... Jag vet inte om jag får säga vad det var för produktion. Men den kommer väl snart. En trailer för SVT och deras nyhetsapp. Och då bad han mig att skicka en provfilmning. Jag behövde inte åka ner till Stockholm för det. Han skrev att du kan filma med mobilkameran bara. Och då gjorde jag det, men jag har precis byggt en hemsida och fotografen som hjälpt mig med den, han är väldigt noggrann, så när han fick höra att jag filmade själv med kameran hemma för att skicka till SVT, då tyckte han nej, nej du måste göra det här mycket bättre. Så han kom inte hem med värsta grejerna, men ändå mycket bättre än mobilkamera. Jag hade fått några scener mejlat till mig. Två olika scener och en presentation som han ville ha. Så han filmade med mer riktig utrustning.
Hur har samarbetet i produktionsteamet fungerat? Har ni haft kul?
– Det är jättekul! Och jag sätter kniven mot strupen på mig själv på det sättet att man ser alla... Här stod vi ute på inspelningssituationer som är så stressiga. Klockan står aldrig still fast man önskar det. Det här var ju ute och då kan det vara många omständigheter som är stressiga. Molnen står inte stilla, det blåser och allt möjligt händer. Vi stod ute på en brygga och han står med sin jättekamera och vinglar och vattnet är precis bakom... Och allting är... Nu är liksom rätta vinkeln. Nu är rätta ljuset. Nu är allting rätt. Och då känner jag att nu måste jag leverera perfekt, av respekt för de andra i teamet. Jag kan inte sjabbla det. Om nån sjabblar så är det teknik, det ska inte vara jag. Så jag känner väldigt respekt för alla som jobbar så. Det är ett fruktansvärt hårt arbete. Men det är jätteroligt! För var och en bidrar med sitt och så blir det nånting. Det är det som är det roliga.
Har du några castingtips?
– Ha gott om tid så att du kan vara lugn. Kom väl förberedd om du har fått manus. Många gånger får man ju inte det utan man ska improvisera. Och sen lyssna in vad de vill ha. Och sen kolla om de har nåt önskemål om kläder eller stil. Om det är nåt speciellt. Om jag ska casta för en alkoholiserad kvinna så kommer jag inte i kostym och supersminkad. Jag försöker anpassa till det jag castar för. Och är det bara reklam man inte vet vad det är då får man bara komma som man är och försöka vara trevlig. För mig hjälper det att veta att jag har gott om tid på mig. Och att jag kollat upp vägen innan så att jag inte kommer in med andan i halsen. Jag kan sitta ner, gå på toa och bara andas ut.
