För ett tag sedan läste jag en väldigt annorlunda och häpnadsväckande intervju i en lokaltidning från någonstans i Sverige. Den gjorde mig oerhört provocerad, irriterad och nästan lite besviken. I stora drag handlade intervjun om en högt uppsatt person inom kultursektorn, som helt öppet visade på ett stort ointresse för sin nya tjänst.
Det var troligen en av de första intervjuerna som hen var med i, men vid ett flertal tillfällen kom jag på mig själv med att skaka på huvudet och sucka högt. Låt mig förklara.
Jag kan säga er att för mig, som själv är nitiskt engagerad kulturarbetare och kulturentreprenör, är det skrämmande när den nya konstnärliga chefen refererar till en känd barnbok gällande senaste lästa bok, en romantisk komedi som den bästa filmen som personen har sett samt – och det här är det pinsammaste i hela intervjun – inte ens minns sitt senaste teaterbesök. What?! En chef inom kultursektorn, som inte ens vet när denne var på en teater den senaste gången? Läste jag verkligen rätt? Visserligen går det alltid att skylla på åldern, dåligt minne eller en kombination av båda två, men när ovan nämnda person inte ens har upplevt 35-årskrisen blir i alla fall jag fundersam. Hur har man tänkt när man rekryterar? Är det rent av hos rekryterna som ointresset finns och hade en annan chefstjänst inom samma kommun (bort)prioriterats på samma sätt?
Personen i sig har väl åtminstone någon erfarenhet av den här typen av jobb? Det är väl åtminstone så att den nya chefen brinner för att verka för ett levande kulturliv och själv sätta sig in och medverka i kommande evenemang? Nja, det verkar dessvärre tveksamt på den punkten också. Något av det första som nämns i ingressen (och därefter även två gånger i texten) är nämligen att hen enbart har tänkt sig att fördjupa sig i det administrativa arbetet. Visserligen är det en väldigt viktig del sett i det stora hela, men var finns passionen för jobbet och hur ska personen kunna bli insatt och ta rätt beslut när det kommer till de konstnärliga bitarna?
"Kulturuppdrag är inga jobb, utan det liknar mer en livsstil!"
Jag kan i alla fall lugna er med en sak i den här konstiga urvalsprocessen. Personen har bara uppdraget under en kortare period. Inte ens ett halvår. Det kommer visserligen betyda att kulturen kommer bli lidande under en längre period. Jag blir faktiskt inte heller lugnare av att läsa det politiskt korrekta, eller den ”ödmjuka kommentaren” om det ska uttryckas snällt, att den kompetensen som hen saknar, sitter övriga medarbetare på. Visserligen är det väldigt viktigt att jobba som ett team, men likväl är det personen som är chef som har det yttersta konstnärliga ansvaret och då spelar det ingen roll hur många förståsigpåare personen har bredvid sig om chefens intresse är lika med noll.
Det som slutligen oroar mig mest är faktiskt vem som kommer att ta över efter det att den tillförordnade chefen avslutar sitt engagemang. Hur ska en person, likgiltig inför kulturupplevelser, på ett ärligt och kompetent sätt finna en ersättare, som inte bara ”vill sitta vid skrivbordet och administrera”, utan också vill kämpa för en kulturellt nyfiken och nytänkande stad?
Krönikör: Oskar Sternulf
Webbplats/Instagram: sternulf.se
E-post: oskar@sternulf.se
[/if premium]
För att läsa hela den här artikeln behöver du bli Premium-abonnent.
